E4:an finns på Mallorca

[Niklas Bygdestam]

Det var länge sedan jag var på Mallorca. Spanien var jag senast i förra året, men då på fastlandet, men det är en annan sak

Men hur som helst så finns E4:an tydligen på Mallorca. Se här

https://foursquare.com/v/e4an-bar--restaurant/4dd5a46252b1a5c644213a08

http://mallorcaguide.se/ata-dricka/restauranger/e4an/

[gunn-mas]

Og E-76 fanns som countymusikkgruppe.

http://tylden.no/utgivelser/album/e-76/gorgode-latar/471
https://no.wikipedia.org/wiki/E-76

Europaveg 76 gikk tvers gjennom Telemark, distriktet der gruppa hadde sine røtter. I dag har denne vegen mellom Haugesund på vestkysten av Norge og Lier ved Drammen nummer E134. Til høsten vil E134 bli forlenget via Drøbak til E6. Det er nåværende rv 23 som skal få nytt nummer E134.

Ser at gruppa hadde comeback i 2004. Burde vel da ha tatt namnet E134.
https://www.ta.no/pulsen/solgte-ikke-nok/s/1-111-1233654

[gunn-mas]

Og en liten hyllest til E6 (og en sønn som snart skal fødes) fra rockegruppa D.D.E.

https://www.youtube.com/watch?v=AozJWhnKv48

E6 har i over 50 år vært synonymt med Norges eneste landevegs samband til kontinental-Europa. I 1975 var den på europakartet endret til E47, til sterke protester. Som å fjerne Norges ryggrad. Dette er en vakker og sterk tekst om en veg som binder land og mennesker sammen:

"Han kjæm inn over Svinesund med trailern nesten tom, og han kjenne at han skulla hatt en blund.
Siste stoppen va i Hamburg, da dæm lasta om, og en kaffekopp da han kryssa Öresund.
Han tar sjansen på at UP har avspasert i kveld. Han må opp te Bodø før det e for seint.
Gjennom Østfold bruke han gasspedal'n som e det liv det gjeld, det han kjøre mot e no som itj kan vent.

Han kjøre E6, den strakast vei'n. Kanskje ligg det no'n i arman hennes no.
E6, han må itj (inte) bli for sein. Kanskje kjenne no'n barmen hennes no.

På et langstrekk langsmed Mjøsa gir ein kollega et signal, så han slakke av når han veit kor radarn står.
Gjennom Drivdalen e det veiarbeid, så vei'n e litt for smal. Han e nesten uti elva, men det går.
På ei veikro nordom Stjørdal'n, med hår som bynne grån', Sett en som ska te Skibotn som emmisær.
Det e trivelig å prat litt, men te Bodø må'n, sjøl om Jesus kjæm og dommedag e nær.

Han kjøre E6, den strakast vei'n. Kanskje ligg det no'n i arman hennes no.
E6, han må itj (inte) bli for sein. Kanskje kjenne no'n barmen hennes no.

Det e kuling over Saltfjellet, men den legg sæ for ei stund. Så dæm slepp å kjør kolonne gjennom snø'n.
Kanskje va det emmisær'n som fekk ei hjelpandes hand? Når dem kjem te Fauske vinke dæm adjø.
Siste biten inn te Bodø må han gi litt ekstra gass, og no merke han at han plutselig e pigg.
Attmed Sentralsykehuset finn han parkeringsplass, Og går mot fødestua, der han veit ho ligg.

Han kjøre E6, den strakast vei'n. Kanskje ligg det no'n i arman hennes no.
E6, han må itj (inte) bli for sein. Kanskje kjenne no'n barmen hennes no."

Songwriters: VIKEN, FRODE/LIND, IDAR
E6 lyrics © Warner/Chappell Music, Inc.

[Niklas Bygdestam]

Og en liten hyllest til E6 (og en sønn som snart skal fødes) fra rockegruppa D.D.E.

https://www.youtube.com/watch?v=AozJWhnKv48

E6 har i over 50 år vært synonymt med Norges eneste landevegs samband til kontinental-Europa. I 1975 var den på europakartet endret til E47, til sterke protester. Som å fjerne Norges ryggrad. Dette er en vakker og sterk tekst om en veg som binder land og mennesker sammen:

"Han kjæm inn over Svinesund med trailern nesten tom, og han kjenne at han skulla hatt en blund.
Siste stoppen va i Hamburg, da dæm lasta om, og en kaffekopp da han kryssa Öresund.
Han tar sjansen på at UP har avspasert i kveld. Han må opp te Bodø før det e for seint.
Gjennom Østfold bruke han gasspedal'n som e det liv det gjeld, det han kjøre mot e no som itj kan vent.

Han kjøre E6, den strakast vei'n. Kanskje ligg det no'n i arman hennes no.
E6, han må itj (inte) bli for sein. Kanskje kjenne no'n barmen hennes no.

På et langstrekk langsmed Mjøsa gir ein kollega et signal, så han slakke av når han veit kor radarn står.
Gjennom Drivdalen e det veiarbeid, så vei'n e litt for smal. Han e nesten uti elva, men det går.
På ei veikro nordom Stjørdal'n, med hår som bynne grån', Sett en som ska te Skibotn som emmisær.
Det e trivelig å prat litt, men te Bodø må'n, sjøl om Jesus kjæm og dommedag e nær.

