Mer om Jemtlands veteranbussar

[Ersa]

Det är både 08 problematiken och misstroendet mellan föreningarna och mellan föreningar och privata bussintresserade.

Både SVOF o SSS är ju starkt 08-fierade, i den förra föreningen är ju alla ordinarie i styrelsen från 08 området och SSS ligger ju inte långt efter.

SSS bussdivision i Stockholmsområdet har visserligen sitt "trafikområde" utsträckt till både Uppsala och Malmköping, men jag förstår hur du menar.
Jag skulle i varje fall välkomna en paraplyförening för alla veteranbussföreningar och privata veteranbussägare. Något som "Husbussens vänner", fast för trafikfordon.

[Christian Ljunggren]

Det är både 08 problematiken och misstroendet mellan föreningarna och mellan föreningar och privata bussintresserade.

Både SVOF o SSS är ju starkt 08-fierade, i den förra föreningen är ju alla ordinarie i styrelsen från 08 området och SSS ligger ju inte långt efter.

Jag kan ju faktiskt hålla med om Stockholmsfieringen.
Jag var som SvOF:s representant med vid det Nordiska Samarbetsmötet i Oslo i februari 2012 mellan
föreningarna i Norge, Sverige, Finland och Danmark och som tidigare nämnts, så är vi i Sverige långt efter våra nordiska vänner i framförallt Norge och Finland.
Vid den norska veteranbussträffen i Röros i samband med RHF:s landsmöte, så deltog ett 70-tal bussar, varav 4 var från Sverige (2 st fr Jämtland, 1 st fr Ångermanland och 1 st fr Norrbotten).
Den norska deltagare som hade åkt längst hade 105 mil enkel resa från Harstad.
Någon sådan träff av den storleken hade knappast kunnat ordnas i Sverige.

Mvh

Christian

[Björn Forslund]

Jag kan ju faktiskt hålla med om Stockholmsfieringen.
Jag var som SvOF:s representant med vid det Nordiska Samarbetsmötet i Oslo i februari 2012 mellan
föreningarna i Norge, Sverige, Finland och Danmark och som tidigare nämnts, så är vi i Sverige långt efter våra nordiska vänner i framförallt Norge och Finland.
Vid den norska veteranbussträffen i Röros i samband med RHF:s landsmöte, så deltog ett 70-tal bussar, varav 4 var från Sverige (2 st fr Jämtland, 1 st fr Ångermanland och 1 st fr Norrbotten).
Den norska deltagare som hade åkt längst hade 105 mil enkel resa från Harstad.
Någon sådan träff av den storleken hade knappast kunnat ordnas i Sverige.

Mvh

Christian

Vi har faktiskt ett gott samarbete med gänget i Torpa, och flera bussar placerade i Småland.. Senast deltog vi med AEC-bussen i rallyt.
Om vi ska snacka 08-fixering så är det tyvärr bara att konstatera att det är minst lika illa i övriga landet, det är bara "hemknutarna" som gäller oavsett riktnummer.
SvOf har iaf gjort ett försök tillsammans med MHRF för att försöka lösa frågan med veteranbussarna i Östersund. Tyvärr kan vi inte slanta upp med de 400 tkr som samlingen är värderad till.

[Lars-Håkan_E]

Vi har faktiskt ett gott samarbete med gänget i Torpa, och flera bussar placerade i Småland.. Senast deltog vi med AEC-bussen i rallyt.
Om vi ska snacka 08-fixering så är det tyvärr bara att konstatera att det är minst lika illa i övriga landet, det är bara "hemknutarna" som gäller oavsett riktnummer.
SvOf har iaf gjort ett försök tillsammans med MHRF för att försöka lösa frågan med veteranbussarna i Östersund. Tyvärr kan vi inte slanta upp med de 400 tkr som samlingen är värderad till.

Problemet eller "felet" var att MHRF etc enbart utgick från att stödja JVBK i deras strävan att få bidrag, jag har ju tagit del av både skrivelsen och kommunens svar och det tråkiga är att när man gav ett rådrum på ett par dagar upp till en vecka i april för någon annan förening att ta hand om bussarna på samma villkor som JVBK var erbjudna då fanns det ingen som var intresserad, det är ju självklart att 400 tkr är väldigt mkt pengar men då var det 0 kr fritt hämtat Östersund.

