Hotfullt Umeåbrev till Swebus ledning

[Jessika]

Idag kan man läsa i VK att en eller flera förare i stadstrafiken skrivit ett ganska hotfullt öppet brev till Swebus ledning. Där står det bl.a. att många chaufförer säger sig vilja "gå lös på" och misshandla Swebus styrelse och att styrelsen därför rekommenderas att inte "exponera sig" i Umeå och framför allt inte vid garaget. Brevet är undertecknat "Förarna vid Umeå Lokaltrafik". Konflikten verkar främst handla om personaltransporterna. Fortfarande ganska spänt alltså.

/Jessika

"Hårda ord i chaufförers brev till ledningen" (VK): http://www.vk.se/Article.jsp?article=296180

[Jo]

Stämmer det som står i artiklen? Att förarna börjar i depån och sen inte får någon ersättning alls för att ta sig tillbaka till depån. I Stockholmsfallet har ju förflyttningsersättning förekommit i de fall arbetspasset börjar och slutar på olika ställe även om vissa från arbetstagarföreningen försökt det som att framstå som att detta varit helt obetald tid.

Oavsett vilket som är fallet verkar i alla fall allmänheten med tanke på kommentarerna till artiklen tro att förarna börjar jobba på Västerslätt och sen inte har något alls betalt för att ta sig tillbaka dit. Om det istället är så att arbetspass som både börjar och slutar Vasaplan bara betalas därifrån torde det finnas lika många vinnare som förlorare.

[1896]

Det där med inställelse tider har alltid varit känsligt....

Men man ska väl ha betalt när man är på jobbet ?

[RoTe]

Varför strejkar dom inte?

[Staffan Sävenfjord]

Varför strejkar dom inte?

För att få till en vild strejk framgångsrik gäller att alla ställer upp. För att skriva ett hotfullt brev räcker det med en person som kallar sig "många bussförare", "alla bussförare" eller något sådant.
Strejka är inte tillåtet där det finns avtal och om någon eller några ändå strejkar är det motiv nog för uppsägning. Om alla (så gott som i varje fall) på en stor arbetsplats går ut i vild strejk så torde dock arbetsgivare inte ta till sådan drastiska åtgärder eftersom det slår tillbaka mer mot honom själv. Men jag tror ändå ingen vill riskera sitt jobb och kanske sin framtid genom en sådant strejk.

[Omnilasse]

Det där med inställelse tider har alltid varit känsligt....

Men man ska väl ha betalt när man är på jobbet ?

Fast frågan här är väl när man är på jobbet. Om det inte är krav att förarna skall tillbaka till depån efter avslutad tjänst, så handlar det snarare om att man vill kunna åka bil till och från jobbet. Problemet som väl skapar irritation är att det sällan finns något annat alternativ än att åka bil, då det inte går några bussar när man börjar/slutar ett pass.

Nåväl, frågan är ju vad jag förstår på väg upp till AD med anledning av Busslinkskonflikten. Om det dock inte uttryckligen står i avtalet lär väl dock facket ha svårt att få gehör för detta och jag har svårt att se att man skulle vinna en sådan tvist. Det finns ju en praxis på arbetsmarknaden att börja/sluta på den plats där dagens arbete har påbörjats/slutförts (inom samma geografiska område förstås). Detta är väl alltså något facken får förhandla om i nästa avtalsrörelse. Bör väl betona att jag härmed inte tar ställning i konflikten - utan endast bedömer situationen. De här är ju inte rätt forum för någon diskussion om arbetsvillkoren inom bussbranschen.

[Wetjo]

Fast frågan här är väl när man är på jobbet. Om det inte är krav att förarna skall tillbaka till depån efter avslutad tjänst, så handlar det snarare om att man vill kunna åka bil till och från jobbet. Problemet som väl skapar irritation är att det sällan finns något annat alternativ än att åka bil, då det inte går några bussar när man börjar/slutar ett pass.

Nåväl, frågan är ju vad jag förstår på väg upp till AD med anledning av Busslinkskonflikten. Om det dock inte uttryckligen står i avtalet lär väl dock facket ha svårt att få gehör för detta och jag har svårt att se att man skulle vinna en sådan tvist. Det finns ju en praxis på arbetsmarknaden att börja/sluta på den plats där dagens arbete har påbörjats/slutförts (inom samma geografiska område förstås). Detta är väl alltså något facken får förhandla om i nästa avtalsrörelse. Bör väl betona att jag härmed inte tar ställning i konflikten - utan endast bedömer situationen. De här är ju inte rätt forum för någon diskussion om arbetsvillkoren inom bussbranschen.

