Tolv allt annat än lottlösa bussförare tackar för sig

[Fredde]

Egentligen handlar historien om pengar, mycket pengar. En annan sida av saken är att ett bussbolag i en liten stad i mellersta England i ett slag ser ut att mista tolv av sina förare. De tänker alla sluta. Samtidigt.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/allt-annat-an-lottlosa-bussforare-tackar-for-sig

[JDS]

Jag gillar platschefens välformulerade kommentar, som inte avslöjar huruvida de är välkomna tillbaka när pengarna har tagit slut...

[Jacob]

Om jag vore miljonär eller miljardär skulle jag jobbat som busschaufför bara för skojs skull

//Jacob

[Staffan Sävenfjord]

Om jag vore miljonär eller miljardär skulle jag jobbat som busschaufför bara för skojs skull

//Jacob

Jag har en bekant som hade ärvt en tavla av sin far. Han visste bara att den var värdefull men inte hur mycket. Vi brukade skoja med honom att den nog var värd en miljon och till sist resulterade skojet i att han gick till en konsthandlare och fick den värderad. När han fick veta värdet sålde han den direkt men ville inte säga för hur mycket Han bekräftade dock att det var ett sjusiffrigt kronbelopp.

Han sade därför upp sig från ett relativt välavlönat jobb, som han dock inte trivdes särskilt bra med, på det klassiska sättet: att gå in till chefen och snyta sig i gardinen. Efter ett par veckor utan att ha något att göra men med en massa pengar utbildade han sig till bussförare och började köra buss! Avsikten från början var att han skulle köra några timmar i veckan men han trivdes så bra att det snart motsvarade en dryg heltidstjänst.

(Historien något tillrättalagd för att vederbörande inte skall kunna identifieras. Men den plötsliga förmögenhetsförstärkningen är överensstämmande med verkligheten.)

[HJP]

Jag har en bekant som hade ärvt en tavla av sin far. Han visste bara att den var värdefull men inte hur mycket. Vi brukade skoja med honom att den nog var värd en miljon och till sist resulterade skojet i att han gick till en konsthandlare och fick den värderad. När han fick veta värdet sålde han den direkt men ville inte säga för hur mycket Han bekräftade dock att det var ett sjusiffrigt kronbelopp.

Han sade därför upp sig från ett relativt välavlönat jobb, som han dock inte trivdes särskilt bra med, på det klassiska sättet: att gå in till chefen och snyta sig i gardinen. Efter ett par veckor utan att ha något att göra men med en massa pengar utbildade han sig till bussförare och började köra buss! Avsikten från början var att han skulle köra några timmar i veckan men han trivdes så bra att det snart motsvarade en dryg heltidstjänst.

(Historien något tillrättalagd för att vederbörande inte skall kunna identifieras. Men den plötsliga förmögenhetsförstärkningen är överensstämmande med verkligheten.)

****
Tror mig kunna bekräfta din berättelse, eftersom jag tror mig veta vem du syftar på.
I ett sådant fall, slutar det ju lyckligt. Det visar dessutom, att det inte alltid är de välavlönade jobben som är roligast.
Dessvärre finns det allför många som inte kan hantera en förmögenhet, utan drömmen slutar i mardröm.
Vi får väl hoppas att de tolv bussförarna kommer att trivas med tillvaron 

HJP

[lil-sis]

Jag har funderat mycket på det där.

Och har kommit fram till att jag skulle fortsätta jobba.

Men på timmar.

Man behöver ju inte överanstränga sig