Vad tror Ni om detta? På sikt borde det arbetas fram ett nytt fräscht fackligt BUSSFÖRARFÖRBUND som står på
egna ben och är helt politiskt obundet. Förbundet kunde bestå av ex två avdelningar, ett för linjetrafik/skoltrafik och ett för beställning o turisttrafik. Som alla vet kanske inte bussbranchavtalet idag är helt anpassat för all beställningstrafik och som det fungerar idag med extrem konkurrensutsatthet borde avtalen anpassas mer efter
verksamhetens art. Ett bussförarförbund med enbart branchmedlemmar inom busstrafik tror jag också är en
lösning för att kraftigt öka medlemsantalet och få upp statusen för yrket. Hur mycket "buss" finnes i kommunalarbetaren i relation till fackavgiften?? Jag tror på detta!! Gör Ni?
Mycket bra förslag. Skulle få mig att gå med i ett fack iaf.
Vi fick häromveckan lappar i lunchrummet från nått som kallade sig Bussarbetarnas Riksförbund eller nått.
Har jag tyckt länge, men vissa tycks ju tro att ett sådant förbund skulle bli för svagt, vore iaf intressant med ett förbund som enbart driver våra frågor. :)
det kan väl inte bli sämre att driva våra frågor än kommunal iallafall så jag är med!
Det finns två avgörande problem.
Först och främst måste LO ta ett nytt principbeslut angående bussförarna och ett sådant beslut lär inte tas utan stora svårigheter och lär ta mycket lång tid att få igenom om det överhuvudtaget går.
Sedan så kommer att nytt förbund att bli väldigt svagt även om man antar att så många som 70% av förarna blir anslutna, det finns ju orsaker till att de flesta småförbund under de senaste 5 åren försvunnit genom sammanslagningar, senast Lantarbetarna t.ex.
Ett litet förbund måste hålla höga avgifter för att finanisera adminstration och service till medlemmarna, man kommer knappast att kunna ha kontor länsvis utan kanske bara på ett eller två platser i landet, man måste bygga upp en egen a-kassa eller köpa in sig hos en befintlig med höga a-kassa avgifter som följd.
Många av de kostnader som Transport eller Kommunal har idag måste ett nytt litet förbund betala med en avsevärt mindre medlemsskara.
Sedan blir ett fackförbund vad medlemmarna gör det till oavsett namn, genom att det idag finns ett stort ointresse bland förarna att engagera sig så blir det som det blir.
Längst ned i denna länk hittar man de fackföreningar som bildats och lyckats överleva trots att de inte är med i någon huvudorganisation som LO eller TCO.
http://www.mi.se/kollektivavtal-lagar/arbetstagarnas-organisationer/
Som synes är det inte så många och de flesta har det gemensamt att de organiserar tämligen snäva yrkesgrupper. När det gäller Svensk Lokförarförening tror jag mig veta att det fortfarande är så att det inte får teckna eget avtal med Almega. De har till och med strejkat för denna rätt, men deras strejker har blivit tämligen meningslösa. De har mest retat kollegor organiserade i andra förbund och givetvis tredje man som resenärerna.
Enligt min uppfattning är det betydligt bättre att engagera sig inom befintliga fackförbund.
Nybildade Bussarbetarnas riksorganisation kanske är åt det hållet. Se www.baro.nu (http://www.baro.nu)
Hittills finns väl uteslutande medlemmar i Stockholmsområdet dock.
Citat från: Lars-Håkan_E skrivet 15 mars 2013, 12:40:13 PM
Sedan blir ett fackförbund vad medlemmarna gör det till oavsett namn, genom att det idag finns ett stort ointresse bland förarna att engagera sig så blir det som det blir.
Dessvärre finns det gott om medlemmar där ute som anser att de försökt ändra på Kommunal i många år, utan resultat. Och då tar engagemanget snabbt slut och ersätts med uppgivenhet. Dessa medlemmar brukar ofta lämna Kommunal helt och antingen bara stanna i Kommunals a-kassa, eller helt gå över till Transport. Oavsett vad LO önskar.
Sen finns ju även Syndikalisterna, som jag personligen dock inte vet speciellt mycket om.
