Lite modellanskaffning i sommarstiltjen...

[Nico]

Bara för att bryta sommarens lunk en smula... Som en del säkert märkt på mitt svammel i vissa sammanhang så samlar ju jag på bilmodeller överlag, primärt i skala 1:43 samt 1:87. Har i samlingen även ett hundratal bussmodeller. En ytterligare sådan ramlade in häromdagen i form av en FIAT 418 AL i skala 1:87, med förebild för perioden 1972-1976 och med art.nr. 59950. Mest lockade den för att det var en så pass udda förebild för min del. Se bilder nedan. FIAT-bussar överlag är ju annars inget som man sett speciellt ofta och som företagsnamn på tunga fordon ersattes ju det av IVECO redan i början av 1980-talet... och nu är ju TATA tydligen intresserade av att köpa det hela så man får väl se vad det heter om några år. Någon märkning eller bolagstillhörighet anges dock inte för modellen och sannolikt har modellen mera av en generisk färgsättning. Om jag inte missminner mig så har man i Italien i många år allmänt tillämpat olika färgscheman för olika typer av trafikuppdrag. Lite som här där ju t.ex. Skånetrafiken och delvis UL har grönt för stadstrafik och gult för regiontrafik.






Lite mer detaljerat sedan om färgschemat utifrån vissa trafikhuvudmän: För strikt lokala busslinjer används generellt fordon med mörkare färger (tydligen är det inte så noga med dessa och deras lack är ofta ganska sliten) medan ljus- och mellanblå vagnar används för regionallinjer, lila diton för regionala expresslinjer samt orange vagnar för linjer som är kombinerad lokal- och regionaltrafik. Utöver det används i vissa fall även gröna fordon för ev. gratislinjer samt röda vagnar för speciallinjer. Sedan har de italienska bolagen haft lite individuella tillägg på vagnarna (som t.ex. ATM i Milano där de orangea bussarnas stötfångare och dörrar har en gemensam och avvikande färg samt att det på sidorna och bakstammen brukar finnas en c.a. 20 cm hög klargrön midjelinje samt inv.nr. i vitt fram och bak). Vissa, som ATAC i Rom kör dock helt egna och avvikande färgscheman. Sammantaget alltså lite väl rörigt för min smak, men så länge de själva är nöjda så...


Om någon händelsevis är intresserad i övrigt så följer nedan lite info om originalet:

Under inledningen av 1970-talet erbjöd FIAT Veicoli Industrialis i huvudsak fordon designade från tidigt 1960-tal, vilka var tekniskt föråldrade och inte längre konkurrenskraftiga på marknaden. För att förnya sitt utbud introducerades under 1971 två nya modeller för stads- och förortslokaltrafik samt regionallokaltrafik – typ 418 som var en mångsidig vagn med medelkapacitet samt typ 421 som var strikt avsedd för innerstadstrafik i storstäder. Även om sedan typ 418 genomgick en omfattande uppgradering så baserades den på den äldre typ 410 vilket märktes genom dess dimensioner samt begränsade kapacitet. Den mittmonterade dieselmotorn var en egen produkt som betecknades 8200.12.035 och hade en volym om 9 819 cm³ med en effekt om 183 hk (136 kW) upp till 194 hk (144 kW). Tre olika växellådstyper fanns; en femväxlad manuell växellåda alt. trestegade automatlådor i form av antingen Voith-Diwa 501-JSR eller OM DRS 09. Beroende på modell så hade vagnarna en tjänstevikt på 10,4 till 11,1 ton. Initialt hade typ 418 en välv vindruta med två mindre hörnrutor, men efter en revision 1976 ersattes vindrutan med en plan utskjutande dito som gav bättre sikt.

Typ 418 kom inte bara att tillverkas som helbygge av FIAT (med s.k. Cameri-kaross efter fabrikens namn) utan även av många mindre externa såsom Autodromo, Breda CF, Dalla Via, Desimon, Macchi, Menarini, Minerva, Padane, Portesi samt Viberti byggde olika karossvarianter. Typ 418 förekom i tre olika huvudvarianter – alla med en karossbredd om 2,50 meter. Modell 418 A var en kortvagn med en längd om 10,00 meter, hade tre vikdörrar alt. enkla dörrblad och fanns enbart i stadstrafikutförande. Modell 418 AC (som i huvudsak monterades av Portesi) fanns som kortvagn med en längd om 10,17 meter alt. som ledvagn på 18,00 meter (de senare karosserade enbart av Carrozzeria Macchi och Viberti). Bägge modellerna hade tre vikdörrar samt fanns i både stads-, förorts- samt regionaltrafikutförande. Slutligen fanns 418 AL som var en normalvagn i stadstrafikutförande, med en längd på 11,00 meter samt tre vikdörrar. En version av denna var 418 ALS som var samma vagn, men i ett mera renodlat förortsutförande med endast två vikdörrar. Vagntypen var mycket vanlig och trafikerade många platser i Italien fram till slutet av 1990-talet och hos ATAC i Rom (som under åren hade 295 exemplar) fram till 2003. Totalt tillverkades c.a. 6 900 exemplar fram till 1982, då typ 418 ersattes av typ 470. Förutom italienska kunder så exporterades vagnar av typ 418 även i mindre antal till Danmark samt Tunisien