En bussresenärs vardag

[NerdBoy]

Onsdag morgon. Efter att ha rullat barnvagnen till dagis i hällregnet ställer jag mig vid busshållplatsen. Den nya infoskylten berättar att det är 8 minuter kvar. Inte som häromdagen, när den hela tiden påstod att bussen skulle komma "nu", och inte som i förra veckan när den aprilskämtade om att hållplatsen var flyttad 130 meter. Det tar sig. En Carrus Vega dyker upp i regnet. Jag sätter mig strategiskt nära den enda bakdörren för att kunna komma av även om den smala gången blir fylld av en skolklass eller nåt. När jag går av undrar jag vem det var som köpte bussar där resenären inte kan öppna dörren själv med knapp eller ljusstråle.

---

Jag hämtar sonen på dagis och på väg därifrån väljer jag mellan tokspring och sakta lunk. Det blir det senare och vi rullar ner till Söderhamnsplan och köper dricka på Pressbyrån. Vid hållplatsen står en man med en fullastad rullstol. Jag ber en stilla bön att vi inte ska behöva åka med Vegan som står parkerad en bit bort. Ett par minuter senare kör Vegan fram. Mannen med rullstolen undrar vart vi ska, jag svarar att vi ska till Danderyd men att det är bäst att han går på först så att vi ser att vi får plats. Han rullar på rullstolen. Jag rullar på barnvagnen. Sätena vid barnvagnsplatsen går att fälla upp, och ramlar ner igen av sig själva, men armstödet närmast gången sitter fast och sticker ut mer än de uppfällda sätena. Märklig konstruktion. Jag har dock centimetrarna på min sida och får barnvagnen på plats bredvid rullstolen. Jag lyfter upp sonen, sätter honom i ett säte och trycker ner sugröret i hans MER-tetra. Chaffisen lämnar sitt bås och har synpunkter på att båda ekipagen sticker ut i den smala gången. Mannen med rullstolen påtalar att han var först vid hållplatsen. Jag lyfter ner sonen i barnvagnen och rullar av igen. 20 minuter till nästa buss.

---

Biljettautomaten är konstruerad för att ta emot kort och mynt. En orange klisterlapp säger att det sedan 1/7 inte går att betala med kort. En familj med två vuxna och två tonåringar förväntas alltså bära med sig mynt till ett värde av... Ja, hur mycket blir det? Jag prövar att trycka på automaten, men den är stendöd. (Facit: 168 kronor).

---

En B9S kör fram. Jag rullar på barnvagnen och sätter sonen i ett säte. Han protesterar när jag sätter på honom säkerhetsbältet, när jag ska föregå med gott exempel är mitt bälte täckt av något kladdigt som förmodligen är gammalt tuggummi. Medan han börjar kolla på "Thomas the Tank Engine" på min mobil lyssnar jag på kortläsarens skiftande läten. Ett pip = fullt pris, två pip = reducerat pris, en rad ilskna pip = skattebetalarna bjuder. Resenärerna bryr sig inte om vilket läte det blir, chaffisen bryr sig inte heller. Två hållplatser senare kommer det på en pappa med en liten barnvagn. På hållplatsen efter kommer en mamma med tvillingvagn. Tillsammans täpper de tre vagnarna till gången rätt effektivt, men ett par påstigande lyckas ändå tränga sig förbi. Chaffisen verkar inte ha några synpunkter.

---

Byte till annan buss i Danderyd. Sonens säkerhetsbälte saknar vitala delar. Vi diskuterar om gubbarna på verkstaden kan laga det, eller om det är enklare att köpa en ny buss. Vi kommer överens om att det bästa vore om "Superloket" (en tecknad figur) kunde komma och laga det. Sonen fortsätter kolla på film på mobilen. Kortläsaren utstöter sina vanliga läten, resenärerna bryr sig inte, chaffisen bryr sig inte. Vid Järva krog tar sig chaffisen förbi en kö genom en kreativ genväg som sannolikt även är ett trafikbrott. När vi ska gå av trycker jag vid fel hållplats och vi får en promenad.

---

Jag kommer med tuben till Tekniska högskolan lagom till bussens 23:35-avgång. På vägen upp ser jag att den saknas på infotavlan. Så har det varit i sedan den tillkom (för ett år sedan? Två?), men jag kan svära på att den fanns där förra onsdagen. Jag blir ensam resenär, från Albano är vi två, från Danderyd tre och från Täby fyra. Vi möter en buss som hälsar på nära håll med helljus + älglampor. Jag får grå fläckar i synfältet, jag undrar hur det är för chaffisen som måste stirra ut i mörkret.

---

Torsdag morgon. Jag rullar barnvagnen till dagis...

[admin]

Visst är det tråkigt att somligt inte fungerar bättre och att rutiner verkar saknas eller inte följas i vissa fall. Inte desto mindre är det bättre ifall man tar upp sådana här händelser direkt med den berörde huvudmannen istället för på Bussnack då vi som sagt inte direkt är rätt plattform för att föra detta vidare. De flesta av oss har sedan säkert både positiva såväl som negativa erfarenheter av att vara trafikant, men inte heller det är något som egentligen hör hemma här. För att undvika att tråden urartar till att alla delger sina "värsta reseupplevelser" så låser vi tråden tillsvidare.
/admin