Nu är det dags att utbilda alla outbildade om Sjisjka, den lilla väglösa byn i lappland!
Gå in och gör ett besök vetja!
Se det senaste som händer i byn, läs om vad som finns där, se bilder, läs historia om en känd same som bodde där m.m.
Välkommen! http://www.sjisjka.se (http://www.sjisjka.se)
(http://www.phbuss.se/Misc/sjisjkahemsida.jpg)
Oj, du blev ju verkligen förälskad i det där lilla samhället :D Det känns verkligen exotiskt för oss som bor nere i Skåne!
Hehe ja, jag är förälskad i byn. Det finns ingen finare plats :)
Sorry att jag bumpar upp tråden lite men det har kommit fram lite ny information.
CitatÅr 1946 skapades en hållplats vid Sjisjka och det var tack vare Nils, hans argument var då att det var den enda platsen i landet som innehöll SJ två gånger i namnet.
När Nils skickade brevet till SJ och skrev att han ville ha en hållplats där så stavade han fel och skrev Sjisjka när det i själva verket stavades Tjiska, alla på SJ var ense om att Nils hade stavat fel men eftersom det var han som hade skrivit det så fick den heta så.
CitatSvenskt namn: Sjisjka
Samiskt namn: Šišká
Ett vanligt misstag när man skriver namnet är att man skriver Sjiska, grundregeln är att SJ ska finnas två gånger, det gör det lättare att komma ihåg.
Enligt en historisk karta från Lantmäteriet så hette lågfjället Tjiskavare och stormyren Tjiskavuoma, kartan var från slutet på 1800-talet så därför fanns ingen by än.
Nu har jag läst boken med namnet "Boken om Skum" som gavs ut år 1956 och jag har fått lite ny historisk information om Sjisjka, självklart finns det att läsa på hemsidan.
År 1901 till 1929 arbetade Nils Nilsson Skum som lappolis tills detta polissystem upphörde.
År 1934 var hans adress Gellivare soken (Gällivare socken), Lapy Nårkaitum (Lappby Norrkaitum) med postadress Fjällåsen.
På somrarna bodde han i Sjisjka och på vintrarna i Ullatti tills han bestämde sig för att bo i Sjisjka året runt.
1 juni 1936 tog han för första gången tåget till Stockholm och då klev han på i Fjällåsen.
Sommaren år 1937 tog Ernst Manker snelltåget till Gällivare där han bytte till persontåg som han åkte till Lappberg, där möttes han av Nils vän och banvakten Sundgren som skjutsade han per trampdressin de sista fyra km till Sjisjka.
Innan år 1946 fanns det bara ett hål i snöstaketet vid Sjisjka, Nils fick persontågen att stanna där mot en avgift på 8 kronor, senare blev det bara 4 kronor och när han väl begärde en hållplats där så fick han det och behövde då inte betala mer.
Jag hade gärna visat lite fina bilder på han men upphovsrätten sätter stopp för det, om ni väntar ca 40 år tills Ernst Manker varit död i 70 år så kan jag visa dom.
Kontakta fotografens släktingar om ett tidigare publiserande?