Vad jag inhämtat från vanligtvis välunderrättad källa, ska det numera finnas i kollektivavtalet att man inte behöver få betalt för resor till/från depå till avlösning. Stämmer det?

[Bussnissen]

Lars Ödlund: Du anar inte hur mycket Swebus folk som varit i Umeå det senaste året, mestadels småpåvar från olika håll.
Men även sk högdjur. Det vore inte alls något unikt om styrelsemedlemmar skulle dyka upp.

Jag jobbar inom lokaltrafiken i Umeå. Kan tala om att det råder en mycket upprörd stämning bland förarna.
Många är arga och frustrerade. Det pratas mycket just nu om vilda strejker längre fram i höst. Nu är det naturligtvis
ingen som tycker att det är rätt "timing". Men det finns även förslag om andra aktioner i höst. Vad det innebär vill jag
inte gå in på av skäl som ni säkert förstår. Jag personligen tar avstånd från hotbrevet som skrivits .
Det finns bättre sätt att agera med värdigheten i behåll. Däremot kan jag förstå att det är anonymt.
Det är mycket lågt till tak inom Swebus. Kan nämna en kollega som lämnat ett sk. "Medborgarförslag" till kommunen
som innebär att kommunen borde ta tillbaka trafiken i egen regi. Detta renderade i en varning till kollegan från Swebus ledning.
Ett medborgarförslag är en del av den kommunala demokratin, en medborgerlig rättighet för alla medborgare.
Swebus är verkligen och trampar på farliga vägar när man försöker åsidosätta demokratin inom en kommun.
En annan kollega son begärde ut tidigare anbud från Länstrafiken Västerbotten, blev senare inkallad till Swebus ledning i
Umeå. Då hade Länstrafiken tipsat Swebus att en medarbetare begärt ut anbud.
Då kan man stilla undra vad Länstrafiken gör som läcker som ett såll till ett bussföretag som inte borde få den typen av
upplysningar. Kan tilläggas att det finns vänskapsintressen mellan Länstrafiken och Swebus på det privata planet.

[Bussnissen]

Man kan tycka vad man vill i frågan om att lämna ut uppgifter, Men jag anser att  det inte är Länstrafikens uppgift att
bevaka  Swebus intressen. Det måste åligga Swebus själva!

[Cero]

Klart intressant frågeställning. Att som kommuninnevånare använda sina medborgerliga rättigheter till att få ut information från kommunen alternativt lägga ett förslag till kommunen (såsom varande medborgare) kontra det faktum att samma person är anställd hos en av kommunen anlitad entreprenör, mot vilken man bör visa lojalitet och har rimligt mått av tystnadsplikt. Var går egentligen gränsen?  Det kanske inte alls är entreprenören personen är "ute efter" utan det kan lika gärna vara kommunens agerande som är fokus för intresset. Såvitt jag vet får inte en arbetsgivare utan vidare inskränka en persons rätt som medborgare, men jag är för dålig på juridiken kring anställningsförhållanden för att kunna bedöma detta. Dock finns ju likheten med när en anställd, oavsett typ av verksamhet, upptäcker eller misstänker brott. Vilken lojalitet är starkast? Den mot arbetsgivaren eller den mot lagen?

För övrigt är lojalitet mot arbetsgivare eller uppdragsgivare viktig, men tyvärr tror jag den modell som används för upphandlad kollektivtrafik resulterar i några av de minst lojala medarbetarna ett företag kan ha. Personal som övertas är normalt inte lojal. Detta oavsett om det sker som när ny entreprenör tar över trafikuppdrag, garage, fordon och personal eller när företag köper varandra. Det är inte ovanligt att det uppköpta bolagets personal slutar i större omfattning än det köpande bolagets. Lojaliteten fanns mot den gamla arbetsgivaren och dess verksamhet, inte den nya. Detsamma gäller när ett bussbolag tar över personal. Lojaliteten finns oftast mot det bolag i vilket personen en gång tog anställning och finns ofta kvar där. Alternativt ligger lojaliteten mot garaget som sådant eller möjligen jobbet, men det är antagligen svårare att få den riktad mot den nya arbetsgivaren. Med bristande lojalitet kommer också större ovilja att acceptera förändringar, försämringar eller rent av förbättringar (av princip är förändringen som sådan fel).

[Nico]

Undviker också helst att ta ställning här, men undrar lite allmänt över vissa av begreppen. Medborgarförslag finns inte i alla Sveriges kommuner, men i första hand så är väl de till för att väcka talan i kommunfullmäktige. Om man som anställd i ett privat företag agerar för att väcka talan mot sin egen arbetsgivare så kan man nog ligga på gränsen för detta med lojalitet.

