Hej
När kom de första mobil telefonerna som man fick gå via telefonist för att koppla upp samtal och vad kostade de?
mvh Stefan P
Citat från: Stefan P skrivet 14 november 2009, 11:50:59 AM
Hej
När kom de första mobil telefonerna som man fick gå via telefonist för att koppla upp samtal och vad kostade de?
mvh Stefan P
Den första bärbara - eller snarare släpbara - mobiltelefon jag såg för allmänt bruk köpte en kollega i Boden omkring 1980. Han hade lyckats ringa från tåget till sin fru med den efter en mängd fruktlösa försök. Den hade kostat cirka 30 000 kronor i inköp. Det skojiga var att den hade vanlig petmoj.
Jag råkade bli den förste på SJ utanför teleavdelningen som fick tillgång till en bärbar mobiltelefon. Det var 1983 och anledningen var att den behövdes för ett turnétåg som Riksradion gjorde från Ystad till Haparanda. Det var en loktelefon avsedd för fast installation men som nu hade installerats i ett slags låda. Vägde cirka 20 kilo och hade extremt dålig räckvidd. 1989 började jag ha vagnjouren och fick då gå hela utvecklingen från ingen mobiltelefon alls utan all kontakt via bostadstelefonen med rätt att ringa ut sig på SJ:s (Banverkets) nät via personsökare till mobiltelefon av ungefär samma slag som den från 1983, dock med bättre räckvidd. Därifrån vidare till mobiltelefon typ tegelsten och till en som lätt kunde stoppas i fickan. Denna utveckling skedde under fem år.
Som vanligt kanske inte infon är helt 100, men söker man på Wikipedia så får man ofta uppslag för vidare sökning... :P ;)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mobiltelefoni
Ja kära någon...
Idag är det inte telefoner vi går och bär på. Det är minidatorer med ringfunktion! :P 8)
Så skönt det måste vart att köra lastbil när det inte fanns mobiltelefon. Ingen chef som ringer och klagar och att man ska hämta där och där..
Citat från: Peter C skrivet 14 november 2009, 15:09:06 PM
Så skönt det måste vart att köra lastbil när det inte fanns mobiltelefon. Ingen chef som ringer och klagar och att man ska hämta där och där..
...men inga fina övertidspengar på Lördagseftermiddagen. ;)
Citat från: Peter C skrivet 14 november 2009, 15:09:06 PM
Så skönt det måste vart att köra lastbil när det inte fanns mobiltelefon. Ingen chef som ringer och klagar och att man ska hämta där och där..
Ja, ändå fungerade det både för lastbilar och bussar. För lastbilar fanns åtminstone kommunikationsradio men för långfärdsbussar fanns ingen möjlighet att kommunicera med omgivningen annat än att stanna vid en bensinstation, telefonkiosk eller vad det nu kunde vara och ringa från en telefonautomat. Ville bussbolaget ha kontakt med föraren fick han försöka passa på att ringa till ett tidigare överenskommet lunchställe eller hotellet.
För tågen gällde att mobiltelefoner kom på loken och i förarhytterna på motorvagnar i början av 1980-talet sedan försöken med radiokommunikation misslyckats. Detta hade pågått sedan början av 1970-talet. Dessförinnan fick lokföraren stanna och gå ut och ringa. I loket fanns en bärbar telefon som lokföraren kunde ta med sig och plugga in i uttag som fanns med cirka två kilometers mellanrum. Det kunde alltså bli en lång promenad om han började med att gå åt "fel håll".
1981 kom de första telefonerna i SJ:s vagnar som resenärer kunde ringa från. Det var i vagnar som gick i CityExpress samt en konferensvagn. Jag var med på premiärturen med telefon i just den vagnen och som en av de allra första tågresenärerna - kanske rentav den allra första - i Sverige kunde jag alltså ringa från ett tåg. Det bör ha varit i februari 1981.
Telefonkiosken finns kvar i BF4-vagnarna. Dock är själva telefonen sedan länge borta.
Citat från: Simon Bertilsson skrivet 14 november 2009, 16:02:03 PM
Telefonkiosken finns kvar i BF4-vagnarna. Dock är själva telefonen sedan länge borta.
