SAAB 99 på bild

[Mölle-Mats]

För att inte besudla Mattis Volvo 240-tråd med mer SAABialia så startar jag upp en egen tråd med bas av en SAAB 99 som jag snubblade över på en parkering här i Mölle förra helgen:





Här handlar det om en SAAB 99 LE av -74 års modell i kulören Carolinerblå B8. Just det här exemplaret var nog från början avsett för export till USA (vilket definitivt styrks av den lilla orange sidomarkeringslyktan längst bak på bakskärmen som var ett lagkrav i USA men saknade motsvarighet på övriga marknader, vidare så har den också öppningsbar bakre sidoruta som defintivt var en mycket ovanlig option på bilar avsedda för den svenska marknaden).

LE-modellen hade EMS-modellens insprutningsmotor på 110 hkr under huven. Eftersom detta är en USA-modell så är den med största sannolikhet sammansatt i Belgien (varmed den har en 7:a som femte siffra i chassinumret, bilar med en 2:a är sammansatta i Trollhättan och en 6:a hos Valmet i Nystad/Uusikapunki i Finland).

[groenis]

Påminner om det röda eländet jag ägde en gång i tiden,
En -75:a såld som en -77B ingick i ett parti bilar om 400 st. avsedd får marknaden i Californien.
Försedd med K insprutning automat 4 dörrar och de klarade inte avgaskravet så de kom tillbaka till
Sverige,
Såldes med 4500 mil på mätaren då hade den bott mer på verkstad än kört.
Bytte tanken 4 gånger bränslerör 3 gånger bromsklossar fram en gång ett avgassystem fick lära mig att inte köra under kvartstank bytte utgående drivaxel samt startkrans då den alltid fick spader på tomgång ner med bromsen lägg i park trampa till gasen vänta bromsa lägg i drive rulla baklänges på grund av att drivaxeln har gått av såg ut som en korkskruv.
Tappade bilen farten under gång kör åt sidan i med park öppna huven banka med en lång skruvmejsel på insprutningen tills motorn gick jämt igen.
Tvingade en SAABhandlare att ta in den.
Den bilen höll på att äventyra ett samarbete mellan mitt företag och SAAB Sverige om att få ut lilla Autobianchi 112 till Idrotts Sverige,
SAAB ställde upp på ett bra sätt och den röda försvann för evigt tillsammans med de fleste av sina syskon några överlevde dessvärre.

/Lennart

[Ersa]

Automatlåda + insprutning? Lät inte nåt vidare!
Hellre då mindre bekymmer med manuell låda och en stabil enkelförgasare på en 70-talsbil.

[groenis]

När den gick så var den trevlig att köra,
Automat och insprutning var för USA marknaden de anser att shiftstick är exotiskt och är något yrkestrafiken håller på med.

Mycket OT
Läste en rapport för över tjugo år sen om att amerikanare höll på att få kortare vänsterben på grund av automatväxlade bilar

/Lennart

[SimonB]

När den gick så var den trevlig att köra,
Automat och insprutning var för USA marknaden de anser att shiftstick är exotiskt och är något yrkestrafiken håller på med.

Mycket OT
Läste en rapport för över tjugo år sen om att amerikanare höll på att få kortare vänsterben på grund av automatväxlade bilar

/Lennart

...men i yrkestrafiken, där är det raka motsatsen. Där ska det vara osynkade lådor och så krångligt som bara möjligt.
Snacka om kontraster....

[Mölle-Mats]

...men i yrkestrafiken, där är det raka motsatsen. Där ska det vara osynkade lådor och så krångligt som bara möjligt.
Snacka om kontraster....

Riktiga män kör osynkat och kan dubbeltrampa! Helst ska man väl inte använda kopplingspedalen heller egentligen när man växlar!!! 

Det kostade mig dock en växellåda i morsans tvåtaktar-SAAB med osynkad etta innan jag hade lärt mig att dubbeltrampa.

Att köra utan koppling är ju däremot något man tvingats lära sig "the hard way" när kopplingshydrauliken givit upp i diverse gamla ök man ägt - de mest lärorika turerna var väl hem från Solna till Uppsala i rusningstrafik med en Amazon, ut från kungliga slottet genom Stockholms innerstad mot Uppsala en eftermiddag med en SAAB 99 (f ö en snarlik -74 som den avbildade bilen ovan, dock brun med enförgasarmotor) samt in i centrala Malmö, fickparkera där samt hem till Mölle igen med en Audi 100. Men det går ju alldeles utmärkt bara man har bra motoröra (och batteri) - startmotorerna brukar dock ha synpunkter på det hela om det blir för mycket start och stopp i bilköerna ...

[groenis]

Den enda bilen jag inte har kunnat köra med den tekniken var min andra Mazda 626 på bägge satt det en spärr så att man inte skulle kunna få i en växel utan koppling utan det var att välja växel från början hoppa igång och sen förbanna alla som la sig i vägen.

