Hunden inte så pigg....

[yngrot]

Tyvärr finns Amanda inte mer ca 15.30 idag fick hon en spruta för att somna in och komma till hundhimlen och få det bra på gröna ängars ö...


Hon fick en del extra medicin som inte hjälpte utan alla värden gick åt fel håll..  Så denna dag har varit oerhört jobbig har gråtit mest hela dagen... hon blir kremerad och askan sprids ut på djurkyrkogården i Axamo utan för Jönköping....Som tur var hade jag en dotter med mig som stöd.. På vägen åkte vi förbi uppfödaren och gosa lite med deras hundar och jag fick låna en Berner av henne så just nu i kväll känns det lite bättre...

Jag tackar för allt stöd ...  Det är skönt att få det när ens bästa vän är borta för det är inte bara en hund som en del säger utan det blir ens bästa vän och en medlem i familjen...

[Staffan Sävenfjord]

Jag känner med dig. Förlorade ju själv en hund för två månader sedan - även om det var min fars hund men han var nästan som min. Det var alltid jag som höll i kopplet när vi var ute och gick.

En ny hund blir aldrig detsamma men kan trots detta vara ett bra sätt att komma över sorgen. Den som säger att man inte kan sörja en hund - eller en katt - har nog aldrig själv förlorat ett djur.

[yngrot]

Nej det är precis som du skriver Staffan en ny hund är inte det samma ... och visst är det så att de som ej haft egna djur inte förstår vilket sorgearbete det är...

[Susanne]

Jag lider med dig. Jag vet exakt hur det känns att förlora sin fina bästa familjemedlem. Jag hade en katt, hmm bara en katt säger en del då, men det blir som yngrot säger att det blir en familjemedlem och att mista en familjemedlem, djur som människa vet de flesta hur det känns. 
Hur gammal vart Amanda? Tänk att nu lider hon inte mer, hon sitter i hundhimlen och håller koll på dig.

[yngrot]

Oj då det glömde jag ju skriva hon blev 8 år vilket är en rätt hög ålder på Berner sennen  inte många blir 10år men mamman till Amanda vart ca 10 år så hon hade bra anlag...

[Susanne]

Då fick ni många år tillsammans. Jag tyckte mina 14,5 år men min katt var för kort, men man har fina minnen efteråt att se tillbaka på och kanske en del bilder också.

[groenis]

Yngrot
Skänker dig en tanke.
Vet hur det känns hade själv en förstående TM som satte ut en passgubbe på min tjänst när min Tax lämnade mig efter 18 år,
Saknar honom ibland även om det har gått 26 år sen.

/Lennart

[Danne B.]

Tyvärr finns Amanda inte mer ca 15.30 idag fick hon en spruta för att somna in och komma till hundhimlen och få det bra på gröna ängars ö...


Hon fick en del extra medicin som inte hjälpte utan alla värden gick åt fel håll..  Så denna dag har varit oerhört jobbig har gråtit mest hela dagen... hon blir kremerad och askan sprids ut på djurkyrkogården i Axamo utan för Jönköping....Som tur var hade jag en dotter med mig som stöd.. På vägen åkte vi förbi uppfödaren och gosa lite med deras hundar och jag fick låna en Berner av henne så just nu i kväll känns det lite bättre...

Jag tackar för allt stöd ...  Det är skönt att få det när ens bästa vän är borta för det är inte bara en hund som en del säger utan det blir ens bästa vän och en medlem i familjen...

Oerhört sorgligt! Beklagar sorgen!!! Du får försöka trösta dig med att hon iaf inte lider nu!

//Danne

[Ersa]

Tyvärr finns Amanda inte mer ca 15.30 idag fick hon en spruta för att somna in och komma till hundhimlen och få det bra på gröna ängars ö...

Oerhört tråkigt att läsa. Man saknar ord helt enkelt.

En ny hund blir aldrig detsamma men kan trots detta vara ett bra sätt att komma över sorgen. Den som säger att man inte kan sörja en hund - eller en katt - har nog aldrig själv förlorat ett djur.

Precis. Det är aldrig tal om att en ny hund ska ersätta den förre. Men en ny hund kan åtminstone ge de sörjande sällskap och göra att hemmet inte är så tomt och ödsligt. Vi valde ta ta hem en liten gul hårboll vid namn Disa från en kennel innan Sendy blev fysiskt gammal. Lite krångligt var det ibland med två hundar och en katt i två års tid, men att ha Disa hos oss dagen då Sendy gick ur tiden var en stor tröst.

http://www.youtube.com/watch?v=vn0EJ3EwR-k
http://www.youtube.com/watch?v=MHRI7uwJm9g
http://www.youtube.com/watch?v=azvcw2hL6cQ

[Peter Rost]

Beklagar sorgen Yngrot. För tretton år sedan var jag hundvakt några månader. När sen väl min kompis kom hem efter en tids vistelse utomlands och hämtade jack, en Schäfer, kände jag lite oväntat en stor saknad efter hunden. Människans bästa vän är ialla fall hunden, oavsett ras.

/Peter

[Staffan Sävenfjord]

Precis. Det är aldrig tal om att en ny hund ska ersätta den förre. Men en ny hund kan åtminstone ge de sörjande sällskap och göra att hemmet inte är så tomt och ödsligt. Vi valde ta ta hem en liten gul hårboll vid namn Disa från en kennel innan Sendy blev fysiskt gammal. Lite krångligt var det ibland med två hundar och en katt i två års tid, men att ha Disa hos oss dagen då Sendy gick ur tiden var en stor tröst.

Att köpa ännu en hund när den man har tidigare börjar bli gammal är vanligtvis en bra idé. Men alla har ju inte möjlighet och det kan ju också vara så att den gamle hunden inte vill ha någon "konkurrent" i huset. Jag kan dock bara skriva från egen erfarenhet, eller kanske rättare min fars.

När beaglen August var 11 år gammal började han visa påtagliga tecken på livströtthet. Lite apatisk och verkade inte finna så värst mycket som roligt. Åt sin mat men inte med den aptit som en hund skall uppvisa. Då kom beaglevalpen Pajo in i huset och de kom bra överens från första stund. August levde upp igen och fick nästan fyra år till i livet. Hans nedstämdhet visade sig sedan bero på att han blivit döv. Ett tämligen litet besvär för en hund.

Det är klart att Pajo sörjde August, men han verkar snabbt ha kommit över sorgen och insåg snart att det inte är så dumt att vara ensam hund heller.

Ges man som Yngrot möjlighet att låna hem en hund så är det ju det optimala. Då kan man i lugn och ro bestämma sig för om man skall skaffa en ny eller inte. Och man får lite tröst i sorgen.

[Björn Forslund]

Beklagar djupt!
Har själv tre hundar och fem katter.
Har varit med om både avlivningar och förolyckanden.

Det känns lika hemskt varje gång.

/Björn

[sukkeri]

Tråkigt, men man måste också komma ihåg att djurägarens största skyldighet mot djuren är att kunna avliva det så att djuret inte behöver lida.

[Andreas]

Väldigt tråkigt att höra detta, det blir alltid väldigt tomt när en som står en nära helt plötsligt försvinner. Amanda finns kvar i hjärtat och i minnet och sitter någonstans däruppe i himlavalvet och ser ner. Med detta, så beklagar jag verkligen sorgen, Yngrot.

[Drängen]

Får verkligen beklaga sorgen. Har själv en Jack Russeltik som haft lite samma problem, men som nu verkar betydligt piggare efter att livmodern tagits bort. Men man mister alltid ett djur för tidigt...