Jo, de NMT450 telefonautomater som fanns i vagnarna togs bort när mobiltelefon alltmer blev var mans egendom. För att ringa på automaterna var man tvungen att köpa ett särskilt telefonkort och det kostade ganska mycket per minut att ringa.
När telefonautomaterna var nya kunde man i stort sett bara höra följande från telefonsamtalen:
- Hej, jag ringer från tåget!
- JAG RINGER FRÅN TÅGET!
- JAG RINGER FRÅN T-Å-Å-G-E-E-T!- JAG RINGER FRÅN T-Å-Å-Å-G-E-E-T! Varefter samtalet avslutades med en svordom.
Alltid intressant med lite om för i tiden..;
Citat från: Mattias Andersson skrivet 14 november 2009, 21:02:07 PM
Alltid intressant med lite om för i tiden..;
I början på 70-talet kom jag i kontakt med mobiltelefoner för första gången. Numren började med "riktnummer" 0202, sedan 158302 t.ex. Man fick ringa upp en telefonist, som kopplade vidare. Vid dålig mottagning fick man ofta rådet;-Byt station!. Man hade dessutom, på vissa modeller, möjlighet att lyssna på andra samtal, vilket kunde vara VÄLDIGT underhållande. Inför varje resa med en bil med mobiltelefon blev man av åkarn påmind om samtalskostnaden. Inget skitsnack, tack!. Men det har ju helt klart inneburit en förbättring, var ju ett jxxla jagande efter telefoner innan. Telefonkiosker som var sönderslagna, stängda mackar o.s.v.
Kommer ihåg den första telefonen min farsa fick, hösten -86, en NMT 450, med ringtrissa!! :o och en sändningstyrka som gjorde att håret reste sej när man ringde. den hade han i typ 2 år innan NMT900 gjorde entré o telefonen blev "bärbar" för den med starka överarmar. Då vägde telefonen "bara" 6-7 kg och bestod av ett batteripack som höll i 5 timmar, typ, men j***a va hightech det var.
Citat från: Staffan Sävenfjord skrivet 14 november 2009, 15:49:21 PM
För tågen gällde att mobiltelefoner kom på loken och i förarhytterna på motorvagnar i början av 1980-talet sedan försöken med radiokommunikation misslyckats. Detta hade pågått sedan början av 1970-talet. Dessförinnan fick lokföraren stanna och gå ut och ringa. I loket fanns en bärbar telefon som lokföraren kunde ta med sig och plugga in i uttag som fanns med cirka två kilometers mellanrum. Det kunde alltså bli en lång promenad om han började med att gå åt "fel håll".
1981 kom de första telefonerna i SJ:s vagnar som resenärer kunde ringa från. Det var i vagnar som gick i CityExpress samt en konferensvagn. Jag var med på premiärturen med telefon i just den vagnen och som en av de allra första tågresenärerna - kanske rentav den allra första - i Sverige kunde jag alltså ringa från ett tåg. Det bör ha varit i februari 1981.
Mobiltelefonerna på lok och motorvagnar kom 1989. Jag var delansvarig i det projektet och fick därför en egen "tjänstetelefon" att kånka omkring på. Batteriet var av den tyngre klassen men hade god kapacitet och telefonens räckvidd var bra. Det gick att koppla om mellan två olika uteffekter. Telefonerna kom inte för att några försök med radiokommunikation misslyckats. Utveckling av den nya Tågradion, TRA, pågick då fortfarande och telefonerna avsågs ge bättre kommunikationer för lokpersonalen tills TRA kunde installeras.
TRA provades praktiskt mellan Stockholm och Uppsala 1990 eller 91 (kommer inte ihåg just nu) och fungerade bra. Men genom idogt undermineringsarbete av viss ledande person så bestämde sig SJ's ledning för att inte köpa TRA, som alltså utvecklats i samarbete mellan Ascom, SJ och NSB. NSB köpte dock TRA. Istället för TRA utlovades annan utrustning. Men det blev aldrig verklighet utan mobiltelfonerna blev permanenta.
