Linjebuss SL H20/H20A

[S Svensson]

Jag skriver också att det var billigare att tillverka en ny kaross. Men jag drog leasinguppgifterna därför att de är välbekanta för läsare av GP och kända av olika personer. Men Stockholms landsting sysslade också med leasingaffärer. Precis som svenska staten och Göteborgs kommun. Det är inga fantasier som jag skildrar. Om ett fordon totalhavererar så är det försäkringsbolag (eller försäkringsförening) som betalar ut värdet på fordonet som havererat och då värdet vid detta tillfälle. Om detta värde är mindre än  vad återstående leasingkostnad är förekommer en skillnad. Det är detta värde som är intressant och som jag nämner. Vad händer vid ett tillfälle då ett företag som leasar tecknat ett avtal om 20 år och det återstår 70% att betala när ett fordon är 10 år. Om någon tittar i GP om en personbil som havererade i Lerum finner man att bruksvärdet vid olyckstillfället var lägre än återstående leasingkostnad.
Vid olika kalkyler använder man sig av grundvärde (G) ränte (i ) slopningkostnad (S) och tid (t). Sedan kan man använda miniräknare eller räntetabell. Då kan var och en titta på olika värden och se vad som är relevant.

[Bältes-Assar]

Relevant om fordonet är leasat, ja.

Du som verkar veta allt om ekonomin kanske kan säga var jag ska titta i årsredovisningen för att se om det förekommer leasingavtal?

Så här står det i.af: ”För beställda bussar är 1977 och 1978 uppfört sammanlagt 91 MKR och för nyinköp av c:a 175 bussar per år 1979-1981 186 MKR. ” Tycker att det låter som att man köpte bussarna bara.

[Ersa]

Varken då i egen regi, eller idag hos operatörerna, brukar ju SL-bussar inte ha någon högre nivå än enbart trafikförsäkring.

Leasing kan jag inte uttala mig om, men att Stockholms läns landsting skulle ha hållit på med sånt för kollektivtrafiken i egen regi under 1970-talet har jag aldrig hört något om.

[Fredrik Klint]

Detta fenomen skedde ju även med två kortvagnar men där var det Säffle som blev Säffle igen, dock var de nya karosserna inte (exakt) likadana som den ursprungliga.
H54 4824 blev H58 4824.
H58 4961 blev H1 4961.

[Bältes-Assar]

Varken då i egen regi, eller idag hos operatörerna, brukar ju SL-bussar inte ha någon högre nivå än enbart trafikförsäkring.

Hm. Det är nog relevant att SL som bolag hade väldigt stora brandförsäkringar. 1976 var moderbolagets vagnpark brandförsäkrad för 1,7 miljarder vilket är nästan 5 ggr det bokförda värdet. Enligt förklaringarna är ett flertal vagnar försäkrade till återanskaffningsvärdet. Av detta står antagligen tunnelbanevagnarna för största delen, t.ex en vagn från 1950 hade väl ett bokfört värde nära noll (kanske 10-20 % av summan den köptes in för) men att köpa en ny vagn kostade 1,4 miljoner. Men när jag räknar ihop vad spårtrafikfordonen kan ha haft för återanskaffningsvärde totalt så blir det flera hundra miljoner över. Så jag undrar om inte de bussar som moderbolaget köpt in, åtminstone efter dagen H kan ha följt med i det där?