Privat och statligt...på gott och ont...

[WalleW]

Jag knyter an lite perifert till tidigare ämne "Swebus/Nobina firar 20 år..."

När det gäller strategiskt viktiga civila samhälls-funktioner, varav en del ändå är "av väsentlig betydelse för rikets säkerhet", t e järnväg, flygplatser, hamnar och större vägar, anser jag att de ska drivas i ren statlig regi utan konkurrens-utsättning. Jag menar därmed också att SOS larm-nummer/-centraler skall vara rent statliga och ingå som en del under Civilförsvarets tak.
De ökande aggressiva aktiviteterna i vårt närområde från det stora landet i öster borde vara ett incitament som genererar mer än bara en flyktig tanke i sammanhanget...

Övergripande sett förespråkar jag dock privatisering och fri konkurrens all den stund det gynnar det allmänna i vårt samhälle, d v s skattebetalare, konsumenter och samhällets utveckling. Tvivel kring detta har dock med tiden vuxit hos mig när det gäller främst sjukvården, skolan och äldre-omsorgen samt tillhörande transporter.

Avarter inom de flesta konkurrens-utsatta områden är dessvärre ännu oundvikliga.
Samvetslöshet och girighet gynnas av allt för lindriga juridiska/rättsliga påföljder för missbruk av de allmänna medel som ställs till förfogande. Detta leder ju då som vanligt tyvärr till en allmänt negativ syn privatisering, till förfång för aktörer med seriösa intentioner.

Det talas oftast om de rättigheter man har som medborgare, men nästan aldrig om skyldigheter...
Jag kan också tycka att alla ungdomar, efter avslutad skol-/gymnasie-gång, ska ha någon form av "civilförsvars-plikt"och efter förmåga/intresse genomgå en kortare utbildning i praktisk samhällstjänst, där man får känna på att utföra en del nödvändigt "vuxen-arbete" vid större olyckor/katastrofrer.
Förslagsvis ska alla, i förebyggande syfte, t e kunna utföra LABC-räddning, hantera en brandsläckare/brandslang vid brand samt veta hur man staplar sandsäckar och/eller gräver diken vid översvämningar, kanske flytta ett fordon...
Dessa erfarenheter har man sedan med sig resten av livet och kan kanske lindra elände för drabbade medmänniskor i framtiden.

PS
Jag hatar benämningen/ordet "BRUKARE" i äldre-omsorgen och skulle omgående förbjuda användningen av det om jag hade den makten.
De allra flesta av dessa människor har ett helt skatte-betalande arbetsliv bakom sig och betalar, utöver skatt på sin pension, för de omsorgs-tjänster de behöver (= bedöms vara berättigade till). 
De är i mitt tycke i högsta grad "KUNDER" och ska bemötas och benämnas därefter...
                                 DS

/   M v h   Walle

[Ersa]

Jag kan också tycka att alla ungdomar, efter avslutad skol-/gymnasie-gång, ska ha någon form av "civilförsvars-plikt"och efter förmåga/intresse genomgå en kortare utbildning i praktisk samhällstjänst, där man får känna på att utföra en del nödvändigt "vuxen-arbete" vid större olyckor/katastrofrer.
Förslagsvis ska alla, i förebyggande syfte, t e kunna utföra LABC-räddning, hantera en brandsläckare/brandslang vid brand samt veta hur man staplar sandsäckar och/eller gräver diken vid översvämningar, kanske flytta ett fordon...
Dessa erfarenheter har man sedan med sig resten av livet och kan kanske lindra elände för drabbade medmänniskor i framtiden.

Det håller jag med om. Den dåvarande värnplikten med fotsoldater riktade mot ryssen i 1940-talsstil kanske är lite omodern idag, men något som alltid kommer att behövas, speciellt i dagens sårbara samhälle, är civilförsvaret. Vi kommer säkerligen även i framtiden att kunna drabbas av sjunkande fartyg, störtande flygplan, översvämningar, stormar, skogsbränder och andra naturkatastrofer som slår ut elnätet. Idag är vi pinsamt oförberedda på oväntade händelser.