Han kjøre E6, den strakast vei'n. Kanskje ligg det no'n i arman hennes no.
E6, han må itj (inte) bli for sein. Kanskje kjenne no'n barmen hennes no.

Det e kuling over Saltfjellet, men den legg sæ for ei stund. Så dæm slepp å kjør kolonne gjennom snø'n.
Kanskje va det emmisær'n som fekk ei hjelpandes hand? Når dem kjem te Fauske vinke dæm adjø.
Siste biten inn te Bodø må han gi litt ekstra gass, og no merke han at han plutselig e pigg.
Attmed Sentralsykehuset finn han parkeringsplass, Og går mot fødestua, der han veit ho ligg.

Han kjøre E6, den strakast vei'n. Kanskje ligg det no'n i arman hennes no.
E6, han må itj (inte) bli for sein. Kanskje kjenne no'n barmen hennes no."

Songwriters: VIKEN, FRODE/LIND, IDAR
E6 lyrics © Warner/Chappell Music, Inc.

Det var en trevlig hyllning till E6 i Norge

E6 är ju än idag Norges verkliga kontinentala pulsåder. För inte alls länge sedan åkte jag på E6 och började strax norr om Oslo med söder om Gardemoen på morgonen. Mot kvällen var jag i Flensburg i Tyskland där jag övernattade innan jag fortsatte mot Hamburg och ännu längre söderut. Jag körde via Öresundsbron och Stora Bältbron.

Sedan motorvägssträckan genom Sverige blev klar är det motorväg hela vägen mellan Norge och Tyskland på detta sätt. Och detta stärker faktiskt ännu mer E6:ans roll som en kontinental pulsåder genom Norge

[gunn-mas]

E6 har en interessant historie også. I 1950 skulle vel alle veger føre til ROM, så også E6. Men den hadde en meget trång fødsel i vårt Kongerike. Det fanns planer om annen linjeføring alt i 1956. Først 1965 fikk vi de grønne skiltene som erstattet Rv 1 Svinesund - Oslo og rv 50 videre nordover.

Opprinnelige rv 50 hadde strekningen Oslo - Kirkenes gjennom hele "tynntarmen" av et land. Den fulgte i hovedsak dagens E6. Dog gikk den ikke over Karasjok, men via Ifjordfjellet (som nå er rv 98). Men rv 50 var så dårlig, hadde mange ferjer og vinterstengte fjellstrekninger at den fikk bare delvis bli europaveg. Etter planen fra 1956 skulle E6 gå Svinesund - Oslo (tidl. rv 1) og videre i ny trase vest for Mjøsa og slutte i Verdal et godt stykke nordom Trondheim. Man hadde planer om å innkorte E6 ved å legge den i helt ny trase som i stort skulle følge Gjøvikbanen fra Oslo til Gjøvik, deretter møte rv 50 ved Lillehammer. I Verdal skulle den nye E75 starte og gå over Sandvika - Brunflo og videre dagens E14.

Men da europavegene ble innført i 1965 var det Stjørdal (nærmere Trondheim) som E75 fikk starte. E6 måtte likevel følge rv. 50 via Hamar øst for Mjøsa, sjøl om det vart ca 5 mil lengre, da vest-alternativet (den såkalte "Opplandsvegen") aldri har blitt noen realitet. Av en grunn fikk E6 midlertidig endepunkt i Stjørdal, der E75 ble bestemt skulle ta av mot Meråker, Østersund og Sundsvall. Hvorfor Verdal - Sandviksalternativet falt ut har jeg aldri fått forklaring på, men vegen over Meråker og til Stjørdal var kanskje ikke ferdig, og den er jo mye mer naturlig enn via Verdal når man skal kjøre Østersund -
Trondheim (dagens E14).

Resten av gamle rv. 50 videre nordover via Steinkjer - Mosjøen - Fauske - Narvik og til Kirkenes ble hetende bare rv. 6 uten E føre. Samtidig fikk alle riksveger og de fleste fylkesveger nytt nummer, altså fra 1965.

Senere på 1970-tallet ble rv. 6 bedre, ferjestrekninger ble innkorta eller erstatta, slik at den ble til E6, først til Nordkjosbotn og i 1978 helt til endepunktet lengst øst i landet Kirkenes. D.v.s. at man på strekningen mellom Lakselv og Tana bru valgte å legge europavegen via Karasjok og ikke over det vinterstengte Ifjordfjellet, som er en bøyg den dag i dag å forsere. I avisene kunne man i 1978 lese om stor feiring i Kirkenes (Kirkoniemi på finsk, da Finnmark har en stor del etniske finner kalt kvæner). ENDELIG VAR VEGEN GOD NOK, OG E6 KUNNE ÅPNES HELT TIL ROMA. EN STOR BEGIVENHET FOR ET LITE FOLK MED NORDISHAVET SOM NÆRMESTE NABO.

Andre Europaveger som kom ved starten i 1965 var E18 Stavanger - Kristiansand - Oslo - Ørje - Stockholm, E68 Oslo - Bergen og E69 Dombås - Ålesund. Senere fikk vi E76, E78 og E79. Jeg vil omtale disse i egne tråder senere.

Jeg har også en del bilder og avisklypp jeg vil vise, men hva er beste måten å gjøre det på. Finns det et web-/bildehotell der man slipper å betale, eller kan man lime direkte inn i teksten her? Hva er beste alternativet?

