Arriva - Stockholm

[Ersa]

– Vi drar öronen åt oss om vi får osannolikt låga anbud. Leverantören måste argumentera och tala om varför det blir så billigt. I Arrivas anbud var det ganska tydligt formulerat vad de skulle förändra för att sänka priset. Det förklarade prisskillnaden, uppger SL:s kommunikationschef Suss Forssman Thullberg och fortsätter:
– Arriva skulle bland annat utveckla och effektivisera körscheman och turer. När vi sedan tittar på det med facit i hand blir det intressant att ställa frågan om det har fungerat. Det är Arriva som tar den stora ekonomiska risken.

Hela artikeln på:
http://arbetet.se/2013/02/15/arriva-gor-om-arbetstider/

[Dörrbroms]

Jag hatar inställningen att Stockholms problem är hela landets problem.

Hade Göteborgstrafiken havererat och jag hört hur förarna mått dåligt så hade det påverkat mitt yrkesval, så stockholmare jag är. Speciellt om det hänt om och om igen på andra platser.

[Dörrbroms]

Det är Arriva som tar den stora ekonomiska risken.

Vissa menar att det är SL:s passagerare och deras arbetsgivare som tar den stora socio-ekonomiska notan...

"Utan SL stannar Stockholm."

[Nico]

Sedan har ju Ulo även en poäng i att detta inte har varit begränsat till Stockholm utan Arriva har ju tidigare försökt sig på (efter vad jag förstår) samma upplägg i Malmö och Jönköping med negativt resultat. På så vis så kan nog detta få återverkningar runt om i landet då alla nog inte har tillräckligt  med koll för att hålla isär olika entreprenörer osv.

En annan liten lustighet i sammanhanget var det som nämndes längst ned bland januari-notiserna på sidan 6 i Busstidningen (f.d. Bussbranschen). Alltså att Maria Wetterstrand (MP) kommer att fungera som rådgivare åt Arriva. Känns lite tragikomiskt att en miljöpartist fått uppdraget... då Arriva nästan kan sägas ha jobbat aktivt för att få folk att åka bil istället.   

[Omnilasse]

Skillnaden gentemot Jönköping och Malmö är väl dock att detta avtalet kräver något helt annat av operatören. Här får man ju betalt per passagerare - men det innehåller ju även högra krav på punktlighet etc. I Jönköping var problemet snararast att man för att få bonus (och därmed göra avtalet lönsamt) behövde nå en högre kvalité än vad man ansåg var möjligt.  Inte heller Malmöavtalet var väl styrt på det här sättet? Därför tycker jag nog inte jämförelsen med framförallt Jönköping är så relevant för den typ av avtal det handlar om här.

Det kan ju konstateras att både Nobina och Keolis har fungerat mycket bra med de nya system av rätt kraftiga incitament och stor frihet som SL:s avtal utvecklats till. Därför är det ju lite förvånande att Arriva tar en sådan oerhört stor risk i detta sammanhang. Alla vet ju vad ett sådant här "startkaos" innebär. Inte minst då sjuktalen går upp och förare slutar, så blir problemen mycket stora även på relativt lång sikt. Det är ju bara att jämföra med det här tidigare hämtade exemplet från Swebus i Nacka/Värmdö 2002.

Tyvärr har man väl själv bländats av att man framställde trafikstarten på block 1 som så oerhört lyckad, både internt och från SL:s sida. Därmed har man nog  missat de problem som man faktiskt haft med kvalitén även där. Man har nog helt enkelt inte haft den "krisbild" inom Arriva, som man borde ha haft efter starten av block 1. Hela Arrivas möjliga vinst på avtalet under hela avtalsperioden, måste ju nu i praktiken ha gått upp i rök och kanske är situationen egentligen mycket värre än så.

[Citybus]

Tyvärr inget av detta kommer som en överraskning för mig, men SL har lika mycket att skylla för tilldelning av kontraktet.

De är antingen skyldiga att kontrollera och acceptera scheman som Arriva har gjort gällande, inte kontrollera dem, eller inte be för dem!