Sedan är det ju så att bussarna säkert får det bättre i händerna på olika avläggare till ursprungsägarna än hos både SSS och SVOF som ju ändå har högst begränsade resurser och en stor mängd andra bussar att se till.

Vad gäller fixeringen till det lokala så är det ju som jag skrev tidigare avsaknaden av en övergripande riksförening som är ett problem, en förening som alla veteranbussintresserade privatpersoner, företag o föreningar kunde samlas under och som kunde organisera träffar på liknande sätt som i Norge o Finland.

[Fridgemaster]

En sån här intressant diskusion var det längesedan vi hade!
Jag tycker dethär med lokalavdelnigar inom SVOF skulle vara det allra bästa. Uppdelat i län.
Tex som spårvägssällskapet som någon nämnde. Eller uppdelat i 3. södra mellersta & norra.
iochmed detta skulle man kanske kunna locka till sig fler medlemmar vilket också kanske medför att vi får fler personer som kanske kan ta hand om bussarna som finns (eller borde finnas) i länen.
Känns inte ok som nu att man blandr in bussar i spårvägen. Bussar tror jag kan locka ännu flera dessutom. (beror lite på vart man bor dessutom)

Hur gör man då för att dra igång en sånhär lokalavdelning? Kanske man kunde ordna med något slags jippo & ställa ut en gammal buss på stan där man bor. kanske en inlånad renoverad buss & ett renoveringsobj med lokal anknytning. Hur många skulle bli lockade den vägen tro?

[KG]

Jag skulle tro att ett bidragande problem är att man inte vill engagera sig i en förening och inte få någonting tillbaka. Jag menar t.ex. om man renoverar en av föreningens bussar, så får man ju inget tillbaka. Man har gett bort hur mycket tid som helst till en förening, när man i stället hade kunnat köpa bussen själv och arbetat åt sig själv. Säljer man sedan bussen får man tillbaka lite av arbetstiden man lagt ner.

I Norge och Finland är det väl ändå mycket företag som renoverat sina gamla bussar?

[Staffan Sävenfjord]

Jag skulle tro att ett bidragande problem är att man inte vill engagera sig i en förening och inte få någonting tillbaka. Jag menar t.ex. om man renoverar en av föreningens bussar, så får man ju inget tillbaka. Man har gett bort hur mycket tid som helst till en förening, när man i stället hade kunnat köpa bussen själv och arbetat åt sig själv. Säljer man sedan bussen får man tillbaka lite av arbetstiden man lagt ner.

Felet är alltså att man i dag är så himla närig att man inte kan tänka sig att lägga ned lite obetald tid tillsammans med goda kamrater för att göra en insats för kulturen genom att hjälpa till att rädda en gammal buss. Man får mycket tillbaka om man hjälper en förening med att renovera en buss om man har andra värden i livet än pengar.

Jag blir mörkrädd. Är det verkligen så illa att allt ideellt föreningsarbete är  ute i dag?

[Björn Forslund]

Felet är alltså att man i dag är så himla närig att man inte kan tänka sig att lägga ned lite obetald tid tillsammans med goda kamrater för att göra en insats för kulturen genom att hjälpa till att rädda en gammal buss. Man får mycket tillbaka om man hjälper en förening med att renovera en buss om man har andra värden i livet än pengar.

Jag blir mörkrädd. Är det verkligen så illa att allt ideellt föreningsarbete är  ute i dag?

Tyvärr är det nog så. De som har kapacitet o kunskap skaffar sig egna bussar att pyssla med. Jag tror detta är mycket vanligare i Sverige än i de övriga nordiska länderna. Iofs hindrar det ju inte att många bussägare ändå är med i SvOf.
Sedan finns det andra faktorer som olika kommuners inställning. i Helsingborg stöder kommunen HTMF och inser värdet av veteranbussarna, vilket gett en stark förening med resurser. På andra ställen är det tvärtom.
SvOf har länge velat sprida ut bussarna i landet och försökt få grupper av intresserade att ta hand om någon buss lokalt. Men detta har inte fungerat utom i Torpa där det redan fanns ett etablerat gäng med stort intresse. På andra platser har man  bildat egna föreningar runt lokala bussar, som t ex i Värmland och Borås. De sköter sig själva och  medlemmarna är knappast är intresserade av/ eller har behov av en paraplyförening med medlemsavgifter.

