Europavägar

[Niklas Bygdestam]

Det finns lite myter har jag märkt när det gäller Europavägar i Sverige. En av dessa är att de måste vara större vägar, en annan att de alltid måste gå över en gräns. En annan intressant sak med dessa är hur betydelsen av dessa varierar från land till land. Även här märker jag olika myter om saken i Sverige. Vissa tror då att Europavägarna är skyltade på samma sätt som i Sverige över hela Europa. Andra tror att så fort man lämnar Sverige eller i alla fall Norden (Sverige, Danmark, Norge) så upphör de att nästan existera eller i alla fall skyltas aldrig. Båda dessa myter är faktiskt fel.

Så här ligger det till:

Först och främst, standarden på Europavägar varierar ordentligt. Så de smalare Europavägarna i Sverige är alldeles normala i ett större europeiskt perspektiv. För totalt sett om man går på hela Europavägsnätet så varierar standarden allt ifrån vad vi tycker ser ut som små byvägar som i extrema fall inte ens har asfalt till gigantiska motorvägar. Så vägar som E10 eller norra delarna av E45 i Sverige är inte alls så konstiga när det gäller vägstandard, utan ser alldeles normala ut.

Europavägar går inte alls alltid över en gräns. I Sverige gör de faktiskt det. Men annars finns det många Europavägar som inte går över en gräns. De ingår istället i ett större nätverk av Europavägar. Så principen är inte att just det nummer man kör på går över en gräns, utan istället finns i ett nätverk av vägar som går över gränserna. Ett exempel finns t ex i Norge. Där har de E69 som är en intressant Europaväg. Den går Olderfjord i norra Norge där den möter E6 och går upp till Nordkap. Det är den allra nordligaste Europavägen som finns och är troligen Europaväg i huvudsak för turismens skull. Men denna går enbart inom Norge. Den är alltså Europaväg för den knyter ihop med andra Europavägar i detta fall med E6.

Så har vi myterna i Sverige om hur Europavägar skyltas i andra länder. En del, främst de som inte sett vägar utanför Sverige, tror att Europavägar skyltas efter samma metoder som i Sverige överallt. Andra tror att Europavägar inte skyltas alls söder om Danmark. Båda sakerna är lika fel.

Så här ligger det till:

I Sverige gick man in för Europavägar på ett rätt dramatiskt sätt när det infördes här. Helt plötsligt skulle de vägar som då blev Europavägar förlora sina svenska vägnummer och enbart skyltas upp som Europavägar. Det var inte så vanligt faktiskt att man gjorde så. De flesta andra lät det gamla numret på vägen få vara kvar, och började skylta med dubbla vägnummer på berörda sträckor. Det var inte ens säkert att de nationella numren och Europavägsnumren följdes åt. Sedan har de länderna fortsatt med sina nationella system och ofta hållit i sina nationella vägnummer helt oberoende av Europavägsnumren.

På grund av att många länder behållit nationella och lokala nummer parallellt med Europavägsnumret har det i olika länder prioriterats lite olika med hur tydligt Europavägen ska skyltas upp. De flesta märker upp Europavägens nummer, men i vissa fall väldigt sekundärt. Så ska man följa vägvisning i vissa länder bör man känna till de lokala vägnummer som gäller på berörd sträcka.

Då har vi nästa myt som måste avlivas. Många tror att det är nordiskt att primärt skylta Europaväg och alla andra länder skyltar detta bara sekundärt. Även detta är fel. Här är exempel på hur det kan bli:

Om man tänker ta fasta förbindelser och åker från t ex Uppsala eller Stockholm och söderut så följer man E4 rakt av tills man kommer till Helsingborg. Därefter följer man E6 och E20 vidare söderut. Efter Malmö följer man bara E20 och fortsätter över bron. Väl i Danmark fortsätter man följa E20 precis som i Sverige. I Danmark är Europavägar skyltade precis som i Sverige, dvs helt separat utan alternativa nummer. Så man ska tänka och följa Europavägsskyltningen på "svenskt vis". Vid Kolding går man över till att följa E45 istället ner till gränsen mot Tyskland. Men det är när man passerar den tyska gränsen det intressanta börjar. För när man fortsätter på den tyska sidan märker man att det sitter få skyltar där det står E45 på. Istället ska man följa skyltar där det står bara 7 på. Det är den tyska motorvägen A7 som på skyltning i Tyskland bara skyltas just 7. Det finns inget A på tyska skyltar. Så här gäller det nu att följa den tyska motorvägen A7 och dess skyltning med bara 7. Någon vägvisning med E45 finns inte. Det tog slut i Danmark. Men skyltar med E45 finns på den tyska sträckan med. Men det är på tavlor med avstånd och lite annat man ser detta. Det är skyltar som egentligen bara bekräftar att du kör på E45. Men Europavägsskyltar finns alltså även i Tyskland. Men man bör känna till de nationella numren här, annars blir det svårt. Men kör man på t ex en motorväg så ser man ändå skillnad på skyltningen om det är en Europaväg eller inte. På avståndstavlor och annat som bekräftar vägens nummer finns både nationellt nummer och Europavägsnummer utsatt om vägen är en Europaväg. Om vägen inte är Europaväg finns bara ett nationellt vägnummer utsatt på tavlan, även om vägen nu skulle vara en motorväg som kan vara nog så stor ibland.