(http://homepage.mac.com/ericx2000/.Pictures/Our%20Place/NMT.jpg)
Nokia mobiltelefon som intallerades i hytterna. Bärbar, som synes.
M v h
Ingwar
Citat från: Ingwar Åfeldt skrivet 14 november 2009, 23:03:48 PM
Mobiltelefonerna på lok och motorvagnar kom 1989. Jag var delansvarig i det projektet och fick därför en egen "tjänstetelefon" att kånka omkring på. Batteriet var av den tyngre klassen men hade god kapacitet och telefonens räckvidd var bra. Det gick att koppla om mellan två olika uteffekter. Telefonerna kom inte för att några försök med radiokommunikation misslyckats. Utveckling av den nya Tågradion, TRA, pågick då fortfarande och telefonerna avsågs ge bättre kommunikationer för lokpersonalen tills TRA kunde installeras.
Det är samma telefon vi fick att släpa med oss hem på vagnjouren och det var mycket riktigt 1989.
Du har säkert rätt att det blev först 1989 som loken fick mobiltelefon. Det hade med Stig Larssons tillträde som generaldirektör att göra. Men fanns det inte prov dessförinnan. Och i vagnarna kom den första mobiltelefonen 1983. Dock bara i ett fåtal vagnar.
Citat från: Ingwar Åfeldt skrivet 14 november 2009, 23:03:48 PM
TRA provades praktiskt mellan Stockholm och Uppsala 1990 eller 91 (kommer inte ihåg just nu) och fungerade bra. Men genom idogt undermineringsarbete av viss ledande person så bestämde sig SJ's ledning för att inte köpa TRA, som alltså utvecklats i samarbete mellan Ascom, SJ och NSB. NSB köpte dock TRA. Istället för TRA utlovades annan utrustning. Men det blev aldrig verklighet utan mobiltelfonerna blev permanenta.
M v h
Ingwar
Åtminstone på pendeltågen fanns ett dåligt fungerande system redan på 1980-talet. Kallades tågorderradio och var en stor gul låda.
Citat från: Staffan Sävenfjord skrivet 15 november 2009, 09:01:43 AM
Det är samma telefon vi fick att släpa med oss hem på vagnjouren och det var mycket riktigt 1989.
Du har säkert rätt att det blev först 1989 som loken fick mobiltelefon. Det hade med Stig Larssons tillträde som generaldirektör att göra. Men fanns det inte prov dessförinnan. Och i vagnarna kom den första mobiltelefonen 1983. Dock bara i ett fåtal vagnar.
Åtminstone på pendeltågen fanns ett dåligt fungerande system redan på 1980-talet. Kallades tågorderradio och var en stor gul låda.
Jag kommer inte ihåg om det pågick några prov med mobiltelefon på lok och motorvagnar före 1989. Det är dock mycket möjligt.
Tågorderradion, TOR, på pendeltågen runt Stockholm kom rätt tidigt. Den fanns när jag började köra pendeln på 70-talet. Funktionen var, som sagt, inte den bästa. TOR användes även på malmbanan.
(http://gallery.me.com/ericx2000/100040/TOR/web.jpg?ver=12583110060001)
Tågorderradio.
M v h
Ingwar
När var det som den telefon som vi brukar kalla för Hundbenet kom? Jag vill få det till omkring 1990. Minns i alla fall att det var en pryl som hade riktigt hög status då den var aktuell :D
Hundbenet:
http://en.wikipedia.org/wiki/Motorola_International_3200
Citat från: Simon Bertilsson skrivet 15 november 2009, 21:50:14 PM
Hundbenet:
http://en.wikipedia.org/wiki/Motorola_International_3200
Den bilden visar i varje fall inte den första telefon som fick namnet Hundbenet. Möjligen är det den som visas på denna sida
http://home.swipnet.se/elsamling/telefoner1.htm
Scrolla en bit neråt. Enligt bildtexten kom hundbenet 1987. På vagnjouren torde vi ha fått den släpbara telefonen utbytt mot en bärbar i tegelstensformat sent 1990 eller tidigt 1991. Det var fortfarande NMT-telefoner. Sedan jag påbörjade helgjouren och fann att den telefonen inte fungerade och därför fick låna högste chefens telefon över helgen (vi råkade bo grannar) så var det väldigt lätt att utverka en inköpsorder för en GSM-telefon som fick plats i bröstfickan. Det borde ha varit våren 1994. Priset har jag förträngt, men det var i alla fall det dyraste jag någonsin köpt för SJ:s räkning. Då inräknat när jag beviljade 5 akterseglade tågresenärer flygresa Stockholm-Malmö (det var innan lågprisflyget).