[Ersa]

Jag skulle tro att ett bidragande problem är att man inte vill engagera sig i en förening och inte få någonting tillbaka. Jag menar t.ex. om man renoverar en av föreningens bussar, så får man ju inget tillbaka. Man har gett bort hur mycket tid som helst till en förening, när man i stället hade kunnat köpa bussen själv och arbetat åt sig själv. Säljer man sedan bussen får man tillbaka lite av arbetstiden man lagt ner.

Vad får man tillbaka för liknande monetära värden om man är engagerad i socknens hembygdsförening eller bygdegårdsförening med byns egen biograf? Jo, gemenskapen och förmånen att föreningen rullar på och kan ha evenemang för allmänheten. Några rena pengar får medlemmarna ju inte tillbaka av att hjälpa till att måla om bygdegården, och föreningen själv går knappast med några storvinster.

[bilomnibussen]

Man kan nog jobba ideellt även nuförtiden, men man kan ha flera intressen och det kan synas väl dyrt att åka bil till Stockholm för att delta i aktiviteterna där. Sedan måste jag säga att förklenande uttalanden från en enstaka veteranbussägare om veteranbussföreningarna och deras medlemmar nog inte för den gemensamma verksamheten framåt.
Mvh Jan G

[saurer]

Finns inget behov av en paraplyförening
Det är kanske just en sådan organisation som behövs

Då menar jag inte att man ska sprida runt Svof´s fordon, vem vill meka med en Waxholmsbuss i Örebro
Vi måste hitta en form att organisera ,veteranbilsklubbar och bussägare för att föra Hobbyn och kultur historien framåt,någon utförsäljning av fordon i ren spekulation ,som är på gång i Östersund vill vi inte se mera
nästa aspekt är föryngringen i leden ,finns det någon eftertanke på vad som händer när någon faller ifrån och fordonet eller fordonen faller i händerna på ointresserade släktingar eller som i Östersundsfallet ointresserade byråkrater

Finns det behov av lokalavdelningar eller räcker det med de befintliga föreningarna  får en samarbetsorganisation

En annan sak är vad ska vi göra med bussarna
Köra dem i beställningstrafik som Svof försöker göra ,jo det är väl bra att få lite pengar,men man måste nog tänka på att det är inte är nya grejor man har,och inte har fartresurser för dagens tempo

Stå på Museum ,det är väl bra men de måste få röra på sig lite ochså

Det bästa är väl lite medlemsutflykter ,lite tråkigt att man inte lyckades uppbringa folk från Svof och åka till Röros
som man gjorde till Gävle i höstas,där man hade tre bussar,man kanske har kunnat sätta dessa personer i en buss och åkt till Röros
Titta på Rhf tröndelag som lastade en buss i Trondheimstrakten och åkte till Södertälje
Och finnarna som är tvungna att betala färjebiljett ,som dyker upp i Sverige

Jag tror det finns mycket som måste utvecklas ,inom veteranbussvärlden i Sverige
om vi ska kunna behålla vår kulturhistoria

                                                         

[Björn Forslund]

Ingen har sagt något om att meka med en Vaxholmsbuss i Örebro. Vi har bussar från från stora delar av landet, inte bara bara Stockholm. Titta in på vår hemsida där bussarna finns listade innan felaktigheter sprids.

Att vi inte deltog i Röros beror på att vi aktiva har fullt upp just nu med att förbereda vagnparken för sommarens trafik. Det flyttas bussar till verkstad och det ska besiktigas bussar. Trafiken är redan igång sedan en månad. Om någon tycker att vi bara ska köra medlemsutfärder ett par gånger om året får denne också förklara hur vi ska finansiera vår verksamhet. Vi får nämligen inte en spänn från något håll, utom medlemsavgifterna. Vi kör med bussar från 60-70-talet, men till längre turer har vi betydligt nyare bussar som utan vidare klarar lagstadgad hastighet.

