Mobil telefoner

[Stefan P]

Hej

När kom de första mobil telefonerna som man fick gå via telefonist för att koppla upp samtal och vad kostade de?

mvh Stefan P

[Staffan Sävenfjord]

Hej

När kom de första mobil telefonerna som man fick gå via telefonist för att koppla upp samtal och vad kostade de?

mvh Stefan P

Den första bärbara - eller snarare släpbara - mobiltelefon jag såg för allmänt bruk köpte en kollega i Boden omkring 1980. Han hade lyckats ringa från tåget till sin fru med den efter en mängd fruktlösa försök. Den hade kostat cirka 30 000 kronor i inköp. Det skojiga var att den hade vanlig petmoj.
Jag råkade bli den förste på SJ utanför teleavdelningen som fick tillgång till en bärbar mobiltelefon. Det var 1983 och anledningen var att den behövdes för ett turnétåg som Riksradion gjorde från Ystad till Haparanda. Det var en loktelefon avsedd för fast installation men som nu hade installerats i ett slags låda. Vägde cirka 20 kilo och hade extremt dålig räckvidd. 1989 började jag ha vagnjouren och fick då gå hela utvecklingen från ingen mobiltelefon alls utan all kontakt via bostadstelefonen med rätt att ringa ut sig på SJ:s (Banverkets) nät via personsökare till mobiltelefon av ungefär samma slag som den från 1983, dock med bättre räckvidd. Därifrån vidare till mobiltelefon typ tegelsten och till en som lätt kunde stoppas i fickan. Denna utveckling skedde under fem år.

[Nico]

Som vanligt kanske inte infon är helt 100, men söker man på Wikipedia så får man ofta uppslag för vidare sökning...   

http://sv.wikipedia.org/wiki/Mobiltelefoni

[Simon Bertilsson]

Ja kära någon...
Idag är det inte telefoner vi går och bär på. Det är minidatorer med ringfunktion! 

[Peter C]

Så skönt det måste vart att köra lastbil när det inte fanns mobiltelefon. Ingen chef som ringer och klagar och att man ska hämta där och där..

[Simon Bertilsson]

Så skönt det måste vart att köra lastbil när det inte fanns mobiltelefon. Ingen chef som ringer och klagar och att man ska hämta där och där..

...men inga fina övertidspengar på Lördagseftermiddagen.

[Staffan Sävenfjord]

Så skönt det måste vart att köra lastbil när det inte fanns mobiltelefon. Ingen chef som ringer och klagar och att man ska hämta där och där..

Ja, ändå fungerade det både för lastbilar och bussar. För lastbilar fanns åtminstone kommunikationsradio men för långfärdsbussar fanns ingen möjlighet att kommunicera med omgivningen annat än att stanna vid en bensinstation, telefonkiosk eller vad det nu kunde vara och ringa från en telefonautomat. Ville bussbolaget ha kontakt med föraren fick han försöka passa på att ringa till ett tidigare överenskommet lunchställe eller hotellet.
För tågen gällde att mobiltelefoner kom på loken och i förarhytterna på motorvagnar i början av 1980-talet sedan försöken med radiokommunikation misslyckats. Detta hade pågått sedan början av 1970-talet. Dessförinnan fick lokföraren stanna och gå ut och ringa. I loket fanns en bärbar telefon som lokföraren kunde ta med sig och plugga in i uttag som fanns med cirka två kilometers mellanrum. Det kunde alltså bli  en lång promenad om han började med att gå åt "fel håll".
1981 kom de första telefonerna i SJ:s vagnar som resenärer kunde ringa från. Det var i vagnar som gick i CityExpress samt en konferensvagn. Jag var med på premiärturen med telefon i just den vagnen och som en av de allra första tågresenärerna - kanske rentav den allra första - i Sverige kunde jag alltså ringa från ett tåg. Det bör ha varit i februari 1981.

[Simon Bertilsson]

Telefonkiosken finns kvar i BF4-vagnarna. Dock är själva telefonen sedan länge borta.

[Staffan Sävenfjord]

Telefonkiosken finns kvar i BF4-vagnarna. Dock är själva telefonen sedan länge borta.

Jo, de NMT450 telefonautomater som fanns i vagnarna togs bort när mobiltelefon alltmer blev var mans egendom. För att ringa på automaterna var man tvungen att köpa ett särskilt telefonkort och det kostade ganska mycket per minut att ringa.
När telefonautomaterna var nya kunde man i stort sett bara höra följande från telefonsamtalen:
- Hej, jag ringer från tåget!
- JAG RINGER FRÅN TÅGET!
- JAG RINGER FRÅN T-Å-Å-G-E-E-T!
- JAG RINGER FRÅN T-Å-Å-Å-G-E-E-T!
Varefter samtalet avslutades med en svordom.

[Mattias Andersson]

Alltid intressant med lite om för i tiden..;

[Drängen]

Alltid intressant med lite om för i tiden..;

I början på 70-talet kom jag i kontakt med mobiltelefoner för första gången. Numren började med "riktnummer" 0202, sedan 158302 t.ex. Man fick ringa upp en telefonist, som kopplade vidare. Vid dålig mottagning fick man ofta rådet;-Byt station!. Man hade dessutom, på vissa modeller, möjlighet att lyssna på andra samtal, vilket kunde vara VÄLDIGT underhållande. Inför varje resa med en bil med mobiltelefon blev man av åkarn påmind om samtalskostnaden. Inget skitsnack, tack!. Men det har ju helt klart inneburit en förbättring, var ju ett jxxla jagande efter telefoner innan. Telefonkiosker som var sönderslagna, stängda mackar o.s.v.

