17 februari 1978 ämnade jag stiga på tåget i Värnamo. Strax före tågets ankomst klickade det till i högtalaren och en småländsk röst förkunnade: "Motorvagnståg mot Stockholm med ordinarie....". När ordet "ordinarie" kom visste man alltid att det var kört. I alla fall sent. Tåget var mycket riktigt försenat, omkring 20 minuter. Det var bara att avvakta. Vintereftermiddagen var kall och en del av väntan fick ske i den dunkla väntsalen. Så en nytt raspande i högtalaren; tåget var nu 35 minuter sent. Slutligen kom meddelandet att tåget var inställt på grund av maskinskada. Resenärerna skulle få åka landsvägsbuss.
Genast strömmade en rad resenärer ut och droppade in i bussterminalens enda upplåsta buss. Bussen tillhörde ett privat företag och vi beslöt att avvakta utanför. Varför skulle SJ anlita ett privat företag när de hade en buss stående på bussterminalen? Och inte vilken buss som helst, utan 3450, en CF som på vänstertrafiktiden gjort tjänst i min gamla hemtrakt, Täby.
Och så dök föraren upp, öppnade bussen och mitt resesällskap och jag kunde nöjda bänka oss längst fram i 3450. Lite spännande var det också. Vägen rymde precis två stora fordon, snövallarna längs vägen var höga och vi mötte ideligen stora timmerbilar. Sittandes på bussens vänstersida kunde vi konstatera att marginalerna vid mötena var rätt blygsamma.
(http://urk.se/~lhl/D2846.JPG)
Underbar SJ-känsla i bilden! :D
1978 måste det ha varit ganska ovanligt med högerstyrda bussar :)