Volvo -58 Veteranbuss från Ullared

[Lars Ödlund]

Våren 2005 sålde KVD Bilauktioner i Kungälv 2/3 av framlidne Göran Karlssons veteranbilssamling, bland alla fordon fanns en Volvobuss från 1958, är det någon som har koll på vart den sedan hamnade?

Fick denna fråga från en verkmästare i södra delarna av landet.

[Mats Karlsson]

Våren 2005 sålde KVD Bilauktioner i Kungälv 2/3 av framlidne Göran Karlssons veteranbilssamling, bland alla fordon fanns en Volvobuss från 1958, är det någon som har koll på vart den sedan hamnade?

Fick denna fråga från en verkmästare i södra delarna av landet.

Det är inte fd Ernst Carlssons Volvo/skeninge-buss N200 från år 1948 som avses? Denna hade Göran Karlsson i sin bilsamling. Den är numera under total renovering hos en känd bussamlare på västkusten. Någon 1958 års modell har jag inte hört att Göran Karlsson skulle ha haft, men han kanske hade det också.

[Staffan Sävenfjord]

Det är inte fd Ernst Carlssons Volvo/skeninge-buss N200 från år 1948 som avses? Denna hade Göran Karlsson i sin bilsamling. Den är numera under total renovering hos en känd bussamlare på västkusten. Någon 1958 års modell har jag inte hört att Göran Karlsson skulle ha haft, men han kanske hade det också.

Misstänkte också den. Jag fick mejl från ägaren (som är gammal kollega till mig) för någon vecka sedan och enligt detta är bussen N200 nu i det närmaste klar och har besiktigats i Mölndal och återinregistrerats. Det återstår lackering och lite annat. Sedan är den klar att ånyo rulla till Paris.

[Staffan Sävenfjord]

Jag har fått följande svar från Anders Mennerholm, som äger bussen N200 (nytt regnummer lär finnas tilldelat men jag känner inte till vilket).

Jag tror det är en missuppfattning, en stor del av Göran Karlssons fordonssamling såldes genom internetauktion 2005. Det handlade till största delen om potenta amerikanska åk. Några gånger stötte jag på Göran Karlsson i Veddige, han hade då startat den nya kedjan "karlsson", då hade han planer på att ställa sin enda buss i en kommande tillbyggnad till sitt museum i Gällared. Efter hans död tog jag kontakt med boutredaren som meddelade att bussen inte ingick i auktionen. Den ansågs alltför förfallen och man ville nog inte flytta den till visningen i Göteborgs Frihamn.

Bussen tillhörde alltså det som skulle städas bort. "-Lägg ett bud så får du den" uppmanade boutredaren! Jag träffade Göran Karlssons dotter Lina som överlämnade några lådor med tillbehör, bussen stod då oskyddad med lufttomma hjul och hål i taket utomhus på Hedens industriområde i Ullared.

Något senare blev jag kontaktad av bussägare Ernst Carlssons dotter Inger som hade mycket att berätta och har varit en viktig supporter under renoveringen. Inger satt på värdinnans plats i hytten när jag körde till reg-besiktn. nyligen. Hon har bland annat berättat att hennes pappa köpte stationshuset i Vesigebro efter pyttebanans nedläggning. När Göran Karlsson letade lokal till sin fasta butik i början av 60-talet var det till en början aktuellt med Vessige, men väganslutningarna gjorde att valet istället föll på Ullared. Göran K hade ju tidigare varit "gårdfarihandlare" i bygderna och bekant med "busscarlsson". Alltså ett beslut som ändrade världshistorien. Bussen stod i sitt garage mellan 1959 och 1977 då Ernst Carlsson avled. Inger sålde då bussen till Göran K och de två bilhandlarbröderna Andersson för att hon hoppades på bevarande.

Den del av GeKås bilsamling som hans två barn behöll visas i motormuseet i Ullared, övriga fordon förvarades i Gällared. Tyvärr rasade taket in under vinterns snötyngd, flera bilar skadades. Tur skall man kanske säga att det inte stod en Skeningebuss där. Hade inte blivit mycket kvar!

Så här ser bussen ut i dag. Fotot taget av Anders Mennerholm och utlagt med tillstånd. Bussen i bakgrunden känner vi igen från TV-programmet Petteri på villovägar.


Den skall lackeras och ägarens vision om hur den skall se ut efter det kan vi se här:


Som sagt skall den lackeras och ägarens vision av hur den skall se ut då.

