Vad bestämde busstillverkare på SLs depåer

[Carl]

Under slutet av 1980-talet är SLs depåer, enligt "SL Bussar" från 1987, med två undantag märkeshomogena. Antingen är det 100% Volvo eller 100% Scania. Och det är i sig inget konstigt med tanke på t ex utbildning och reservdelshållning.

Men är det någon som vet vad som låg bakom besluten om vilket märke en viss depå skulle ha? (T ex att Hornsberg skulle ha Volvo och Söderhallen Scania)

Värt att nämna är Märsta som helt bytte märke och gick från 100% Volvo våren 1987 till 100% Scania hösten -91. Det borde rimligen funnits någon tanke bakom det beslutet.

[Nico]

Jag kollade med en kompis som var med när det begav sig under 70- till 90-talen, och speciellt från 1980 och framåt. Han är inte aktiv här på Snacket, om än att jag försöker att övertala honom emellanåt, men det var ok att citera hans svar som följer nedan:**

»I grunden avgjordes fordonsvalen av vilka anbud vi fick in från de ca sex tillfrågade leverantörerna. Vi ville gärna ha två leverantörer av själva bussarna. Även inredningen, förar- och passagerarstolar, golvmattor  skyltsystem, växellåda, bakaxelutväxling, däck (tillverkare och dimension) etc bestämde vi själva. Vi köpte inga kompletta bussar. Däremot var de kompletta vid leverans. Före min tid hade man ju redan börjat renodla "märkesplaceringarna" per depå/garage. Volvo i HB, Scania i SÖ osv. Den största orsaken till detta var ekonomisk. Enklare lagerhållning av reservdelar, enklare utbildning av förare och mekaniker osv. Vi (SL) ansåg också att Scania var duktigare på att bygga stadsbussar och Volvo var duktigare på förorts- och landsvägsbussar. Därför köpte vi tex inga Scaniabussar till Arlanda-trafiken.«


Här kan man ju sedan även tillägga att mycket av detta då handlade om vad som var fördelaktigast för resp. garage. Skulle man ändå byta ett större antal vagnar så kunde det då även bli att hela garaget bytte "märke" på vagnparken utifrån de behov man såg. Sedan var ju SL, såsom största enskilda kund i Sverige, drivande i mycket vad gäller tekniska innovationer under dessa decennier. Både då vad gällde större såväl som mindre saker.

T.ex. då att få till förarstolar med bättre ergonomi och manövrering, belysning på förarplats, slangar till vindrutetorkarna så man fick spolarvätska över hela rutan osv. Man använde ofta minst två leverantörer även för ombordutrustningen (skyltsystem, stolar etc.) för att dels få tillverkarna att konkurrera, dels för att man ska aldrig lägga alla ägg i en och samma korg.

[Carl]

Intressant att läsa. Stort tack till både dig, Nico, och din kompis för svaret.