Jag tyckte att de fungerade bra på 1:an, iaf när det var bra väglag och alla datorer med sina noder och sensorer var på rätt humör. Dessutom sväljer de väldigt många stående, nästan lika många som en ledvagn gör.
Det de (och även 53xx-kortvagnarna) främst saknade var dörrknappar för avstigande resenärer att själv trycka på, då bakdörrarna märkligt nog inte går upp automatiskt när framdörren öppnas efter att stoppknappen tryckts in. Fotocellerna satt för nära dörrarna, så inga avstigande Umebor förstod att sträcka fram foten och bryta dessa, trots att fotocellstyrda "automatiska" bakdörrar kom till Umeå redan 1967. Naturligtvis saknades dekaler om fotocellerna på dörrarnas insida, men vissa sådana sattes upp på eget bevåg av "vän av ordning".
Dessvärre måste man dagligen utbilda många umebor efter alla år att det finns dörrknappar för resenärerna.
Det står både på engelska och svenska att man öppnar dörren själv, men det går tyvärr inte in hos många.
De blir stående framför dörren, tittar besvärat framåt och bakåt. En del springer till nästa dörr. En del börjar ropa "öppna".
Kan vara ganska komiskt många gånger. Tyvärr har en del kollegor gett upp och öppnar manuellt, det ställer till det en del
för alla. När det gäller 52XX och 53XX-vagnarna är det totalstopp i huvudet hos många resenärer man verkar nästan frukta dörrarna.