Om någon ville åka till Röros så hade det bara varit för denne att ta ett tag och organisera en resa dit. Kolla upp och serva en buss, fixa fram förare, samt ordna hotell och annat nödvändigt, få ihop tillräckligt många intresserade för att det ska går runt utan att det blir för dyrt. Det är lätt att stå vid sidan om och tycka vad andra ska göra, men vi som är aktiva har fullt upp och tyvärr inte tid att göra mer än vi redan gör, särskilt inte på våren.

Så iställlet för att snacka och tycka en massa, gör något istället. det finns tillräckligt med folk på läktaren redan nu.

[Lars-Håkan_E]

Det är ju just sådant här som knappast för verksamheten framåt och som gör att intresset avtar.

En resa från Sthlm till Röros skulle kräva ganska många deltagare för att inte priset skulle vara för högt, det är i alla fall ca 65 mil enkel resa.

Tyvärr är det min egen erfarenhet att många är väldigt priskänsliga och eftersom det nu inte finns någon rikstäckande organisation är det väldigt svårt att göra reklam för ett sådant arrangemang, jag antar att det knappast fanns tillräckligt intresse enbart inom SVOF:s led i Sthlm.

[Björn Forslund]

Det är ju just sådant här som knappast för verksamheten framåt och som gör att intresset avtar.

En resa från Sthlm till Röros skulle kräva ganska många deltagare för att inte priset skulle vara för högt, det är i alla fall ca 65 mil enkel resa.

Tyvärr är det min egen erfarenhet att många är väldigt priskänsliga och eftersom det nu inte finns någon rikstäckande organisation är det väldigt svårt att göra reklam för ett sådant arrangemang, jag antar att det knappast fanns tillräckligt intresse enbart inom SVOF:s led i Sthlm.

Nej tyvärr är det så att vi bara kan få ihop tillräckligt med folk för EN längre heldags höstutfärd varje år. Och då i samarbete med en annan klubb som sysslar med båtar. Vi har försökt med längre vårutfärder, men det går knappast runt. Med dagens soppapriser blir det ett dyrt nöje att åka till Röros med kanske max 10 pers ombord.
Att sedan någon sedan tror att vi ska kunna finansiera bussar, underhåll, uppställning m m enbart med medlemsutfärder, det låter ju som ett skämt.
Vi har deltagit i Smålandsrundan med AEC-bussen. Vi deltog i Gärdesloppet i Stockholm nu i helgen med SJ 2828. Inget av detta genererade några intäkter. Det vi lever på är abonnemangskörningarna och övriga uppdrag som filminspelningar och liknande. Utan dessa pengar går det inte att bevara några bussar utom i rent privat regi.

[Greger Larsson]

Jag skulle tro att ett bidragande problem är att man inte vill engagera sig i en förening och inte få någonting tillbaka. Jag menar t.ex. om man renoverar en av föreningens bussar, så får man ju inget tillbaka. Man har gett bort hur mycket tid som helst till en förening, när man i stället hade kunnat köpa bussen själv och arbetat åt sig själv. Säljer man sedan bussen får man tillbaka lite av arbetstiden man lagt ner.

I Norge och Finland är det väl ändå mycket företag som renoverat sina gamla bussar?

Felet är alltså att man i dag är så himla närig att man inte kan tänka sig att lägga ned lite obetald tid tillsammans med goda kamrater för att göra en insats för kulturen genom att hjälpa till att rädda en gammal buss. Man får mycket tillbaka om man hjälper en förening med att renovera en buss om man har andra värden i livet än pengar.

Jag blir mörkrädd. Är det verkligen så illa att allt ideellt föreningsarbete är  ute i dag?

Nåja, allt är ju inte svart eller vitt. De finns ju de facto ett antal föreningar som har pågående bussrenoveringar; Vännäs, Ö-vik, Timrå, Revsund m fl, dock får man räkna med att såna här projekt tar sin tid och att slutresultatet ibland kan dröja. Otålighet är en dygd, eller hur det nu var. Nu är ju det här exemplen från norra Sverige men det finns säkert det som pågår även söderut. Tidaholmsrenoveringarna är väl ett exempel och Chevan på Gotland ett annat. I slutänden är nog inte skillnaden så stor mellan de nordiska länderna, en del projekt sker genom privata initiativ, en del genom företag och annat genom föreningar och andra grupperingar.