Skogås station på 1970-talet

[Björn Forslund]

Tråden har knoppats av från »832:an på väg nånstans«





Växeln som ligger därnere i norra ändan av stationen var ett ökänt urspårningsställe på enkelspårets tid. Stort surhål under.  Bl a gick en Hg av där och jag minns att de försökte dra upp den på spåret med en T44. Stort spektakel och mycket åskådare.

[Staffan Sävenfjord]

Växeln som ligger därnere i norra ändan av stationen var ett ökänt urspårningsställe på enkelspårets tid. Stort surhål under.  Bl a gick en Hg av där och jag minns att de försökte dra upp den på spåret med en T44. Stort spektakel och mycket åskådare.

Urspårningarna var mer vanliga i stationens andra ände. Men de förekom även i den här änden. De orsakades av att lokförare körde förbi signal som visade stopp och därmed automatiskt växlades ut på ett säkerhetsspår för att inte komma ut på linjen och frontalkrocka med ett mötande tåg. Säkerhetsspåren var inte många meter långa och slutade med en stoppbock framför ett dike eller en sjö (Handen) eller en bergvägg (Farsta strand).

[Björn Forslund]

Urspårningarna var mer vanliga i stationens andra ände. Men de förekom även i den här änden. De orsakades av att lokförare körde förbi signal som visade stopp och därmed automatiskt växlades ut på ett säkerhetsspår för att inte komma ut på linjen och frontalkrocka med ett mötande tåg. Säkerhetsspåren var inte många meter långa och slutade med en stoppbock framför ett dike eller en sjö (Handen) eller en bergvägg (Farsta strand).

Men i norra ändan var det frågan om att tåg på in mot stationen spårade ur i växeln och hamnade mitt emellan spåren där de grenade sig. Inga rödljuskörningar m a o, som Södertörns Villastad.