Gick ur tiden för idag 111126, exakt 10 år sedan, Putte var namnet han bar, var en helgrå Burma katt, la jag mig raklång, kom han som ett skott och la sig på mitt bröst, han blev 23½ år gammal, var född på midsommarafton -78, lustigt nog samtidigt som serie katten Garfield, finns nu i ljust minne bevarad i form av en bild som hänger på väggen ovanför min säng. Vila i frid. :'( :'( :'(
Beklagar sorgen som jag gissar att du har burit med dig under 10 år nu. Dock är jag imponerad av åldern som katten vart
Tack för det, jag har hört att en katt kan bli 30 år i extremfall, jag kremerade putte, och han som skötte om det hela sa: "-Har katten blivit så gammal, kan du vara säker på att han har älskat dig med." Ord som värmde. :'(
Var förövrigt en Måndag Putte dog, Garfield hatar ju Måndagar.
Beklagar sorgen. Alltid tråkigt när en familjemedlem lämnar en. Oavsett antal "tassar".
Jag tycker det här är en fin och tänkvärd liten berättelse:
"Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.
Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.
Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.
Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.
Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...
DU har blivit upptäckt och när du och din älskade vän möts, kastar ni er om varandra i outsäglig lycka, för att aldrig mer skiljas åt. Överlycklig slickar han dig över hela ditt ansikte medan din varma hand åter smeker hans älskade huvud och ännu en gång ser du in i dessa trogna ögon, som så länge saknats i ditt liv, men alltid funnits i ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...för att aldrig mer skiljas åt."
Källa: http://www.petloss.com/rbswedsh.htm
//Danne
Det citatet läste jag häromdagen på en blogg där en av hundarna tragiskt nog blev överkörd..
Ja, det känns tryggt att man får möta sina saknade fyrbenta vänner igen, förr eller senare.
Jag fick avliva en 10 mån valp i somras, efter en olycka, och det känns fortfarande, varje dag. Hon dog i mina armar hos veterinären, och när blicken slocknade, det kommer jag aldrig att glömma.
Ja du Björn det där känner jag igen från förra året då jag var tvungen att avliva min hund som jag haft i 6 år .. var bland det värsta jag varit med om .. hon låg i mitt knä när jag satt på golvet .. ja usch blir lessen fortfarande
Citat från: yngrot skrivet 29 november 2011, 19:15:23 PM
Ja du Björn det där känner jag igen från förra året då jag var tvungen att avliva min hund som jag haft i 6 år .. var bland det värsta jag varit med om .. hon låg i mitt knä när jag satt på golvet .. ja usch blir lessen fortfarande
Det är otroligt vad man fäster sig vid dem. Bianca var hela familjens lilla kelgris. Så duktig, puffade försiktigt på mig på natten för att tala om att hon behövde gå ut o uträtta behov.
Jag häller med dig. Avlivningen var det värsta jag varit med om hittills i mitt liv, särskilt som det till en början såg lovande ut efter operationen. Hon hade brutit ett bakben.
Citat från: Danne B. skrivet 29 november 2011, 08:20:29 AM
Beklagar sorgen. Alltid tråkigt när en familjemedlem lämnar en. Oavsett antal "tassar".
Jag tycker det här är en fin och tänkvärd liten berättelse:
"Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.
Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.
Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.
Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.
Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...
DU har blivit upptäckt och när du och din älskade vän möts, kastar ni er om varandra i outsäglig lycka, för att aldrig mer skiljas åt. Överlycklig slickar han dig över hela ditt ansikte medan din varma hand åter smeker hans älskade huvud och ännu en gång ser du in i dessa trogna ögon, som så länge saknats i ditt liv, men alltid funnits i ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...för att aldrig mer skiljas åt."
Källa: http://www.petloss.com/rbswedsh.htm
//Danne
Ja, man vill ju gärna hoppas.... 8)
Det känns bra att läsa att det finns gom som har känslor för djur här på forumet. Jag uppfattades som nästan knäpp av en arbetsgivare då jag behövde åka till vetrinären med min katt (sista dagen i hans liv) som jag och mannen fick ta bort för 11 år sen. Det lättar med tiden och tårarna blir mindre ju mer åren går, men det finns går inte långt mellan gångerna som man jämnför andra katter med den katt som vi hade. Saknad kommer han alltid at vara.
