Nytt för 50 år sedan

[Gunnar D]

I samband med den nya SL-taxan 18 feb 1973 kom denna stämpel. Min hade id H393.

Mvh Gunnar

[Ted Selander]

Leveranserna pågick fortfarande då, och i Hornsberg dröjde det innan vi fick personliga stämplar. En stämpelansvarig såg till att en stämpel per tur delades ut och kvitterades. Inlämning vid turens slut.


Jag körde för övrigt i HB såväl första som sista dagen med stämpel, 1973 som ordinarie förare och den 31/8 2013 som "inlånad" arbetskraft.

[HJP]

****
Vilken påminnelse!
Jag minns när jag lämnade in mina gamla biljetter. En skaplig laddning, med grundtaxa, tilläggsbiljetter och rabattkuponger. Därtill kom månadskort, klippkort och årskort. Ganska mycket att hålla reda på.
De nya biljetterna, med stämpel, kändes som att det saknades något. Bussväskan bilen liksom lättare.
En nyhet var, att vi skulle köpa biljetterna själva, i Pressbyrån! Mycket märkligt, men man vande sig snabbt.

[Gunnar D]

Tyckte det funkade bra med att själv köpa kuponger. Smart sätt!
Första dagen, 18/2, var ju en söndag och det gjorde att det blev en mjukstart. Körde linje 712 och 713 med CF-vagn 6498. Mellan Tullingeberg och Huddinge Stn blev det då två zongränser vilket gjorde att priset hos föraren blev 3,40 kr mot 2,00 kr dagen innan. Men hörde ingen klaga av de relativt få resenärerna.

/Gunnar

[Ted Selander]

Började med en 62:a mot C vid Fridhemsplan. Första hållplatsen på Hantverkargatan stod tant nr 1, med 60 öre förberedda i vanten. Nu var priset 90 öre för pensionär en zon.
Upp med handväskan, portmonnän låg längst ned och så var det där med vantarna. Jag fällde ihop turlistan.

[roggek]

Ja, den har man använt mycket som spärrvakt i Tunnelbanan.

En anekdot, som kanske inte alla vet, var att under 90-talets första år, när jag jobbade som spärrvakt (på dåvarande SL Tunnelbanan AB), så skulle även förkölpshäften säljas i tunnelbanespärrarna (vilkas precis som kupongerna köptes i Pressbyrån), vilket gjorde att biljettkassorna på den tiden, var större för spärrvakterna än för bussförarna.
Inte så kul att ha utlåning/dagkommendering som spärrvakt en sen kväll, om man hade så mycket kuponger/förköpshäften och växelkassa.

Som tur var hade jag fast Oslotjänst på T-Centralen!

[Walter]

Oslotjänst? Slutade senast 16?

[roggek]

Ja.
"Oslo" var ju att man "vände snabbt" från intjänst till tidig uttjänst dag före fridag.

Så jag kunde jobba sen intjänst, mellantjänst, mellantjänst, tidig uttjänst, fridag.
Och så rullade det på. Med stämpeln i hand.

[Nisse Bökelund]

Jag minns att magneten som skulle hålla fast stämpeln på myntbordet
var ganska svag, vilket ofta fick till följd att man vid en vänstersväng fick hämta den i dörrbrunnen.
Vid ett tillfälle var det en tant som tyckte det var bra att dom hade satt ett handtag
där, varpå hon tog ett stadigt tag om stämpeln och landade i famnen på mannen bakom.
Man skulle även lämna in banderollerna runt kupongerna, likt konsumkvittona för att få felräkningspengar.

[roggek]

Ja, SLs handstämpel kan vi nog berätta mycket om...

Hur svart man blev om fingrarna när man bytte stämpeldyna, i synnerhet om dynan var nyinfärgad
Och hur man fick sitta och pilla med en penna för att byta timme/datum/månad.
Zon (t ex B2, C2, D2, X1(innerstaden)) ställdes ju in med hjulen på stämpelns sida.

(inte nog med det, som spärrvakt på nattjänst, skulle du dessutom gå igenom alla automatspärrar och ställa in dem för ny månad vid månadsskiftet!)

Är det någon som minns dessutom vad "26.³⁰" på avtrycken stod för?
Jo, stämpeln fortsatte efter kl. 24.00 med kvartsframmatning på samma sätt, så 26.³⁰ är alltså 02.30 på natten.
Man kunde ju om man ville sitta och pilla med en penna så det blev 00 efter 24, men det var det inte många som gjorde.
SL bytte trafikdygn kl 04.30, så att ibland hitta ett stämpelavtryck med 27.⁴⁵ (03.45) var ett giltigt avtryck.

Kan ju tilägga att Spårvägsmuseet sålde ut nya, oanvända handstämplar som souvenirer innan man flyttade från Barnängsgatan.

