Malin fick gå lång väg när bussen gick sönder

[Martin Maltkvist]

Folket skriver idag om 7-åriga Malin som fick gå lång väg när bussen gick sönder, hon och hennes mamma är iockså nyinflyttade från Surahammar
Hör och häpna, det handlar om en liten flicka som av skolpersonalen släppts iväg ensam för hemfärd, sedan är mamma Anita upprörd och anser att man inte bör släppa i väg en liten flicka så här och att bussbolaget ju måste ta ansvar även för de minsta. på viket sätt menar hon? Bussen fick ett fel och kan inte köra iväg, är de verkligen säkra på att föraren bad dem gå resten av vägen? det har iaf aldrig hänt mig och jag misstänker att nyinflyttade Malin kan ha misstolkat situationen.
Jag bifogar ett par citat från läsarkommentarerna:

Intressant
Hyffsat vinklad artikel (hade väl inte förväntat mig annat). Om nu mamman är så himla orolig, varför åker hon inte iväg och LETAR efter dottern? Hon sitter hemma och tänker ut något man kan säga till tidningen istället. Skäms på dig!

Matte

Men snälla ..
.. begär du av en sjuåring att hon ska vara så försigkommen att hon med en vuxens självklarhet slår sig i slang med busschauffören för att reda ut något som för henne garanterat var förbryllande och utanför ramarna?

http://www.folket.se/folket/07_standard_article.php?id=158066&avdelning_1=101&avdelning_2=102&t=1409223394

[Johan B]

Som vanligt när det gäller artiklar av den här typen så känns det ganska så vinklat. För det första, bussförarna är inga barnvakter. Kan ens barn inte ta vara på sig själva ska föräldrarna åka med. Med ta vara på sig själva menar jag att barnet ska kunna ta fram info själv på hur det ska ta sig hem på annat sätt, alternativt ha en mobiltelefon att ig hem med. Att sätta en 7-åring själv på bussen att åka en lång sträcka (om det tog en timme extra att gå utgår jag från att det inte rörde sig om att åka 5 hållplatser i tätort) när man till råga på allt just flyttat dit känns fruktansvärt oansvarigt. Att sedan bussföraren sagt till folk att gå tror jag inte heller. Antagligen var de de som borde i närheten som valde att gå istället för att vänta på nästa buss. Däremot skulle jag inte bli förvånad om informationen från förarens sida lämnat en del övrigt att önska. Har själv varit med om att bussen fått punktering på motorväg och fått stanna på en hållplats (som inte trafikeras av den linjen ifråga). När en resenär frågade föraren hur vi skulle ta oss vidare (gå var inget alternativ den gången) fick hon svaret "Inte vet jag, det kommer väl en buss här snart?". Ja det var ju service och mycket representativt för det företagets ansvarstagande för sina kunder. 

[Ersa]

Som barn är det lätt att missuppfatta vuxnas instruktioner. Jag knatade gladeligen hem ensam från mitt dagis i 4-5 årsåldern när personalen sagt åt mig att börja göra mig i ordning, då min mor var på ingång. Nu kom jag bara fram till ett övergångsställe där jag stannade då jag insåg att det inte fanns några gröna gubbar här, och det var långt innan "stopplagen" kom. Efter c:a 10 minuter dök min (inte lika glada) mor upp på andra sidan gatan, och jag fick lära mig att man inte fick gå hem ensam.
Nåja, NTF:s trafikskola för barn med Televinken verkade fungera iaf

Nu tänker jag inte döma någon i detta fall. Det krävs att man kör vana barn regelbundet, att man känner dem, samt att de kan sitt hemnummer om man ska kunna kontakta föräldrarna för vidare transport om bussen fastnar/havererar. Det är aldrig lätt för nyinflyttade småttingar, eller de som nyss börjat i skolan och är ovana. Barn ber inte om hjälp eller frågar om instuktioner heller, utan finner sin egen lösning utan att besvära andra.

För att ungefär citera liten kille i Rimbotrakten när skolbussföraren frågade vart han bodde:
I det röda trähuset med vita knutar, bredvid vägen vid brevlådan"

[Nico]

Som vanligt när det gäller artiklar av den här typen så känns det ganska så vinklat. För det första, bussförarna är inga barnvakter. Kan ens barn inte ta vara på sig själva ska föräldrarna åka med.

