Det är ju så att det är passagerarna som är grunden till att vi finns till. Ibland är de bara besvärliga, men oftast trevliga och glada.
Men i bland så händer det att en passagerare höjer sig över mängden.
Scenen är en expressbuss mellan A och B, så det är en lång och ostörd resa utan stopp. Redan när "hen" klev på så hade "hen"
luren i örat. Samtalet var helt uppenbart med en mycket god vän och hela tillvaron gicks igenom. Eftersom det är ganska bullrigt i
bussen så fördes hela samtalet med HÖG OCH TYDLIG röst. Det började med förhållandet till chefen (flirtigt), förhållandet till
kollegorna (idioter), kunderna (ännu större idioter). Förhållandet till sambon redovisades (jodå, det är väl bra) och därefter
reserven som stod på lut (bara sååå sexig). Därefter var det käder. Ett nytt plagg var inköpt (dyrt) och nu gällde det bara att hitta
en ny accessoar som skulle passa jättebra till (ännu dyrare).
Tro mig, det logs både här och där bland övriga passagerare. Mental striptease som underhållning i bussen kan vara mycket roande
och förkorta en lång resa avsevärt!När bussen var framme i B så lämnade "hen" bussen med samtalet fortfarande inte avslutat.
Vi som var kvar på bussen hade stora leenden över våra ansikten och en bra story med oss.
Ja, jag kan ju säga att jag hade varit "måttligt" intresserad av vad denne person hade att samtala om...TYST avdelning på buss önskas, tack!!! Å snälla sluta med det här "hennandet", är så löjligt, använd svenska språket, finns andra uttryck!!!
Jag avskyr också "hen". I detta fall för att bevara anonymiteten så långt som möjligt!!
Citat från: pegee skrivet 04 juli 2013, 21:29:36 PM
Jag avskyr också "hen". I detta fall för att bevara anonymiteten så långt som möjligt!!
Fast könet på telefonösen framgår ju ändå rätt tydligt av återgivandet av vad samtalet handlade om. ;)
När en karl för att högljutt och utlämnande samtal så blir det så här, även om det rör sig om en tågresa:
http://savenfjord.blogspot.se/2008/10/rapport-frn-en-tgresa-till-och-frn-malm.html
Bloggaren skrev detta (det räcker med att läsa första stycket) i vredesmod efter att ha tvingats åhöra mannens högljudda samtal i två timmar. Alla namn är påhittade och det enda som är med verkligheten överensstämmande är den arbetsplats som antyds i texten.
Högljudda mobilsamtal om privata ting i offentlig miljö borde vara straffbart. Går kanske att döma som misshandel. :D
Förstår verkligen inte vad problemet är med ordet hen. Det är ett utomordentligt ord att använda istället för "han eller hon" alternativt "han/hon". Det är effektivare och ger ett bra flöde i texten.
Skickat från min Nexus 7 med Tapatalk 4 Beta
Citat från: moenia skrivet 05 juli 2013, 01:43:47 AM
Förstår verkligen inte vad problemet är med ordet hen. Det är ett utomordentligt ord att använda istället för "han eller hon" alternativt "han/hon". Det är effektivare och ger ett bra flöde i texten.
Förutom att "hen" betyder "höna" på engelska, "här" på Jamska (http://sv.wikipedia.org/wiki/Jamska), eller påminner om en nedkortad version av "hädan" (som i "vik hädan") på äldre samt viss dialektal svenska? Om vi nu ska härma finskan (vilket vi gör med detta ord, även om vi svenskar aldrig vågar erkänna det) borde vi i så fall hellre använda deras "hän". Fast även det blir ju "hädan" :P
Jämför "ta dén" i Roslagen, och "ta dän" i Östergötland (ta bort, avlägsna). Kortform av "dädan", vilket är motsatsen till "hädan".
I texten ovan skulle ju "resenären", "den telefonerande resenären", "den mobilpratande resenären" eller helt enkelt "vederbörande" kunna passa. Om man inte är rädd för att skriva några fler bokstäver.
// Hälsar eder jourhavande språk- och dialektnörd 8)
Citat från: moenia skrivet 05 juli 2013, 01:43:47 AM
Förstår verkligen inte vad problemet är med ordet hen. Det är ett utomordentligt ord att använda istället för "han eller hon" alternativt "han/hon". Det är effektivare och ger ett bra flöde i texten.
****
"Hen" finns redan i svenska språket. Det betyder "henne". En dam ringde, i våras, till
Ring P1 och berättade att man sagt "hen" i betydelsen "henne" i mycket lång tid, i hennes hemtrakt. Tyvärr minns jag inte vilken dialekt det rörde sig om, men alla talar ju dialekt av något slag, och alla dialekter är lika mycket svenska.
