Det börjar närma sig 50-årsdagen för Dagen H, dvs den dag då man ställde om till högertrafik i Sverige. Jag kan inte låta bli att ta upp en del funderingar kring detta, trots att detta var ett antal år innan jag ens var född
Hur många känner idag till att Sverige faktiskt en gång i tiden faktiskt hade vänstertrafik? Jag har märkt att en del yngre knappt vet det, eller möjligen läst lite ytligt om det men inte riktigt tagit åt sig detta.
För dagens svenskar är begreppet vänstertrafik närmast något lite exotiskt. De flesta vet att man har det i Storbritannien plus några länder till ute i världen. De har sett filmer som utspelar sig i antingen Storbritannien eller andra länder med vänstertrafik och om de tänker på saken tycker de att det ser lite exotiskt ut. Flera har rest till antingen Storbritannien eller till andra länder med vänstertrafik som Cypern, Australien, vissa länder i Asien eller vissa afrikanska länder och när de kommer hem till Sverige igen så anser de att vänstertrafik hör hemma i dessa länder, inte hemma. Här är högertrafiken bara självklar helt enkelt.
Ännu mer självklar känns den för folk genom att man är vana vid att se fordon från andra länder i Sverige, allra oftast då från länder med högertrafik, som t ex Tyskland. Tyska fordon är hur vanliga som helst på svenska vägar, liksom fordon från flera andra länder som Danmark, Norge eller Polen bara för att nämna några, fler finns givetvis. Och lika självklart känns det för folk att med svenska fordon ta sig ut till dessa länder och fler länder.
Gamla veteranbussar som är byggda för vänstertrafik tillhör de oerhört få kvarlevor vi har av vänstertrafik i Sverige. Och kanske egentligen den enda tydliga kvarlevan som verkligen visar upp detta på ett riktigt tydligt sätt. Det händer att jag kör några sådana. Bland annat en vacker gammal postbuss från 1949 som jag kör ibland. Denna är helt byggd för just vänstertrafik med dörr på vänster sida och ratten på höger sida. När jag visar upp dessa bussar för folk så har det faktiskt hänt att speciellt unga personer tycker det är konstigt att ratten sitter på fel sida liksom dörrarna. Det stämmer liksom inte för dem. Då får jag förklara detta med att Sverige faktiskt hade vänstertrafik fram till 1967. Och om de blir intresserade så berättar jag vidare om hur det gick till att ställa om till högertrafik. Den reaktion jag brukar få är att de oftast någonstans läst eller hört om saken i skolan, men inte kanske sedan tänkt på saken mer. Högertrafiken är helt enkelt självklar. För många svenskar är idag högertrafiken lika självklar som det är för t ex tyskar.
Men jag tror också att högertrafiken har inneburit att man idag faktiskt mer och mer också sett det svenska vägnätet som en del i det kontinentala vägnätet. Efter högertrafiksomläggningen har det hänt väldigt mycket med vägnätet. Motorvägar har byggts ut sedan dess, de har förlängts, byggts ihop och slutligen blivit långa kontinentala motorvägsstråk med motorväg/motortrafikled. Och dessa långa stråk kopplades sedan samman med Öresundsbron. Så hur "spännande" är det egentligen att ta sig ut ur Sverige idag? Inte så värst faktiskt. Ska man åka den fasta vägen till t ex Hamburg utan färja så går det alldeles utmärkt. En svensk motorväg på den svenska sidan Öresund, denna går över bron, fortsätter som dansk motorväg, man åker sedan över Stora Bältbron och Lilla Bältbron och tar sig söderut, den danska motorvägen övergår till en tysk motorväg. Spännande miljöombyte? Inte så värst. Tyskarna har ännu fri fart på sina motorvägar, så man märker att det genomsnittliga tempot ökar efter tyska gränsen. Annars är det faktiskt samma sorts väg och samma känsla att köra på som det var redan i Sverige. Ingen "spännande" gräns eller känsla av "kontinentens" början precis. Eller är det kanske så att Sverige har blivit en del av "kontinenten" här? Så att det är därför en resa till Hamburg är så ointressant? För att man helt enkelt inte ser någon större skillnad längre?