/Lennart
som bevistade MMM på tekniska idag

[Simon A]

Aaah, en riktig bil. Gamla Saab:ar kan man inte få för mycket av! Trots att min 900 är från -87 så har den faktiskt också förgasare. Går ruskigt fint i motorn, lite seg, men varför jäkta? Stress har man väl nog av ändå i dagens samhälle. I en Saab ska man ta det lugnt och njuta

//Simon

[Ingwar Åfeldt]

...men i yrkestrafiken, där är det raka motsatsen. Där ska det vara osynkade lådor och så krångligt som bara möjligt.
Snacka om kontraster....

Vad är det som är så krångligt som bara möjligt?


M v h
Ingwar

[SimonB]

Vad är det som är så krångligt som bara möjligt?


M v h
Ingwar

Glöm det...
Vi har diskuterat osynkat vs. moderna synkade lådor förr, och vi kom aldrig riktigt överens i frågan vill jag minnas...

[Ingwar Åfeldt]

Glöm det...
Vi har diskuterat osynkat vs. moderna synkade lådor förr, och vi kom aldrig riktigt överens i frågan vill jag minnas...

Jag blev nyfiken på vad du förutom osynkade lådor ansåg vara så krångligt som bara möjligt.

M v h
Ingwar

[Mölle-Mats]

Aaah, en riktig bil. Gamla Saab:ar kan man inte få för mycket av! Trots att min 900 är från -87 så har den faktiskt också förgasare. Går ruskigt fint i motorn, lite seg, men varför jäkta? Stress har man väl nog av ändå i dagens samhälle. I en Saab ska man ta det lugnt och njuta

En -87:a med förgasare. Då är det tvenne alternativ - antingen är det en 900 c (där "c" står för "carburettor" och som var -87 års "snikis", som ersatte den nyligen nedlagda 90-modellen) eller också en gammal lantbrevbärarbil (som fortfarande hade -86:ans upprättstående front och enkelförgasare - och självfallet var högerstyrda. En sådan har jag haft, byggdes dock om till vänsterstyrd!) som du har!

Alla "normala" -87:or hade nog insprutning (i vissa fall kombinerad med Turbo)!

Enkelförgasarmodellen hade 100 hkr DIN under huven och var väl inga raketer precis! Minns när jag nån gång i mitten av 90-talet veckopendlade mellan Södertälje och södra Dalarna med en sådan av -84 års modell, och då körde "slingerbulten" riks-55 mellan Strängnäs och Enköping var måndag/fredag. Nån gång när jag skulle köra om en ovanligt långsamgående långtradare på en omkörningssträcka som väl med minimal marginal räckte till - och plötsligen insåg att det inte bara var själva tradaren som skulle passeras utan också "tant Märta" i en liten Renault framför tradaren, som egentligen var den som "satte" den låga hastigheten, samtidigt som det dök upp en Scania med släp runt böjen i motsatt riktning - ja, det var inte ett av mitt livs bästa ögonblick!!! 100-hästars SAAB 900:or är dj-t trötta i de lägena ... Jag har den mötande lastbilschauffören att tacka för att jag fortfarande är i livet, han stod på bromsen (och satte armbågen på signalknappen och utlöste kompressorhornen för full hals - jag förstås honom!!!)

Nå den helgen så åkte jag och bytte "sur-900:an" mot en 9000 Turbo! Med den SAAB:en var man inte tvingad att ta det lugnt ... 

[Ersa]

Detta får mig att minnas föräldrarnas Saab 900i -87. Inköptes för en billig penning när den var 9 år gammal och hade rullat några få tusen mil med en enda tidigare ägare. Nästan nyskick och lika ren i varenda vrå som den var när den var helt ny. Men vilken besvikelse på vägen. Trots att kravet på katalysator kom först modellåret efter hade man fått för sig att hänga på en "kat" redan på ett urval av 87:orna, vilket ju inte var fel... om man hade hållit sig till turboversionerna då ju katalysatorn tog ju bort 9-10 hk. Bilindividen i fråga hade den allra svagaste insputningsmotorn med 8 ventiler utan turbo, som inte fanns modellåret efter. Resultatet blev en svag stackars bil som bara orkade köra om lastbilar där det var dubbelfiligt. Accelerationen på 4:an var inte mycket bättre än på 5:an, och att dra ett släp passade man sig noga för, även om man ironiskt nog utrustat den stackars bilen med en krok. Undrar hur man tänkte där.

Det var så illa att denna ljusblå 900i -87 var betydligt svagare den mellanbruna Saab 99GL -79 med en vanlig enkelförgasarmotor vi hade innan. 900:an blev inte långvarig trots sitt fina skick, och några år senare stod en grönmetallic Saab 9000 2.3T -96 med över 200 hk på uppfarten. Härmed var det inga större bekymmer att köra om lastbilar längre!