Hilsen Bent

[gunn-mas]

Kanskje jeg burde flytte infon om E6 over til en ny tråd? For å rydde litt? For tråden handler vel egentlig om E4? Eller hvor korrekt er man her på forumet?

Dessuten, kan noen svare meg på hvorfor E6 i dag skal måtte gå helt til Trelleborg. Den kunnne jo fint stoppe ved Göteborg og la E20 og E22 gå videre uten dobbelt E-nummer? Dette har siden 1992 vært en gåte for meg. Må jo være bortkasta penger med dobbeltnummerering som ikke har noen som helst hensikt?

For øvrig skulle E6 (eller E06 som det hette) etter AGR75-avtalen kun gå Olderfjord - Kirkenes. Fra Helsingør/Helsingborg skulle E47 føres via Oslo - Trondheim - Narvik - Alta - Olderfjord og helt til Nordkapp. Det hadde jo passa med intensjonen om nummerering av nord-sør-veger i E-nummersystemet. Men, som man vet, man protesterer mot det meste her nord. "Ta fra en nordmann E6, og du tar hele hans sjel."

[Niklas Bygdestam]

E6 har en interessant historie også. I 1950 skulle vel alle veger føre til ROM, så også E6. Men den hadde en meget trång fødsel i vårt Kongerike. Det fanns planer om annen linjeføring alt i 1956. Først 1965 fikk vi de grønne skiltene som erstattet Rv 1 Svinesund - Oslo og rv 50 videre nordover.

Opprinnelige rv 50 hadde strekningen Oslo - Kirkenes gjennom hele "tynntarmen" av et land. Den fulgte i hovedsak dagens E6. Dog gikk den ikke over Karasjok, men via Ifjordfjellet (som nå er rv 98). Men rv 50 var så dårlig, hadde mange ferjer og vinterstengte fjellstrekninger at den fikk bare delvis bli europaveg. Etter planen fra 1956 skulle E6 gå Svinesund - Oslo (tidl. rv 1) og videre i ny trase vest for Mjøsa og slutte i Verdal et godt stykke nordom Trondheim. Man hadde planer om å innkorte E6 ved å legge den i helt ny trase som i stort skulle følge Gjøvikbanen fra Oslo til Gjøvik, deretter møte rv 50 ved Lillehammer. I Verdal skulle den nye E75 starte og gå over Sandvika - Brunflo og videre dagens E14.

Men da europavegene ble innført i 1965 var det Stjørdal (nærmere Trondheim) som E75 fikk starte. E6 måtte likevel følge rv. 50 via Hamar øst for Mjøsa, sjøl om det vart ca 5 mil lengre, da vest-alternativet (den såkalte "Opplandsvegen") aldri har blitt noen realitet. Av en grunn fikk E6 midlertidig endepunkt i Stjørdal, der E75 ble bestemt skulle ta av mot Meråker, Østersund og Sundsvall. Hvorfor Verdal - Sandviksalternativet falt ut har jeg aldri fått forklaring på, men vegen over Meråker og til Stjørdal var kanskje ikke ferdig, og den er jo mye mer naturlig enn via Verdal når man skal kjøre Østersund -
Trondheim (dagens E14).

Resten av gamle rv. 50 videre nordover via Steinkjer - Mosjøen - Fauske - Narvik og til Kirkenes ble hetende bare rv. 6 uten E føre. Samtidig fikk alle riksveger og de fleste fylkesveger nytt nummer, altså fra 1965.

Senere på 1970-tallet ble rv. 6 bedre, ferjestrekninger ble innkorta eller erstatta, slik at den ble til E6, først til Nordkjosbotn og i 1978 helt til endepunktet lengst øst i landet Kirkenes. D.v.s. at man på strekningen mellom Lakselv og Tana bru valgte å legge europavegen via Karasjok og ikke over det vinterstengte Ifjordfjellet, som er en bøyg den dag i dag å forsere. I avisene kunne man i 1978 lese om stor feiring i Kirkenes (Kirkoniemi på finsk, da Finnmark har en stor del etniske finner kalt kvæner). ENDELIG VAR VEGEN GOD NOK, OG E6 KUNNE ÅPNES HELT TIL ROMA. EN STOR BEGIVENHET FOR ET LITE FOLK MED NORDISHAVET SOM NÆRMESTE NABO.

Andre Europaveger som kom ved starten i 1965 var E18 Stavanger - Kristiansand - Oslo - Ørje - Stockholm, E68 Oslo - Bergen og E69 Dombås - Ålesund. Senere fikk vi E76, E78 og E79. Jeg vil omtale disse i egne tråder senere.

Jeg har også en del bilder og avisklypp jeg vil vise, men hva er beste måten å gjøre det på. Finns det et web-/bildehotell der man slipper å betale, eller kan man lime direkte inn i teksten her? Hva er beste alternativet?

Hilsen Bent

Kanskje jeg burde flytte infon om E6 over til en ny tråd? For å rydde litt? For tråden handler vel egentlig om E4? Eller hvor korrekt er man her på forumet?