Man förstår att det måste ha varit en helt annan känsla att åka till t ex Hamburg ca 1960. På den tiden VAR det verkligen Kontinenten som hade sin början söder om Sverige. Och när man åkte norrut och kom in i Sverige igen hade man lämnat Kontinenten. Detta kommer vi aldrig uppleva. För på den tiden då någon gjorde motsvarande resa så var det först vänstertrafik i Sverige. Sedan var det färja för att ta sig ut ur Sverige. På den tiden tyckte de nog redan Danmark var en försmak av Kontinenten. Sedan färja vidare till Tyskland.
Även om någon idag väljer färja istället för broarna så kommer ändå andra den känslan av olika världar återuppstå igen. Och som sagt var, det är vanligt att ta broarna och då märker man faktiskt ingen början eller slut på "kontinenten" mer. Den finns eller finns inte hela tiden under färden så att säga.
Men titta på den gamla filmen Sjunde himlen från 1956 med Hasse Ekman och Sickan Carlsson. Där gör de en bussresa ner mot Italien. Och så fort de egentligen sitter på bussen och lämnat Sverige märker man i filmen hur de lämnat det "trygga Sverige" och kommit ut på den spännande Kontinenten. Redan tidigt syns det i filmen att bussen kör på höger sida om vägen. Bara det ska visa symboliskt att de lämnat det "gamla trygga" och kommit ut i det lite "spännande". En liten bit till i filmen ser man hur bussen kör på en motorväg. Ja, visserligen fanns det faktiskt motorvägar i Sverige när filmen gjordes, men de var korta och därmed erbjöd de inte alls den känsla man vill visa upp i filmen. Och sedan en bit till in i filmen kommer de till Hamburg. Ja Hamburg känns i filmen som en exotisk stad med massor av partyn, öldrickande, fester, en del naket osv. Ja faktiskt känns staden till och med en aning "farlig" för dessa "trygga" svenskar, för två av dem har ju supit sig fulla och missat bussen vidare. De blir ju strandsatta i Hamburg och verkar ett tag leva lite farligt. De blir mirakulöst "räddade" då en studentgrupp tror att de är studenter från Heidelberg, men det är en annan sak.
Dessemellan kör jag mellan Uppsala och Hamburg via Stockholm, Nyköping, Norrköping, Jönköping, Helsingborg, Malmö, Köpenhamn, Odense, Fredericia, Padborg, Flesburg, Rendsburg. En lång motorvägssträcka som egentligen inte erbjuder några upplevelser mer än de stora broarna som kan vara lite roliga att köra på. En fast väg, högertrafik hela biten, osv. Var börjar och slutar "kontinenten" på denna sträcka? Jag ser ingen början, inget slut. Samma känsla hela vägen. Lite mer skog vissa avsnitt, lite mer öppna fält på andra, några stora broar. Annars inte så mycket mer. Sjunde himlen känns verkligen fjärran här idag. Ingenting av vad de upplevde känner man idag. Och Hamburg då? Farlig stad? Nej, inte värre än t ex Stockholm i alla fall
Jag har vid några tillfällen även kört mellan Oslo och Hamburg på fasta förbindelserna över broarna. Är det mer "spännande". Nej, inte alls. En norsk motorväg blir svensk, som blir dansk som blir tysk. Jag konstaterade vid tillfälle att känslan att köra mellan Oslo och Köpenhamn via Göteborg och Öresundsbron egentligen känns som att köra från Nederländerna till Frankrike via Belgien.
Jag vill alltså påstå att högertrafiken verkligen HAR integrerat Sverige som en del i övriga Europa. Idag kan man inte säga att "kontinenten" börjar och slutar någonstans. Vi har det med oss istället. Högertrafiken och vårt vägnät av nuvarande struktur har gjort det så.
Men trots denna kontinentala struktur det fått idag är det värdefullt att vi sparar och är rädda om de bussar vi har kvar som byggdes för vänstertrafik. De är egentligen vår enda tydliga kvarleva som verkligen visar hur trafiken var förr i tiden i Sverige. Därför är de väldigt historiska och det ska vi vara rädda om
Orkade någon läsa detta?
