Jag håller med dig i princip allt du nämner, tyvärr. Men jag tillhör nog en lite naiv skara individer som trots allt försöker kämpa på i den förtroendevalda roll jag innehar. Att bara sitta utanför, högljutt tyckande och samtidigt vara helt oengagerad i det vi KAN påverka löser ju de facto ingenting. Det är ju faktiskt två parter i ett avtal och att den ena parten i avtalet skiter i eller ger upp redan innan kanske inte är en framgångsfaktor. Så fram tills alternativ erbjuds som lyfter problematiken på ett bättre sätt än som sker idag (annan arbetstagarorganisation), så väljer jag denna väg att försöka påverka för att kunna se mina kollegor i ögonen med ett leende.
Ska inte heller dra detta OT för långt, men jag tycker inte att du är naiv utan mera att du har en uppriktig vilja att förändra. Tyvärr är det inte det lättaste som allting ligger till numera. Sedan är ett problem att de flesta förändringar tar lång tid och många förare har ofta varit engagerade initialt, men nog blivit lite brända vilket även det tyvärr kan bidra till en viss bitterhet och ett avståndstagande. Det är tyvärr nog ofta även så att många fackliga företrädare tar på sig uppdrag mera för att slippa sitt vanliga jobb än för att de är så engagerade.
För att inte bli helt OT efter mitt svar, så ser inte jag att lösningen är att sänka språkkraven eller på annat sätt sänka ribban för att öka intresset för yrket. Arbetsförhållandena måste helt enkelt bli bättre för att fler ska bli intresserade oavsett ålder eller härkomst.
Det är enligt mig ett säkerhetsyrke där du åläggs ett stort ansvar både på arbetstid och fritid så att resenärer kan känna sig trygga att färdas kollektivt oavsett årstid eller tidpunkt på dygnet. Trots detta kan olika incidenter ske i yrkesrollen, från allvarliga till bagatellartade, och då är det oftast av yttersta vikt att man kan göra sig förstådd och förstår vad som sägs. Redan nu utan att utbildningarna har lagts ner kommer signaler om att det är svårt att förstå en körorder, klockan är en sekundär detalj som man inte kan hantera, tala i kommunikationsradio blir i princip en omöjlighet för andra att förstå, därtill en del andra faktorer som spelar in.
Här håller jag med dig fullständigt. För fanns t.ex. utbildningar i radiosamtal mm. just för att säkerställa att rätt kompetens fanns i.o.m. att bra språkkunskaper var och är en säkerhetsfråga vid kommunikation. Vissa krav finns sedan faktiskt kvar i avtal mm. men det är ofta oklart vem som har uppföljnings- och tillsynsansvar. Har sedan oxå sett diverse avarter under åren – bl.a. en händelse mellan en trafikledare och en förare som nästan fick Hassan och ”Pizzeria Zorba” att framstå som ett under av god kommunikation. Varken trafikledaren eller föraren förstod ett jota av vad motparten sade vilket ledde till ett tillbud. I vissa fall kan det som sagt bli så att vissa berörda inte förmår att läsa säkerhetsrelaterade meddelanden eller ens ta till sig att lagtext ändrats… typ förstå när en ny trafikregel kommer till eller en äldre regel får ändrad tillämpning etc. Ett exempel på det inom vägtrafiken är att många nuvarande yrkesförare inte förmått ta till sig de förändringar och skillnader som för
cykelpassager resp. cykelöverfarter på senare år... Om man tycker detta är lite krångligt på svenska så kan man ju föreställa vad det är för något som inte är hemma i svenska språket.
Tyvärr verkar sedan ett genomgående tema i många branscher vara att istället för att göra ett arbete eller liknande mera attraktivt genom att förbättra villkoren så försöker man att runda problemet genom att istället sänka just de speciella krav som kan finnas. De må sedan vara för att det finns en brist på personal, för att öka jämställdheten, för att uppfylla något slags överordnade normer à la Bullerbyn osv. Oavsett vad så blir det ofta fel då kraven normalt sett har tillkommit för att de fyller en viktig [och ibland rentav vital] funktion, men sedan går klåfingriga politiker och tjänstemän (ofta tyvärr utan egen sakkunskap) in och ska styra och ställa efter den pk-modell som just då råder i samhället. Detta maskeras sedan bakom floskler och ointresse då de antagligen ofta inte har något direkt aning om vad de egentligen beslutar om. För den som är intresserad så kan man ju alltid läsa speciellt det näst sista stycket i förordet i
denna publikation. Nu är det inte mitt sakområde, men jag blir i alla fall personligen ganska fundersam över det som skrivs och hur man kommit fram till det som anges.
