...dansa tango med en tant...i Sundbyberg

Startat av WalleW, 24 november 2015, 13:50:00 PM

0 Medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.

WalleW

I morse hörde jag Hasse&Tages visa "Stetsonhatt" på en radiokanal. 
Den framfördes i original i 88-öresrevyn på restaurang Skeppet i Stockholms frihamn 1970. Jag hade förmånen och glädjen att njuta av den föreställningen två gånger. Ensemblen bestod endast av Hasse Alfredsson, Tage Danielsson och pianisten Gunnar Svensson.

En textrad i visan "Stetsonhatt" lyder:
"...eller måste man till Sundbyberg och dansa tango med en tant".

Den danslokal som åsyftas i texten är Dubbel-Nisses "Dansrestaurangen Lorry" med tillägget "Dans för mogen ungdom" och låg i hörnet av Fredsgatan – Vegagatan i Sundbyberg, d v s ganska precis där två spårvagns-olyckor med linje 15 inträffade under 50-talet.
Lorry förstördes dessvärre helt i en brand på morgonen 9 juni 1999.

Busshållplatsen för linjerna 515 och natt-linjen 595 låg precis intill på Fredsgatan utanför den tillika Dubbel-Nisseägda skiv- och musikaffären "Skiv-baren" (jag tror att den hette så ett tag i alla fall).
Lorry får mig oooosökt att tänka på när man körde de sena 515-turerna och natt linjen 595.
Då blev man som ung och proper busschaufför ofta ovanligt och påtagligt intressant för de i varierande grad berusade damer som hade haft mindre god lycka på Lorrys dansgolv, man blev liksom ""sista chansen"...
Men som 21-åring i 70-talets början tyckte man att dessa inviter var lite jobbiga, och dessutom var ju damerna gamla, några var säkert uppåt 30 år... :o

/   M v h   Walle

//
http://www.e.kth.se/archive/lnk/bsong/songs/ovrigt/stetsonhatt.html


BengaB40

Hej! LORRY upplevde jag tyvärr aldrig under min mogna ungdom, kanske var bäst så, hade säkert missat bussen hem både "at midnight" och "at the break of the day" för att citera Gunnars dikt här på forumet för några veckor sedan! Men jag drar mig till minnes SKEPPETS goda ärtsoppa/pannkaka med punsch, som jag understundom på torsdagar i början av 80-talet kunde avnjuta om jobbet som skeppsklarerare tillät. Hade nämligen min bas i Värtahamnen då, med bara en kort promenad dit. Scenen fanns kvar tror jag, men själva byggnaden kändes rivningsfärdig. Tydligen lever den kvar ännu idag upprustad och fin, dess bättre!  Hälsn. BengaB40


 

WalleW

Hello, Benga !
Ibland känns världen liten...
Den lilla avdelning jag tillhörde i Flygvapnet hade lokaler bl a på Tegeluddsvägen 76. Vi avnjöt också Skeppets ärtsoppa och punsch på torsdagar när em-tjänsten (och chefen) så tillät. Varje löningsdag slog vi på större och storlunchade på Stekhuset Falstaff som låg lite längre ner på gatan intill Citroën-butiken, som alltid fick påhälsning på tillbakavägen till kontoret. Särskilt SM-modellerna tilldrog sig vårt intresse...
Minns en kul grej från Falstaff när en servitör gick runt och tog upp beställningarna. Han frågade artigt när han stannade framför en av de kaxiga juniorerna:

- Och vad önskar min herre att dricka till maten ?
- Öl, tack...
- Jaha, tack. Stor eller liten ?
- Ser jag ut som om jag brukar dricka små öl..?
- Mmm... Ja...
- Jaså...jaha, ja, en liten öl då, tack...

/   M v h   Walle

BengaB40

Hej Walle! Kul när minnet rullar på! Det jag kommer ihåg om Stekhuset Falstaff är att det kändes väldigt dyrt, kanske prisvärt ändå! Det var ju inte bara storleken på ölen man fick bestämma sig för, på en papperslapp prickades in vikten på steken också plus "well done" eller "medium" dessutom! Avancerat på den tiden! Jobbade en period i Frihamnen, som då på 70-.talet var ett inhägnat område med hamn- och tullvakt vid grinden, så luncherna intogs på ett "slukis" inom reviret med flipperspel som efterrätt!  Hälsn. BengaB40

WalleW

Hello!
Ja, Falstaff var ett mycket dyrt ställe, men som Du säger, lite snitsigt för sin tid och ett av sta´ns bästa om man var särdeles sugen på en grillad köttbit.
Till vardags lunchade vi oftast på Salmis, en trist litet lunchhak på Sandhamnsgatan. Salmis var kort för Salmonella, det ryktades om att de hade haft salmonella där, men det var aldrig stängt.
Påminner om en figur i en Albert Engström-berättelse, Tjyva-Per, som fick sitt namn utan att vara "tjyv" men han hade haft inbrott hemma... :) !

/   M vh   Walle
.