Citat från: Ersa skrivet 15 mars 2013, 15:51:25 PM
Dessvärre finns det gott om medlemmar där ute som anser att de försökt ändra på Kommunal i många år, utan resultat. Och då tar engagemanget snabbt slut och ersätts med uppgivenhet. Dessa medlemmar brukar ofta lämna Kommunal helt och antingen bara stanna i Kommunals a-kassa, eller helt gå över till Transport. Oavsett vad LO önskar.
Sen finns ju även Syndikalisterna, som jag personligen dock inte vet speciellt mycket om.
Problemet är att det är ytterst få av dessa fd medlemmar som varit aktiva utan de flesta sitter i fikarummet och svär över att facket inte gör något.
Och när facket gör något så är det fel....
Här blir det ingen skillnad vilket förbund man tillhör eftersom engagemanget lokalt är det som oftast brister, jag har tyvärr själv suttit som förtroendevald och upplevt bristen på intresse och svårigheten att föra ut information.
Alltför många har den uppfattningen att det fackliga arbetet ska drivas med blanka vapen på barrikaderna när man nästan alltid når bäst resultat i förhandlingar och genom samförstånd och ge o ta principen.
Detta tillsammans med att kollektivet ytterst sällan kan vara överens om vad man vill komma fram till (förutom högre lön) gör arbetet för de lokala förtroendevalda svårt och ibland omöjligt.
Citat från: Staffan Sävenfjord skrivet 15 mars 2013, 15:37:01 PM
Längst ned i denna länk hittar man de fackföreningar som bildats och lyckats överleva trots att de inte är med i någon huvudorganisation som LO eller TCO.
http://www.mi.se/kollektivavtal-lagar/arbetstagarnas-organisationer/
Som synes är det inte så många och de flesta har det gemensamt att de organiserar tämligen snäva yrkesgrupper. När det gäller Svensk Lokförarförening tror jag mig veta att det fortfarande är så att det inte får teckna eget avtal med Almega. De har till och med strejkat för denna rätt, men deras strejker har blivit tämligen meningslösa. De har mest retat kollegor organiserade i andra förbund och givetvis tredje man som resenärerna.
Enligt min uppfattning är det betydligt bättre att engagera sig inom befintliga fackförbund.
Och av dem som listas där är Brandmännens Riksförbund ingen fackförening, Hamnarbetarförbundet har väl samma situation som SLFF vad gäller avtal.
Citat från: Lars-Håkan_E skrivet 15 mars 2013, 17:07:51 PM
Och av dem som listas där är Brandmännens Riksförbund ingen fackförening, Hamnarbetarförbundet har väl samma situation som SLFF vad gäller avtal.
Brandmännens Riksförbund anser sig i alla fall själv vara en fackförening och kallar sig också Brandfacket. Vad som egentligen är en fackförening är rätt svårdefinierat. Jag tycker man får gå efter vad föreningen själv kallar sig. Sedan är förstås en fackförening som inte ens har rätt att teckna avtal tämligen små möjligheter att agera för medlemmarnas bästa.
Lokförararna fanns förut organiserade i bland annat Svenska Lokmannaförbundet, men detta fann någon gång runt 1990 att de inte kunde vinna något på att stå utanför huvudorganisationerna och lierade sig med TCO-förbundet Statstjänstemannaförundet som ST-Lok. Lokförarna är i dag också organiserade i SEKO och som sagt SLFF. Några få är också med i SAC (Syndikalisterna).
UMen hur länge ska vi acceptera den nuvarande ordningen? Så länge det finns kopplingar till LO (ej partipolitiskt neutralt) och så länge facknissarna viftar med sossepropaganda i varenda val och så länge man påtvingas försäkringar man inte fått välja själv och bla bla... så känner jag bara vågra vägra facket.
Hörde en snubbe på radion nyligen. Skadat foten när han spelade badminton. Han var via facket olycksfallsförsäkrad, men det visade sig att han visserligen var försäkrad på fritiden men eftersom han stukat foten inomhus på en plan yta gjord för bollspel gällde inte försäkringen. Hade han halkat på en kotte i skogen hade det varit en annan sak! Snubben ville då slippa betala för den i hans ögon värdelösa försäkringen, men se det gick inte att bli av med den försäkringen, i så fall fick han gå ur facket!