Vad gäller detta med att begära ut handlingar hos myndigheter så sorterar ju det under offentlighetsprincipen och det innebär att alla t.ex. ska ha rätten att ta del av allmänna handlingar. Det senare är då en handling som förvaras hos, inkommit till eller upprättats hos en myndighet och som inte omfattas av sekretess. Anbud brukar väl initialt i alla fall vara bundna av en viss sekretess och sedan kan man även undra om Länstrafiken i detta fall ens kan ses som en [förvaltnings] myndighet? Om inte så faller ju hela grejen med att försöka att begära ut något alls.

[Omnilasse]

Klart intressant frågeställning. Att som kommuninnevånare använda sina medborgerliga rättigheter till att få ut information från kommunen alternativt lägga ett förslag till kommunen (såsom varande medborgare) kontra det faktum att samma person är anställd hos en av kommunen anlitad entreprenör, mot vilken man bör visa lojalitet och har rimligt mått av tystnadsplikt. Var går egentligen gränsen? 

Även som anställd hos en entreprenör har man naturligtvis rätt att ha synpunkter på att man upphandlar kollektivtrafik i allmänhet - det är ju ett politiskt ställningstagande, och om man misstänker att upphandlingen gått fel till kan det också möjligen vara en politisk fråga - att däremot klaga hos politiker på att man inte är nöjd som anställd - det tror jag nog inte politikerna allvarligt talat är så intresserade av - det är inte deras bord. I kollektivavtalen finns det i regel en lojalitetsklausul och den är man ju skyldig att följa, men så länge man bara är missnöjd och inte avslöjar några detaljer om verksamheten kan det väl på sin höjd anses som olämpligt, men inte som ett avtalsbrott. Skulle man - rent hypotetiskt - finna att verksamheten i någon bemärkelse är att betrakta som olaglig på ett sätt som kan innebära allmän fara, kommer väl förstås frågan i ett annat läge, då har man väl en etisk plikt att informera. Det sista fallet hade vi ju faktiskt för något år sedan när det gällde Tvärbanan - men av de kommentarer jag hörde då, var det väl mest missuppfattningar och dålig kommunikation mellan ledning och anställda bakom deras skrivelse och är det av den karaktären kan man ju ändå råka illa ut som anställd om man avslöjar hemlig företagsinformation.    

[RoTe]

En till fråga:

Varför stannar man kvar på ett företag som får en att må så dåligt?

[Nico]

Tja, orsakerna kan nog vara legio. I många fall handlar det nog snarast om ett allmänt missnöje som man har svårt att kanalisera och då får gärna samhället eller just arbetsgivaren klä skott. Finns ju tyvärr vissa som suckar över i stort sett allt och ibland undrar man faktiskt om inte en äkta uppmaning om att gå hem med full betalning i ett halvår även det skulle mötas med en suck och ett 'varför då' snarare än med tacksamhet.

När jag var egenföretagare hade jag ett tag på västen en skämtknapp med texten »I'd quit this job, but then I would have nothing to bitch about!« och ruskigt nog ligger det nog för vissa inte enbart skämt utan tvärtom ganska mycket sanning i ett sådant textinnehåll. 

[Omnilasse]

Nu ska jag inte spekulera i just detta fall - jag har helt enkelt inte tillräckligt med bakgrundsinformation. Men det är klart att om det är ett större missnöje bland personalen på en arbetsplats så har det ju ofta en orsak. Ibland kan det ju handla om en ren försämring av arbetsvillkoren som man irriteras över, eller att någon missnöjd anställd har en "stark personlighet" som "driver på de andra", men det kan ju också faktiskt handla om att man har en arbetsledning som inte riktigt klarar av att kommunicera - eller förklara varför man inte har möjlighet (exempelvis då MBL pågår - i det senare fallet har ju inte minst det lokala facket också ett tungt ansvar). Helt klart är dock att ingen brukar "tjäna" på att det är en dålig stämning, så det är klart att båda parter har ju ett ansvar att försöka få ordning på situationen - oavsett vems fel det kan tänkas vara egentligen. Tyvärr leder ju missnöje istället ofta till negativa spiraler med rykten och mytbildning som sprider missnöjet vidare och som sedan fortplantar sig och som gör att ledningen blir sur på personalen och som i sin tur gör att personalen blir ännu surare. I regel brukar ju dock även försämringar av arbetsvillkor kunna "sjunka undan" relativt snabbt - om det är ett bra ledarskap.