Vad vill du säga istället för "henne/honom"?
HJP
Hen är dessutom engelska för Höna. Hönan är ju den kvinnliga motsvarigheten till tupp, så könsneutralt är det ju inte
Citat från: Menzies skrivet 05 juli 2013, 11:10:52 AM
Hen är dessutom engelska för Höna. Hönan är ju den kvinnliga motsvarigheten till tupp, så könsneutralt är det ju inte
Och? Det finns många ord som har en annan betydelse på andra språk, ska vi sluta använda dessa menar du?
Citat från: HJP skrivet 05 juli 2013, 09:45:31 AM
****
"Hen" finns redan i svenska språket. Det betyder "henne". En dam ringde, i våras, till Ring P1 och berättade att man sagt "hen" i betydelsen "henne" i mycket lång tid, i hennes hemtrakt. Tyvärr minns jag inte vilken dialekt det rörde sig om, men alla talar ju dialekt av något slag, och alla dialekter är lika mycket svenska.
Vad vill du säga istället för "henne/honom"?
Inget konstigt att "rikssvenskan" har ord som betyder andra saker på en viss dialekt.
Sedan tycker jag hen-debatten är rätt löjlig. Språket förändras och det enda man kan göra är att bestämma vad man själv använder för ord. För vad göt dagens svenska mer korrekt än gårdagens eller morgondagens?
Citat från: BSB101 skrivet 05 juli 2013, 12:50:29 PM
Och? Det finns många ord som har en annan betydelse på andra språk, ska vi sluta använda dessa menar du?
****
Det håller jag helt med dig om. Om vi diskuterar svenska språket, så behöver vi inte blanda in engelskan, eller andra språk.
Citat från: BSB101 skrivet 05 juli 2013, 12:50:29 PM
Inget konstigt att "rikssvenskan" har ord som betyder andra saker på en viss dialekt.
Sedan tycker jag hen-debatten är rätt löjlig. Språket förändras och det enda man kan göra är att bestämma vad man själv använder för ord. För vad göt dagens svenska mer korrekt än gårdagens eller morgondagens?
****
Visst har du rätt i, språkets ständiga förändring. Jag är dock ingen vän av att man går in och "fingrar", för att ändra. T.ex. säger man numera "talesperson" istället för det utmärkta ordet "talesman". Det får ofta följder som man kanske inte räknat med. Vad sägs om dessa ord, som jag hört på radio: "brandperson, ombudsperson, överkvinna, gärningskvinna, presstaleskvinna"? Listan kan göras lång. Varför det blev "-kvinna" istället för "-person", i några exempel, vet jag inte. Troligen handlar det dock om att undvika "-man".
"Man" betyder - som bekant - "människa", och jag tycker att kvinnor är människor. Jämför när riksdagens ledamöter börjar sina anförande med: "Herr talman", eller "Fru talman" - helt korrekt.
När det gäller "hen", så var det på gång, redan på 1960-talet, men fick inte fäste. Nu har en barnbok givits ut, där "han/hon" är utbyt mot "hen". Plötsligt dyker det upp i språket. Det känns inte som att det finns ett reelt behov.
För övrigt hänvisar många hen-anhängare till både finskan och ungerskan, för att försvara detta påhittade ord. Vad sa vi om andra språk....
HJP
Jag avskyr ordet hen och att allt ska vara könsneutralt. Vad är det som är så svårt med att skriva "han" och "hon"? Det finns ju inget mellanting!
För övrigt blir ordet hen understruket med röd text..
//Jacob
Citat från: Jacob skrivet 05 juli 2013, 15:55:23 PM
Jag avskyr ordet hen och att allt ska vara könsneutralt. Vad är det som är så svårt med att skriva "han" och "hon"? Det finns ju inget mellanting!
Det finns det visst, både i fysiologiska och psykologiska varianter. Sen finns det ju rent praktiska fördelar med ett könsneutralt ord, eftersom det förkortar texter.
Det finns ord som uppfattas som könsneutrala som t ex ombudsman eller sjuksköterska trots att den språkliga härledningen direkt leder till att det första är maskulinum och det andra femininum. Men där har det gått bra och finns det anledning att påpeka kön så kan man ju alltid lägga till manlig till sjuksköterska. Eller kvinnlig för den delen. Samma sak med bussförare och lokförare. Man säger inte bussförarinna eller lokförarinna annat än möjligen på skämt eller för att vara riktig nedlåtande med en undermening att "fruntimmer inte passar i yrket" (det är alltså citat från vissa och absolut inte min uppfattning att det skulle vara så.)
