Informationshäfte Volvo bussar 1972

[r0ffe4u2]

Tackar för den ypperliga informationen! 

Önskar bara att du kunde skanna in dom till en PDF-fil och lägga upp, eller posta dom till mig så fixar jag det och postar dom tillbaka till dig igen! (Vi har en väldigt fin utrustning här på jobbet, just för inskanning av dokument!)

Men jag har en liten fråga angående Wilsonlådorna, här beskrivs växlingarna genom att man bara "växlar utan kopplingspedal", dvs när man ändra spaken så reagerar lådan direkt på kommandot.

Men jag har även läst på något forum att det finns/fanns en Wilsonlåda som man "förvalde" nästa växel, men själva växlingen sker/skedde närman tryckte ner kopplingspedalen, vad är det för låda?

Bussen jag är spekulant på är en 70:as Volvo B58 ombyggd till Racebuss, och just i dagarna byter dom ut wilsonlådan till en genomgången likadan låda., och ägaren påstår att han lånat ut bussen under sommaren till ett annat raceteam som inte var van vid denna låda och "tvingat" in växlarna.

Men även om man växlar lite snabbt så blir det väl bara väldigt ryckigt, lamellerna ska inte brännas upp ändå?

Sen det dom nämner om att inte stå med växel i på tomgången måste väl vara samma orsak som på en vanlig automatväxlad bil, oljan blir varm och man koksar oljan och senare bränner lamellerna?!?

Finns det även någon som har förarbeskrivning till B58 samt rephandbok/servicemanual till en B58?

/Rolf

Ps. finns det andra dokument som ni på forumet vill ha inskannade för eget bruk eller lägga ut på nätet så är det bara att höra av sig till mig, är det mycket(läs tungt) så kan jag ordna frakt billigt.

[Niklas Bygdestam]

Tackar för den ypperliga informationen! 

Önskar bara att du kunde skanna in dom till en PDF-fil och lägga upp, eller posta dom till mig så fixar jag det och postar dom tillbaka till dig igen! (Vi har en väldigt fin utrustning här på jobbet, just för inskanning av dokument!)

Men jag har en liten fråga angående Wilsonlådorna, här beskrivs växlingarna genom att man bara "växlar utan kopplingspedal", dvs när man ändra spaken så reagerar lådan direkt på kommandot.

Men jag har även läst på något forum att det finns/fanns en Wilsonlåda som man "förvalde" nästa växel, men själva växlingen sker/skedde närman tryckte ner kopplingspedalen, vad är det för låda?

Bussen jag är spekulant på är en 70:as Volvo B58 ombyggd till Racebuss, och just i dagarna byter dom ut wilsonlådan till en genomgången likadan låda., och ägaren påstår att han lånat ut bussen under sommaren till ett annat raceteam som inte var van vid denna låda och "tvingat" in växlarna.

Men även om man växlar lite snabbt så blir det väl bara väldigt ryckigt, lamellerna ska inte brännas upp ändå?

Sen det dom nämner om att inte stå med växel i på tomgången måste väl vara samma orsak som på en vanlig automatväxlad bil, oljan blir varm och man koksar oljan och senare bränner lamellerna?!?

Finns det även någon som har förarbeskrivning till B58 samt rephandbok/servicemanual till en B58?

/Rolf

Ps. finns det andra dokument som ni på forumet vill ha inskannade för eget bruk eller lägga ut på nätet så är det bara att höra av sig till mig, är det mycket(läs tungt) så kan jag ordna frakt billigt.

Den Wilsonlåda som du är mest van vid och även jag känner till bäst är just den elektriska modell med en liten spak på en panel vid ratten. Här saknas kopplingspedal och när man växlar lättar man på gasen och lägger om växeln. Efter en liten tid får man in snitsen på detta så det blir mjukt och komfortabelt för passagerarna. Jag kör sådant ibland i form av veteranbussar

Wilson med förväljare finns också. Det är samma sorts växellåda men det är alltså växelväljaren som skiljer sig väldigt markant. Jag har kört en sådan buss. Uppsalaödlan har just en sådan variant på Wilson. Man lägger i växelläge först och aktiverar den sedan med att trampa på kopplingen. Man ska trampa rätt snabbt med kopplingen. Man får inte växla vanligt, dvs trampa kopplingen och lägga i växel och släppa upp kopplingen på det sätt som vi är vana vid från vanliga manuella lådor. Det gör att det kan kännas något bakvänt. Först ser man alltså till att lägga växeln i ettan och därefter trampar man kopplingen för att komma iväg. Sedan lägger man i tvåan och trampar efteråt och så håller man på tills man kommer upp i fyran. Då lägger man i trean men utan att trampa och har alltså själva växellådan i fyran medan spaken alltså sitter på trean för att man vid de tillfällen man ska sänka farten snabbt ska kunna växla ned genom att bara trampa på kopplingen. Man ser alltså till att spaken alltid ligger ett steg före den egna körningen så att säga

Jag har kört Uppsalaödla med just en sådan växling. Lite krångligt om man inte är van och man får tänka sig för. Men det är givetvis en vanesak