Oaktat hur vinklad artikeln är så ser åtminstone jag detta som ytterligare ett bevis på att många av dagens föräldrar helt och hållet (och oemotsagt) verkar ha delegerat sitt eget föräldraansvar till samhället i stort. Börjar snart bli dags att ifrågasätta om vissa inte bör ha 'körkort' för att bli förälder?!?!

Däremot skulle jag inte bli förvånad om informationen från förarens sida lämnat en del övrigt att önska. Har själv varit med om att bussen fått punktering på motorväg och fått stanna på en hållplats (som inte trafikeras av den linjen ifråga). När en resenär frågade föraren hur vi skulle ta oss vidare (gå var inget alternativ den gången) fick hon svaret "Inte vet jag, det kommer väl en buss här snart?". Ja det var ju service och mycket representativt för det företagets ansvarstagande för sina kunder.

Nja, frågan är nog snarare hur representativt det var för föraren personligen? Finns ju inte någon entreprenör som förbjuder sina förare att ha lite servicekänsla och där ingår information av denna typ. Om det i ett fall som det med punkteringen ovan inte ges någon upplysning alls så är det en blunder av föraren och knappast något man kan säga vara representativt för ett visst företag.

[Staffan Sävenfjord]

Nja, frågan är nog snarare hur representativt det var för föraren personligen? Finns ju inte någon entreprenör som förbjuder sina förare att ha lite servicekänsla och där ingår information av denna typ. Om det i ett fall som det med punkteringen ovan inte ges någon upplysning alls så är det en blunder av föraren och knappast något man kan säga vara representativt för ett visst företag.

Det är ju möjligt att föraren har brustit i information i det här fallet. Det är också möjligt att informationen var utan anmärkning men att 7-åringen inte uppfattade den. Men hur skulle bussföraren kunna veta att 7-åringen, om hon lämnade bussen, inte hörde ihop med någon annan resande? Det verkar ju inte heller som om skolpersonalen sett till mer än att hon gick på bussen, som av allt att döma var en vanlig buss i linjetrafik.

Apropå bussförare som har svårt för information (rent generellt):
För över tio år sedan åkte jag med Swebus Express från Göteborg till Borås. Någonstans i trakten av Bollebygd började varningsklockan ringa och bussföraren körde av motorvägen på lämplig plats och stängde av motorn. För övrigt inte ett ljud om vad som hänt. När vi stått där 10 minuter hade en resenär fått nog och frågade honom varför han inte sa något. "Jag är dålig på att informera", blev det lakoniska svaret. Det visade sig att bussen stannat för att motorn nästan börjat koka. Några av oss mer framfusiga resenärer fick ta hand om situationen och tala om för föraren att om han lät motorn svalna så skulle han kunna rulla en stor del av vägen till en bensinstation och fylla på kylarvatten. Samtidigt som jag bad att få låna mikrofonen för att tala om vad som hänt.
När han sedan fyllde vatten upptäckte han att en slang läckte rätt kraftigt, varför han inte trodde vi skulle klara oss till Borås. Vi fick då tala om för honom att det var bättre att han körde till Bollebygds station, där han skulle hinna lagom till ett tåg mot Borås (en av de få gånger då tåg ersatt buss!). Han var tacksam för hjälpen men hade han inte fått denna hade han antagligen stått kvar vid Grandalsmotet ännu.
Bussföraren fick inte fortsätta köra för Swebus Express efter detta (vi var några stycken som ringde) men jag såg honom på mer lokala Swebus-linjer. Skall väl också för tydlighetens skull sägas att han var svensk och således inte hade några svårigheter med språket.

[Nico]

Jo, en del verkar ju strunta i att informera bara för att de är blyga eller inte verkar våga tala inför folk. Kanske läge för somliga att ta en kurs i retorik?!    

Sedan är det ju inte lätt det där med att vara blyg. Det här är OT, men enligt utsago så får vi på Råsta innerspeglarna på normalvagnarna bytta från runda vidvinkelspeglar, där man som förare ser allt och motsatt, till rektangulära diton som man knappt ser ett dugg i. Orsaken skulle då vara att innerstadsförarna tydligen kände sig uttittade...  Själv känner jag mig dock hellre uttittad än missar något avgörande inne i vagnen.