Lika väl kan man använda han eller hon godtyckligt om man skriver om något där könet är av underordnad betydelse. Om man skall skriva en instruktion till bussförarna kan man mycket väl skriva "när passageraren visat sitt kort skall du vänta med att starta bussen tills han hunnit sätta sig" och då innefattas förstås båda könen. Om man hellre vill kan man byta ut han mot hon i texten och även då innefattas båda könen. Den som tolkar han eller hon som könsbundet i en sådan text visar bara sin stupiditet.
Härligt att se att det är så många som står upp i kampen mot Hen! Detta hemska ord som ju betyder höna på engelska, jag räknar med er i kampen mot ordet barn också, som hör och häpna betyder Ladugård på engelska! Vi svenskar går alltså runt och kallar vår avkomma för Lada! Fruktansvärt
Nej men allvarligt talat, det finns enligt mig stora fördelar med ett könsneutralt pronomen, dels i sammanhang där man talar om/till en stöttre grupp människor, antingen i text eller talspråk. Och sen finns det ju oavsätt vad Jacob säger, förhållandevis många som av någon anledning inte känner sig bekväm i dom juridiskakönen, det är bara att respektera det.
För min del spelar det verkligen ingen roll vars ett ord kommer ifrån. Språk är levande, nya ord kommer och gamla ord försvinner, vissa ord lånas och andra uppfinns medan några byter betydelse
Om jag talar om en ospecifik person använder jag alltid "Vederbörande", det lärde jag mig av min lärare på högstadiet, detta tidigt -80 tal, fungerar alldeles utmärkt. :)
Citat från: HJP skrivet 05 juli 2013, 13:51:31 PM
När det gäller "hen", så var det på gång, redan på 1960-talet, men fick inte fäste. Nu har en barnbok givits ut, där "han/hon" är utbyt mot "hen". Plötsligt dyker det upp i språket. Det känns inte som att det finns ett reelt behov.
För övrigt hänvisar många hen-anhängare till både finskan och ungerskan, för att försvara detta påhittade ord. Vad sa vi om andra språk....
Ett reelt behov av ordet "hen" är svårt att se, ja. Möjligtvis föredrar många personer detta ord enbart pga dess korthet. Man kan spara bort antalet bokstäver, vilket ju är populärt i sms och på Twitter. Det är nog det enda skäl jag kan tänka mig till att det slagit igenom inom vissa grupper.
På andra sidan har vi gruppen människor (oavsett ålder) som inte har ett intresse av att korta ner ord, utan som agerar ordkonstnärer och älskar ett rikt språk med många synonymer och långa ord.
Ingendera grupp har rätt eller fel, och ingen av dem är bakåtsträvare eller framåtdrivande.
Personligen anser jag att svenskan som språk (liksom franskan) är en aning stelt och centralstyrt språk, där alltför många nya avvikelser (t.ex odet "Hen") lite väl lättvindigt stämplas som "felaktigt" av majoriteten.
Så sent som på 1980- och 90-talen märkte man som skolbarn fortfarande av stämningen från den gamla dialektbekämpningen i den svenska grundskolan. Att rikssvenska alltid var "finare", och att dialekter var på gränsen till "felaktigt". Men nu när man är äldre har man ju märkt att dialekterna runtom i landet är den äkta svenskan, medan rikssvenskan mest känns en aning konstgjord och ordfattig.
Sen har ju Hen en enligt mig viktigare funktion, även om jag ser mig själv som en han, och det är ju för alla dom som inte känner sig hemma i de traditonella pronomen
Citat från: Ersa skrivet 05 juli 2013, 22:57:18 PM
Ett reelt behov av ordet "hen" är svårt att se, ja. Möjligtvis föredrar många personer detta ord enbart pga dess korthet. Man kan spara bort antalet bokstäver, vilket ju är populärt i sms och på Twitter. Det är nog det enda skäl jag kan tänka mig till att det slagit igenom inom vissa grupper.
Fast på Twitter och i SMS har det ju redan utvecklats ett språk som avviker rätt mycket från talad svenska och ävenledes korrekt skriven svenska. Så här skulle man kunna klara sig med hn eller h*n.
När man läser en text så är det också bra med små "vilopauser" i läsningen vilket skapas av uttryck som "han eller hon" men inte av "hen". I det första fallet kan du i någon microsekund släppa koncentrationen. Och det tar bara någon sekund längre att skriva "han eller hon" för den som är van att skriva på ett tangentbord.
