En paus vid Ingebäcks cementfabrik

[Bengt H]

När jag körde buss hos Göteborgs spårvägar 1973 – 1974, vände vissa turer på linje 40 vid Ingebäcks cementfabrik. Det fanns en viktig anledning till att bussen gick dit och det var att det fanns en plats att vända en buss på där. Där hade linjen vissa turer anslutning till linje 39 som gav förbindelse till Kungälv och norra Hisingen.

På kvällar och helger när verksamheten på cementfabriken låg nere var det lungt där. Jag kan inte minnas att någon resenär någonsin åkte till eller från platsen annat än de som bytte till 39:an vid de udda tiderna. Regleringtiden kunde bland annat använda till att öva backning med ledbuss. På den stora asfalterade planen låg det ofta småstenar utlagda som kunde användas som riktmärken. Eller också kunde man ta några kort på bussen, vilket jag gjorde en dag i juni 1974.

Bussen var en av de tidigaste ledbussarna från Hägglunds byggd på Volvo B58-chassi och den första som var avsedd för stadstrafik. Det fanns biljettmaskiner vid samtliga dörrpar. Påstigning var redan från början tillåten även genom de bakre dörrparen. Jag gillade att köra dessa bussar som ställde krav på föraren. Fem växlar och en tvåväxlad bakaxel gjorde det möjligt att med lite lyhördhet för varvtal, få upp fart med denna förhålladevis motorsvaga buss även med tung last i branta backar. Något trixigt var det att få bakaxelväxeln att växla snyggt men förmågan att växla i backarna fick man många tillfällen att öva på i backarna på linje 51, där busstypen också användes. Mot slutet av min tid på språvägen togs den tvåväxlade bakaxeln bort.



Förarplatsen där vi till höger om växelväljaren ser styrenheten för biljettmaskinerna. Mellan styrenheten och myntbordet syns kommunikationsradions panel. En för tiden mycket modern variant som gav möjlighet att sända vissa förbestämda meddelanden utan att samtal behövde kopplas upp.


Invändigt bakåt

[Rikard]

Tror det var en sån här vi hade på Säröbussarna som de fick för 1 kr när de köpte de två Scania 145 sightseeingbussarna Från Göteborgs Spårvägar.
Den hade nummer 43 senare 1143
Rikard.

[groenis]

Nu när jag såg förarplatsen så kom jag ihåg varför man hade ett gem i västfickan.
Gemet användes som reservsäkring.

/Lennart

[Håkan 62]

Det är inte utan att man saknar SJ tiden när man ser förarplatsen.
Wilson lådan var fin, den skiljde vetet från agnarna när det gällde motoröra.
Liknande SJ bussar i 12 och 13 serien.

[Jonas Gustafsson]

Nostalgi!!!

1987-88 när dessa bussar sjöng på sista versen, promenerade jag ofta från hemmet i Sävedalen till Östra Sjukhuset när jag skulle in till stan för att
a) spara pengar (passerade kommungränsen mellan Partille och Göteborg)
men framför allt för att
b) få åka dessa gamla Hägglundsledbussar på 34:an. Kom det en B46 (Volvo B10M / Wiima) stod man över till nästa tur.
Några år senare blev dock även B46:orna diggabla...

//Jonas G

[Jonas Gustafsson]

Tror det var en sån här vi hade på Säröbussarna som de fick för 1 kr när de köpte de två Scania 145 sightseeingbussarna Från Göteborgs Spårvägar.
Den hade nummer 43 senare 1143
Rikard.

Fd GS B31 621, mycket riktigt i denna serie.
//Jonas G

[yngrot]

Trevligt minns första gången jag åkte ledbuss i Gbg med en väldigt gasglad förare  det känndes att åka längst bak i släpet.. Den dagen behövde jag inte uppsöka Liseberg för att bli lite yr och spyfärdig..   

Wilson var ju en härlig låda att köra med saknar den så mjukt man kunde köra med den.. 

[Nupski]

Underbart, linje 34 begagnades så ofta som möjligt och helst i baksätet på en sådan här skapelse  , min mor var inte alltid så nöjd över mitt val av placering. Någon gång på 80-talet så byggdes Hisingsbanan om och kommer ihåg att dessa användes flitigt i den ersättningtrafiken.