[Carl Eric]

PS
Jag hatar benämningen/ordet "BRUKARE" i äldre-omsorgen och skulle omgående förbjuda användningen av det om jag hade den makten.
De allra flesta av dessa människor har ett helt skatte-betalande arbetsliv bakom sig och betalar, utöver skatt på sin pension, för de omsorgs-tjänster de behöver (= bedöms vara berättigade till). 
De är i mitt tycke i högsta grad "KUNDER" och ska bemötas och benämnas därefter...
                                 DS

/   M v h   Walle

Kul att höra din åsikt! Jag har arbetat två somrar inom hemtjänsten, i ett privat företag eftersom att det är det enda som finns i den kommunen. Jag använde aldrig ordet kund eftersom att jag tyckte att det kändes fel och märkligt då jag arbetade med omvårdnad, inte att sälja saker. Ordet brukare använde jag något mer frekvent (våra äldre är ju ändå brukare (eller användare) av hemtjänstens tjänster).

Lite off-topic men ändå intressant att höra!

[WalleW]

Kul att höra din åsikt! Jag har arbetat två somrar inom hemtjänsten, i ett privat företag eftersom att det är det enda som finns i den kommunen. Jag använde aldrig ordet kund eftersom att jag tyckte att det kändes fel och märkligt då jag arbetade med omvårdnad, inte att sälja saker. Ordet brukare använde jag något mer frekvent (våra äldre är ju ändå brukare (eller användare) av hemtjänstens tjänster).

Lite off-topic men ändå intressant att höra!

Alla, oavsett ålder, som betalar för en vara eller en tjänst är i mina ögon KUNDER.
Man betalar för ett visst utbud av tjänster som hemtjänsten har att erbjuda.
Att man sedan använder/nyttjar/brukar den vara/tjänst man har betalat för är i mitt tycke helt naturligt och i sammanhanget av sekundär betydelse.
Jag tror inte att Du vill bli kallad BRUKARE om Du t e anlitar en VVS-konsult eller en personlig tränare som hjälper Dig...

/   M v h   Walle

[Nisse Bökelund]

Alla, oavsett ålder, som betalar för en vara eller en tjänst är i mina ögon KUNDER.
Man betalar för ett visst utbud av tjänster som hemtjänsten har att erbjuda.
Att man sedan använder/nyttjar/brukar den vara/tjänst man har betalat för är i mitt tycke helt naturligt och i sammanhanget av sekundär betydelse.
Jag tror inte att Du vill bli kallad BRUKARE om Du t e anlitar en VVS-konsult eller en personlig tränare som hjälper Dig...

/   M v h   Walle

Hej.
Då jag åren 79-81 jobbade på SL Färdtjänst så körde vi ENDAST kunder.
Patienter fick vi ABSOLUT INTE använda, även om " kunden" hämtades direkt
från sjuksängen på ett sjukhus.
Ordet Brukare tror jag knappast fanns i det sammanhanget.
Hälsningar Nisse.

[WalleW]

Hej.
Då jag åren 79-81 jobbade på SL Färdtjänst så körde vi ENDAST kunder.
Patienter fick vi ABSOLUT INTE använda, även om " kunden" hämtades direkt
från sjuksängen på ett sjukhus.
Ordet Brukare tror jag knappast fanns i det sammanhanget.
Hälsningar Nisse.

Trösterikt att höra, Nisse!

På den tiden fanns det fortfarande lite respekt och värdighet kvar för den skattebetalande generation som i högsta grad var
delaktiga i uppbyggnaden av den välfärd som vi ännu idag åtnjuter, även om den nu håller på att krackelera.
Det är något ovärdigt över ordet BRUKARE i sammanhanget...
Jag hade en bekant som körde kunder som nyligen hade lämnat jordelivet, de benämndes "Klienter" då...

/   M v h   Walle

[Carl Eric]

Det är ju intressant hur språk uppfattas, för jag tyckte verkligen att "kund" var ett nedvärderande ord på någon jag hjälpte med klä på sig eller lagade mat till.

Men språkbruk är inte enkelt, inte ens i begravningsverksamheten. "den avlidne" känns lite opersonligt, men att prata om dem med deras namn blir ju också lite märkligt när det handlar om en person som man inte kände eller inte ens hade träffat!

[Nisse Bökelund]

Det är ju intressant hur språk uppfattas, för jag tyckte verkligen att "kund" var ett nedvärderande ord på någon jag hjälpte med klä på sig eller lagade mat till.