När jag började jobba administrativt på SJ tog jag mig med den gamla SJ-ovanan att skriva månd-fred varvid min chef (som inte hade järnvägsbakgrund) undrade om jag tänkt på att det tog en sekund längre tid att skriva måndag-fredag men att det tog minst en sekund längre för läsaren att ta till sig vad som avsågs om man skrev som jag.
Alltså: hen spar lite tid för den som skriver men tar längre tid för den som läser innan vederbörande förstått. De senare är förhoppningsvis enormt mycket fler. Det är som inköpschefen som köpte ohålat papper till kontoret eftersom det var någon procent billigare. Att den besparingen med råge åts upp av alla anställda som själva fick sitta och slå hål i sina papper hade han inte tänkt på.
Citat från: Jacob skrivet 05 juli 2013, 15:55:23 PM
Jag avskyr ordet hen och att allt ska vara könsneutralt. Vad är det som är så svårt med att skriva "han" och "hon"? Det finns ju inget mellanting!
Det är ganska praktiskt när man inte vet vilket kön personen man pratar om har.
Vari ligger det praktiska med ett nytt ord för något som redan finns? Alltså... varför uppfinna ett nytt ord för en företeelse när det redan finns kända och vedertagna neutrala begrepp (som den nämnda ordet "vederbörande") för samma sak? Blir lite som en variant på " if it's not broke, don't fix it", dvs. varför krångla till saker och ting i onödan?! Lite känns det även som om man drivit detta med jämställdhet och könsneutralitet lite för långt. En intressant sak som gått att följa på senare tid i media har t.ex. varit den mellan hur skillnaderna mellan hur man ser på genus osv. uppfattas i två så närstående länder som Sverige och Danmark.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/vi-tolererar-inte-dansk-sexism/
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/kare-svenskere/
Att språk sedan förändras är en helt annan sak. Detta då de vanliga förändringarna mera uppstår spontant (utifrån ett behov) och normalt även över tid snarare än genom direkta påbud uppifrån från någon diffus överhöghet med självutnämnd tolkningsrätt. Gillar själv inte heller ordet "hen" och personligen tror jag alltså att mycket av den negativa inställningen uppstått just för att begreppet ifråga tvingas på oss av ett fåtal moralpaniskt drabbade som uppfattar sig som företrädare för någon form av politisk korrekthet. I grund känns det även som om hela denna frågeställning i sig har uppstått p.g.a. att vissa verkar ha lite för mycket fritid och inte vet vad de ska bränna sin energi på.
För att istället övergå till något språkrelaterat som kanske irriterar mig än mer, i synnerhet så här i sommartider då man får höra att den och den är inte tillgänglig den och den veckan och har ledigt mellan si och så vecka. Visst kan man kanske även här förkorta somligt ibland, men lika ofta så tar det längre tid då man sedan i alla fall måste reda ut vilka datum veckonumret täcker. Undrar alltså lite vad vitsen egentliger är med veckonummer?! Det är även ofta till stor förtret i många utländska kontakter då vi ändå verkar vara ganska ensamma om detta med att ange veckonummer istället för att ange specifika datum.
Visst har vi även vissa andra nationella och regionala egenheter som t.ex. beteckningen 1 mil för att ange 10 km, men det är ändå mera vedertaget och lättare att s.a.s. direkt översätta till begriplig kontext. ibland blir det t.o.m. komiskt i vissa översättningar mellan t.ex. svenska och engelska och avstånden blir lätt feltolkade. Själv försöker jag därför numera vinnlägga mig om alltid ange avstånd mm. just i kilometer istället för att ange detsamma i mil. Sen finns ju även vissa orsaker till att man försöker få amerikaner att gå över till det metriska systemet, lära danska använda begripliga talangivelser osv. så då blir faktiskt även våra små anomalier lite av en 'finne i röven' i vissa sammanhang.
Citat från: Nico skrivet 06 juli 2013, 11:06:51 AM
Att språk sedan förändras är en helt annan sak. Detta då de vanliga förändringarna mera uppstår spontant (utifrån ett behov) och normalt även över tid snarare än genom direkta påbud uppifrån från någon diffus överhöghet med självutnämnd tolkningsrätt. Gillar själv inte heller ordet "hen" och personligen tror jag alltså att mycket av den negativa inställningen uppstått just för att begreppet ifråga tvingas på oss av ett fåtal moralpaniskt drabbade som uppfattar sig som företrädare för någon form av politisk korrekthet.
