Den 4 maj 1924 står den elvaårige pojken Anders Larsson på bron vid tändstickfabriken Vulcans kraftstation och tittar på vårflodens skummande vatten.
Anders tappar balansen och faller i ån Tidan. Han följer med i den kraftiga strömmen genom falluckorna och observeras av den 22-årige Helmer Zetterberg, känd som duktig simmare. Han kastar sig i vattnet och lyckas få grepp om den nödställde. Med pojken över axlarna försöker han simma mot land. Med en meters avstånd flöt de förbi bryggan. Ett försök från stranden med stång nå honom misslyckades.
Det sista man hörde honom ropa "jag orkar inte längre" sågs kropparna följa med genom luckorna vid turbinhuset.
Helmer Zetterberg hedrades postumt med Carnegiemedaljen som pryder hans gravsten på gamla kyrkogården i Tidaholm
(http://radiomuseet.com/hans/Bild1100.jpg)
(http://radiomuseet.com/hans/Bild1101.jpg)
(http://radiomuseet.com/hans/Bild1102.jpg)
(http://radiomuseet.com/hans/Bild1103.jpg)