Historien är klockren tycker jag, hur mycket pengar pumpar inte folk in via fackavgifterna för en massa dravel man ALDRIG får nytta av. Klart bättre då att ta smällen när den kommer.
Världen är ju helt uppochner idag. Det talas ofta om solidaritet och medmänsklighet från vänsterhåll. Fint! Men för vem/vilka? Sverigedemokraternas framgångar, enligt media, beror till stor del på LO-medlemmar som tröttnat på vänsterpartierna och bytt parti...helsnurrigt!
Nej, fram för opolitiska fackförbund. Trådstartarens tankar låter kanon i mina öron. Och man ska aldrig säga att det är omöjligt, men utmaningar blir det onekligen. Förr eller senare kommer dock de gamla strukturerna falla, det är jag övertygad om.
/MrH
Citat från: Lars-Håkan_E skrivet 15 mars 2013, 12:40:13 PM
Ett litet förbund måste hålla höga avgifter för att finanisera adminstration och service till medlemmarna, man kommer knappast att kunna ha kontor länsvis utan kanske bara på ett eller två platser i landet, man måste bygga upp en egen a-kassa eller köpa in sig hos en befintlig med höga a-kassa avgifter som följd.
Ja tack till en statlig opolitisk a-kassa för alla - bekostad via skattsedeln.
Som Tyskland redan har.
Citat från: Ersa skrivet 15 mars 2013, 18:45:22 PM
Ja tack till en statlig opolitisk a-kassa för alla - bekostad via skattsedeln.
Som Tyskland redan har.
Håller helt med angående ett opolitiskt förbund, problemen med att dra igång ett sådant är som sagt nästan oöverstigliga alltahelst vad gäller LO och avtalsrätten.
A-kassa finns det ju redan en fristående sådan som det står var o en fritt att välja, ett monopol är ju inte att föredra.
Opolitiska fackförbund? Ja det finns några, men sällan några av betydelse då det gäller arbetaryrken.
Man vill ju gärna äta kakan och ha den kvar, men som talesättet antyder är det inte så enkelt. Ett fackförbund utan politisk koppling har inte lätt att få något inflytande. Det är ingen tillfällighet att vi har det system vi har idag. Facket ÄR en politisk påtryckningsgrupp, inte en konsumentklubb!
Citat från: JDS skrivet 15 mars 2013, 20:23:46 PM
Opolitiska fackförbund? Ja det finns några, men sällan några av betydelse då det gäller arbetaryrken.
Man vill ju gärna äta kakan och ha den kvar, men som talesättet antyder är det inte så enkelt. Ett fackförbund utan politisk koppling har inte lätt att få något inflytande. Det är ingen tillfällighet att vi har det system vi har idag. Facket ÄR en politisk påtryckningsgrupp, inte en konsumentklubb!
Det är skillnad på politiskt och partipolitisk. Givetvis är facket en politisk påtryckningsgrupp.
Dock är fackets kopplingar till såssarna faktiskt ganska problematisk. Många medlemmar, mer än hälften i LO-förbunden, röstar helt enkelt inte på såssarna längre, men får genom sin medlemsavgift ändå vara med och betala för deras verksamhet, valpropaganda osv.
Man kan ju faktiskt tycka att fackföreningar är bra utan att vara såsse, men med dagens system tvingas man sponsra några man inte sympatiserar med. Eller inte vara med i facket alls, vilket för många kanske inte är något alternativ.
I Norge har LO klippt banden med såssarna, vilket man även i Sverige borde göra. Facket skall verka för medlemmarnas intressen, inte ett visst politiskt partis som de gör i dag.
Oavsett vilken typ av förbund som organiserar bussförarna, kommunal, Transport eller ett eget förbund, politiskt eller opolitiskt, vad som krävs är en stark ledare som törs gå på tvärs med arbetsgivarna och det ska vara en person som har förmågan att ena dom egna leden.