Här slår Nico helt klart huvudet på spiken! Det är inte ordet i sig som irriterar, utan det faktum att "någon" anser att vi måste tycka att det är rätt och därefter rätta oss i ledet...
Kanske hade "hen" slagit igenom hos SMS-generationen av sig självt på sikt, för praktiskt är det förstås, men på det sätt som det presenterats nu smakar det bara surt.
//Danne
Citat från: Staffan Sävenfjord skrivet 05 juli 2013, 17:34:58 PM
Det finns ord som uppfattas som könsneutrala som t ex ombudsman eller sjuksköterska
Jag kan inte för mitt liv förstå varför man valt att kalla alla oavsett kön för sjuksköterska, då jag växte upp hette det sjuksköterska/sjukskötare beroende på kön, varför detta förändrats övergår iaf mitt förstånd...
Citat från: Danne B. skrivet 07 juli 2013, 17:56:12 PM
Här slår Nico helt klart huvudet på spiken! Det är inte ordet i sig som irriterar, utan det faktum att "någon" anser att vi måste tycka att det är rätt och därefter rätta oss i ledet...
Kanske hade "hen" slagit igenom hos SMS-generationen av sig självt på sikt, för praktiskt är det förstås, men på det sätt som det presenterats nu smakar det bara surt.
//Danne
"Hear hear" - som eneglsmännen hade uttryckt det...
Citat från: virtual1 skrivet 08 juli 2013, 09:59:20 AM
Jag kan inte för mitt liv förstå varför man valt att kalla alla oavsett kön för sjuksköterska, då jag växte upp hette det sjuksköterska/sjukskötare beroende på kön, varför detta förändrats övergår iaf mitt förstånd...
Nej, det har det aldrig hetat. Sjukskötare var ett helt annat jobb än sjuksköterska.
När jag växte upp skilde man på lärare och lärarinna men det var ju länge sedan. Men i vilka yrken har man olika benämning beroende på kön i dag?
Citat från: Staffan Sävenfjord skrivet 05 juli 2013, 17:34:58 PM
Det finns ord som uppfattas som könsneutrala som t ex ombudsman eller sjuksköterska trots att den språkliga härledningen direkt leder till att det första är maskulinum och det andra femininum. Men där har det gått bra och finns det anledning att påpeka kön så kan man ju alltid lägga till manlig till sjuksköterska. Eller kvinnlig för den delen. Samma sak med bussförare och lokförare. Man säger inte bussförarinna eller lokförarinna annat än möjligen på skämt eller för att vara riktig nedlåtande med en undermening att "fruntimmer inte passar i yrket" (det är alltså citat från vissa och absolut inte min uppfattning att det skulle vara så.)
Lika väl kan man använda han eller hon godtyckligt om man skriver om något där könet är av underordnad betydelse. Om man skall skriva en instruktion till bussförarna kan man mycket väl skriva "när passageraren visat sitt kort skall du vänta med att starta bussen tills han hunnit sätta sig" och då innefattas förstås båda könen. Om man hellre vill kan man byta ut han mot hon i texten och även då innefattas båda könen. Den som tolkar han eller hon som könsbundet i en sådan text visar bara sin stupiditet.
****
Håller i princip med dig, utom när det gäller "sjuksköterska".
Det är ungefär 40 år sedan man beslutade att alla - män som kvinnor - skulle tituleras sjuksköterska. Motiveringen var, att "skötare" (t.ex. mentalskötare) är en annan yrkesgrupp, som hade lägre kompetens. Men "skötare" och "sköterska", är samma ord, med olika genus. "Skötare" är maskulinum, men inte knutet till det manliga könet, och kan därför användas neutralt (t.ex. kranskötare). "Sköterska" är femininum, och knutet till det kvinnliga könet. Att då bestämma att alla ska tituleras sköterska, är att våldföra sig på språket, som jag ser det. Felet begicks, från början, när man införde yrkestiteln mentalskötare (jag utgår från, att yrket sjuksköterska kom först). Kanske skulle skötarna ha kallats vårdare, eller något annat, istället?
De som idag är 40-50 år, har knappast hört annat än sköterska, om den manliga personalen, så jag vet inte hur de uppfattar ordet, men för cirka 20 år sedan, var jag på S:t Görans sjukhus, i Stockholm, där stod det "SJUKSKÖTARE", på männens namnbrickor. "Självklart! Vi är ju män", fick jag till svar, när jag uttryckte min positiva inställning till det.
Citat från: virtual1 skrivet 08 juli 2013, 09:59:20 AM
Jag kan inte för mitt liv förstå varför man valt att kalla alla oavsett kön för sjuksköterska, då jag växte upp hette det sjuksköterska/sjukskötare beroende på kön, varför detta förändrats övergår iaf mitt förstånd...