Dessuten, kan noen svare meg på hvorfor E6 i dag skal måtte gå helt til Trelleborg. Den kunnne jo fint stoppe ved Göteborg og la E20 og E22 gå videre uten dobbelt E-nummer? Dette har siden 1992 vært en gåte for meg. Må jo være bortkasta penger med dobbeltnummerering som ikke har noen som helst hensikt?

For øvrig skulle E6 (eller E06 som det hette) etter AGR75-avtalen kun gå Olderfjord - Kirkenes. Fra Helsingør/Helsingborg skulle E47 føres via Oslo - Trondheim - Narvik - Alta - Olderfjord og helt til Nordkapp. Det hadde jo passa med intensjonen om nummerering av nord-sør-veger i E-nummersystemet. Men, som man vet, man protesterer mot det meste her nord. "Ta fra en nordmann E6, og du tar hele hans sjel."

Tack för intressant redogörelse! Var det redan på 1960-talet så att man i Norge skyltade med gröna vägnummerskyltar på vägar som inte var Europavägar men sågs som viktigare norska vägar? Så att E6 som bara var väg 6 längre norrut ändå hade grön vägnummerskylt på den norra delen?

Angående E6 söder om Göteborg håller jag med dig. Det är från Göteborg ner mot Helsingborg, Malmö och till Trelleborg lite onödiga dubbelskyltningar som inte alls behövs. Från Göteborg räcker det egentligen alldeles utmärkt med E20 som i Malmö sedan går vidare till Köpenhamn. E6 mellan Malmö och Trelleborg går parallellt med E22 och där hade det räckt med bara E22. Och förbi Helsingborg går ju E4, E6 och E20 tillsammans en bit. Så där är E6 väldigt onödig. Troligen beror detta på konservativa idéer hos folk som har vant sig i många år vid att vägen mellan Göteborg och Malmö ska heta E6. Men det är verkligen onödigt. Även om E6 hade slutat i Göteborg där den möter E20 så hade ändå E6 varit lika kontinental för Norge i alla fall.

Men visst kan det vara lite fascinerande hur vägen går där i Norge. En kontinental motorväg som oavbrutet är motorväg från Tyskland och även ännu längre söderut. Från Tyskland går det motorväg via Danmark och Sverige via Stora Bält och Öresundsbron. Den fortsätter längs med Västkusten i Sverige via Göteborg och Uddevalla till Svinesund. Fortsätter vidare i södra Norge och går genom Oslo och vidare förbi Gardemoen mot Hamar. Men sedan börjar vägen smalna av och bli en motortrafikled med mötande trafik. Dock av mycket god standard. För att sedan ännu en bit norrut bli landsväg. Denna bli allt smalare. Men den kontinentala känslan liksom ligger kvar hela vägen på något sätt. Den tar även färja innan man når Narvik. Långt uppe i norr vid Olderfjord möter den E69 som går till Nordkap. Detta är världens nordligaste numrerade väg. Väljer man att fortsätta E6 kommer man istället till Kirkenes. En rolig sak är att vid Kirkenes tar det inte heller helt slut. Där möter den istället E105 som sedan går över gränsen till Ryssland. Där fortsätter den till bland annat Murmansk, Sankt Petersburg och Moskva. Så E6:an har större funktion än man tänker sig

[David M]

En poäng med E6:an till Trelleborg var rimligen att E6:an förr fortsatte över Sassnitz och att Trelleborg alltjämt är en viktig hamn för fordonstrafik. Där hade jag gärna sett att Trelleborg skyltades från trf Kropp/E4:an, så att skyltningen från norr var Trelleborg-Malmö. Från Trelleborg kunde man gärna skylta till både Göteborg och Helsingborg (idag står bara Malmö på skyltningen) med hänsyn till färjetrafiken, väldigt få av de som kör av färjorna ska enbart till Malmö. Avståndet Trf Kropp - Trelleborgs hamn är dessutom drygt tio mil, lite drygt en timmes körning så det vore ett ganska bra riktmärke.


Egentligen är det E22:an som har en märklig sträckning till Trelleborg. Sett från norr kan man först vid trf Lunds södra välja den 10 km kortare och 7-8 min längre länsväg 108 ("vanlig" landsväg med mycket pendeltrafik mellan Lund-Staffanstorp-Svedala och resenärer till/från Sturup, flitigt med hastighetskameror och rondeller mitt ute på landsbygden m.m). Därefter vid nästa avfart Kronetorp kommer E6:an med skyltning mot Trelleborg. Följer man de flesta navigationsprogram och vet med sig hur vägen ser ut följer man E22:an över Yttre Ringvägen och Vellinge till Trelleborg. Hade man bara tagit hänsyn till avståndet skulle länsväg 108 vara europavägen och inte som nu när E22:an följer med andra vägar (mellan Lunds södra - Kronetorp kunde man i nödfall om man tycker det är viktigt med vägnummer skylta riksväg 23 med skyltning mot Växjö, en väg som idag annars slutar i Rolsberga tre mil från Malmö).

[Niklas Bygdestam]

En poäng med E6:an till Trelleborg var rimligen att E6:an förr fortsatte över Sassnitz och att Trelleborg alltjämt är en viktig hamn för fordonstrafik. Där hade jag gärna sett att Trelleborg skyltades från trf Kropp/E4:an, så att skyltningen från norr var Trelleborg-Malmö. Från Trelleborg kunde man gärna skylta till både Göteborg och Helsingborg (idag står bara Malmö på skyltningen) med hänsyn till färjetrafiken, väldigt få av de som kör av färjorna ska enbart till Malmö. Avståndet Trf Kropp - Trelleborgs hamn är dessutom drygt tio mil, lite drygt en timmes körning så det vore ett ganska bra riktmärke.


