Mölndal 1977

[Greger Larsson]

BF76 Hägglund och så är det väl en Granada Cupé

[Björn Forslund]

En av SJ:s små dressiner syns också i bakgrunden!
Bussar med dörrar 1-0-1 var vanliga i t ex. Finland, men rätt udda i Sverige?

[Jonas Gustafsson]

En av SJ:s små dressiner syns också i bakgrunden!
Bussar med dörrar 1-0-1 var vanliga i t ex. Finland, men rätt udda i Sverige?

Jo, men Mölndalsbussarna körde med det ända in på åttiotalet. Jag tror det var 1984 som sista 1-0-1- bussen levererades (en Volvo B10M/ Wiima K201)
//Jonas G

[Jonas Gustafsson]

Rättar mig själv: De sista bussarna utan mittdörr var av konfigurationen 2-0-1.. Men det var väl att de inte hade mittdörr som var ovanligt (antar jag du menade, Björn?)
//Jonas G

[yngrot]

Även Kålleredsbussarna hade några vagnar med 1-0-1 

[Björn Forslund]

I Sundsvall fanns det också 1-0-1 vagnar på 50-60-talet. Även Karlstad köpte bussar 1-0-2 under den period man tillämpade betalning vid avstigning.

[Mr H]

Kom att tänka på att Uppsalas "Ödlor" i vänstertrafik hade väl dörrställningen 1-1-3?
Det måste väl ha varit ganska så unikt? I högertrafik blev de väl H0-1-2, V1-0-0!

218

[Björn Forslund]

Kom att tänka på att Uppsalas "Ödlor" i vänstertrafik hade väl dörrställningen 1-1-3?
Det måste väl ha varit ganska så unikt? I högertrafik blev de väl H0-1-2, V1-0-0!

218

Ja, tre dörrar till bakplattformen var väl förbehållet Mustangerna annars. Men en dörr togs bort, hörde att det berodde på att den stackars konduktören inte hade tillräckligt långa armar för att kunna ta betalt av dem som tryckte längst bak på plattformen, och därmed missade man biljettintäkter när de smet ut samma väg.

[Staffan Sävenfjord]

I högertrafik blev de väl H0-1-2, V1-0-0!

Stämmer. Anledningen till att främsta dörren på vänstersidan behölls var att föraren behövde egen utgång. Annars hade ju han - eller hon (det började vid denna tid komma rätt många kvinnliga bussförare i Uppsala, bland annat omskolade konduktörer) - vid avbyte fått tränga sig genom den massa som trängde sig på genom bakdörrarna. Det gällde dock för föraren att ta det försiktigt eftersom det blev avstigning rätt ut i trafiken. Motsvarande gällde naturligtvis även för den avbytande föraren.

[Harald Nordius]

Ja, tre dörrar till bakplattformen var väl förbehållet Mustangerna annars. Men en dörr togs bort, hörde att det berodde på att den stackars konduktören inte hade tillräckligt långa armar för att kunna ta betalt av dem som tryckte längst bak på plattformen, och därmed missade man biljettintäkter när de smet ut samma väg.

Det får betecknas som en skröna. Det var inga problem att ta betalt av alla. Däremot så var den främsta av de tre dörrarna inte till så stor nytta. Det fanns inte så mycket utrymme innanför den för skärmen som delade av plattformen gick snett bakåt. Det kunde bara stiga på ett par tre stycken där, sen var det stopp. Jag brukade inte öppna den dörren om det inte var väldigt många påstigande. Ödlornas dörrställning var väl lite feltänkt. Man hade mera nytta av dubbla mittdörrar som det var på Scaniorna.

[Bengt H]

I Säffle fick jag en gång berättat för mig att man hade varit bekymrad inför arbetet med ombyggnad av Ödlorna eftersom man med alla dörröppningar bak efter att ha öppnat även högersidan skulle få problem med hållfastheten. Lösningen var att sätta igen den främre av de tre dörrarna på vänster sida och där sätta in någon förstärkning.

För övrigt fick de halvombyggda Scaniorna vänster framdörr helt igensatt, varför jag knappast tror att det var meningen att den skulle vara kvar på Ödlorna. Det är nog mer sannolikt att det helt enkelt bara inte blev av att dörrarna sattes igen. Senare kan man ha upptäckt att dörren var praktisk att ha kvar och att de därför aldrig blev igensatta. Den långa heta sommaren 1969 när jag var busskonduktör i Uppsala, gav dessa framdörrar föraren en behaglig svalka när man kunde köra med öppen dörr. Scaniorna blev lätt mycket varma vid förarplatsen.