Detta är avknoppat från tråden »Tegelbacken 1976«
CWJ 383 - Leyland Atlantean /Park Royal 1967 - SL H35 4503.
Lyfter detta till en egen tråd då frågeställningen hör till väg. Det är nämligen intressant att se vägvisningsskyltarna.
Känns nämligen lite som om vi numera har dille på att skriva ut allt i klartext, ända in i absurdum, och oavsett om det finns plats för det eller inte. Detta gäller då både vägmärken, destinationsskyltar osv. och då trots att det i många fall finns vedertagna förkortningar som man även får (fick?) lära sig i skolan. Tänker då på sådant som k:a för kyrka, C för centrum, sjh för sjukhus, stn för station, ind.omr. för industriområde, IP för idrottsplats, S:t/S:ta för Sankt/Sankta, Sv. för Sverige/Svenskt m.fl. förkortningar som var vanligt förekommande förr. T.o.m. burken rättstavningsprogram markerar numera ofta förkortningar och frågar om man inte ska skriva ut i klartext istället.
Det mesta av detta med förkortningar har alltså försvunnit som det verkar och istället verkar man som sagt ofta försöka att trycka in allt fullt utskrivet i klartext. Även Språkrådet uppmanar till det i sin skrift »Svenska skrivregler« och menar på att läsbarheten annars blir sämre. Håller delvis med dem om det gäller en vanlig text, men inte f-n skriver man klocka istället för kl. eller kubikdecimeter istället för dm³ utan i vissa fall så använder man ju förkortningar just för att det blir både lättare samtidigt som det sparar plats. Sedan är det ju just på begränsade utrymmen som förkortningar behövs och då är det bättre om man använder dessa mera allmänt.
Därför var det så uppfriskande att se vägvisningsskyltningen på bilden ovan. Förkortningen
GUST. AD. TORG kanske inte var helt vedertagen på så vis. Å andra sidan är det väldigt tydligt och jag tycker ändå att det borde ha varit svårt att missförstå, men 1976 var det nog inte heller lika PK som allt ska vara i dagens läge. Istället verkade man mera förutsätta att folk förstod och hade lite eget ansvar. Misstänker att mycket av detta även kan bero på det som psykiatrikern David Eberhard kallade för
trygghetsnarkomani, dvs. allt ska numera vara så tillrättalagt som möjligt så att ingen ska behöva tänka alltför mycket och därmed oroa sig själv.