När jag arbetade i kontrakt avsnittet på London Transport, skulle vi frågesport någon operatör där priset verkade för bra för att vara sant. Ganska ofta är det för bra för att vara sant, och vi skulle ge till nästa lägsta bud.

Paul

[CD]

http://hallandsposten.se/nyheter/halmstad/1.1533166-extra-bussar-och-ny-tidtabell-i-stadstrafiken

För ett år sen i Hallandsposten..

[homer]

– Vi drar öronen åt oss om vi får osannolikt låga anbud. Leverantören måste argumentera och tala om varför det blir så billigt. I Arrivas anbud var det ganska tydligt formulerat vad de skulle förändra för att sänka priset. Det förklarade prisskillnaden, uppger SL:s kommunikationschef Suss Forssman Thullberg och fortsätter:
– Arriva skulle bland annat utveckla och effektivisera körscheman och turer. När vi sedan tittar på det med facit i hand blir det intressant att ställa frågan om det har fungerat. Det är Arriva som tar den stora ekonomiska risken.

Hela artikeln på:
http://arbetet.se/2013/02/15/arriva-gor-om-arbetstider/

Så kort kan man säga att Arriva fick kontraktet för att SL gillade att dem skulle "tajta till" förarnas scheman... man häpnar att SL som ändå borde ha lite erfarenhet går på en sån KATASTROFAL DUMHET

[Cero]

Tyvärr inget av detta kommer som en överraskning för mig, men SL har lika mycket att skylla för tilldelning av kontraktet.

De är antingen skyldiga att kontrollera och acceptera scheman som Arriva har gjort gällande, inte kontrollera dem, eller inte be för dem!

När jag arbetade i kontrakt avsnittet på London Transport, skulle vi frågesport någon operatör där priset verkade för bra för att vara sant. Ganska ofta är det för bra för att vara sant, och vi skulle ge till nästa lägsta bud.

Paul

Detta är ett ganska vanligt förfarande vid upphandlingar i privat sektor. Man väljer helt enkelt bort de billigaste och dyraste anbuden. Billigast för att det är "för" billigt, dvs leverantören försöker köpa in sig med dålig kvalitet och framtida merkostnader eller andra problem som följd och den dyraste därför att man helt enkelt riskerar att leverantören försöker salta priset.

"To buy cheap often means it becomes more expensive in the end, when you have put effort and money into correcting the things that originally made the purchase cheap"

[Ersa]

Detta är ett ganska vanligt förfarande vid upphandlingar i privat sektor. Man väljer helt enkelt bort de billigaste och dyraste anbuden. Billigast för att det är "för" billigt, dvs leverantören försöker köpa in sig med dålig kvalitet och framtida merkostnader eller andra problem som följd och den dyraste därför att man helt enkelt riskerar att leverantören försöker salta priset.

"To buy cheap often means it becomes more expensive in the end, when you have put effort and money into correcting the things that originally made the purchase cheap"

Bra att ett invant förfarande med viss skepticism till alltför låga bud redan finns i den privata sektorn. Men varför tycks detta mer eller mindre saknas i offentliga upphandlingar?

[Omnilasse]

Så kort kan man säga att Arriva fick kontraktet för att SL gillade att dem skulle "tajta till" förarnas scheman... man häpnar att SL som ändå borde ha lite erfarenhet går på en sån KATASTROFAL DUMHET

Fast här har snarare kommunikationschefen missförstått det hela. Detta handlade ju om åtgärder efter det andra året - alltså när Arriva själv får bestämma över trafikutbudet. Det får man ju inte under första tidtabellsperioden.

Dessutom - hur ett företag tänker utnyttja personalen har inte SL något att säga till om - bara om det påverkar trafiken negativt. Det handlar snarare om Arrivas förklaring till att man kunnat lägga ett så pass lågt bud.