[Mölle-Mats]

... Bilindividen i fråga hade den allra svagaste insputningsmotorn med 8 ventiler utan turbo, som inte fanns modellåret efter. Resultatet blev en svag stackars bil som bara orkade köra om lastbilar där det var dubbelfiligt. Accelerationen på 4:an var inte mycket bättre än på 5:an, och att dra ett släp passade man sig noga för, även om man ironiskt nog utrustat den stackars bilen med en krok. Undrar hur man tänkte där.

Det var så illa att denna ljusblå 900i -87 var betydligt svagare den mellanbruna Saab 99GL -79 med en vanlig enkelförgasarmotor vi hade innan...

Ja just den där 8-ventilers insprutningsmaskinen på 118 hkr - dock utan katalysator - minns jag med välbehag! Hade några stycken 900 EMS och GLi av tidig 80-talsmodell och dem minns jag som klart mycket rappare än den där jämrans 100-hästars enkelförgasaren från -84, och de stod sig väl i jämförelse med diverse enkelförgasar-bilar med "B-motorn" från åren 76-80 också (även jag har haft en Chamottébrun 99:a med enkelförgasare, dock av -80 års modell, men även ett gäng 77-79 i andra kulörer också! Låt vara att -80:an hade en lite högre utväxlad "primärväxel" i framkant av växellådan än -79:orna och tidigare, men särskilt rapp var ingen av dem jämfört med "Einspritz-bilarna"!)

Ett av de vrak som jag verkligen kom att bara älska var en svart 900 EMS s-81:a som jag skaffade nån gång runt mitten av 90-talet efter att ha försökt "pendla billigt" i en FIAT 127 mellan Södertälje och Stockholm ett par månader! Att svänga ut med FIAT:en i vänsterfilen på motorvägen var som att rulla ned ett rött skynke framför ögonen på alla medelålders gubbar i sina tjänstebilar (vid denna tiden var det fr a Volvo 850 med lilla motorn som var "var tjänstemans förmån"), jag skulle bara trängas tillbaka till högerfilen - eller ännu hellre ned i diket - där jag hörde hemma med alla till  buds stående medel!!! Med en FIAT 127 så har man ju vare sig maskinella resurser eller plåt runt sig till att stå emot, så det var bara att snällt kasta sig tillbaka in i högerfilen mellan tradarna och lufsa på i 82,3 km/h! 

Nå, så kom då "As-kungen" in i mitt liv - en matt svart 900 EMS där "mer hål än SAAB" var en bra sammanfattning av skicket, men den gick utav bara  h-e!!! Nu kunde jag ju "bjuda upp" tjänstebilsmaffian till dans, SAAB:en höll lätt jämna steg med deras "sossecontainrar" rent fartresursmässigt och om det försökte trängas så - be my guest!!! Skärmkanter som närmast påminde om bruna sågklingor var rätt avskräckande mot prejningsförsök ...  Den första månaden efter bytet från FIAT:en till EMS:en körde jag medvetet som ett riktigt svin, jag hade mycket att ge igen på tjänstebilsmaffian för och njöt storligen av varje sekund! 

PS! Det fanns även en mellanvariant av 99/900 benämnd GLs mellan -76 och -83 med dubbla Zenith-Stromberg-förgasare på 108 hkr, de gick förbålt fint och hade fr a ett betydligt bättre "bottendrag" än enkelförgasarna! DS!

[groenis]

Mölle Mats och Ersa
det är kul att läsa era inlägg om märket i fråga,
¨Som f.d säljare av märket så finns det ankdoten om kalsongköpet i Laxå.
Då jag hade åldern inne för att flyga billigt med Linjeflyg så var det en 900 Turbo som skulle hämtas i Sidsjön Göteborg,
Vidtalade en kamrat som ressällskap vilket uppskattades fram till innan Laxå.
denna stackars Turbo hade stått i minst tre månader vilket är NO NO på dessa modeller då membranet torkade och sprack även på denna vilket gav min kamrat en rejäl skrämselhicka då vid en omkörning på flygraka av en långtradare samtidigt så kommer en i mötande sida beräknar att det ska gå då avståndet är så pass stort i jämnhöjd med drivhjulen dör eländet för mig samtidigt så smalnar vägen av och avståndet till mötet minskar får i treans växel och får igång motorn igen bägge lastbilarna både hörde när motorn gick igång igen och höll åt sig så mycket de vågade.
Efter det kom det en doft som kunde härledas till mitt resesällskap så det var bara att svänga in på närmsta mack och inhandla ett par "onämnbara" åt honom och en lunch till föraren av lastbilen som skulle köras om,
Det tog nog minst tjugo minuter att få honom sluta skratta när han fick höra vad som hände i åbäket vid omkörningen.
Av någon konstig anledning så vågade min kamrat fortfarande efter det hämta fler bilar med mig
men det gick lugnare till

/Lennart