****
Orsaken är, som jag skrev ovan, även om den är befängd. Riktigt illa blir det, när männen kallas "syster", eller "syrran".
Jag håller med
Nico, om att det nog ligger politisk korrekthet bakom. Idag är det nära nog livsfarligt att inte vara just politisk korrekt. Jag tror att det, i hög grad, handlar om någon sorts missriktad jämställdhetstanke, där man är livrädd för att trampa feministerna på tårna. Se på det utmärkta ordet "talesman", som jag tidigare nämnt. Man snubblade över "taleskvinna", för att snabbt gå över till "talesperson". Man glömmer i ett "vips", att "man" betyder "människa". Dåliga språkkunskaper, eller....?
HJP
Citat från: HJP skrivet 08 juli 2013, 10:46:07 AM
****
Håller i princip med dig, utom när det gäller "sjuksköterska".
Det är ungefär 40 år sedan man beslutade att alla - män som kvinnor - skulle tituleras sjuksköterska. Motiveringen var, att "skötare" (t.ex. mentalskötare) är en annan yrkesgrupp, som hade lägre kompetens. Men "skötare" och "sköterska", är samma ord, med olika genus. "Skötare" är maskulinum, men inte knutet till det manliga könet, och kan därför användas neutralt (t.ex. kranskötare). "Sköterska" är femininum, och knutet till det kvinnliga könet. Att då bestämma att alla ska tituleras sköterska, är att våldföra sig på språket, som jag ser det. Felet begicks, från början, när man införde yrkestiteln mentalskötare (jag utgår från, att yrket sjuksköterska kom först). Kanske skulle skötarna ha kallats vårdare, eller något annat, istället?
De som idag är 40-50 år, har knappast hört annat än sköterska, om den manliga personalen, så jag vet inte hur de uppfattar ordet, men för cirka 20 år sedan, var jag på S:t Görans sjukhus, i Stockholm, där stod det "SJUKSKÖTARE", på männens namnbrickor. "Självklart! Vi är ju män", fick jag till svar, när jag uttryckte min positiva inställning till det.
****
HJP
Eftersom detta med sjuksköterska har fått genomslag och knappast ingen reflekterar över det i dag så måste man väl säga att "det har gått bra". Något annat om detta har jag inte skrivit.
Citat från: Staffan Sävenfjord skrivet 08 juli 2013, 10:45:22 AM
Nej, det har det aldrig hetat. Sjukskötare var ett helt annat jobb än sjuksköterska.
När jag växte upp skilde man på lärare och lärarinna men det var ju länge sedan. Men i vilka yrken har man olika benämning beroende på kön i dag?
****
Vilket jobb syftar du på, när du menar att sjukskötare är ett annat jobb än sjuksköterska? Mentalskötare, känner jag till, men sjukskötare? Det är - för mig - en manlig sjuksköterska.
Nej, man säger inte lärarinna längre. Man använder den maskulina formen, som också går bra att använda som neutral. Man skulle dock inte kunna säga lärarinna, om en man. På samma sätt är det - språkligt sett - fel att kalla män för sjuksköterskor.
HJP
Citat från: Staffan Sävenfjord skrivet 08 juli 2013, 10:52:57 AM
Eftersom detta med sjuksköterska har fått genomslag och knappast ingen reflekterar över det i dag så måste man väl säga att "det har gått bra". Något annat om detta har jag inte skrivit.
****
Visst har det gått bra, det händer ju inga olyckor av ett språkfel, men det är - språkligt sett - fel.
Genomslaget bestod i, att vi blev påtvingade det. Idag är det troligen en majoritet av svenska folket, som aldrig har hört annat. Likafullt är det fel, men anses som rätt, av "storebror".
Andra påtvingade ord är: friställd=arbetslös, föryngringsyta=kalhygge. Barn-/äldreomsorg. Precis som att en institution automatiskt innebär omsorg, bara för at man kallar den för det. Listan kan göras lång.
HJP
Citat från: HJP skrivet 08 juli 2013, 11:02:29 AM
****
Visst har det gått bra, det händer ju inga olyckor av ett språkfel, men det är - språkligt sett - fel.
Genomslaget bestod i, att vi blev påtvingade det. Idag är det troligen en majoritet av svenska folket, som aldrig har hört annat. Likafullt är det fel, men anses som rätt, av "storebror".
Andra påtvingade ord är: friställd=arbetslös, föryngringsyta=kalhygge. Barn-/äldreomsorg. Precis som att en institution automatiskt innebär omsorg, bara för at man kallar den för det. Listan kan göras lång.
