ERG i Holland

[Svemicke]

Det ser ut som om man har samma kortläsare som Västtrafiks ERG-maskin på bussarna i Veendam i Holland:

http://www.youtube.com/watch?v=Bw6iVNoB06I&;

[Bernt Talbrant]

Det ser ut som om man har samma kortläsare som Västtrafiks ERG-maskin på bussarna i Veendam i Holland:

http://www.youtube.com/watch?v=Bw6iVNoB06I&

Ja den ser ut att vara i ungefär samma stil.

[Trafikar´n]

En bild som visar hur det blir när en "modedesigner" och inte en "beteendevetare" får bestämma hur produkter ska se ut. Så flashig o så värdelös, precis som förarenheten, där tillkommer dessutom faktor X, "datornörden". En design som tvingar fram förkortningar o pictogram som är onödig svåra att förstå för att det helt enkelt inte finns plats för information. Form före funktion som så ofta. Är du resenär, tänk efter hur skulle du tycka det var lättast att få fram information om hur du och oerfarna ska trycka för att betala rätt.
Är du förare så efter du slutat svära över att maskinen är designat för att använda båda händerna?
(O hallå, hur stor trodde designer att en modern förarplats är? Tyvärr visste inte heller inköparen det...)

Hur tycker du tangentplacering och menyval skulle varit?

Det sorgliga i det hela är att med så stora "utvecklingsinvesteringar" som bara VT pumpade in i ERG hade man nog för ngn promille av de pengarna kunnat få vilken design som man ville. OM "ansvariga" hade haft kompetens också.

[Svemicke]

En bild som visar hur det blir när en "modedesigner" och inte en "beteendevetare" får bestämma hur produkter ska se ut. Så flashig o så värdelös, precis som förarenheten, där tillkommer dessutom faktor X, "datornörden". En design som tvingar fram förkortningar o pictogram som är onödig svåra att förstå för att det helt enkelt inte finns plats för information. Form före funktion som så ofta. Är du resenär, tänk efter hur skulle du tycka det var lättast att få fram information om hur du och oerfarna ska trycka för att betala rätt.
Är du förare så efter du slutat svära över att maskinen är designat för att använda båda händerna?
(O hallå, hur stor trodde designer att en modern förarplats är? Tyvärr visste inte heller inköparen det...)

Hur tycker du tangentplacering och menyval skulle varit?

Det sorgliga i det hela är att med så stora "utvecklingsinvesteringar" som bara VT pumpade in i ERG hade man nog för ngn promille av de pengarna kunnat få vilken design som man ville. OM "ansvariga" hade haft kompetens också.

Västtrafiks styrelse är tillsatt politiskt. Alltså är det ingen kompetens i närheten av den samma.

[yngrot]

Ja denna biljettmaskin är den sämsta jag sett under alla år jag vart med.. och det är som bekant några stycken..

[Trafikar´n]

Yngrot och andra är ju med ålders rätt före mig i biljettsystem, även jag var med om klippkort, kuponghäften, röda klara, almex, klistrade "zonmärken". Men vad förutom poljetter förekom innan dess?

[Staffan Sävenfjord]

Yngrot och andra är ju med ålders rätt före mig i biljettsystem, även jag var med om klippkort, kuponghäften, röda klara, almex, klistrade "zonmärken". Men vad förutom poljetter förekom innan dess?

Om du menar i Borås har du väl täckt in allt utom kontantförsäljning. Mina minnen från 1950- och 1960-talet:
Vid Stadsbussar fick man ett kvitto på beloppet när man köpte biljett. Förarna hade kvittona i en liten låda, som veks ihop när den inte användes. Det fanns fack för 9 (eller möjligen 11, jag minns inte riktigt) kvittoblock i olika valörer. Ett fack var reserverat för något material där föraren kunde stryka fingrarna så att de blev torra och det skulle vara lättare att riva av ett kvitto. Första gången jag såg det trodde jag att det föraren som förvarade sitt snus där.
Valörerna motsvarades förstås av de vanligaste priserna för olika zoner, men det gick också att kombinera med att lämna flera kvitton. Därför fanns såväl 5- som 10-öres kvitton. Övergångsbiljetterna var dubbelt så långa som de vanliga kvittona och här märktes datum, linje och timme ut. Däremot inte månad, varför man i princip kunde spara övergångsbiljetten till samma månad och samma tid månaden efter. Så småningom råddes i viss mån bot på detta genom att man använde olika färger för udda och jämn månad. Något som ibland ställde till problem om föraren inte tänkte på att använda rätt sorts block.
Vid SJ och Alfredssons fick man ett kvitto som slogs ut på en biljettmaskin National och som vägde 40 kilo. Normalt följde denna bussen, men åtminstone vid SJ förekom att förarna fick släpa på den.  Maskinen fick nämligen inte lämna den egna bilsektionen, och om bussen fortsatte över gränsen till nästa skulle inte bara förare utan även kassaapparat bytas. I och med att SJ köpte Mercedes-bussar i slutet av 1950-talet introducerade de små Almex-maskinerna, som föraren lätt kunde bära med sig.

Rabattkorten vid Stadsbussar hade 10 eller 12 resor, beroende på olika perioder med olika prislägen. Man försökte få ett jämnt och bra pris på rabattkorten och anpassade därför antalet resor för att kunna göra detta. För skolelever fanns skolkort med 80 resor. Dessa gällde bara på en bestämd sträcka.  Eftersom det var ett precisionsjobb att klippa dessa i rätt ruta så brukade klippen ibland hamna i ett gammalt klipp och man hade "sparat" en resa. En klasskamrat berättade att han fått ut 83 resor. Ibland hoppade också föraren över en ruta och när kortet började ta slut fick man ägna en del detektivarbete för att se om det fanns oklippta rutor. Sedan var det då bara att peka på rutan vid nästa resa så att föraren direkt såg var han skulle klippa. Annars blev det: "Dä häringa kortet kan du inte åka på. Dä ä schlut."