[Jonas Gustafsson]

Bengt, du har visat många trevliga bilder från Göteborg med omnejd. Har du något från Linjebuss i Partille?

//Jonas

[Bengt H]

Bengt, du har visat många trevliga bilder från Göteborg med omnejd. Har du något från Linjebuss i Partille?

//Jonas

Tack för de vänliga orden. I gengäld ska jag leta upp några bilder från Partillelinjerna. Bara jag har fixat till lite datorstrul.

[yngrot]

Instämmer med Jonas du har verkligen visat många väldigt trevliga bilder från tiden när det var bättre nämligen förr..       i alla fall mer variation på både vagnstyper och lack..

[Lars Borgemo]

Fem växlar och en tvåväxlad bakaxel gjorde det möjligt att med lite lyhördhet för varvtal, få upp fart med denna förhålladevis motorsvaga buss även med tung last i branta backar. Något trixigt var det att få bakaxelväxeln att växla snyggt men förmågan att växla i backarna fick man många tillfällen att öva på i backarna på linje 51, där busstypen också användes.

Tråkigt nog var bakaxelväxeln borttagen när jag började köra buss 1976. Jag minns att de kändes rejält klena när man skulle starta med full buss på 58:an/34:an i motlutet vid Vidkärrs Barnhem (numera Qvidingsgatan). Orkade inte starta på tvåan, utan man fick ta till ettan, varvräknaren gick som ett skott upp i det röda, ur med växeln, vänta på att varvet föll, det kändes som en evighet - under tiden saktade  bussen in till nästan stillastående och när man fick in tvåan orkade åket knappt röra sig. Nästa gång blev det fulväxling direkt ettan-tvåan. Usch, vad man skämdes...

Kul bilder, Bengt, jag har nog till nån B31-bild och med dig i egen hög person som förare på 40:an här hemma.

[yngrot]

Den växlingen påminner om de 2 Wiima vi fick i Borås vagn 216 217 som hade 5vxl Wilson orkeslös och man var tvugen att varva som en galning men ändå nästan noll i fart efter uppväxling och start i backe var inge kul

[Bengt H]

Tråkigt nog var bakaxelväxeln borttagen när jag började köra buss 1976. Jag minns att de kändes rejält klena när man skulle starta med full buss på 58:an/34:an i motlutet vid Vidkärrs Barnhem (numera Qvidingsgatan). Orkade inte starta på tvåan, utan man fick ta till ettan, varvräknaren gick som ett skott upp i det röda, ur med växeln, vänta på att varvet föll, det kändes som en evighet - under tiden saktade  bussen in till nästan stillastående och när man fick in tvåan orkade åket knappt röra sig. Nästa gång blev det fulväxling direkt ettan-tvåan. Usch, vad man skämdes...

Det var just vid sådana starter som den tvåväxlade bakaxeln var till nytta. Ettan hög - tvåan låg - tvåan hög och sedan var man iväg. Svårt var det att växla både bakaxel och Wilson samtidigt, men övning gav färdighet i varje fall om man var engagerad. Det var väl just svårigheten att hantera bakaxeln och därmed en hög skadefrekvens som gjorde att man plockade bort dem. Någon buss fick momentomvandlare i stället på prov och jag minns att jag hann köra den på 51:an en gång. Jag vill minnas att jag tyckte att den fungerade bra, men ack så tråkigt!

Kul bilder, Bengt, jag har nog till nån B31-bild och med dig i egen hög person som förare på 40:an här hemma.

En sådan bild vore roligt att se.

[Gunnar]

Oj vad många timmar man tillbringat i dessa bussar. Bullriga, kalla som ... på vintern, varma som ....... på sommrarna, blåste rätt igenom dom o,s,v, men ack så roliga att köra. Alla var specifika individer som var tvugna att köras på sitt speciella sätt, men jag gav mig den på att alltid köra dessa utan en ryckning i växlingarna. Jag körde dessa mellan 81 och fram tills de plockades ur trafik 88, och det roliga var att förarplatsen såg precis ut som ditt foto från 74 när jag började 81. Dock fick de nya förarstolar under början av 80-talet någon gång.
Som tidigare skrevs fick några momentförstärkare och då 4-växlad låda, det var bussarna 601-603, 618 och 621, och dessa var otroligt mycket bättre utväxling på dessa.