Om den personen står att finna, då kan vi nå en positiv utveckling. :)
Citat från: Nicklas Vasa skrivet 16 mars 2013, 08:16:06 AM
Oavsett vilken typ av förbund som organiserar bussförarna, kommunal, Transport eller ett eget förbund, politiskt eller opolitiskt, vad som krävs är en stark ledare som törs gå på tvärs med arbetsgivarna och det ska vara en person som har förmågan att ena dom egna leden.
Om den personen står att finna, då kan vi nå en positiv utveckling. :)
Redan här är du inne på helt fel spår.
För att lyckas i slutänden ska man inte vara motvalls i allt, ok det ger rubriker och ett litet tag nöjda medlemmar men man når sällan resultat och allrahelst inte när det gäller ett yrke med väldigt korta utbildningskrav.
I lönekraven kan man vara tuff, lagom tuff men när det gäller allt annat måste man ge och ta, förhandla.
Med ytterst få undantag (kanske Arriva nu) så kommer man längst på detta sätt som kan ge lösningar som gynnar både arbetsgivare och arbetstagare (så länge som den senare parten är överens om vad man vill ha)
Arbetsgivaren är intresserad av en effektiv fungerande produktion med friska nöjda arbetstagare och nöjda kunder.
Idag ser jag ofta att man inte kan samsas inom facket vad man vill med sina krav och att man ofta ställer flera krav som krockar med varandra och då når man ingen framgång.
Citat från: Lars-Håkan_E skrivet 16 mars 2013, 09:58:04 AMIdag ser jag ofta att man inte kan samsas inom facket vad man vill med sina krav och att man ofta ställer flera krav som krockar med varandra och då når man ingen framgång.
Just detta att man inte verkar kunna hålla sams ens inom en lokalavdelning är väl det som ibland gör en mest förundrad. Istället för att man kommer överens inbördes så har man ibland sett exempel där olika lokala fraktioner försökt att vinna 'andelar av medlemmarna' på varandras bekostnad. T.ex. att äldre fackföreträdare ibland verkar ha svårt att släppa in nya förmågor och att de i sin tur då på olika vis försöker bygga upp en egen bas. När det sedan varit dags att prata med arbetsgivaren om olika saker så har denne i extremfallen knappt ens vetat vem som för talan för fackets sida då det varit så spretigt och alla deltagare torgfört sin åsikt som den som gäller.
Visst att man kan vara oense inåt, men utåt måste man vara enhetliga och även kunna argumentera för sin sak. Det handlar även till stor del om att kompromissa för det är sällan så verkningsfullt att bara stå på barrikaden och gallskrika. Visst, man kanske vinner en tillfällig seger och då även kanske då stärker sin position internt, men sen då...? Vad händer på sikt, hur vill man gå vidare och hur ska man förvalta de värden man kanske ändå erhållit? Det känns som det är där man ofta tappar bort sig. Att just LO-facken sedan har en tydlig politisk slagssida är olycklig då det är medlemmarnas arbetsrättsliga intressen som ska bevakas och inte deras politiska... för det gör de bäst själva.
Inom Kommunal har ju den starka Stockholmsdominansen på trafiksidan fått för sig att ställa krav på kortare ramtid och längre matrast samtidigt som grundarbetstiden ska bibehållas.
Kan någon räkna ut hur man ska få igenom dessa krav som kommer att stå och stånga sig mot varandra?
Längre matrast innebär längre ramtid med bibehållet arbetstidsmått.
Min egen erfarenhet är att man lokalt på de håll jag verkat hellre velat ha 30-45 min matrast och därmed möjlighet till kortare ramtid än att ha 60-90 min matrast och därmed längre ramtid.
Här finns ju ett reellt exempel där man inte kunnat enas.
En stark ledare som driver grundläggande frågor hårt med en långsiktig målsättning. Annars är min erfarenhet att arbetsgivaren sätter i system att "söndra och härska" vad gäller dom fackligt engagerade förarna, alltså splittra åsikterna så mycket som möjligt, därför att det gynnar arbetsgivaren om man inte kommer överens.
Fast den ledaren ska kanske vara anställd av facket självt om det ska fungera, annars får han sparken misstänker jag.