Observera hjulbasen och det rejäla baköverhänget. Folke Johansson, sedermera delägare i Ramnareds Busstrafik, har berättat att han var co-driver till Ernst Carlsson på en resa till Paris när den var alldeles ny. Folke hade vunnit resan i en utlottning men när Ernst hörde att det var han som vunnit sa han "i så fall måste du vara med och köra också". Folke fick alltså snabbt skaffa sig busskort. Han hade vissa fördelar eftersom han var bussägarson. Men att köra den buss i Paris med den redan då rätt kaotiska trafiken med ett färskt körkort kan väl inte ha varit alltför lustigt. Dock: det gick bra.

Fotnot: Göran Karlsson som nämns lite här och var i tråden var alltså grundaren till Gekås i Ullared. Alltså det som de flesta kort och gott kallar "Ullared" och som var med i Kanal 5:s dokumentärserie i höstas och som nyligen vevades i repris. Sedan Karlsson sålt Gekås till sex av sina anställda öppnade han efter ett tag en ny varuhuskedja som först hette "Ullared 2" men fick ge sig efter protester från Gekås. Kedjan finns i dag under namnet "Karlsson". Förutom "knalle" och sällsynt smart handlare var han också hängiven veteranbilssamlare.

[Ersa]

Misstänkte också den. Jag fick mejl från ägaren (som är gammal kollega till mig) för någon vecka sedan och enligt detta är bussen N200 nu i det närmaste klar och har besiktigats i Mölndal och återinregistrerats. Det återstår lackering och lite annat. Sedan är den klar att ånyo rulla till Paris.

Intressant projekt. Du får hålla kontakten och vara beredd med din nya kamera inför deras resa till Paris, Staffan!
De nya regskyltarna lär ju behöva monteras pga lagen, men gamla återskapade skyltar med tecknen "N200" kan man ju plocka ihop utöver de nya skyltarna.

[bilomnibussen]

Jag haft förmånen att vara informerad lite då och då under renoveringens gång. Anders Mennerholm har gjort ett verkligt hästjobb med denna buss och samtidigt en stor kulturgärning. Mycket berömvärt!
Mvh Jan G

[Mats Karlsson]

Jag har också haft den stora förmånen att få följa renoveringen bit för bit. Det är ett helt fantastiskt jobb Anders har lagt ned på att bygga upp en förfallen buss. Ännu återstår mycket jobb, men bussen är i varje fall körklar nu. Tanken var att den skulle bli klar till maj 2008 när den fyllde 60 år. Nu blir den nog inte klar förrän under 2011, för Anders är en noggrann person som vill göra ett 100-procentigt jobb. Då tar det sin lilla tid.

[Mats Karlsson]

Nu har jag haft förmånen att få köra Ernst Carlssons gamla Skeninge-buss. Axelavstånd och baköverhäng utgjorde dock inga som helst problem att köra bussen, vilket antytts i några sammanhang. Nej, problemet ligger i att busen har fått för stor tyngd över framaxeln pga det förlängda axelavståndet, vilket gör den rejält tungstyrd. Mitt svaga skrivbordsmuskelservo fick jobba hårt. Därtill kommer den osynkade lådan som kräver lite eftertanke. Att kombinera ihop högerstyrning med muskelservo och osynkad låda fick mig att börja fundera över hur Ernst Carlsson upplevde sin buss. Det måste ha varit krävande att baxa fram bussen längs dåtidens vägnät och inne på Paris gator. Busskarossen är ju ett nummer för stor för chassiet. Med 100 hk motor och full last blev det krypfart i allra minsta motlut. Bussens totalvikt var tydligen något högre än GDG:s 1½-plansbussar som kom 1953/54 och hade 180 hk. Ernst Carlsson måste ha känt sig liten när han blev omkörd på Autobahn i Tyskland av bussar typ dessa GDG-skapelser. Trots detta körde Ernst Carlsson sitt flaggskepp under hela 11 år. Idag kan vi beskåda och provköra hans livsverk och stolthet, och därmed få ett uns av känsla hur det var att ge sig ut på kontinenten med buss för 62 år sedan. Jag lovar att kontrasten mot dagens lättkörda turistbussar är så stor att det är ofattbart att det överhuvudtaget var möjligt att köra utlandstrafik med en sådan buss. Ett stort tack till Anders Mennerholm som lät mig få provköra bussen!