Nu kan en myt till komma bland svenskar. De som kommit så här långt men inte längre kan då tro att den tyska lösningen är den "kontinentala" lösningen som i princip gäller i alla andra länder. Det som man ser i Sverige och Danmark är den nordiska. Även detta är fel.

Så här ligger det till:

Tyskland skyltar alltså Europavägarna, men måttligt. Du ser alltid när du kör på en Europaväg att det är en sådan, men man kan inte följa Europavägsskyltningen utan bör följa nationella vägnummer. Men Tyskland skyltar Europavägar ovanligt tunt mot andra länder. Så Tyskland är lite avvikande från mängden faktiskt. Den som fortsätter vidare efter Tyskland till nästa land upptäcker att Europavägsskyltningen faktiskt är lite tydligare i nästa land. Tydligheten varierar, men det är oftast lättare att följa en Europaväg genom att bara känna till Europavägsnumret i dessa länder trots allt. Vanligtvis finns det i flera länder en parallell skyltning av Europavägsnummer och nationellt nummer hela tiden i vägvisningen. Så i flera länder kan man välja vilket man vill följa. Men de som kommit så här långt tror nog ofta då att alla andra länder som ligger utanför Norden har lokala och nationella nummer som går att följa istället för Europavägsnummer. Även detta är fel.

Så här ligger det till:

Om någon fortsätter vidare från Tyskland till Belgien så kommer denne göra en upptäckt. På kartor finns det faktiskt nationella nummer utskriva på alla vägar, även de större och även motorvägarna. Så den som kommit från Tyskland kan tro att man ska tänka på "det tyska sättet", dvs följa vägvisning med nationella nummer. Men det går inte alls. För plötsligt är det åter enbart Europavägsnumren som är skyltade. Helt plötsligt måste man åter igen tänka på "det svenska sättet" och helt följa Europavägsskyltningen rakt av. Det finns inget annat på de berörda vägarna. Bland annat går vägen E40 i Belgien och då följer man skyltningen för just E40 och inget annat, precis så som man gör i Sverige.

Hur välkända är då Europavägarna utanför Sverige då? Ja mer än man tror. I Belgien är de ju självklart lika etablerade som i Sverige. Precis som svenskar har ju belgarna inget annat val än att följa Europavägsskyltningen, så då blir det ju självklart så också.

Men även i t ex Tyskland är Europavägarna mer välkända än man tror. De ser ju trots allt att vägen de kör på heter t ex E45 förutom det lokala numret och tänker på den saken. Skulle Europavägsskyltarna tas bort skulle de absolut märka den saken. Och jag har märkt att även där finns det folk som har intresse att ta reda på vart en Europaväg kan leda vidare.

Europavägarna leder längre ut än man tror. Vissa ligger en bra bit ut i Asien. Några ligger i Turkiet vid gränsen till Iran, Irak och Syrien. Men de slutar vid gränsen. Inget av dessa tre nämnda länder har själva några Europavägar, har aldrig haft det och kommer troligen aldrig få det heller.

Andra Europavägar går i fd sovjetstater i Asien. Länder som Kazakstan och Kirgizistan har faktiskt Europaväg långt ute i Asien. Detta kan ses som en kvarleva från Sovjet, som i sin tur gav länderna en koppling till Europa. Men vissa Europavägar ligger därför så långt ut i Asien i dessa länder att det är lite märkligt ändå. E40 är en Europaväg som går i Frankrike och Belgien som slutar ute östligaste Kazakstan långt ut i Asien.