Egentligen är det E22:an som har en märklig sträckning till Trelleborg. Sett från norr kan man först vid trf Lunds södra välja den 10 km kortare och 7-8 min längre länsväg 108 ("vanlig" landsväg med mycket pendeltrafik mellan Lund-Staffanstorp-Svedala och resenärer till/från Sturup, flitigt med hastighetskameror och rondeller mitt ute på landsbygden m.m). Därefter vid nästa avfart Kronetorp kommer E6:an med skyltning mot Trelleborg. Följer man de flesta navigationsprogram och vet med sig hur vägen ser ut följer man E22:an över Yttre Ringvägen och Vellinge till Trelleborg. Hade man bara tagit hänsyn till avståndet skulle länsväg 108 vara europavägen och inte som nu när E22:an följer med andra vägar (mellan Lunds södra - Kronetorp kunde man i nödfall om man tycker det är viktigt med vägnummer skylta riksväg 23 med skyltning mot Växjö, en väg som idag annars slutar i Rolsberga tre mil från Malmö).

Det är väl då mest något gammalt som de lever sig in i. E6 är onödig söder om Göteborg. Och E20 och E22 skyltas alldeles utmärkt på de delar där vägen går. Det är ju E22 som går till Sassnitz, Stralsund, Lübeck, Hamburg osv. Så därför hade E20 och E22-skyltarna räckt mer än väl, medan E6 där är överflödig.

Angående att det saknas skyltning mot Trelleborg i Helsingborg så är det bara en del i gammalt tänkande.

I princip vore det dags att ändra rent allmänt på slutmålen på orter på vissa svenska Europavägar. Dessa verkar härstamma från kanske 1940- eller 1950-talen, dvs redan från de gamla riksvägarnas tid då vägarna hette Riksväg 1, Riksväg 2 osv. Redan från Stockholm skyltas det mot Oslo. Men ska man mot Köpenhamn så får man nöja sig med att följa skyltning mot Helsingborg, även om man väljer köra på Öresundsbron. I Göteborg skyltas det Oslo om man åker norrut, men den som ska mot Köpenhamn får nöja sig med att följa skyltning mot Malmö. Skyltningar mot Köpenhamn ser man dessvärre först i Malmö. Och i Göteborg följer ju samma vägnummer till Köpenhamn till och med, dvs E20. Så här finns det ingen anledning att skylta Oslo med låta bli Köpenhamn. Alltså nu i modern tid. Men detta är alltså gamla kvarlevor. Till Oslo har det alltid gått en fast förbindelse. Till Köpenhamn tog man färjan förr i tiden. Och det var sent som färjan mellan Limhamn och Dragör började följa en Europaväg, det var först 1980. Och det är ju detta som sedan Öresundsbron tog över.

Ca 1950 var det självklart att den som skulle vidare ut mot övriga Europa från från Stockholm åkte till Helsingborg och tog färjan. Idag är det inte alls självklart längre.

Så egentligen är det sedan flera år tillbaks dags att skylta om. Hänvisningen från Stockholm borde ändras från Helsingborg till Köpenhamn. Och från Göteborg borde Malmö och bytas mot Köpenhamn. Men troligen vill de inte ta tag i detta. Kostar pengar och kräver en massa jobb som de nog anser bara är onödigt. Denna gamla skyltning har de haft sedan kanske 1950 och ser inget intresse i att byta ut.

[David M]

Ska man önska sig något drömmande med nuvarande E4:an vore det att vägen åter gick mellan Haparanda-Helsingfors igenom Finland.
När man så kör vid Stockholms södra infart, någonstans mellan Södertälje och Årsta kunde man på lämpliga platser skylta med alternativen "Helsingfors - Färja" (både Viking Line vid Stadsgården och Silja i Värtahamnen skyltas ut, dvs de direkta alternativen) och "Helsingfors - E4 ca 2000 km".
På så vis kunde bilisterna som följer europavägarna ges information om de fullvärdiga alternativen vidare till Helsingfors (färja eller köra drygt 200 mil landvägen) och vardagspendlarna som sitter fast i Stockholms trafikköer under rusningstid få något att drömma sig kring.
Det vore både att ta höjd för valfriheten som finns för den som ska till Helsingfors och ta höjd för europavägarnas syfte, att förbinda europeiska centra med varandra.

*****

Helsingborg är ingen riktigt bra slutpunkt för E4:an söderut, det kan jag hålla med om.
Problemet är att det inte finns någon riktigt bra slut/startpunkt i söder. Man kunde förstås tänka sig Malmö utifrån tanken att alla större städer ska skylta till/från Stockholm (från Malmö skyltas till Stockholm fram till trf Kronetorp, därefter efter vissa påfarter på E6:an till trf Kropp. Motsvarande skyltning mot Malmö finns inte i Stockholm) men den mesta lastbilstrafiken på E4:an (som utgör ett antal tusen fordon och står för en dryg tredjedel av trafiken på de minst trafikerade motorvägsavsnitten i södra Småland) ska till färjelägena Ystad/Trelleborg/Helsingborg eller över Öresundsbron. Och mycket av persontrafiken ska någonstans i närheten av Helsingborg/Malmö men inte till städerna, till Lund och omkretskommunerna. Trots allt är avstånden inom tätbefolkade västra Skåne såpass korta att det inte är någon stor uppoffring.

