Jag kanske spårade ur tråden lite. Men man kan nog skilja på tre nivåer här. Den rent språkliga, vilken jag tog upp tidigare. Argumentationen och idén om vem som ska bestämma.
När det gäller argumentationen tycker jag att den följer en tråkig trend. Jag har sätt lite väl många offentliga utredningar av skiftande slag de senaste åren, där det radas upp med argument varför ett beslut ska tas. Men vid en närmare granskning av argumenten, ter de sig som mer eller min sakna betydelse. I det här fallet finns ett argument om att de är så många som bara använder dem en gång, men det gällde väl bara när tidtabellerna fanns i bussarna, vilket de inte har gjort på ett par år. Ett annat argument är att de är så få som efterfrågar, men om de är så få kan väl SL-center erbjuda de i utskrivet format. Det finns många argument som försöker försvara varför beslutet är taget snarare än att beslutet är taget motiverat av argumenten.
Det sista om vem som ska bestämma, är det vad medborgare efterfrågar eller ska det vara som politiker vill ha det. Politiker är ju till syvende og sidst folkvalda och har ett vist ansvar för hur skattepengarna används. Men avvägningen kan ju alltid diskuteras hur centralstyrt det bör vara.