Sverige då. Har vi några "spännande" Europavägar? Eller är alla mer "tråkiga"? Ja E4:an är verkligen inte så spännande i sig själv. Börjar i Helsingborg för att knyta ihop med färjan till Helsingör och sedan också knyta ihop med E20 från Öresundsbron. I norr slutar den i Torneå i Finland där den möter E8. Spännande? Nej, inte så värst! Men E10 är roligare. Den slutar i den norska orten Å på Lofofen och är en riktigt smal liten väg i slutet. Alldeles i sitt slut går den i en liten smal tunnel och sedan slutar den på en parkeringsplats. Se länk: https://www.google.se/maps/@67.8807406,12.9787406,3a,75y,214.18h,79.87t/data=!3m6!1e1!3m4!1se5wEyNpm7xIzez5XfloZvA!2e0!7i13312!8i6656?hl=sv

Ja E10 kan ju ses som lite roligare på detta sätt. Även E65 är intressant. I Sverige ansluter den till E20 och Öresundsbron och går mot Ystad. Sedan tar den färjan till Świnoujście i Polen och fortsätter söderut. Den går bland annat genom Bosnien och även genom Kosovo, genom än idag lite känsliga områden. Bland annat går E65 genom Pristina i Kosovo. Men där slutar det inte. Den fortsätter genom Grekland, tar sedan färja till Kreta. Sedan fortsätter E65 på Kreta till Chania på Kreta. Så detta är ju en lite mer intressant Europaväg som vi har i Sverige

Undrar om någon orkade läsa denna onödiga kunskap?

[Nico]

Alltid intressant... finns inget sådant som onödig kunskap. Sen tilltalas alla av olika saker. Själv gillar jag sådant som du beskriver i inlägget ovan.

Har även kört en del på E-vägar i både Central- och Sydöstydeuropa. Även i det senare fallet är det ofta den numreringen som gäller framför den ev. nationell. Ska man sedan säga något kul om Skandinavien så är det väl att det även är bra att utreda varför vi har undantag med E-vägar med ental.

[Ersa]

Myter vet jag inte om jag vill kalla det. Snarare är det väl mera okunskap pga att man sällan rest utanför sin lilla rikssvenska bubbla, samt att man förutsätter att alla andra europeiska länder gör precis som vi. Det kan nog ibland vara lite svårt att inse att det ofta är vi som tillhör den avvikande minoriteten, t.ex i fallet att vi inte har nationella riksvägsnummer parallellt med Europavägnumren.

Att vi fick behålla E4 som nummer även efter de stora nummerbytena omkring 1992 lär i alla fall ha berott på att denna beteckning är så rejält inarbetad i Norden. Vi här uppe i norra avkroken fick ett undantag, eller dispens om man så vill.

[Niklas Bygdestam]

Alltid intressant... finns inget sådant som onödig kunskap. Sen tilltalas alla av olika saker. Själv gillar jag sådant som du beskriver i inlägget ovan.

Har även kört en del på E-vägar i både Central- och Sydöstydeuropa. Även i det senare fallet är det ofta den numreringen som gäller framför den ev. nationell. Ska man sedan säga något kul om Skandinavien så är det väl att det även är bra att utreda varför vi har undantag med E-vägar med ental.

Myter vet jag inte om jag vill kalla det. Snarare är det väl mera okunskap pga att man sällan rest utanför sin lilla rikssvenska bubbla, samt att man förutsätter att alla andra europeiska länder gör precis som vi. Det kan nog ibland vara lite svårt att inse att det ofta är vi som tillhör den avvikande minoriteten, t.ex i fallet att vi inte har nationella riksvägsnummer parallellt med Europavägnumren.

Att vi fick behålla E4 som nummer även efter de stora nummerbytena omkring 1992 lär i alla fall ha berott på att denna beteckning är så rejält inarbetad i Norden. Vi här uppe i norra avkroken fick ett undantag, eller dispens om man så vill.

Om vi börjar med ensiffriga Europavägar så är inte detta någon som bara finns i norra Europa/Norden. När det gäller ensiffriga så finns vägarna E1, E3, E4, E5, E6, E7, E8 och E9.- Den enda som saknas är E2 som alltså inte existerar. I några länder skyltas ensiffriga med en nolla, alltså som t ex E05 medan i andra länder utan nolla, dvs bara som E5. E5 och E7 finns båda i Frankrike och Spanien. Fransmännen skyltar som E05 och E07 medan spanjorerna skyltar som E5 och E7 på samma sätt som i Sverige. Korrekt benämning enligt internationella listor är faktiskt med en nolla. På dessa listor heter E4 alltså E04. Men ett flertal länder, som Sverige och Spanien föredrar att skylta t ex E4 och E5. Troligen för att det är mer lätthanterligt utan nolla.