[Trafikar´n]

National, DEN var före min tid, någon som kan berätta mer?

Men åter till (nästan) till ämnet, hur ska en bra biljettmaskin se ut?

[Staffan Sävenfjord]

National, DEN var före min tid, någon som kan berätta mer?

Får väl reprisera bilden på denna något bedagade National. Bilden från Lidbergs Buss i Horred och utlagd med tillstånd. Vid fototillfället har maskinen varit avställd i cirka 40 år och stått i ett förråd.


Vill man se en National i drift rekommenderas ett besök i Klubb Gamla 45-ans buss på tisdagsträffarna vid Stora torget i Borås under juni och augusti. Med lite tur kan man också få en demonstration i hur den på sin tid fungerade av Bror Fransson eller någon annan av de gamla chaufförerna vid SJ Buss.

[Trafikar´n]

Ang klippkort hände det väl mer än ofta att kollegornas fruar, barn eller det egna charmobjektet fick samma håll "klippt" i evighet eller iaf tills det naturliga nedbrytningen börjat verka. Detta innan tänger/klippmaskiner med ställbara "datumfigurer" eller tom datum kom till. Lär ju ha svårt att komma till Borås o få se en demonstration av Nationalen, en ngn som kortfattat kan förtälja om principerna?

De klassiska pappbiljetterna från spårbunden trafik (Edmon?) förekom de på bussar med?

Åter till tråden hur ska en bra biljettmaskin se ut?
Ur resandeperspektiv anser jag nog att den nuvarande gröna magnus är ganska optimal; du har ett resandebevis och anger hur långt du vill resa, klockrent. Är du osäker fråga föraren och sen expediera dig själv. Men ur förarperspektiv?
Hur ska en bra försäljningsmaskin vara utformad?

[Staffan Sävenfjord]

Ang klippkort hände det väl mer än ofta att kollegornas fruar, barn eller det egna charmobjektet fick samma håll "klippt" i evighet eller iaf tills det naturliga nedbrytningen börjat verka. Detta innan tänger/klippmaskiner med ställbara "datumfigurer" eller tom datum kom till. Lär ju ha svårt att komma till Borås o få se en demonstration av Nationalen, en ngn som kortfattat kan förtälja om principerna?

De klassiska pappbiljetterna från spårbunden trafik (Edmon?) förekom de på bussar med?

Vid Stadsbussar i Borås var det på 1950- och 1960-talet kutym att förarens bekanta fick åka gratis. Hade vederbörande kort så blev det oftast ett klipp i luften. Att träffa samma hål var ganska svårt. Hade vederbörande inte kort så visade bekantingen upp ett EPA-kvitto (dessa var bra eftersom de inte berättigade till återbäring) som föraren rev som om det varit en övergångsbiljett. Och i värsta fall överlämnades ett 5-öres kvitto. Allt för att det för dem som satt i bussen skulle se ut som om biljetteringen var i sin ordning. 5-öreskvittot samlades ofta in vid ändhållplatsen igen om nu inte bekantingen råkade "tappa" det på motorhuven vid påstigningen. I annat fall fick det kvittas mot felräkningspengarna.

Edmonson-biljetter, det vill säga den lilla kartong-biljetten som såldes på många stationer, fanns också för bussar. Men då måste man köpa den på stationen innan resan. Jag tror aldrig att sådana har sålts ombord, men man skall väl inte säga aldrig. Det fanns SJ-bussar som saknade National-maskiner och då hade man ett liknande kvittosystem som jag beskrev för Stadsbussar. Det är väl inte helt otroligt att föraren gick in på stationen och kvitterade ut ett antal Edmonson-biljetter på allotment i sådant fall.

Om vi tar maskinen enligt nedan är det som står överst i eget fönster förarens anställningsnummer. Sedan finns det två knappar för att slå in från vilken hållplats man åker. Alla hållplatser hade tvåsiffriga nummer. De två nästa är för att slå ut vart man skulle åka på samma sätt. Sedan får man slå in priset. En knapp för kronor och två för ören. Priset fick föraren slå upp i en tabell i den mån han inte hade det i huvudet. Kostade biljetten mer än 10 kronor fick han slå ut två biljetter och häfta ihop dessa. En biljett som kostade 15 kronor slogs alltså ut med t ex 9 + 6 kronor. Den gula knappraden slutligen är för att markera vilken typ av biljett. Sedan är det att ta ett tag med veven och det kommer ut en biljett på relativt tjockt papper. Många National var också elektriskt drivna och då var det bara att trycka på en knapp för att få ut biljetten.

Frågan om hur en bra biljettmaskin skall vara utformad överlämnar jag till den som är bättre ägnad åt att svara.

[yngrot]

Den bästa biljettmaskinen är väl en hederlig tång som vi hade förr enkelt och snabbt som attan gick det oxå inte som nu när många måste visa sitt kort för hajen 4-5 ggr...      annars föredrar jag Scanpointen  eller  till och med almex den gick snabbt när man vant sig...

[Trafikar´n]

Förutom då alla möjligheter till fusk och otillbörligt gynnande håller jag med dig, dessutom gillar jag ju rätt viktigade incitement o då faller det bort helt. Men igen; hur bör ett bra modern biljettmaskinsystem se ut?

själv håller jag ju på "kupongsystem" från magnus med självhantering av de som kan och hjälp från föraren från övriga som grundprincip.