Citat från: Nicklas Vasa skrivet 16 mars 2013, 13:50:26 PM
En stark ledare som driver grundläggande frågor hårt med en långsiktig målsättning. Annars är min erfarenhet att arbetsgivaren sätter i system att "söndra och härska" vad gäller dom fackligt engagerade förarna, alltså splittra åsikterna så mycket som möjligt, därför att det gynnar arbetsgivaren om man inte kommer överens.
Fast den ledaren ska kanske vara anställd av facket självt om det ska fungera, annars får han sparken misstänker jag.
Det är ju tråkigt om du jobbat på sådana arbetsplatser.
Att vara Ordförande i ett fackförbund är ju en heltidssysselsättning.
Citat från: Nicklas Vasa skrivet 16 mars 2013, 13:50:26 PM
En stark ledare som driver grundläggande frågor hårt med en långsiktig målsättning. Annars är min erfarenhet att arbetsgivaren sätter i system att "söndra och härska" vad gäller dom fackligt engagerade förarna, alltså splittra åsikterna så mycket som möjligt, därför att det gynnar arbetsgivaren om man inte kommer överens.
Fast den ledaren ska kanske vara anställd av facket självt om det ska fungera, annars får han sparken misstänker jag.
Fast jag har väldigt svårt att tro att man kan nå någonsomhelst framgång om man ser arbetsgivaren som närmast en fiende! Du måste väl ändå inse att vi alla har olika roller och bevakar varandras respektive intressen.
Jag försöker ofta tänka "om jag ägt detta bussbolag, hur hade jag då sett på detta" osv. Det är nyttigt att sätta sig in i den andra sidans intressen. Då är det lättare att förstå varför saker och ting är på ett visst sätt.
Alla kan ju rimligen inte gilla allt och både bra och dåliga saker kan bli såväl bättre som sämre.
Många kloka ord har skrivits av Lars-Håkan och andra i denna tråd. Allt handlar om att i slutänden ge och ta.
/MrH
En grundläggande och lika ofrånkommlig grej är att vi alla lever en kort period på denna jord, jag har därför fruktansvärt svårt att förstå intressen som inte tycker att vi ska ha det så bra som möjligt under denna korta period, förstå mig rätt, det borde finnas en gemensam strävan efter att alla ska ha det så bra som möjligt, men egoistiska intressen från företagare och andra maktintressen/faktorer hindrar ju effektivt detta. Med en sådan grundsyn borde vi ställa dessa krav på våra politiker, för att få ett samhälle som drar åt det hållet.
Kruxet är att du bara ser saker från din egen sida och hur man än vrider och vänder på det så kan man inte få så att 2+2=5.
Ditt sätt att s.a.s. få det bra betyder sannolikt att någon annan kanske i gengäld får det väldigt mycket sämre och frågan är i så fall om inte en kompromiss, där de allra flesta kanske istället blir någorlunda nöjda, är att föredra?
Om alla solidariskt drar åt samma håll, så får ju alla det lika bra.
Problemet är att vissa tycks ha gjort det till en sport att ge andra så mycket problem som möjligt.
Citat från: Nicklas Vasa skrivet 16 mars 2013, 15:46:39 PM
Om alla solidariskt drar åt samma håll, så får ju alla det lika bra.
Problemet är att vissa tycks ha gjort det till en sport att ge andra så mycket problem som möjligt.
Ja, vilka är dessa alla som ska dra åt samma håll...?! Hur man än gör så måste allt bekostas på något vis och där verkar du leva lite i en drömvärld. Inget är heller gratis, men du verkar kategoriskt ignorera faktumet att inget är gratis utan kalaset måste på något vis betalas.
Det handlar inte heller om att "ge andra så mycket problem som möjligt" men det är ganska självklart att det kan bli problem vis motstridiga intressen och då handlar det faktiskt om att försöka att möta varandra på halva vägen istället för att ena sidan ska få allt och den andra ingenting.
Tråden låses då den avlägsnat sig för långt från ämnet och inget nytt verkar heller tillkomma. Observera även att detta forum inte är en plats avsedd att torgföra sina privatpolitiska åsikter på!