Bussar för Scandorama, Ölvemarks och Pool Resor i juni 1990

[Staffan Sävenfjord]

På midsommarafton 1990 stod min flickvän och jag i Skövde och väntade på Scandoramas anslutningsbuss till Helsingborg, där vi skulle övernatta på Scandic innan resan till Wien började nästa dags morgon. Dock: på den utsatta tiden kom ingen buss och när det gått en halvtimme ringde jag Scandorama-jouren. På den tiden hade jag inte mobiltelefon utan fick gå till en telefonautomat inne på Skövde station. Jag fick då veta att bussen fått punktering i trakten av Hova och att föraren fortfarande höll på att byta däck. Vi kom överens om att jag skulle ringa om en timme igen om bussen inte kommit.

Det hade den inte varför jag ringde och fick besked att bussen just var i Mariestad.
- Bra, sa jag, då är den i Skövde om en halvtimme.
Men det var den inte. Jag ringde på nytt och då visste bussföraren inte var han var men med gemensamma krafter lyckades vi lista ut att han kört via Skara och nu var i Axvall. Det borde ha tagit högst 20 minuter till Skövde därifrån. Det tog 40. Föraren hittade nämligen inte i Skövde.

Nu skulle vi nästan tre timmar sena fortsätta via Borås, Varberg och Halmstad och således vara framme vid Helsingborg i bästa fall strax före midnatt. Men strax efter Skövde ringde jouren och sa till föraren att de satt in en annan buss från Borås och att han kunde köra direkt till Helsingborg. Föraren ville dock köra den väg han blivit anvisad i alla fall eftersom han hade kartor till den. Det visade sig dock senare att de kartor han hade gällde om han kört Stockholm-Helsingborg via E4-an och inget annat. Nåväl, vi lyckades övertala honom att köra via Mullsjö och Bottnaryd och sedan Nissastigen till Halmstad. I Mullsjö blev det stopp vid VIP Motell som just höll på att stänga. Vi som åkt kort bit klarade ju oss men de som åkt ända från Sala var med rätta såväl hungriga som kissnödiga. Bussen saknade nämligen toalett, fällbara stolar och armstöd.


Vid fortsättningen visade det sig att bussföraren visserligen var en rutinerad stadsbussförare men att det var första gången han körde en buss med 6-växlad splitlåda. Inte blev det bättre av att detta var mindre än ett år efter olyckan i Måbødalen. Nåväl, om vi undvek att köra via Jönköping blev det inga branta backar innan Hallandsås och den backen gick uppför. Ändå visade föraren sin inkompetens i att köra den här typen av buss och vi segade oss upp för backen med 10 km/tim.

Värre skulle det bli. När vi kommit ned från Hallandsås och kunde se Ängelholm i fjärran stannade bussen helt. Soppatorsk! Föraren ringde och frågade om inte bussen varit tankad när han hämtade ut den i Uppsala på morgonen. Det hade den tydligen inte men borde han inte kollat detta själv innan han åkte. Nåväl, en annan buss kom efter en timme till undsättning och vid midnatt kom  vi fram till Scandic. Där hade Scandorama ordnat ett stort smörgåsbord åt oss med fria snapsar. Nej, nu hungerhallucinerade jag visst. Det fanns inget ätbart ens att köpa på hotellet. Vi hade inte ätit sedan 13-tiden och fick gå och lägga oss hungriga. Tur att vi båda hade lite överflödigt hull att ta av.

Efter en rejäl frukost nästa dags morgon kom bussar från olika håll till Scandic för att ge sig ut på olika utlandsresor.








På kvällen övernattade via på det fina hotell Rhön Residence som låg mitt ute på landet. Där fanns också en buss från Jämtlandsbuss, som körde för Pool Resor.

[bilomnibussen]

Hej! Angående den katastrofala utvecklingen för den beskrivna resan frågar man sig varför en sån förare åtar sig att köra en sån körning utan den minsta rutin för det hela eller kunskap om var orter här i landet är belägna i förhållande till varandra. Och varför företaget skickar iväg en sån förare. Krisläge troligen.
Mvh Jan G