[Ulf Berlin]

Inom pendel fick vi de s k A-stämplarna i slutet som var lite större och hade en röd prick på ovansidan.
Skönt,ty dessa var mera stabila att handha på tägen än de mindre"sladdrigare"små /Ulf

[Lars-Håkan_E]

Ja.
"Oslo" var ju att man "vände snabbt" från intjänst till tidig uttjänst dag före fridag.

Så jag kunde jobba sen intjänst, mellantjänst, mellantjänst, tidig uttjänst, fridag.
Och så rullade det på. Med stämpeln i hand.

S.k "Hel Oslo" ,det funkade ju inte i busstrafiken utan där fick vi "nöja oss" med s,k Halv Oslo vilket innebar att man gick runt på två arbetsperioder med ledig dag emellan, normalt då 9 kalenderdagar. Körde själv så ett dag på Söderhallen i början på -80 talet, efter fridag började jag runt 20:00 och fjärde arbetsdagen började jag runt 12:00 sedan enkel fridag och efter fridag början 10:00 för att sista dagen börja runt 04:30. Då blev det ganska lång sammanhängande ledighet när man slutade 11:00 hade typ tre fridagar och började 20:30 sedan. På de här sena passen körde vi 47/97 och slutade då strax efter 02:30. Det var tider det :-)

[HJP]

****
Jag gick på "Halv Oslo", en tid, på Nyboda. Det fungerade alldeles utmärkt 

[Nico]

Jag minns att magneten som skulle hålla fast stämpeln på myntbordet var ganska svag, vilket ofta fick till följd att man vid en vänstersväng fick hämta den i dörrbrunnen.

Jo, det där verkade aldrig ändras och tyvärr tålde inte stämplarna så mycket hårda tag. Jag började själv först i mitten på 1990-talet, men lärde mig ganska snabbt att ha med ett snöre med snabbkoppling, typ modell senilsnöre, som i ena änden satt fast rund stämpelns handtag och den andra änden fäste jag runt myntbordets stång. På så vis slog stämpeln i alla fall inte i golvet när den lossnade samtidigt som det var enkelt att snabbt koppla loss den vid avlösning.

Är det någon som minns dessutom vad "26.³⁰" på avtrycken stod för? Jo, stämpeln fortsatte efter kl. 24.00 med kvartsframmatning på samma sätt, så 26.³⁰ är alltså 02.30 på natten. Man kunde ju om man ville sitta och pilla med en penna så det blev 00 efter 24, men det var det inte många som gjorde. SL bytte trafikdygn kl 04.30, så att ibland hitta ett stämpelavtryck med 27.⁴⁵ (03.45) var ett giltigt avtryck.

Personligen gillade jag detta med en klocka som fortsatte förbi 24⁰⁰"  för det gjorde det mycket enklare att som t.ex. trafikledare på natten direkt avgöra om turen startat föregående eller innevarande dygn, dvs. var det en sen natt in eller en tidig natt ut. Även när man satt med vagnutsättningar mm. så underlättade det en hel del.

Kan ju tillägga att Spårvägsmuseet sålde ut nya, oanvända handstämplar som souvenirer innan man flyttade från Barnängsgatan.

Är du säker på att dessa stämplar var oanvända? De sista åren innan stämplarna försvann minns jag att det ofta var brist på fungerande stämplar p.g.a. att reservdelar mm. saknades osv. Man jagade nästan stämplar i vissa fall och hade det funnit oanvända exemplar så hade de varit ordentligt efterfrågade. Istället var det ofta man fick låna ut reservstämplar när man satt som driftledare och det fördes ganska noggrann bok över vilka förare som fått ut en låne-/ersättningsstämpel. Efter att stämplarna till slut försvann vet jag att man renoverade upp ett antal, och jag skulle i så fall anta (även om jag mycket väl även kan ha fel) att det kanske istället kan ha varit dessa stämplar som såldes på Spårvägsmuséet.

****
Jag gick på "Halv Oslo", en tid, på Nyboda. Det fungerade alldeles utmärkt 

Hade oxå halv-Oslo på Nyboda, men ett antal år senare då... kan inte säga att jag gillade det. Börja typ 04:14 dag 1, 02:38 dag 2, 01:13 dag 3 och sedan 23:46 dag 4... Visst fick man längre sammanhängande ledighet, men det kändes ofta som man bara åkte hem för att sova när man försköt starttiden med typ 1½-2 timmar tidigare för varje dag.

[roggek]

Angående stämplarna som såldes på Spårvägsmusset, så var det den "nyare typen" (A-stämpeln med röd prick) som såldes helt oanvända i kartong.
Jag gissar på att man måstre ha hittat "något överskott någonstans", för det var inte många stämplar (runt en 5-6 stycken) i montern på Spårvägsmuseet
Minns att de var ganska dyra runt en 500-600 kr styck.

Ångrar idag att jag aldrig köpte en som minne.