Saknad

[Ersa]

Jag vet hur det är att förlora katter.
En galning hemma i mitt område tröttnade på vå katt som gjorde allt vad en katt gör. Det vill säga gå ute i folks trädgårdar och bara vara. Det slutade med att denna människa tog sin luftpistol och sköt på vår katt, kullan färdades längs ryggraden. Katten lyckades släpa sig hem och vi fick avlivaden. Hur ofantligt ont den hadde då kan man bara ana. Det finns mycket sjuka människor i världen...

Sånt är så oerhört mycket värre än att katten får bli gammal och "gå i pension" ett par år innan den får somnar in. Djur är ju ens familjemedlemmar och att någon gör något som du berättar om får en att fundera på om samme sjuka person kan börja skjuta människobarn härnäst. Steget är ju inte jättelångt.

Tack alla ni för visad empati.

Det är inte svårt att visa empati. Det allra värsta med ens fyrbenta små håriga husdjur är ju att de lever så kort tid jämfört med oss själva. Man skaffar dem som små valpar/ungar men de växer ifrån en och blir gamla alltför fort. 15-20 år är för kort tid tillsammans med oss, men nog lång för att vi ska hinna vänja oss vid att de "alltid" finns där, och få svårt att klara vardagen när de en dag inte finns hemma när vi kommer hem från jobbet. Ett nytt djur brukar underlätta. Inte som en ersättare, utan som ett helt nytt sällskap. En helt ny personlighet.

[Mustman]

Sånt är så oerhört mycket värre än att katten får bli gammal och "gå i pension" ett par år innan den får somnar in. Djur är ju ens familjemedlemmar och att någon gör något som du berättar om får en att fundera på om samme sjuka person kan börja skjuta människobarn härnäst. Steget är ju inte jättelångt.


[/quote]

Värre vet jag inte, jo för katten så klart. Men det är alltid jobbigt att förlora en vän.
Ja den personen borde tas om hand. Vi vet ju tyvärr inte vem det är... men man har ju sina aningar.