Länsöverskridande trafik är ett återkommande problem, särskilt om man, som i fallet med Östgötatrafiken, har svårt med att hålla sams med sina huvudmannagrannar.
För några år sedan hade jag, via mitt konsultföretag, omfattande uppdrag i såväl Västervik som Valdemarsvik. Att åka kollektivt mellan orterna var inte att tänka på. När jag skulle hem till Norrköping från Västervik kunde jag ibland åka med Swebus 835 men oftast blev det tåg till Linköping följt av Östgötapendeln. Allra oftast blev det bilen.
Vad man konkret skulle kunna göra nu på kort sikt är att förlänga Ötraf:s linje 46 som går från Norrköping till Valdemarsvik. Det skulle ge hyfsade möjligheter till arbetspendling mellan de båda orterna men också förbindelse vidare mot Norrköping och södra stambanan. Detta förutsätter dock att de båda länstrafikföretagen kan tala med varandra och komma överens om de ekonomiska villkoren sig emellan samt vilka biljettalternativ som ska vara tillgängliga för den resande.
Kan också nämna som exempel på det jag var inne på ovan att jag vid något tillfälle fick anledning att kontakta Östgötatrafiken när tågförbindelsen mellan Västervik och Linköping inte fungerade. Jag fick då beskedet att kontakta länstrafiken i Kalmar. Östgötatrafiken vägrade helt enkelt att befatta sig med tågtrafiken trots att den är en del av trafikutbudet i Östergötland och där Östgötatrafikens biljetter gäller inom länet. Trots utredningar om nationellt biljettsystem (vart tog den senaste vägen förresten?) så är oförmågan till samarbete en realitet idag och ett stort hinder för oss som försöker minimera bilåkandet till förmån för tåg och buss.