E4 är dock ett undantag som redan nämnts på andra sätt. Numret ligger fel i systemet. Låga nummer ska ligga i norr och E4 ligger söder om t ex E8. Så här bryter det mot mönstret. E4 skulle ha hetat E55 från 1992 och framåt. Det fanns någon rädsla att biliter inte skulle känna igen sin väg om den blev omnumrerad till E55 och fick då fortsätta vara E4 istället. Rätt eller fel? Svårt att säga. Andra Europavägar i Sverige fick ju nya nummer i samband med detta, så därför borde det ju inte varit märkvärdigare att också numrera om E4 till E55 som hade passat in i systemet bättre.

Fast å andra sidan är det nog inte många som fattar att det hela är ett system i numreringen. De flesta ser nog mest en Europaväg för vad den är, och inget mer. Och det finns idag fler Europavägar som numera bryter som systemet på olika sätt, så därför kanske det nte spwelar någon roll att E4 ligger lite "fel till".

Varför inga nationella vägnummer parallellt med Europavägsnumren? Det har jag däremot aldrig fått svar på. Belgien har egentligen likadant, och likaså Danmark. Norge är lite av ett undantag. För där har man ett system med grönskyltade vägnummer med eller utan E framför vägnumret. Grön skylt är de viktigare vägarna. De andra numrerade vägarna har vit skylt i Norge. De har alltså ett antal vägar med vägnummerskyltar som ser ut som Europavägsskyltar men utan E framför vägnumret. Men dessa ser altså ändå ut som Europavägsskyltar tack vare sitt utseende.

Men varför har Sverige inga nationella vägnummer parallellt med Europavägsnumren? Det har jag faktiskt aldrig förstått. Riksettan var dessutom ett väletablerat namn i Sverige och hela det begreppet innebar en betydelsefull väg. Det hade man gott och väl kunnat behålla parallellt med E4. Och Riksväg 13 från Stockholm och norrut hade kunnat numreras om till Riksväg 1 en bit norrut med förbi i alla fall Uppsala, Gävle och Hudiksvall åtminstone idag, kanske längre än så. Där tycker i alla fall jag att man gjorde en miss. Det hade bara varit fördelaktigt att parallellt behålla de gamla nationella vägnumren.

Troligen något inslag av att markera något kontinentalt med vägarna. Och troligen kan man i Sverige känt något behov av detta. Omkring 1960 var det vänstertrafik, och dessutom ett beroende av färjor för att fortsätta söderut. Och då fanns inget beslut heller om kommande högertrafik. Kanske ett sätt att få vägarna att verka mer kontinentala än de verkligen var.

Idag är situationen en helt annan. Högertrafik och genom Öresundsbron och Stora Bältbron sammanbyggt med övriga Europa. Det svenska vägnätet är faktiskt kontinentalt helt och hållet idag. Men det är ju först efter att Europavägar införts som det blivit så här kontinentalt som det blivit idag.

Angående att saknar nationella nummer på vägarna är Danmark ett intressant fall här. Fram till en bit in på 1980-talet hade faktiskt Danmark nationella nummer parallellt med Europavägar. Men där ändrade man detta under 1980-talet. Förr hade man ett system där samtliga riksvägar hade en nummerserie med A framför vägnumret som t ex A1 eller A3. Detta betydde inte alls motorväg, utan var mer likt brittiska vägnummersystem där A är en huvudväg. Men de tog bort detta system i Danmark och satte ut vägnummer utan bokstav framför på deras riksvägar. Och Europavägarna förlorade sina nationella nummer och fick precis som i Sverige enbart sina Europavägsnummer kvar. De skyltas också efter exakt samma system som i Sverige. Så dankarna har helt klart haft Sverige som förebild när de ändrade sitt vägnummersystem under 1980-talet.

[Anders Noren]

Jag har å andra sidan hört att E4 och E6 genom Sverige och Norge fick behålla sina nummer eftersom de är långa och väl skyltade och kostnaden för omskyltning skulle bli mycket stor. Vägen går genom ca 50 kommuner och är ibland skyltad väldigt långt ifrån själva vägen (t.ex. i detta exempel från Östhammars kommun som vägen inte ens går igenom).

