Jag har för vana att hälsa på bussförarna med ett litet leende, och på min landsortslinje har dom nåt rotationsschema på de två sena avgångar,a, ibland är det en tjock filur som är jättetrevlig, han tackar för att jag matar i kortet, jag tackar och går på..
Oftast är det dock en suur sate som har skällt ut mig ett par ggr nu för att jag väntar på bussen men inte får gå på (jag väntar vid änden på linjen) och sen bara åker han och jag får springa efter..Jag får höra att jag skall vara där i tid, men nyss fick jag ju inte gå på....
Sen sitter han i bussen ibland när jag har fått gå på, då sitter han o snackar med kollegor och så åmar han sig över hur jävligt livet är, inför mig som resenär...Kul typ..
Så kör han asdåligt, ryckigt och kastande, skitilla..
Varför skulle jag bemöta den surkarten med ett leende? Om jag bemöter honom brukar det vara med en lite lagom härsken blick med ett lagom ointresserat "hej"..
Den som brukar köra hem på lunchen är dock riktigt trevlig, jag hälsar alltid på honom och tackar när jag matat i kortet...Sen brukar jag vara sist av bussen och då säger jag hejdå och ger en blick i spegeln, då bruakr han vrida sig i stolen och titta ut bakom sin hytt och vinka och säga hej då...
DET är service och kundvård!!
Omröstning