[Ersa]

Har själv varit med om att bussen fått punktering på motorväg och fått stanna på en hållplats (som inte trafikeras av den linjen ifråga). När en resenär frågade föraren hur vi skulle ta oss vidare (gå var inget alternativ den gången) fick hon svaret "Inte vet jag, det kommer väl en buss här snart?". Ja det var ju service och mycket representativt för det företagets ansvarstagande för sina kunder. 

Det lät inte så servicemässigt av föraren, och är tråkigt för företagets ledning som ofta har en bättre syn på vad service är än vissa enskilda förare. Då bussen tydligen var trasig borde han ju meddelat sin trafikledning detta, och då blir det ju trafikledningens uppgift att få fram en ny buss samt via andra trafikledningar ta reda på om det finns andra bussar som trafikerar denna hpl. Fast detta förutsätter ju att det är linjetrafik vi talar om. Var det beställningstrafik ute på okänd mark kan det ju bli svårare.

[Staffan Sävenfjord]

Jo, en del verkar ju strunta i att informera bara för att de är blyga eller inte verkar våga tala inför folk. Kanske läge för somliga att ta en kurs i retorik?!    

Jo, men måste ju kunna ställa krav på en bussförare att han kan informera om det hänt något. Lika lite som en enögd får köra buss (för att nu dra upp den käpphästen) borde en som inte vågar prata med resenärerna få göra det.
Borde det inte ingå i bussbolagets utbildning av sin personal att de får lära sig hur man pratar i mikrofonen och hur man informerar?

[Cero]

Oaktat hur vinklad artikeln är så ser åtminstone jag detta som ytterligare ett bevis på att många av dagens föräldrar helt och hållet (och oemotsagt) verkar ha delegerat sitt eget föräldraansvar till samhället i stort. Börjar snart bli dags att ifrågasätta om vissa inte bör ha 'körkort' för att bli förälder?!?!

Jag tycker inte detta gäller endast föräldrar utan det förefaller som att många lämnat, eller vill lämna, allt ansvar över sitt liv till samhället eller åtminstone någon annan. Det är nästan alltid denna någon annan som är ansvarig, som ska se till att vad som nu hänt inte händer igen, etc. Till detta kommer trygghetsnarkomanin som förefaller mer utbredd än jag trodde. Det senaste jag läste var någon som ville att staten skulle skapa trygghet så att "man vågar byta jobb". Häpp. Och hur kommer det sig att ungdomar super sig fulla på fester och sparkar varandra sönder och samman eller som i annan tråd krossar bussfönster? Var är föräldrarna?

Nej, jag håller med dig, det borde ställas högre krav på att vara förälder och kanske rent av på att vara medborgare generellt sett.

/Cero

[Johan B]

Nja, frågan är nog snarare hur representativt det var för föraren personligen? Finns ju inte någon entreprenör som förbjuder sina förare att ha lite servicekänsla och där ingår information av denna typ. Om det i ett fall som det med punkteringen ovan inte ges någon upplysning alls så är det en blunder av föraren och knappast något man kan säga vara representativt för ett visst företag.

Här framgick tydligen inte ironin . Det jag menade var just det du påpekar, att förarens handlande inte stämmer överenns med företagets servicesyn. Men eftersom föraren är företagets ansikte utåt så är det det företaget som får lida då enskilda förare inte bryr sig om att en del av deras jobb är att serva kunderna med information och service som hör resan till.

[Johan B]

Det lät inte så servicemässigt av föraren, och är tråkigt för företagets ledning som ofta har en bättre syn på vad service är än vissa enskilda förare. Då bussen tydligen var trasig borde han ju meddelat sin trafikledning detta, och då blir det ju trafikledningens uppgift att få fram en ny buss samt via andra trafikledningar ta reda på om det finns andra bussar som trafikerar denna hpl. Fast detta förutsätter ju att det är linjetrafik vi talar om. Var det beställningstrafik ute på okänd mark kan det ju bli svårare.