Jag tror iof att det även finns viss möjlighet till detta. Om än det inte ger så stor effekt som Arriva velat ge sken av.  Nu gör man nog klokt i att vara mycket försiktiga med sådana förändringar också - för att inte drabbas av ännu större vrede från resenärerna (och därmed sämre kundnöjdhet). 

[Omnilasse]

Bra att ett invant förfarande med viss skepticism till alltför låga bud redan finns i den privata sektorn. Men varför tycks detta mer eller mindre saknas i offentliga upphandlingar?

Jag skulle inte säga att det saknas. Jag har själv varit inblandad i offentlig upphandlingar där man fått godkänna låga bud, men då man varit mycket skeptiska.  Man har då bett om kompletteringar från anbudsgivaren, men problemet med lagstiftningen (som ju bygger på EU-regler) är att så länge anbudsgivaren ger tillfredställande förklaring till hur man ska lyckas finansiera uppdraget, så finns knappast grund till att utesluta anbudet.

Däremot är det ju lätt om man i fallet med London Transport ger ett bud som uppenbart är planerat på ett sätt som gör att man inte kommer klara uppdraget. På det sättet kan faktiskt "klassiska" avtal, utan så mycket frihet till operatören vara att föredra. Ju mer "stela" regler, ju lättare är det att konstatera att en anbudsgivare faller ifrån.

Genom att Arriva huvudsakligen förklarat det lägre priset på andra sätt än att man skulle klara att bedriva trafiken till påtagligt lägre kostnader, så fanns antagligen inte grund för att utesluta Arrivas avtal. Risken hade ju varit uppenbar att domstolen kommit fram till samma ståndpunkt och att SL ändå fått ge anbudet till Arriva - men med månader av försening och med risk för att äventyra trafikstarten som följd.

Det märkligaste i detta är väl egentligen hur Arrivas tjänstepaket kunde slinka igenom. Det finns ju ingen som helst vinnare på att trafiken inte fungerar och egentligen allra minst för Arriva. 

[S Svensson]

http://www.121.nu/onetoone/foretag/arriva-sverige-ab-9E63/ekonomi


http://www.allabolag.se/5563519437/Arriva_Sverige_AB

Vart kommer alla röda siffror ifrån ?

[Cero]

Bra att ett invant förfarande med viss skepticism till alltför låga bud redan finns i den privata sektorn. Men varför tycks detta mer eller mindre saknas i offentliga upphandlingar?

Det är ju lite lättare i privat sektor eftersom man sätter sina egna regler. Ibland kan det ju dock finnas viss stelbenthet även där, ofta i form av någon "bean counter" som trummar igenom att lägsta pris är bäst. Det finns ju emellertid vägar förbi sådant och det finns större frihet att göra en mer känslomässig bedömning av vilket anbud som är mest trovärdigt. Ibland finns det ju också kostnads-/nyttoanalyser att tillgå som klart kan visa vilket alternativ som bedöms bäst när mer än bara inköpspriset räknas in. Dessutom friskriver man sig ofta i förfrågningsunderlaget från att behöva motivera valet av leverantör för de som förlorar upphandlingen.

Jag har inte satt mig in i detalj vilka möjligheter som finns i en offentlig upphandling att komma runt begränsningarna i val av leverantör, men jag inbillar mig att det med hjälp av duktiga kravanalytiker i samverkan med en slipad affärsjurist med inriktning på offentlig upphandling går att komma ganska långt. Tyvärr har nog få organisationer sådan kompetens idag eftersom många av de resurser som tidigare hade den kunskapen har försvunnit till leverantörssidan i samband med "effektiviseringar". Dock kan det vara svårt även för riktigt duktiga att formulera sig på ett sätt som skapar rätt förutsättningar för ett bra val utan risken att bli stämd av en förlorande part.

[Lars-Håkan_E]

I upphandlingen kan man sätta antingen Lägsta pris eller det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, något som inte behöver vara samma sak.

Dock använder man för enkelhetsskull oftast Lägsta pris eftersom det andra är svårt att utvärdera och oftast leder till överprövningar