Återigen, bråk på 179:an
http://www.aftonbladet.se/stockholm/article736327.ab (http://www.aftonbladet.se/stockholm/article736327.ab)
Det är förj*vligt att sånt händer!
Tur ändå att ingen skadades.
jo det är det galningar finns det gott om.
det var ganska igenkorkat i Kista vid den tidpunkten. en 178 vagn stod i utfarten med nåtvagnfel. och vagnar emellan.
känns si så där att ha 179an på schemat i morron..
CitatTvå unga män ska ha brottat ner och hållit fast mannen tills polisen anlände och grep honom klockan 19.21 i Kista centrum, rapporterar TT.
Sånt gillar vi att läsa! :)
ja de borde få livstids åkkort.. minst.
Tja schysst att de hjälpte till, men sedan får man väl se så det inte överdramatiserades en del. Aftongamen är ju inte direkt stans mest stabila blaska sett rent journalistiskt. Visst kan några bålda gossar ha gjort en insats, men man kan aldrig utesluta att omtanken inte även omfattade en baktanke. Man kan t.ex. undra vad som utlöste det hela från början?
Även om jag ironiserar en smula så hoppas jag t.ex. att polisen kollade att psykfallet ändå fick med sig sin pluska, lur, armbandsklocka eller what ever innan han landade på psykakuten. Vet när man visiterade inkomna där att det hände att vissa snälla 'hjälpande händer' hade 'hjälpt' en del av dessa stackare av med en del på vägen så att säga... ::)
Den kille som avvärjde själva knivattacken var på väg hem efter att ha jobbat hos mig som Personlig Assistent. Han fick själv 8 hugg mot armar och ben. Hade inte han lyckats stoppa attacken vet man inte hur det gått. Förmodligen hade både bussföraren och Ronald legat på sjukhus eller bårhus idag. Han berättade på måndagen när han visade knivhuggen att han vann brottningskampen tack vare sin goda teknik. När han väl fått ner knivmannen, fick han hjälp av den andra killen att hålla fast honom tills man kom fram till Kista. Ronald är en mycket seriös och fin kille, så några andra tankar än att rädda den kvinnliga förarens liv fanns garanterat inte i hans huvud. Under den gångna veckan framförde föraren önskemål om att få träffa Ronald igen och eftersom jag själv jobbat i Råsta 1988-1991 erbjöd jag och frugan Ronald att ha sammanträffandet hos oss "på neutral och lugn plats". Så vi fikade alla fyra och pratade igenom hela händelseförloppet här hemma i lördags. Chauffören är givetvis fortfarande skakad av upplevelsen.
Max Widell
Där ser man att det finns otroliga människor när det behövs. Kanske att jag själv ser allt onödigt svart, men kombinationen av Aftongamens journalistik, området i sig samt tidigare erfarenheter gör att man lätt drar slutsatser som kanske inte är helt rättvisande.