SVT Nyheter Stockholm vidade ett inslag där Strömma idag kört 20 bussar till platsen för kommande Nobel center. Nog för att man lyckades med sin poäng om att trafiksituationen inte beaktats i planeringen men att med vilje skapa trafikkaos kan man undra nyttan med.
Ibland behövs det nog lite civil olydnad (även om det inbegriper att under en begränsad tid skapa lite mera kaosartad trafik på en mindre yta) för att teoretiskt lagda skrivbordsbundna makthavare ska förstå.
Personligen tror jag att det Strömma gjorde kan få upp ögonen bra mycket mer än oändliga petitioner. Om det sedan får en faktisk verkan i en stad som helst vill ha bort alla motorfordon, ja det är en annan femma.
Vad är värst? Aktioner som skapar ett tidsbegränsat trafikkaos för att uppmärksamma ett problem, eller beslutsfattare som skapar decennier långa trafikkaos genom förhastade ogenomtänkta beslut? Frågan rör inte bara Nobelcenter, utan även alla andra ställen i landet där man förtätar så mycket att man därigenom skapar helt nya problem.
Instämmer till fullo med Ersa. Vad gäller Strömmas insats så är det ju egentligen bara en otillåten demonstration (utförd med fordon) och sådana inträffar ibland. Inte då sällan på betydligt mer trafikerade platser och under längre tid.
I sak påminner detta alltså om vissa protester som genomförts runt om i Europa. Då har ju ofta bonde- eller lastbilsåkare genomfört körningar på liknande vis. Tycker det är bra att man inte bara står och bugar med mössan i hand inför allt vad överheten hittar på.
Jämför fransmännen, som väl knappt ens skulle räkna Strömmas lilla aktion som en protest. ;)
I många fall har ju styrande och beslutsfattare öppet varit tacksamma över att många dåligt genomtänkta projekt aldrig genomfördes 20-30 år tidigare, som det var tänkt. Inte sällan har dessa nutida beslutsfattare deltagit i protester då de varit yngre.
Ett av många projekt som vi väl alla kan vara glada över att det stoppades, var ju planeringen av rivningen av i princip hela Gamla stan, förutom Slottet och kyrkorna då.