[Niklas Bygdestam]

Ska man önska sig något drömmande med nuvarande E4:an vore det att vägen åter gick mellan Haparanda-Helsingfors igenom Finland.
När man så kör vid Stockholms södra infart, någonstans mellan Södertälje och Årsta kunde man på lämpliga platser skylta med alternativen "Helsingfors - Färja" (både Viking Line vid Stadsgården och Silja i Värtahamnen skyltas ut, dvs de direkta alternativen) och "Helsingfors - E4 ca 2000 km".
På så vis kunde bilisterna som följer europavägarna ges information om de fullvärdiga alternativen vidare till Helsingfors (färja eller köra drygt 200 mil landvägen) och vardagspendlarna som sitter fast i Stockholms trafikköer under rusningstid få något att drömma sig kring.
Det vore både att ta höjd för valfriheten som finns för den som ska till Helsingfors och ta höjd för europavägarnas syfte, att förbinda europeiska centra med varandra.

Jag tror inte att detta är att tänka på. Det är nog mest sånt som man som entusiast kan tycka skulle vara lite roligt. Men skulle inte uppfylla någon praktisk funktion.

Dessutom kan det tilläggas att intresset för Europavägar är lågt i Finland. De skyltar med nationella nummer på varje Europaväg, även om Europavägsnumren syns. Men de nationella numren har högre prioritet där.

Den enda Europaväg som de egentligen har intresse av där är E18 och då som förbindelse till Sankt Petersburg. Vad vägen heter i Sverige är mindre intressant för dem.

Helsingborg är ingen riktigt bra slutpunkt för E4:an söderut, det kan jag hålla med om.
Problemet är att det inte finns någon riktigt bra slut/startpunkt i söder. Man kunde förstås tänka sig Malmö utifrån tanken att alla större städer ska skylta till/från Stockholm (från Malmö skyltas till Stockholm fram till trf Kronetorp, därefter efter vissa påfarter på E6:an till trf Kropp. Motsvarande skyltning mot Malmö finns inte i Stockholm) men den mesta lastbilstrafiken på E4:an (som utgör ett antal tusen fordon och står för en dryg tredjedel av trafiken på de minst trafikerade motorvägsavsnitten i södra Småland) ska till färjelägena Ystad/Trelleborg/Helsingborg eller över Öresundsbron. Och mycket av persontrafiken ska någonstans i närheten av Helsingborg/Malmö men inte till städerna, till Lund och omkretskommunerna. Trots allt är avstånden inom tätbefolkade västra Skåne såpass korta att det inte är någon stor uppoffring.

Nej, Helsingborg är inte alls någon vidare bra slutpunkt att ha för den södergående trafiken från Stockholm och söderut. Större orter borde skyltas och då helst Köpenhamn. Kan kan skylta Oslo är det inte mer är rätt att även Köpenhamn också skyltas.

Men här är det tydligt att ingen tagit tag i en mycket gammal kvarleva från ca 1950 eller vad det nu kan vara som man började med detta. Skyltningen på E4:n är skräddarsydd egentligen för de förhållanden som gällde under Kalla kriget och före det att Öresundsbron tillkom. All skyltning och hänvisning mot Skåne bygger på dessa gamla principer från förr.

Någon "kvicktänkt" kommer nu säkert och säger att E4:an inte skulle "kunna" skyltas Köpenhamn från Stockholm då vägnumret E4 går till Helsingborg. Därifrån (trf Kropp) följer man sedan E20 som leder vidare till Malmö och vidare över Öresundsbron. Så någon kanske tycker att det måste vara ett vägnummer hela vägen till Köpenhamn för att det ska vara genomförbart. Jag menar på att det inte ska behövas. Det finns i Malmö hänvisningar till Stockholm sedan gammalt och Malmö har aldrig haft gemensamt vägnummer med Stockholm. Det bör räcka att det med Europavägarna går en förbindelse mellan Stockholm och Köpenhamn.

Men om man nu ska ha ett vägnummer hela vägen mellan Stockholm och Köpenhamn så går det att ordna. Förläng E4:an så den går ner till Malmö och vidare över Öresundsbron tillsammans med E20 till Köpenhamn. E4 kan sedan sluta vid någon lämplig trafikplats. Ett lämpligt ställe kan vara Køge för där har man valet om man vill åka ner mot Rødby eller mot Stora Bältbron. Så där kan det vara lagom att E4 slutar.

Delen av E4 då mellan hamnen i Helsingborg och fram till E6/E20 utanför Helsingborg kan bli E47 eller E55 som förlängs från Helsingör.

[gunn-mas]

Kan kan skylta Oslo är det inte mer är rätt att även Köpenhamn också skyltas.

