Rent generellt så förekommer ju medlemstapp inom flera fackförbund. Det här börjar sedan tangera till att vara OT, men här har nog Kommunal (och LO) lite sig själva att skylla vad gäller det att de lockar allt färre medlemmar. Att de därmed tappar i betydelse och inte kan fungera som en övertygande förhandlingsmotpart är alltså ganska självförvållat.
Man kan iofs. även rent konkret konstatera att dels är ju Kommunal ett väldigt diversifierat fackförbund, som företräder allt från personal inom förskolan, hälso- och sjukvården vidare till restauranger, räddningstjänsten, fastighetsunderhåll, viss yrkestrafik etc. så att de haltar i sina prioriteringar redan från början är ganska förståeligt. Att sedan företräda hela detta mischmasch av olika yrkesinriktningar, ofta då kanske även med folk som inte har sakkunskap, måste vara svårt.
Sedan försvann visserligen den kollektiva tvångsanslutningen till SAP från 1991, men LO-förbunden är fortfarande inte ens i närheten av att vara partipolitisk obundna (vilket jag personligen anser att ett fackförbund ska vara då fokus ska vara på dess medlemmar). Det kan sannolikt medföra att många inte vill vara medlemmar då de helt enkelt inte håller med om den politiska inriktningen.
Jag håller med dig i princip allt du nämner, tyvärr. Men jag tillhör nog en lite naiv skara individer som trots allt försöker kämpa på i den förtroendevalda roll jag innehar. Att bara sitta utanför, högljutt tyckande och samtidigt vara helt oengagerad i det vi KAN påverka löser ju defacto ingenting. Det är ju faktiskt två parter i ett avtal och att den ena parten i avtalet skiter i eller ger upp redan innan kanske inte är en framgångsfaktor. Så fram tills alternativ erbjuds som lyfter problematiken på ett bättre sätt än som sker idag
(annan arbetstagarorganisation), så väljer jag denna väg att försöka påverka för att kunna se mina kollegor i ögonen med ett leende.
Vad gäller den politiska inriktningen så har jag gjort klart för mig att mitt engagemang sträcker sig till att göra detta helt utan politiskt intresse. Facket är och förblir för mig ett stöd för kollegor i en yrkesroll, i hela spannet från V till SD. När någon ber mig tänka partipolitiskt i mina insatser så kastar jag in handduken, direkt. Försöker helt enkelt bortse från bakgrund, även om jag vet att du har rätt när du nämner detta.
För att inte bli helt OT efter mitt svar, så ser inte jag att lösningen är att sänka språkkraven eller på annat sätt sänka ribban för att öka intresset för yrket. Arbetsförhållandena måste helt enkelt bli bättre för att fler ska bli intresserade oavsett ålder eller härkomst.
Det är enligt mig ett säkerhetsyrke där du åläggs ett stort ansvar både på arbetstid och fritid så att resenärer kan känna sig trygga att färdas kollektivt oavsett årstid eller tidpunkt på dygnet. Trots detta kan olika incidenter ske i yrkesrollen, från allvarliga till bagatellartade, och då är det oftast av yttersta vikt att man kan göra sig förstådd och förstår vad som sägs. Redan nu utan att utbildningarna har lagts ner kommer signaler om att det är svårt att förstå en körorder, klockan är en sekundär detalj som man inte kan hantera, tala i kommunikationsradio blir i princip en omöjlighet för andra att förstå, därtill en del andra faktorer som spelar in. Detta sammantaget kommer leda till en dålig social och organisatorisk arbetsmiljö, samt ökade kostnader både för entreprenören och samhället, samt inte minst kommer tredje part att drabbas värst.. Dvs resenären/kunden.