HJP
Det går aldrig att påtvinga folk ett ordval.
Vad jag menade med att det gått bra är alltså att i dag vet alla att en sjuksköterska (eller barnmorska) mycket väl kan vara en man. Jag har inte tagit någon som helst ställning till om det är ett lyckat ordval i sig eller inte. Men sjukskötare var helt omöjligt eftersom det var ett annat yrke med lägre utbildning. Och jag är glad att man inte valde sjukvårdskonsult, sjukvårdsassistent eller liknande.
Citat från: Staffan Sävenfjord skrivet 08 juli 2013, 11:10:29 AM
Det går aldrig att påtvinga folk ett ordval.
Vad jag menade med att det gått bra är alltså att i dag vet alla att en sjuksköterska (eller barnmorska) mycket väl kan vara en man. Jag har inte tagit någon som helst ställning till om det är ett lyckat ordval i sig eller inte. Men sjukskötare var helt omöjligt eftersom det var ett annat yrke med lägre utbildning. Och jag är glad att man inte valde sjukvårdskonsult, sjukvårdsassistent eller liknande.
****
Visst går det att påtvinga folk ett ordval. Det var ju precis vad man gjorde, med "sjuksköterka". Bestämmer man att ett ord ska gälla som officiell benämning, så är det påtvingat. Är ordvalet bra, så är det i sin ordning, annars inte.
Att skötare är ett annat yrke, med lägre kompetens, skrev jag tidigare:
"Det är ungefär 40 år sedan man beslutade att alla - män som kvinnor - skulle tituleras sjuksköterska. Motiveringen var, att "skötare" (t.ex. mentalskötare) är en annan yrkesgrupp, som hade lägre kompetens. Men "skötare" och "sköterska", är samma ord, med olika genus. "Skötare" är maskulinum, men inte knutet till det manliga könet, och kan därför användas neutralt (t.ex. kranskötare). "Sköterska" är femininum, och knutet till det kvinnliga könet. Att då bestämma att alla ska tituleras sköterska, är att våldföra sig på språket, som jag ser det. Felet begicks, från början, när man införde yrkestiteln mentalskötare (jag utgår från, att yrket sjuksköterska kom först). Kanske skulle skötarna ha kallats vårdare, eller något annat, istället?"Istället för att rätta till det tidigare gjorda misstaget, så hakar man medvetet på med ett nytt, och förvärrar det hela. Fortfarande är ju skötare och sköterska samma sak, språkligt sett.
HJP
Hej! Inom 10 år är det säkert i lag förbjudet att använda orden "han" eller "hon"! Men man kan ju fråga sig om pronomet då ska stavas med ett eller två n: "henom" eller "hennom"! Hälsn. BengaB40
Citat från: BengaB40 skrivet 08 juli 2013, 18:25:54 PM
Hej! Inom 10 år är det säkert i lag förbjudet att använda orden "han" eller "hon"!
Ursäkta mig men nu börjar det här bli rätt överdrivet. Det finns inga ord som är förbjudna att använda enligt svensk lag. Om man använder grovt stötande tillmälen riskerar man dock att bli dömd för själva tillmälet men inte ordet i sig. Hen kan inte på något sätt anses vara ett sådant.
Så här skriver Språkrådet t ex om användningen av hen: "Det finns inga språkliga hinder för att använda hen, men det är ett ord som ibland väcker irritation. I vilka sammanhang hen är lämpligt bör därför avgöras av kommunikationssituationen och de tänkta mottagarna. Om man skriver till mottagare där man bedömer att risken är att hen tar alltför mycket fokus från texten, så kan andra könsneutrala strategier väljas istället."
http://www.sprakradet.se/16474
Språkrådet rekommenderar alltså
inte generell användning av ordet hen. Därmed lär heller inte myndigheterna göra det.
Citat från: Staffan Sävenfjord skrivet 08 juli 2013, 19:23:42 PM
Om man skriver till mottagare där man bedömer att risken är att hen tar alltför mycket fokus från texten, så kan andra könsneutrala strategier väljas istället."
Precis som i denna tråd då. 8)
Citat från: Ersa skrivet 08 juli 2013, 19:36:18 PM
Precis som i denna tråd då. 8)
Ja, det är på pricken! Undrar om Språkrådet tänkte på Bussnack när de skrev detta.