[Nor1]

Kommer ihåg den första telefonen min farsa fick, hösten -86, en NMT 450, med ringtrissa!! och en sändningstyrka som gjorde att håret reste sej när man ringde. den hade han i typ 2 år innan NMT900 gjorde entré o telefonen blev "bärbar" för den med starka överarmar. Då vägde telefonen "bara" 6-7 kg och bestod av ett batteripack som höll i 5 timmar, typ, men j***a va hightech det var.

[Ingwar Åfeldt]

För tågen gällde att mobiltelefoner kom på loken och i förarhytterna på motorvagnar i början av 1980-talet sedan försöken med radiokommunikation misslyckats. Detta hade pågått sedan början av 1970-talet. Dessförinnan fick lokföraren stanna och gå ut och ringa. I loket fanns en bärbar telefon som lokföraren kunde ta med sig och plugga in i uttag som fanns med cirka två kilometers mellanrum. Det kunde alltså bli  en lång promenad om han började med att gå åt "fel håll".
1981 kom de första telefonerna i SJ:s vagnar som resenärer kunde ringa från. Det var i vagnar som gick i CityExpress samt en konferensvagn. Jag var med på premiärturen med telefon i just den vagnen och som en av de allra första tågresenärerna - kanske rentav den allra första - i Sverige kunde jag alltså ringa från ett tåg. Det bör ha varit i februari 1981.

Mobiltelefonerna på lok och motorvagnar kom 1989. Jag var delansvarig i det projektet och fick därför en egen "tjänstetelefon" att kånka omkring på. Batteriet var av den tyngre klassen men hade god kapacitet och telefonens räckvidd var bra. Det gick att koppla om mellan två olika uteffekter. Telefonerna kom inte för att några försök med radiokommunikation misslyckats. Utveckling av den nya Tågradion, TRA, pågick då fortfarande och telefonerna avsågs ge bättre kommunikationer för lokpersonalen tills TRA kunde installeras.

TRA provades praktiskt mellan Stockholm och Uppsala 1990 eller 91 (kommer inte ihåg just nu) och fungerade bra. Men genom idogt undermineringsarbete av viss ledande person så bestämde sig SJ's ledning för att inte köpa TRA, som alltså utvecklats i samarbete mellan Ascom, SJ och NSB. NSB köpte dock TRA. Istället för TRA utlovades annan utrustning. Men det blev aldrig verklighet utan mobiltelfonerna blev permanenta. 


Nokia mobiltelefon som intallerades i hytterna. Bärbar, som synes.


M v h
Ingwar

[Staffan Sävenfjord]

Mobiltelefonerna på lok och motorvagnar kom 1989. Jag var delansvarig i det projektet och fick därför en egen "tjänstetelefon" att kånka omkring på. Batteriet var av den tyngre klassen men hade god kapacitet och telefonens räckvidd var bra. Det gick att koppla om mellan två olika uteffekter. Telefonerna kom inte för att några försök med radiokommunikation misslyckats. Utveckling av den nya Tågradion, TRA, pågick då fortfarande och telefonerna avsågs ge bättre kommunikationer för lokpersonalen tills TRA kunde installeras.

Det är samma telefon vi fick att släpa med oss hem på vagnjouren och det var mycket riktigt 1989.
Du har säkert rätt att det blev först 1989 som loken fick mobiltelefon. Det hade med Stig Larssons tillträde som generaldirektör att göra. Men fanns det inte prov dessförinnan. Och i vagnarna kom den första mobiltelefonen 1983. Dock bara i ett fåtal vagnar.

TRA provades praktiskt mellan Stockholm och Uppsala 1990 eller 91 (kommer inte ihåg just nu) och fungerade bra. Men genom idogt undermineringsarbete av viss ledande person så bestämde sig SJ's ledning för att inte köpa TRA, som alltså utvecklats i samarbete mellan Ascom, SJ och NSB. NSB köpte dock TRA. Istället för TRA utlovades annan utrustning. Men det blev aldrig verklighet utan mobiltelfonerna blev permanenta. 
M v h
Ingwar

Åtminstone på pendeltågen fanns ett dåligt fungerande system redan på 1980-talet. Kallades tågorderradio och var en stor gul låda.

[Ingwar Åfeldt]

Det är samma telefon vi fick att släpa med oss hem på vagnjouren och det var mycket riktigt 1989.
Du har säkert rätt att det blev först 1989 som loken fick mobiltelefon. Det hade med Stig Larssons tillträde som generaldirektör att göra. Men fanns det inte prov dessförinnan. Och i vagnarna kom den första mobiltelefonen 1983. Dock bara i ett fåtal vagnar.

Åtminstone på pendeltågen fanns ett dåligt fungerande system redan på 1980-talet. Kallades tågorderradio och var en stor gul låda.

Jag kommer inte ihåg om det pågick några prov med mobiltelefon på lok och motorvagnar före 1989. Det är dock mycket möjligt.

Tågorderradion, TOR, på pendeltågen runt Stockholm kom rätt tidigt. Den fanns när jag började köra pendeln på 70-talet. Funktionen var, som sagt, inte den bästa. TOR användes även på malmbanan.


Tågorderradio.


M v h
Ingwar