GRATTIS LEKSANDS IF...

[WalleW]

...och alla Leksand-supporters ! Välkomna tillbaka till SHL !

Man får tacka för den osannolika dramatik och underhållning som laget har bjudit oss hockey-fans på denna HA-säsong.
Även om mitt hjärta ser ut som en kombination av ett Djurgårds- och Scania-emblem, så har Leksands hockey charmat
mig ända sedan Ahearne Cup´s dagar i början av 60-talet.
Som DIF- och LIF-supporter har man en del gemensamt numera, bl a det där att slitas mellan hopp och förtvivlan...

Att resultat-sporter är obarmhärtiga vad gäller att vinna eller förlora är tjusningen med dem och hockeyn, som jag tycker
är den optimala lagsporten, är inget undantag. Ishockey innehåller allt...och det fick ju dessvärre Modo känna på i går kväll
när rollerna blev ombytta de sista minuterna (OBS! Ej "minutrarna", som alla kommentatorer numera säger).

Men trots glädjen över vinsten tycker jag, likt Perra Jonsson i LIF, lite synd om Modo-grabbarna och deras fans...

/   M v h   Walle

[mittlinje]

Det är med viss tveksamhet jag ser fram emot Leksands återkomst i SHL. Visst, dessa killar har slitit och gjort en bra säsong så deras bragd är välförtjänt, men så är inte själva föreningens resultat som jag ser som tveksamt även om det var mitt favoritlag när jag växte upp.

Det är en förening som inom kort tidsperspektiv var ekonomiskt dopad och som varit ägare till en trottoar till ett överpris bara för att rädda sig kvar bland eliten. De borde varit degraderade ett antal serier och fått börja om, både ekonomisk och sportsligt. Kommunalt stöd som är på gränsen till vad en kommun för göra enligt kommunallagen. Om samma stöd hade getts till mindre bussbolag hade många av dessa varit kvar i stället för att vara uppköpta.

Men i och för sig, hellre ett Leksandslag än ett Stockholmslag (AIK) till i SHL även om det nu blev MoDo de skickade ner.

Apropå journalister, vad de är fästa till statistik och många gånger gammal sådan. Jämför inför en match t ex att lag x har inte vunnit mot lag y på x hemmaplan på fyra år. Hm, men förutsättningarna är helt annorlunda i dagsläget, hur många spelare är i dagens hockey kvar i samma förening efter fyra år? Knappast mer än en handfull.

[WalleW]

Ja, det var ett väldigt rabalder om hur föreningen "bakom märkes-skölden" (miss-?)sköttes.
Dessvärre har ju många lite mindre klubbar/föreningar på både is och gräs varit i blåsväder och blivit "räddade" på de mest
konstiga sätt, bl a genom tveksamt motiverade skattefinansierade kommun-stöd.

De flesta klubbar på den här nivån drivs ju som företag med vinstintressen, och som i övriga affärs-världen går det bra för
somliga och mindre bra för andra. Det som fortsätter att förvåna mig är bristen på kompetent ekonomiansvar och civilkurage
i lednings-staberna i de senare. Naivt önsketänkande verkar styra det mesta och inte det faktiska innehållet i det egna kassaskrinet.
Går det så går det, oavsett om det gäller arena-byggen eller spelarköp. Men många "-chefer" ska det vara...

Men man kan ju å andra sidan hårddra det hela och jämföra med det stöd till den svenska kommersiella musikbranschen som
Melodifestivalen utgör. Behöver en "blomstrande bransch" verkligen ha detta skatte- och licensavgifts-finansierade stöd i goda tider..?

Jag vill inte att ovan skrivna tankar, som då och då ändå fördunklar mitt sinne, ska överskugga spelares och ledares sportsliga
prestationer på respektive underlag. Då försvinner snart glädjen och engagemanget med deras "verksamhet" och märkes-sköldarna
blir diffusa till symbolvärdet...

/ M v h   Walle

[1896]

Tog ett glädjeskutt i fåtöljen när det rasslade till i nätet bakom Modo målvakten i avgörandets stund. Personligen så har jag funderat över om inte den gamla modellen med kvalserie var bättre rent rättvisemässigt, tror att det är svårare att besegra ett SHL lag i bäst av 7 för allsvenska lag. Tycker också att vi ska komma ihåg att förra säsongen så var situationen för LIF den omvända, man hade två möjligheter att besegra Malmö för att få vara kvar i SHL, men misslyckades, i år var det Modo som hade exakt samma möjlighet att besegra LIF två gånger men man misslyckades.

Förövrigt är jag sedan många år tillbaka en LIFstidsmedlem i Leksands IF. 