Hade en platschef på Råsta som gav mig ledigt när min tax lämnade in efter 19 år,Han var lika stor djurvän som jag och insåg att en ledsen förare inte är bra i trafiken.
Nu jagar jag mest min "buskatt" som försöker riva lägenheten för mig när vi inte åker bil eller hälsar på hos mina föräldrar så
att hon får vara katt ibland och jaga höstlöv eller de andra familjekatterna .
/Lennart
Det är hemskt att bli av med sitt husdjur.
Jag blev tvungen att avliva min katt 2008 efter att han fått cancer i magen och det var inte roligt och jag tror nog aldrig att jag har gråtit så mycket i mitt liv fast jag gjorde det för kattens bästa, hon blev 15 år
En av våra katter fick bara bli fem år, eftersom en granne tänkte att det vore intressant att se om det går att träffa en katt mer luftgevär... kulan gick upp längst ryggraden. Tyvärr dog hon inte på en gång utan försökte hem. Hon avled på vägen... Fruktansvärt
Citat från: Mustman skrivet 30 november 2011, 06:07:59 AM
En av våra katter fick bara bli fem år, eftersom en granne tänkte att det vore intressant att se om det går att träffa en katt mer luftgevär... kulan gick upp längst ryggraden. Tyvärr dog hon inte på en gång utan försökte hem. Hon avled på vägen... Fruktansvärt
Hoppas bara innerligt att denne "granne" fick sota för tilltaget. Ordentligt.
Citat från: Mustman skrivet 30 november 2011, 06:07:59 AM
En av våra katter fick bara bli fem år, eftersom en granne tänkte att det vore intressant att se om det går att träffa en katt mer luftgevär... kulan gick upp längst ryggraden. Tyvärr dog hon inte på en gång utan försökte hem. Hon avled på vägen... Fruktansvärt
Nä fy faan... Idioter finns det gott om :( tur att det faktiskt är ännu mer gott om vettigt folk!
Ja tyvärr finns det gott om "idioter" vi hade en granne som var elak mot sin hund de sparka på den och lät den inte få mat eller vatten efter kl 17. Men min fd vart förbannad och ringde uppfödaren som förstod hur illa det var och hon tog tillbaka sin hund. Nu har den hunden det bra hos en gammal tant .. för övrigt pappan till denna granne mata katter med grädde det lät ju bra men den f-n hade glykol i grädden >:(
Beklagar verkligen sorgen, Nicklas, och säger detsamma till er andra som har förlorat era kära familjemedlemmar! Jag har inte ägt ett husdjur själv (än i alla fall), men jag förstår att saknaden och tomrummet efter ett bortgånget husdjur är mycket stort.
För ungefär tio år sedan, så valde min mormor att skaffa sig hund. Det var en riktigt liten söt bichon frisé-valp, lurvig som bara den och ett riktigt energiknippe, en som alltid gjorde en glad! :) Ser fortfarande hur han for omkring i lägenheten i Hässelby efter bollarna, hur han nafsade i strumporna osv... Hunden växte lite och blev lite äldre, mopsade upp sig för att visa vilken tuffing han tyckte han var, fastän få blev rädda eller brydde sig så mycket om hans tuffhet... ;D Jag minns att han hade sin absoluta favoritplats på vardagsrumssoffan i fritidshuset i Roslagen, där han brukade hoppa upp på soffan och spana ut på vägen (vet ej om det för honom bara var av allmänt intresse eller om han spanade efter en partner, men det förtäljer inte historien...)
Men när han var omkring 5 år, så hände något fruktansvärt. Hunden, som en gång hade varit så pigg och snäll, förvandlades till en arg och aggresiv hund. Hans skällde mot barnvagnar, han skällde mitt i nätterna, så att grannarna till slut fick nog... Hunden fick lov att avlivas, för det fungerade inte längre.
Nu har de gått flera år sedan han dog, men jag kommer aldrig att glömma honom. Jag sitter ofta och kikar mot soffan där ulltussen brukade sitta och nyfiket se sig omkring. Jag saknar honom verkligen... :(
Helgen innan Putte dog hade jag varit i Tranås, var till djuraffären där och tänkte köpa en sån där strumpa med kattmynta åt Putte, men djuraffären var stängd, det där har jag grämt mig över. Det sista jag matade Putte med vart iaf Glass, så det kändes bra. :'(