Detta skulle jag satsa på:
E4: Mellan Hudiksvall och Sundsvall är ombyggnadsbehovet mycket stort. Speciellt förbi Gnarp. Norr om Sundsvall behövs förbifarter förbi Härnösand, Örnsköldsvik, Umeå och Skellefteå. E4 borde vara mötesfri hela vägen, och minst motortrafikled till åtminstone Umeå.
Ombyggnaden vid Gnarp har stoppats upp olika gånger men tycks vara på gång nu med en ny linjeföring.
Varför man inte byggt en förbifart väster om Härnösand (13-metersväg som 2+1 borde räcka) har jag aldrig riktigt förstått. De andra städerna du nämner har kanske kunnat motivera det som utslag av dyr anläggningskostnad (Örnsköldsvik kräver en tunnel någonstans) eller "onödigt för genomfartstrafiken" för de flesta ska in till Skellefteå/Umeå i varje fall.
E16: Bör byggas om till minst motortrafikled till Falun,
Från riksgränssidan eller gästrikehållet? En motorväg till den norska gränsen hade kanske plockat upp norska shoppingturister till Borlänge/Falun

E18: Stort behov av ombyggnad på avsnittet främst mellan Karlstad och norska gränsen. Hela E18 i Sverige bör vara minst motortrafikled.
En motorvägshögbro vid Grums, antingen väster eller öster om samhället för E18/E45 vore inte bara bra och nödvändigt för att skilja ut transporterna till och från bruket i Grums utan skulle vara spektakulärt i sin egen rätt. Är själv lite förvånad att inte fler värmlandsföreträdare försökt trycka på en sådan lösning, motorvägen vid Segmon har annars varit motorväg i över tjugo års tid nu.
E20: Stora brister på vägen västerut mellan Vretstorp och Alingsås, bör bli motorväg.
Verkar bli en kombination av 2+1-2+2-motorväg som kommer att gälla. Men visst, med tanke på hur "lätt" landskapet är mellan Alingsås och Hova att bebygga (i princip plattåkrar och skogspartier med relativt smala grunda bäckar och åar) är det lite förvånande att så lite gjorts där under åren. Inte som E22:an där man slagits om olika linjeföringar genom tiderna.
E22: Bygga klart till Karlskrona. Helst fortsätta uppåt en bit mot Kalmar.
Måste man prioritera ser jag att E22:an blir färdig motorväg först och främst västerifrån till rv27/Karlshamn väst (trafik till och från Växjö och södra Småland även mot Skåne, Karlshamns hamn, staden Karlshamns västra utfart m.m.) och från öster till Ronneby Väst och rv29 (avfartsvägen till Ronneby flygplats och bulken trafiken till Karlskrona från västra/centrala Småland) prioriteras. Mellan Ronneby-Karlshamn är det inte lika intensiv trafik.
Öster om Karlskrona kunde man satsa på en rak väg från Lösens kyrka till Torsås och Söderåkra med en "tvärled" från den nya E22:an till Jämjö och sydöstra blekingeskärgården. Det hade dels löst de markkonflikter som finns nu vid Jämjö (där TrV valt ett alternativ som går precis intill nuv. väg och kommer att ta mest jordbruksmark i anspråk) och dels kortat ned avståndet till Kalmar med ett antal kilometrar. Karlskronavägen från Torsås kunde dessutom pensioneras som smitväg (vilket många navigationsinstrument rekommenderar idag för att slippa kamerorna inte minst).
Flyttas planmonopolet bort från kommunerna borde man även återuppleva idén om en "rak" väg väster om Västervik från Gladhammar-Almvik som hade sparat bort 7-8 km av vägen till Norrköping. Än mer djärvt att gå vidare med en "österled" i Norrköping som kopplat ihop hamnen och E22:an med E4:an norr om stan.
Rv21+Rv24: Minst motortrafikled mellan Örkelljunga och Kristianstad.
Möjligen Kristianstad-Hässleholm. 24:an till Örkelljunga är inte särdeles vältrafikerad. Idag har du dessutom valet att köra rv 19-rv15 till och från Kristianstad om du ska till E4:an eller västkusten så där finns en viss spridning av trafiken.
Rv40: Avsnittet mellan Ulricehamn och Jönköping bör byggas om till fullständig motorväg.
I ett första skede definitivt från korsningen med rv26/Nissanstigen till Jönköping.
Rv 55: Vägen behöver byggas om ordentligt. Avsnittet mellan Uppsala och Enköping borde bli motorväg, eller minst motortrafikled hela vägen mellan E4 och E18 i alla fall. Även delen mellan Enköping och Strängnäs har ett större behov av ombyggnad.
55:an är ett märkligt undanskymt och sorgligt kapitel. Utfallet av uppdelningen på två län (Sörmland/Uppsala) som annars är stockholmsorienterade i infrastrukturen kanske och där vägen går i respektive läns "periferi" (varken Enköping eller Strängnäs är i sig särskilt stora arbetsmarknader så pendling och arbetskontakterna blir därefter)? Rv55:an Öresundsbro-Enköping måste vara bland de längre kvarvarande 13-metersvägarna tillsammans med ett par avsnitt av E22:an, väg 70 och 56:an.