[Marcus L]

Jag har å andra sidan hört att E4 och E6 genom Sverige och Norge fick behålla sina nummer eftersom de är långa och väl skyltade och kostnaden för omskyltning skulle bli mycket stor. Vägen går genom ca 50 kommuner och är ibland skyltad väldigt långt ifrån själva vägen (t.ex. i detta exempel från Östhammars kommun som vägen inte ens går igenom).

Ja, just detta att E-numren är det primära numret, och sätts ut på "anslutningsskyltar" lär väl ha bidragit.

[David M]

Lite intressant ändock att FN:s ekonomiska kommission för Europa ( det organ som började uppmuntra och få igenom idén med europavägar 1950 - De fanns f.ö. även i gamla östblocket, vilket knappast hade skett om det varit inom ramen för säg Marshallhjälpen eller dåvarande kol-stålunionen) gjort ett sådant avtryck. Min misstanke är att det är FN-kopplingen som fick de nordiska länderna att göra europavägarna till en del av det nationella vägsystemet - Vid den här tiden var exv. samtliga nordiska länder utanför dåvarande EU, och gemensam vägskyltning mellan Oslo-Köpenhamn-Stockholm med färja till Helsingfors måste ha framstått som rätt så lockande. De nordiska huvudstäderna är rätt "gränsnära" om man räknar in båtarna mellan huvudstäderna (Oslo-Köpenhamn, Stockholm-Helsingfors). Den konspiratoriskt lagde kan förstås lägga till att de två första ordförandena för FN-kommissionen 1947-1960 var nordbor (Gunnar Myrdal och Sakari Tuomioja) men någon sådan inverkan på trafikmyndigheterna lär de inte ha haft.


Om det sedan är så att man redan från början 1950 planerade för att vägnätet med tiden skulle byggas ut till motorvägar á la amerikanska Interstates (som det hävdas enligt en källa på wikipedias engelska sida jag inte kommer åt just nu) låter jag vara osagt - Det amerikanska interstatesystemet kom inte till förrän 1956 (innan dess var det amerikanska motorvägsnätet främst privata/delstatliga tullvägar) och även om det fanns ett Autobahnnät i båda Tyskland och en begynnande uppbyggnad i många andra länder vid den här tiden måste tanken på fullskaliga motorvägar ändå tett sig en smula utopiskt. Många europavägar går genom tämligen glesbebyggda områden där trafikvolymen på de förekommande motorvägarna i många fall bärs upp av den ökande lastbilstrafiken.

[Niklas Bygdestam]

Lite intressant ändock att FN:s ekonomiska kommission för Europa ( det organ som började uppmuntra och få igenom idén med europavägar 1950 - De fanns f.ö. även i gamla östblocket, vilket knappast hade skett om det varit inom ramen för säg Marshallhjälpen eller dåvarande kol-stålunionen) gjort ett sådant avtryck. Min misstanke är att det är FN-kopplingen som fick de nordiska länderna att göra europavägarna till en del av det nationella vägsystemet - Vid den här tiden var exv. samtliga nordiska länder utanför dåvarande EU, och gemensam vägskyltning mellan Oslo-Köpenhamn-Stockholm med färja till Helsingfors måste ha framstått som rätt så lockande. De nordiska huvudstäderna är rätt "gränsnära" om man räknar in båtarna mellan huvudstäderna (Oslo-Köpenhamn, Stockholm-Helsingfors). Den konspiratoriskt lagde kan förstås lägga till att de två första ordförandena för FN-kommissionen 1947-1960 var nordbor (Gunnar Myrdal och Sakari Tuomioja) men någon sådan inverkan på trafikmyndigheterna lär de inte ha haft.


Om det sedan är så att man redan från början 1950 planerade för att vägnätet med tiden skulle byggas ut till motorvägar á la amerikanska Interstates (som det hävdas enligt en källa på wikipedias engelska sida jag inte kommer åt just nu) låter jag vara osagt - Det amerikanska interstatesystemet kom inte till förrän 1956 (innan dess var det amerikanska motorvägsnätet främst privata/delstatliga tullvägar) och även om det fanns ett Autobahnnät i båda Tyskland och en begynnande uppbyggnad i många andra länder vid den här tiden måste tanken på fullskaliga motorvägar ändå tett sig en smula utopiskt. Många europavägar går genom tämligen glesbebyggda områden där trafikvolymen på de förekommande motorvägarna i många fall bärs upp av den ökande lastbilstrafiken.