[mittlinje]

Håller med om att tidigare system var mer sportsligt rättvist. Lite av udden borta nu och den ekonomiska resursen är felfördelad när ett uppgående lag får 6 miljoner mindre än övriga. Om nu laget som ramlar ur behöver en fallskärm måste samtliga lag dela på den kostnaden.

Är alltid lika spännande inför ny säsong att spekulera om nytillkomna håller sig kvar, lyckades vinna 5 x pengarna på att MoDo skulle vara en av de två som fick kvala. Men för tidigt än, i början av september kan vi väl redovisa våra tankar ;-)

Kan tilläggas att det blivit en öl och trevlig samvaro med både leksands- och djurgårdssupportrar under åren i sportbaren på den tid man hade säsongskort.

[1896]

Ska vi vara ärliga så har det väl gått knackigt för Modo i många år nu, och då kommer väl degradering förr eller senare.

[WalleW]

Som jag nämnde tidigare så försöker jag förhålla mig till de sportsliga prestationerna på och närmast isen / gräset.
Leksand har, liksom Djurgården, sin publik utspridd över hela hockey-Sverige, fast av olika skäl...
Ute i landet älskar man att se Leksand vinna lika mycket som älskar att se Djurgården förlora. Oavsett vilket så drar
lagen publik till alla arenor. Och det går lätt att fylla Globen när Leksand hälsar på...
Som gammal Djurgårdare har man alltid känt av att det är "Djurgår´n mot resten av Sverige", ett "anti-storstads-betingat"
fenomen kan man väl tro...

Kan också tycka att kvalserien i sin gamla form var mer underhållande och spännande, den var ett krig för sig...

Det är i alla fall roligt att ha varit med så länge att jag har fått se alla de gamla "stora hockey-profilerna" i verkligheten,
t e  Tumba, Lill-Strimma Svedberg, Nisse Nilsson, Uffe Sterner, Rolle Stoltz och Lasse Björn, Honken Holmqvist, Kjell Svensson, Sura-Pelle
Pettersson, Lars-Eric Lundvall, Eilert Mätää med flera...

Vi hoppas på en rivig och spännande säsong 2016 - 2017...

/   M v h   Walle

[BengaB40]

Hej! Upplevde det stora med hockey via Lennart Hylands referat i radio på 50-talet och då speciellt i matcherna mot Sovjet. Bedrev handel med Alfabilder på de nämnda spelarna, som Walle radar upp. Köpte askar för 25 öre innehållande bild och tabletter, smakade apa och som man oftast hällde ut. Men hade man tur på skolgården betalades en dubblett- bild med 1 eller 2 kronor av andra samlare, vilket gav möjliget att köpa lite smakligare saker, t.ex. Japp, Dajm eller ännu bättre en Marabou enkronas chokladkaka! Så sent som på 70/80-talet mindes jag rätt många namn på sovjetiska spelare, var bra i diskussioner med shippingkollegor från det stora landet i öst,vilka jag hade att göra med i min dåvarande profession. " Of course, I remember your fantastic player Tumba-Nilsson" var kul att få höra av en av dem!   Hälsn. BengaB40

[WalleW]

Hej! Upplevde det stora med hockey via Lennart Hylands referat i radio på 50-talet och då speciellt i matcherna mot Sovjet.
Så sent som på 70/80-talet mindes jag rätt många namn på sovjetiska spelare, var bra i diskussioner med shippingkollegor från det stora landet i öst,vilka jag hade att göra med i min dåvarande profession. " Of course, I remember your fantastic player Tumba-Nilsson" var kul att få höra av en av dem!   Hälsn. BengaB40

Roligt att Du nämner Sovjet-spelarna, så gott som alla var ju "officerare" i SSSR´s militär.
De tidigaste namnen jag minns är målvakten Konovalenko, jättebacken Ragulin och vinthunden på högeryttern Konstantin Loktev, som farsan och morbröderna kallade "Sjömannen";
han hade vågor i håret.
Det var ju lätt att se eftersom nästan inga spelare hade någon form av huvudskydd på den tiden, det skulle dröja några år innan Tumba-Johansson i DIF och Nisse Nilsson i LIF lanserade sina SPAPS- respektive VM-hjälmar. Men det dröjde ytterligare flera år innan AIK´s och Tre Kronors målvakt Leif Honken Holmqvist satte en hjälm på skallen, först då det blev obligatoriskt.

Sovjets första super-kedja Michailov - Firsov - Petrov lär man ju aldrig glömma, inte heller Starsinov, Vasiljev, Maltsev, Charlamov eller Tretjak...
Och många fler super-sovjeter skulle komma att skrinna in på arenorna...
Den sovjetiska national-hymnen fick man dessvärre höra till leda under många VM-turneringar, men jag måste erkänna att den fortfarande känns
väldigt maffig i stort orkestralt arrangemang...

/   M v h   Walle