”Busschaufförer är också individer” av Fredrik Lundebring från Norrtälje

[eldani]

I en debattartikel i Expressen efterlyser busschauffören Fredrik Lundebring från Norrtälje mer medmänsklighet hos passagerarna

http://norrteljetidning.se/nyheter/nyheter/1.3200117--busschaufforer-ar-ocksa-individer-

Jag håller med honom. När jag åker buss så hälsar jag alltid på föraren. Sen tycker jag att det är trevligt att chauffören hälsar när man kliver på bussen.

[WalleW]

Instämmer med eldani !
Att som busschaufför hälsa på resenärerna (=kunderna) är aldrig fel, man har ju trots allt ansvar för deras fysiska (och kanske även psykiska) hälsa under resan och den tid den tar. Att vid varje enskilt tillfälle bjuda på något lite mer än vad kunden förväntar sig är i de flesta branscher ett väl beprövat och effektivt sätt att skapa naturlig kontakt / positiva relationer. I vårt fall räcker det långt men en kort vänlig hälsning och en nick...

Men det finns ju faktiskt riktigt griniga, tjurskalliga och direkt personligt provocerande resenärer också, och då kan det vara bra att ha ett dräpande svar på tungan, som man antingen fått lära sig av de "stora grabbarna" eller förberett själv. Även om det för stunden kan förvärra situationen så återställer det adrenalin-balansen något, rent instinktivt tar man ju inte emot vad skit som helst...

Några exempel:

- Hur f-n kan en så´n som du vara busschaffis...!? Som inte kan hålla tidtabellen...!!!
- Tja, jag föddes lite för sent, så min mamma tyckte att det var lämpligt att jag skulle bli det och på den vägen är det...

- Du får vara så vänlig att skriva Din namnteckning på månadskortet, annars är det ogiltigt, upplyste jag en personligt profilerad resenär om. - Jag har en penna här...
- Vill du att jag ska ringa min advokat, din j-el...!
- Ja, om du inte klarar av att skriva den själv, så föreslår jag att Du gör det... Jag kan be trafikledningen att ringa upp advokaten om du vill...

Så nära en riktig propp i förarstolen var jag varken förr eller senare, knytnäven stannade några centimeter från min haka. Men då hade han redan förlorat eventuella sympatier hos övriga resenärer som hörde ordväxlingen, och ilsken röst hördes bakifrån:
- Skriv nu din stöddiga j-el, så vi kommer iväg nå´n gång!  Annars ska du få se på snabb avstigning...med huve´t före..!
Prestige-förlusten blev för tung, han steg av självmant...

/   M v h   Walle