Det är riktigt att det är FN:s ekonomiska kommission för Europa ofta förkortat UNECE eller ECE som ligger bakom införandet av Europavägar. Men att Norden/Skandinavien skulle haft någon särställning i detta verkar faktiskt osannolikt. Dessutom verkar detta med att ta bort nationella vägnummer och bara ha Europavägsnummer vara ett svenskt initiativ om vi håller oss till länder i norra Europa. Men "nordiskt" verkar det inte vara. Istället verkar det snarast som om Sverige kan ha härmat Belgien i denna sak som ju skyltar Europavägar på samma sätt.

Du nämner Finland, men de har inget samband alls faktiskt med detta. Samtliga Europavägar där har parallellt nationella nummer och det är dessa som skyltas primärt. Dessutom, som jag redan nämnt i andra inlägg så är intresset för Europavägar lågt i Finland. Istället klassar de in sina vägar efter ett nationellt system med de högprioriterade vägarna med röda vägnummerskyltar. När Europavägar nämns med lite högre prioritet där brukar det vara E18 det handlar om. Men då har inte Sverige någon roll i detta utan istället ser de E18 som en väg som förbinder dem med Ryssland, då E18 går till Sankt Petersburg. Estland har ett system som ser ut som i Finland. De har skyltar av ett snitt som ser finskt ut och har också röda vägnummerskyltar för högprioriterade vägar. Men de har faktiskt betydligt större intresse även för sina Europavägar än vad Finland har. Bland annat var det en väg som de ansökte om att få ha i Estland omklassad till Europaväg för några år sedan. Där hade inte ansökningar och tillstånd blivit riktigt klara. Det var visst även inte 100 % säkert vilket Europavägsnummer denna nya Europaväg skulle ha. Men istället för att vänta med att skylta upp den "tjuvstartade" man. De satte upp Europavägsskyltar där det bara stod E men siffrorna saknades. Man lämnade medvetet tomt där siffrorna skulle sitta. När sedan tillstånd och vägnummer blev helt klart kompletterade de skyltarna med siffrorna också

Norge var något senare än Sverige med att införa Europavägar. Där verkar det troligt att de tog efter Sverige med att ta bort nationella nummer. Men vissa skillnader finns där.

Intressant är Danmark. De hade nationella nummer förr i tiden parallellt med Europavägsnumren. Ofta var det dessa nationella nummer som de prioriterade först på skyltningen. Men något hände där under 1980-talet. Så de tog plötsligt bort sina nationella nummer på sina Europavägar och gick över till precis samma system som Sverige. Där kan man vara säker på att Sverige bör ha stått som förebild till Danmark.

Så här kan man sammanfatta ett antal länder:

Belgien: Enbart Europavägar skyltade. Det existerar nationella nummer på vissa vägkartor, men de syns aldrig på vägarnas skyltning. Så den som kör i Belgien tvingas precis som i Sverige följa Europavägsskyltarna.

Sverige: Nationella vägnummer saknas. I princip är det Europavägarna som ser högprioriterade ut för den som kör i Sverige.

Danmark: Identiskt med Sverige. Vissa vägar har namn som "Amagermotorvejen" och liknande, men det är bara Europavägarna som syns.

Norge: Ett system finns uppbyggt mellan Europavägar och andra högprioriterade vägar som inte är Europavägar. Vägnummerskyltar har två färger, vitt eller grönt. Vita skyltar har lägre prioritet. Gröna skyltar har högre prioritet. Alla Europavägar har högre prioritet. Men dessa kompletteras alltså med ett antal vägar som inte är Europavägar. Dessa har identiska skyltar som bara saknar E framför vägnumret. Därför har de ett system med högprioriterade vägar med eller utan E i vägnumret.

Tyskland: Europavägsskyltning finns. Är mer välkänd bland tyskar än man tror. Men sitter längs med vägarna. Vägvisning visar dock vanligtvis nationella nummer.

[Freke]

Att Sverige inte har parallella nationella vägnummer är en definitionssak. I NVDB (Trafikverkets vägdatabas) är europavägar kodade som riksvägar. E4:an har helt enkelt nummer 4, så man skulle kunna säga att den heter riksväg 4 i det nationella systemet. Men skyltas med ett "E" framför.

Skickat från min SM-A500FU via Tapatalk

[Knut]

Norge:
Tidligare så var det bara Europaväg och Riksväg med skyltar.
Europaväg var som nämn gröna skylt, riksväg vita.
Så endrade Norge några vägar til stamväg f.ex RV 7 ble stamväg 7 (Hönefoss-Bergen via Hardangervidda).
Så ble det endrad igen.
Stamväg(riksväg) gröna utan "E", dom tidligare Rv med vita skylt er nu fylkesveg(länsväg).