kul många minnen väcks till liv :) de äldsta jag mins var dom farfar och Morfar hade var NMT 450 eller 900 likt Nokia mobiran som ingvar visade manual på ;) farfar hade nokia och morfar ericsson versonen ;) båda hade de i personbilarna oftast vet inte men tycker alltid de varit mäktigare med att ta upp en sådan telefon igemfört med dagens :)
en sak som jag saknar från den tiden med var föregångaren till handsfree när de hade så de kunde koppla telefon till bilens högtalare och hade mickrofon vid solskyddet då kunde alla höra vad som sas och samtidigt slapp föraren hålla i telefonen
är kul med jag hade ju flera leksaks mobiler när man var liten och mins på en semester i början mitten på 90talet då hade jag som vanligt på mig en Keps med något lastbils eller Maskin relaterat tex Kalix LBC eller vad man nu fick att ga på sig vid det tillfället
sen hade jag en av leksakstelefonerna med mig och så pratade jag i den när vi gick in på fik mm ;D ni skulle ha sett folks min när man satt och pratade och pratade ju desutom om allt möjligt tex kan du ta detdär lasset till Piteå och hur är vädret där hemma mm ;D
men faktist några år senare kanske 96 eller 97 fick jag min första riktiga mobiltelefon en Nokia ringo fick den av en av mina morbröder som gick över från NMT till GSM sen var den väll inte så bra men den hade tom abonemang kvar så kunde ringa om man ville men blev ju inte att man ringde så mycket så abonemanget sas upp
men montro hur många i min åldersgrupp som hunnit ha NMT telefon ;) är född 1987
var först år 2000 som jag började med mobil på alvar då man började högstadiet
då fick jag en ericsson T18 sen dess har jag haft bara ericsson
T18,T20,Z600,Z800I och nu sen i sommras en sony ericsson W905i
så är ju kul att ha fått vara med och se någon utvecling ;)
Jag minns när familjen köpte sin första mobiltelefon. Det var en Sony CMD-X2000 (tågfreaken Simon jublade ;))! En riktig tegelsten, men väl en mobiltelefon. Samma mobiltelefon hade jag som reserv några år senare när min egen lade av ett tag. Jag gjorde succé i skolan med min totalt finesslösa (man kunde ju inte spela Snake. Hemska tanke! Också saknade den vibrator vilket var mycket viktigt i skolan, då det ju inte gick att ha ringsignal på lektionerna) och väldigt tunga stenålderstelefon. ;D
En sak hade den dock som var modern, och det var hjulet på sidan som man navigerade i menyerna med. Det började användas i Sony Ericssons smartphones senare och har hängt med till idag. Rätt smidigt faktiskt!
Min egen första telefon var en Nokia 3310. Telefonen som tålde allt (hajfenan släng dig i väggen)! Den fick åka i golvet ett otal gånger och den var under vattnet på en kanotfärd med skolan. Det värsta som kunde hända var att skalet trillade av. Bara att sätta dit det igen. ;)
Efter ett år blev batteriet kass, så då blev det en Sony Ericsson T610. Sedan dess har jag haft fyra SE-telefoner fram tills nu.
För dryga månaden sen blev det en iPhone 3G S och jag är frälst! Det finns verkligen ingen bättre telefon, och jag använder den till allt utom att diska och byta till vinterdäck ;).
De enda två nackdelarna är den småtaskiga batteritiden och att det inte är någon jobbtelefon pga dess ömtålighet med bland annat glasskärm.
Jag har för mig att Hundbenet hade en antenn som såg ut som antennen på en radio och fälldes ut precis likadant. Någon som minns detta?