Men språkbruk är inte enkelt, inte ens i begravningsverksamheten. "den avlidne" känns lite opersonligt, men att prata om dem med deras namn blir ju också lite märkligt när det handlar om en person som man inte kände eller inte ens hade träffat!

Hej.
Då vi på färdtjänsten oftast körde kunder som själva eller med hjälp av anhörig
eller sjukhuspersonal har beställt en körning, så kan det nog mer liknas vid en
taxikörning. Och jag tror nog dom flesta taxiförare använder ordet kund.
Jag kan förstå att det låter konstigt om personalen på ett äldreboende
kallar de boende för kunder. Men likväl tycker jag ändå att ordet Brukare låter konstigt.
Hälsningar Nisse.

[WalleW]

Det är ju intressant hur språk uppfattas, för jag tyckte verkligen att "kund" var ett nedvärderande ord på någon jag hjälpte med klä på sig eller lagade mat till.
Men språkbruk är inte enkelt, inte ens i begravningsverksamheten. "den avlidne" känns lite opersonligt, men att prata om dem med deras namn blir ju också lite märkligt när det handlar om en person som man inte kände eller inte ens hade träffat!

Och jag tror nog dom flesta taxiförare använder ordet kund.
Jag kan förstå att det låter konstigt om personalen på ett äldreboende
kallar de boende för kunder. Men likväl tycker jag ändå att ordet Brukare låter konstigt.
Hälsningar Nisse.

Språkbruket i allmänhet är ett i mitt tycke mycket fascinerande ämne.
Särskilt i talspråket, där dialekternas olika klang och valörer för enstaka ord och uttryck kan leda till både missförstånd och anstöt, men också till förstärkning av något i positiv och/eller roande riktning.
Att t e berätta en typisk humoristisk Göteborgs-historia på Norrlands-dialekt fungerar inte särskilt bra, inte heller en Norrlands-historia på skånska. Att återge dylika dialekt-historier i skrivna ord på riks-svenska låter inte sällan krystat och förtar ofta en del av poängen...

Ett alternativ är ju att hitta på en "egen" dialekt som de flesta kan ta till sig, som t e den i tv-serien och filmen "Pistvakt", och som Sven-E, Jan-E, Olle och flera andra medverkande använde sig av.
Vissa ord och uttryck därifrån sitter ännu kvar i bakhuvudet på många, t e "pjuk-larv", "fjöl av" och Olles pluralisering av ordet skoter; "en skoter, två skoters , flera skotran"...
Jag kände en ägare av ett buss-bolag som nästan pratade så...

Jag tycker inte om ordet BRUKARE av det principiella skäl jag redan har redogjort för, men också för att det är så lätt att associera till några negativa förstavelser som t e "för-" och "miss-"...

/   M v h   Walle

[Staffan Sävenfjord]

Jag tycker inte om ordet BRUKARE av det principiella skäl jag redan har redogjort för, men också för att det är så lätt att associera till några negativa förstavelser som t e "för-" och "miss-"...

/   M v h   Walle

Jag ogillar också ordet brukare men kan konstatera att det blir allt ovanligare.

Ett annat ord som irriterar mig är att man på charterresor (även med buss) ofta blir kallad gäst i stället för kund, resenär eller deltagare. Jag brukar alltid betala för mig och då känner jag mig inte precis som en gäst. Jag är också medveten om min övervikt men vill inte att någon därför kallar mig för jäst (i tal hörs ju inte skillnaden).

Ett annat vidrigt ord som används i resebyråbranschen är pax när man menar resenärer eller personer. Det låter som plural av pack (svengelsk sådan dessutom) när pax egentligen betyder fred. "Lasta packet" var ett uttryck som man förr kunde höra bland bussförare i främst beställningstrafik. Jag tror inte någon säger så i dag. För övrigt lastar man en lastbil men inte en buss.

[Nisse Bökelund]

Hej.
Jag samtalade en gång med en kille på jobbet med utländsk härkomst.
Han sa att det var svårt med ord som inte bara uttalas lika utan även
stavas lika. Då drog jag ramsan för honom om gubbarna som diskuterade vädret.

Det har länge rått rått väder.
Men nu har det blitt blitt.
Sådana här dagar kan man inte kalla kalla,
dom borde heta heta.