Vi har dessverre mye av samme ulogiskhet her i Norge. Står man i Bergen, ser man med en gang hvor vegen til Oslo går (E16), men fra Oslo er det ikke skiltet annet enn til Kristiansand (og kanskje Drammen) på E18. E16 starter først ved Kjørbo-krysset, men straks man er utafor bygrensa og over i Akershus fylke ved gml. Fornebu Lufthavn, er det henvist til E16 mot Bergen (og evt. Hønefoss). Man har rett og slett en vegring mot dobbeltnummer i dette land, omvendt av det man har hos broderfolket. Jeg er sikker på at om ikke ulykka hadde inntuffet i 1905, så hadde E16 og E18 gått sammen helt inn til Oslo sentrum, og logisk videre mot Kongsvinger,.

Samme har man vel i andre enden av E16 i Gävle, der det er skiltet til Oslo. Men i Oslo vegrer man seg her også for å dobbeltskilte, og Oslo-borgerne tror vel at Gävle er et traktormerke eller noe annet. Kun E6 mot Trondheim er skiltet den retningen. Jeg tok opp allerede ca 1990 med Vegdirektoratet (snarere "direkterotet") forslag om å forlenge E16 via Kongsvinger, men via Magnor og Arvika til Karlstad. Ca samme distanse som E18, man ville får et alternativ som i tillegg ville tangere den nye Gardermo-flyplassen. MEN NEI. Svaret var at det ville føre til "problemer med dobbeltnummerering E18/E16 og E6/E16 i Osloområdet. Så klarer man kunststykket mange år seinere å legge en "arm" av E16 langt nord om hovedstaden, uten annet motiv enn å unngå dobbeltnummer. Mitt argument var bl.a. å titte litt til grannene i øst og kanskje lære litt nummerering og vegvisning, men det virker som det alltid er Oslo-mafian som ruler resten av dette land. Jeg jamførde med E18 og E20 mellom Arboga og Stockholm og foreslo likedan 2 jamnlike veger mellom Karlstad og Oslo (E16 og E18) etter samme prinsipp.

At E16 til slutt fikk gå til Gävle har jeg i dag ingenting imot. Dette høgst interessante alternativ såg jeg ikke 20 år tidligere, men bakgrunnen for mitt engasjement i saken var en avisartikkel der Värmlendinger i Eda og Arvika ville "flytte" E 18 nordover via Kongsvinger nettopp med tanke på Gardermo-utbyggiga. Min gode hensikt var å unngå å "stjele" europavegen fra Askim og Ørje. Derfor mitt forslag om E16 slik at begge kunne få europaveg, som vi setter så høgt her i Skandinavia. Men man har ikke mye igjen for å tenke solidarisk i dette land og det endte som alltid med at min interesse fikk et dødelig banesår og mitt engasjement gikk tilbake til veteranbusser.

Traseen via Kongsvinger og Karlstad har i alle år for oss innlands-folk vært den viktigste forbindelsen til utlandet, særlig for industrien rundt Gjøvik og Toten. Men man må leite med lupe og være lokalkjent, for vegnummer og vegvisning hører steinalderen til. Vegnumrene hetter fortsatt i 2017 33-E6-181-177-E16-2-61-E18-(E20) før man når Värtahamnen. Vegvisningen hetter ennå Minnesund - Oslo - Eidsvoll - Vormsund - Kongsvinger - Magnor - Karlstad og endelig Stockholm. Hadde man tenkt litt lengre, kunne alle disse vært E16 i dag, alternativt kunne E16 gått fra Gjøvik via Hamar - Trysil - Sälen - Mora - Falun og til Gävle. Men, men. Sitter man på kontor i Oslo, så eksisterer rett og slett ikke innlandet. Man trenger ikke kart, for all trafikk skal uansett kun vite vegen til Kongerikets hovedstad. Og mange Oslofolk tror fortsatt at det ikke fins noe land nord for Gjelleråsen. Dessuten går ikke verden lenger sør enn Svinesund, så who cares?

[gunn-mas]

[Men om man nu ska ha ett vägnummer hela vägen mellan Stockholm och Köpenhamn så går det att ordna. Förläng E4:an så den går ner till Malmö och vidare över Öresundsbron tillsammans med E20 till Köpenhamn. E4 kan sedan sluta vid någon lämplig trafikplats. Ett lämpligt ställe kan vara Køge för där har man valet om man vill åka ner mot Rødby eller mot Stora Bältbron. Så där kan det vara lagom att E4 slutar.

Delen av E4 då mellan hamnen i Helsingborg och fram till E6/E20 utanför Helsingborg kan bli E47 eller E55 som förlängs från Helsingör.
[/quote]

Tillater meg å komme med et mye bedre forslag: Flytt E55 og la den gå København - Malmö - Stockholm (evt. via Helsingborg). Og helst bør man kapitulere og gi slipp på hele E4. Vi kommer å behøve 2 nye europaveger (E2 og E4) på nordkalotten i framtida, der disse nummer geografisk hører heme.

[gunn-mas]

Og E6 er egentlig også unaturlig. I 1990 var mitt forslag:

E45 Fr.havn - Gøteborg - Oslo - Trondheim - Narvik - Tromsø.
E47 G.borg. - Mora - innlandsvegen - Karesuando - Karasjok - Alta - Nordkapp.
E6 Tromsø - Alta - Kirkenes.

For å følge AGR75 systemet. Men det er trolig for seint nå. Hadde vi bare hatt en nordisk veg-
og nummerplan...............

[Niklas Bygdestam]

Kan kan skylta Oslo är det inte mer är rätt att även Köpenhamn också skyltas.