Beställningstrafik var det inte, det skulle i så fall vara en skandal av sällan skådat mått. Nej det var en expresslinje körd av ett visst kommunalt bolag för Västtrafik i Göteborgsområdet så extrabussar är inget man kan förvänta sig om en buss går sönder. Hade jag varit i den förarens kläder hade jag (förutom att meddela trafikledningen) först och främst ringt bussen på turen efter (en kvart senare) och frågat om den kunde stanna till vid hållplatsen ifråga (som ligger i anslutning till motorvägen, bara av och på igen) och ta över resenärerna. Hade kollegan mot all förmodan nekat mig den tjänsten hade man ju fått ta reda på om det över huvud taget går bussar inom skälig tid från hållplatsen och åt rätt håll som ens kunder ska. I detta fall gjorde det det men eftersom föraren inte hade en aning om saken hade fallet lika gärna kunnat vara tvärt om vilket gör att man inte kan använda det som ursäkt. 

[Bengt Jönsson]

Det är ju möjligt att föraren har brustit i information i det här fallet. Det är också möjligt att informationen var utan anmärkning men att 7-åringen inte uppfattade den. Men hur skulle bussföraren kunna veta att 7-åringen, om hon lämnade bussen, inte hörde ihop med någon annan resande? Det verkar ju inte heller som om skolpersonalen sett till mer än att hon gick på bussen, som av allt att döma var en vanlig buss i linjetrafik.

Apropå bussförare som har svårt för information (rent generellt):
För över tio år sedan åkte jag med Swebus Express från Göteborg till Borås. Någonstans i trakten av Bollebygd började varningsklockan ringa och bussföraren körde av motorvägen på lämplig plats och stängde av motorn. För övrigt inte ett ljud om vad som hänt. När vi stått där 10 minuter hade en resenär fått nog och frågade honom varför han inte sa något. "Jag är dålig på att informera", blev det lakoniska svaret. Det visade sig att bussen stannat för att motorn nästan börjat koka. Några av oss mer framfusiga resenärer fick ta hand om situationen och tala om för föraren att om han lät motorn svalna så skulle han kunna rulla en stor del av vägen till en bensinstation och fylla på kylarvatten. Samtidigt som jag bad att få låna mikrofonen för att tala om vad som hänt.
När han sedan fyllde vatten upptäckte han att en slang läckte rätt kraftigt, varför han inte trodde vi skulle klara oss till Borås. Vi fick då tala om för honom att det var bättre att han körde till Bollebygds station, där han skulle hinna lagom till ett tåg mot Borås (en av de få gånger då tåg ersatt buss!). Han var tacksam för hjälpen men hade han inte fått denna hade han antagligen stått kvar vid Grandalsmotet ännu.
Bussföraren fick inte fortsätta köra för Swebus Express efter detta (vi var några stycken som ringde) men jag såg honom på mer lokala Swebus-linjer. Skall väl också för tydlighetens skull sägas att han var svensk och således inte hade några svårigheter med språket.

Stark blyghet kan vara ett socialt handikapp!

/B

[Ersa]

Stark blyghet kan vara ett socialt handikapp!

Visst är det så, men bör man då ge sig in i ett yrke där det ibland krävs att man talar inför folk, om man nu vet med sig att man lider av detta handikapp?

[Staffan Sävenfjord]

Visst är det så, men bör man då ge sig in i ett yrke där det ibland krävs att man talar inför folk, om man nu vet med sig att man lider av detta handikapp?

Precis. Lider man av vissa fysiska eller psykiska handikapp får man överhuvudtaget inte ta busskörkort. Om man lider av ett social handikapp så bör man i alla fall inte få anställning som bussförare. Det är inte en mänsklig rättighet att få köra buss. Eller ens få körkort överhuvudtaget.
Som resenär har jag rätt att kräva att en bussförare vågar prata med sina resenärer. Likaväl som jag har rätt att kräva att han har tillräcklig synskärpa.

[Bengt Jönsson]

Precis. Lider man av vissa fysiska eller psykiska handikapp får man överhuvudtaget inte ta busskörkort. Om man lider av ett social handikapp så bör man i alla fall inte få anställning som bussförare. Det är inte en mänsklig rättighet att få köra buss. Eller ens få körkort överhuvudtaget.
Som resenär har jag rätt att kräva att en bussförare vågar prata med sina resenärer. Likaväl som jag har rätt att kräva att han har tillräcklig synskärpa.

.. eller hon... 
Synskärpa går att korrigera till en viss gräns.  Likaså går det att träna upp sig och bli av med sin blyghet om man bara skapar trygga miljöer.

/Bengt