Av bara farten så tar jag den om Knut också.

Knut stod vid en knut och knöt en knut. Då kom Knut som bor knut om Knut med Knut som knöt en knut och sa.
"God dag Knut, vad gör du Knut?". "Jag knyter en knut" sa Knut.
Så knöt han knuten, så var knuten knuten vid knuten.

Men det finns säkert flera liknande ramsor
Hälsningar Nisse.

[WalleW]

Jag ogillar också ordet brukare men kan konstatera att det blir allt ovanligare.
Ett annat ord som irriterar mig är att man på charterresor (även med buss) ofta blir kallad gäst i stället för kund, resenär eller deltagare. Jag brukar alltid betala för mig och då känner jag mig inte precis som en gäst. Jag är också medveten om min övervikt men vill inte att någon därför kallar mig för jäst (i tal hörs ju inte skillnaden).
Ett annat vidrigt ord som används i resebyråbranschen är pax när man menar resenärer eller personer. Det låter som plural av pack (svengelsk sådan dessutom) när pax egentligen betyder fred. "Lasta packet" var ett uttryck som man förr kunde höra bland bussförare i främst beställningstrafik. Jag tror inte någon säger så i dag. För övrigt lastar man en lastbil men inte en buss.

Ja, bussresenärer har väl som kollektiv länge blivit behäftade med mindre smickrande epitet, särskilt av ASG-förarna (Alltid Sura och Griniga). Samma förarkategori ordade ofta högljutt om att det skulle vara bättre att köra sopbil, då behövde man ju inte prata med "lasset"...
Senast strax före jul hörde jag en charterbuss-förare rapportera att han "lastat ombord alla näsor" och skulle starta resan.
"Lastat" enstaka resenärer har jag bara gjort vid ett fåtal tillfällen kalla vinterkvällar då de varit för överförfriskade för att kunna ta sig ombord för egen maskin. Man kan ju inte lämna dem fylle-varma i vinterkylan, det kan sluta illa...

Pax vobiscum...

/   M v h   Walle

[Åkarns Kalle]

Intressant diskussion.......
Som chaufför på en färdtjänst/sjukresebuss
Hämtar jag ibland en brukare i bostaden eller på servicehuset
kör en passagerare
och lämnar en patient  eller andra vägen........

Så länge dom är "under mitt ansvar" är dom passagerare och inget annat
och det har ingen vad jag vet hittills haft något emot

MVH Kalle

[Staffan Sävenfjord]

Samma förarkategori ordade ofta högljutt om att det skulle vara bättre att köra sopbil, då behövde man ju inte prata med "lasset"...

/   M v h   Walle

Det där har sagts om spårvagnsförarna i Göteborg i en sketch i ett Cederhök-program.

Saken blev rätt rolig när CGEA (som vi i dag känner som Transdev) köpte Linjebuss. Från början var det nämligen ett företag som körde sopor, Frankrikes Sellbergs.

[Ersa]

Ett annat ord som irriterar mig är att man på charterresor (även med buss) ofta blir kallad gäst i stället för kund, resenär eller deltagare. Jag brukar alltid betala för mig och då känner jag mig inte precis som en gäst. Jag är också medveten om min övervikt men vill inte att någon därför kallar mig för jäst (i tal hörs ju inte skillnaden).

Ordet gäst i bemärkelsen kund låter lite udda i vardagligt svenskt talspråk  men detta kan ha tillkommit från utländska influenser. I flera östasiatiska och hinduistiska språk, däribland japanskan, finns det inga större skillnader mellan orden kund och gäst. Man säger お客様 [okyaku-sama] som i talspråk kan låta "okeksama". O i början betyder ungefär "ärade" och -sama i slutet kan likställas med engelskan "sir" och "madame".

Service at public establishments such as restaurants, drinking places, shops and services is generally friendly, attentive and very polite, as reflected in a common reminder given by managers and employers to their employees: "okyaku-sama wa kami-sama desu" (お客様は神様です), or "the customer is a god." (This is comparable to the western saying, "the customer is always right" and the Sanskrit saying "atithi devo bhavati").
https://en.wikipedia.org/wiki/Etiquette_in_Japan#Service_and_public_employees

Även:
https://en.wikipedia.org/wiki/Atithi_Devo_Bhav