Vi har dessverre mye av samme ulogiskhet her i Norge. Står man i Bergen, ser man med en gang hvor vegen til Oslo går (E16), men fra Oslo er det ikke skiltet annet enn til Kristiansand (og kanskje Drammen) på E18. E16 starter først ved Kjørbo-krysset, men straks man er utafor bygrensa og over i Akershus fylke ved gml. Fornebu Lufthavn, er det henvist til E16 mot Bergen (og evt. Hønefoss). Man har rett og slett en vegring mot dobbeltnummer i dette land, omvendt av det man har hos broderfolket. Jeg er sikker på at om ikke ulykka hadde inntuffet i 1905, så hadde E16 og E18 gått sammen helt inn til Oslo sentrum, og logisk videre mot Kongsvinger,.

Samme har man vel i andre enden av E16 i Gävle, der det er skiltet til Oslo. Men i Oslo vegrer man seg her også for å dobbeltskilte, og Oslo-borgerne tror vel at Gävle er et traktormerke eller noe annet. Kun E6 mot Trondheim er skiltet den retningen. Jeg tok opp allerede ca 1990 med Vegdirektoratet (snarere "direkterotet") forslag om å forlenge E16 via Kongsvinger, men via Magnor og Arvika til Karlstad. Ca samme distanse som E18, man ville får et alternativ som i tillegg ville tangere den nye Gardermo-flyplassen. MEN NEI. Svaret var at det ville føre til "problemer med dobbeltnummerering E18/E16 og E6/E16 i Osloområdet. Så klarer man kunststykket mange år seinere å legge en "arm" av E16 langt nord om hovedstaden, uten annet motiv enn å unngå dobbeltnummer. Mitt argument var bl.a. å titte litt til grannene i øst og kanskje lære litt nummerering og vegvisning, men det virker som det alltid er Oslo-mafian som ruler resten av dette land. Jeg jamførde med E18 og E20 mellom Arboga og Stockholm og foreslo likedan 2 jamnlike veger mellom Karlstad og Oslo (E16 og E18) etter samme prinsipp.

At E16 til slutt fikk gå til Gävle har jeg i dag ingenting imot. Dette høgst interessante alternativ såg jeg ikke 20 år tidligere, men bakgrunnen for mitt engasjement i saken var en avisartikkel der Värmlendinger i Eda og Arvika ville "flytte" E 18 nordover via Kongsvinger nettopp med tanke på Gardermo-utbyggiga. Min gode hensikt var å unngå å "stjele" europavegen fra Askim og Ørje. Derfor mitt forslag om E16 slik at begge kunne få europaveg, som vi setter så høgt her i Skandinavia. Men man har ikke mye igjen for å tenke solidarisk i dette land og det endte som alltid med at min interesse fikk et dødelig banesår og mitt engasjement gikk tilbake til veteranbusser.

Traseen via Kongsvinger og Karlstad har i alle år for oss innlands-folk vært den viktigste forbindelsen til utlandet, særlig for industrien rundt Gjøvik og Toten. Men man må leite med lupe og være lokalkjent, for vegnummer og vegvisning hører steinalderen til. Vegnumrene hetter fortsatt i 2017 33-E6-181-177-E16-2-61-E18-(E20) før man når Värtahamnen. Vegvisningen hetter ennå Minnesund - Oslo - Eidsvoll - Vormsund - Kongsvinger - Magnor - Karlstad og endelig Stockholm. Hadde man tenkt litt lengre, kunne alle disse vært E16 i dag, alternativt kunne E16 gått fra Gjøvik via Hamar - Trysil - Sälen - Mora - Falun og til Gävle. Men, men. Sitter man på kontor i Oslo, så eksisterer rett og slett ikke innlandet. Man trenger ikke kart, for all trafikk skal uansett kun vite vegen til Kongerikets hovedstad. Og mange Oslofolk tror fortsatt at det ikke fins noe land nord for Gjelleråsen. Dessuten går ikke verden lenger sør enn Svinesund, så who cares?

Det som du nämner med E16 kanske beror på att E16 funnits länge i Norge men är ny i Sverige?

Angående om skyltningen är logisk eller ologisk så är skyltningen på E4 mot Helsingborg inte alls ologisk. Tvärtom är den alltså mycket logisk. Så logisk den kan bli faktiskt. Men den är logisk anno 1950. Den var alltså logisk på sin tid då det begav sig. Sedan bland annat Öresundsbron tillkommit har hela denna struktur förändrats. Men man har inte uppdaterat skyltningen efter den nuvarande situationen. Istället har man bara runt Malmö kompletterat med skyltning mot Köpenhamn, men låtit allting annat vara. Man har helt enkelt bara valt den billigaste tänkbara lösningen som kräver minst jobb. Men den är bristfällig. Det ser konstigt ut i Stockholm att ha skyltar till en huvudstad i ett annat land, men inte till den andra som är lika tillgänglig. Samma sak i Göteborg. Där skyltas för norrgående trafik till Oslo. Då borde det stå Köpenhamn för södergående, men istället står det bara Malmö. Göteborg ligger nästan i mitten mellan Oslo och Köpenhamn. Då ser det underligt ut att den ena huvudstaden är skyltad men inte den andra. Men även detta är alltså gamla kvarlevor. Här borde det också uppdateras för dagens förhållanden.