;D
Citat från: BengaB40 skrivet 08 juli 2013, 18:25:54 PM
Hej! Inom 10 år är det säkert i lag förbjudet att använda orden "han" eller "hon"! Men man kan ju fråga sig om pronomet då ska stavas med ett eller två n: "henom" eller "hennom"! Hälsn. BengaB40
****
Fredrik Lindström, skriver i sin bok "Världens dåligaste språk", att språket nog är det mest demokratiska man kan tänka sig. Det kan användas hursomhelst, utan att någon myndighet lägger sig i.
HJP
Hej! Det är kanske bra att tiderna förändras, men att skriva"dåligast" på 50-talet i statliga folkskolan hade resulterat i underkänt betyg i svenska! Hälsn. BengaB40
Citat från: BengaB40 skrivet 08 juli 2013, 22:54:18 PM
Hej! Det är kanske bra att tiderna förändras, men att skriva"dåligast" på 50-talet i statliga folkskolan hade resulterat i underkänt betyg i svenska! Hälsn. BengaB40
Titeln "Världens dåligaste språk" är ett medvetet fel, vilket förklaras i början av boken där Lindström bl.a spekulerar i vad "säm", dvs grundformen av böjningarna "sämre" och "sämst" tagit vägen.
För att gå vidare där kan man nog konstatera att språkförändringar eller ej så har det sannolikt skett en viss förflackning då man helt verkar slutat ställa krav... då det senare väl kränker någon eller vad det nu är det hänvisas till. Sannolikt får dock även detta konsekvenser.
Väldigt ofta numera, även i officiella handlingar, publikationer och motsvarande, så är stavfelen, syftningsfelen, satsfelen, särskrivningarna mm. legio. Även sådant som interpunktion och kunskap om hur och när versaler och gemener ska tillämpas verkar vara statt i utdöende. Likaså, gud förbjude, ifall man sedan är lite mer detaljerad och även använder ett mera idiomatiskt sätt att uttrycka sig. Då är man bara jobbig. Korrekturläsning å andra sidan verkar man ha rationaliserat bort.
Det är väl inte för inte som de allmänna kunskaperna i den svenska skolan (för varje mätning mellan jämförbara länder) placerar sig allt längre ned på den internationella skalan, men så får vi då även t.ex. journalister som stavar "bussstrejk" med tre st. s... :o :P
Men hoppsan - i Finland får man tydligen fortfarande kalla sig Sjukskötare i alla fall... http://www.novia.fi/utbildning/social-halso-och-idrottsomradet/vard-vasa/vardarbete-vasa/ - och det där med 40 år sen man börja kalla manliga inom yrket för sjuksköterskor stämmer sisådär lagom, min mamma som var just sjuksköterska på 80 och 90-talet inom äldrevården (nu är hon pensionerad) - hon hade bara sjukskötare som manliga kollegor under hela hennes yrkesverksamma tid så att det skulle hänt för redan 40 år sedan man bytt terminologi, nja...
Citat från: virtual1 skrivet 09 juli 2013, 09:32:06 AM
Men hoppsan - i Finland får man tydligen fortfarande kalla sig Sjukskötare i alla fall... http://www.novia.fi/utbildning/social-halso-och-idrottsomradet/vard-vasa/vardarbete-vasa/ - och det där med 40 år sen man börja kalla manliga inom yrket för sjuksköterskor stämmer sisådär lagom, min mamma som var just sjuksköterska på 80 och 90-talet inom äldrevården (nu är hon pensionerad) - hon hade bara sjukskötare som manliga kollegor under hela hennes yrkesverksamma tid så att det skulle hänt för redan 40 år sedan man bytt terminologi, nja...
****
Jag skrev
"ungefär 40 år sedan", och det stämmer nog ganska bra. Jag var nämligen nyanställd vid SJ, 1975. I lokbiträdeskursen fanns en sjukskötare/sköterska, bland eleverna. Vi diskuterade varför man valde "-sköterska", som officiell yrkestitel, också för män.
Man hade ju enkelt kunnat ändra titeln för t.ex. mentalskötare (som ansågs ha en lägre kompetens än sköterskor), istället för att ändra språket. Det hade inte varit konstigare än att piloter blivit förare, trots att det finns en mängd olika "förare" med olika kompetenser. Buss-, bil-, truck-, och snöskoterförare. Bara för att nämna några exempel.
Jag skrev också, att för cirka 20 år sedan, såg jag att männen på S:t Görans sjukhus, hade "SJUKSKÖTARE", skrivet på sina namnbrickor. Möjligen har din mamma ha arbetat på en sådan arbetsplats, där man skiljde den manliga titeln, från den kvinnliga. Den officiella yrkestiteln har nog ändå varit "sjuksköterska" i ungefär 40 år.
HJP