Var är svenska språket på väg?

[Nico]

Det viktiga med språk (liksom med all information) är att mottagaren begriper vad som sägs/avses. Svemickes exempel på hur vissa uttalar hurts är bra, misstänker att jag själv skulle gått bet på den.

Själv är jag annars mera irriterad när man struntar i det lokala uttalet vilket gör att t.ex. sådant som hållplatsutrop och annat blir fel då intonation kanske inte stämmer medan betoningen kommer på en helt annan plats är brukligt. Likaså irriterar jag mig på när felaktiga uttal sprids i radio. Mitt favoritexempel är Kymlinge och Kymlingelänken som trafikredaktionen på Radio Stockholm mangrant envisas med att uttala med tje-ljud i början trots att både de som bor i närområdet såväl som t.ex. boken »Stockholms gatunamn« m.fl. källor anger ett uttal med hårt K istället. Namnets ursprung är troligen härlett ur 'Kummelby'  som låg strax intill och Kymlinge betyder alltså bara 'Kummelbornas by' där kummel då avser gravkummel från järnåldern.

Likaså bör man nog vara försiktig med idiomatiska uttryck (som mitt eget 'gått bet på' ovan) då det är lätt att sådana missuppfattas, i synnerhet av folk som inte har svenska som modersmål. I många fall har även vi infödingar börjat tappa greppet om både idiomatiska uttryck såväl som om metaforer och liknande, t.ex. verkar väldigt många idag uppfatta begreppet 'björntjänst' som något positivt. Alltså, man tolkar det som att man gjort någon eller några en större tjänst istället för att inse att en björntjänst visserligen är en välmenad tjänst, men ändå är negativ då den får förödande, eller i varje fall ogynnsamma, följder för mottagaren.

[Ted Selander]

Som sedan länge utflyttad skåning känns det extra kul att det skiljer mellan dialekterna i Skånetrafikens inspelade hållplatsutrop. För det är väl inte bara inbillning och önsketänkande att det låter olika i Helsingborg och Malmö?

/Ted

[Martin Maltkvist]

Men de norska barnen lyssnar ju tidigt på t.ex Astrid Lindgrens sagor där Astrid själv läser dem på svenska. Medan vi högfärdiga svenskar inte är ett dugg intresserade av att lära oss de andra nordiska språken. Danskar och Norrmän ser ofta på SVT medan ytterst få tv-leverantörer levererar DR och NRK i sina svenska grundpaket.

Det är inte för inte som jag känner att Sverige och svenskar gärna gapar efter allt som är engelskt(låneord m.m) när det svenska språket oftast räcker alldeles ypperligt.
Enstaka utrikiska ord är väl en sak men när både ungdomars tal samt affärernas marknadsföring blandar friskt från båda språket är det något som inte stämmer, nästan som att det skulle vara fult med svenskan.
Det här med dialekter har jag också reagerat på, den s.k rikssvenskan verkar ju helt klart ha fått fäste och varför kan man ju undra sig.
Är det för att utsocknes tungomål anses för svårbegripliga eller kan det relateras till Jantelagen(du ska inte sticka ut, in i ledet med dig)?

[HJP]

Det är inte för inte som jag känner att Sverige och svenskar gärna gapar efter allt som är engelskt(låneord m.m) när det svenska språket oftast räcker alldeles ypperligt.
Enstaka utrikiska ord är väl en sak men när både ungdomars tal samt affärernas marknadsföring blandar friskt från båda språket är det något som inte stämmer, nästan som att det skulle vara fult med svenskan.

****
Helt rätt.
Det har alltid funnits en naturlig vandring av ord, över nationsgränser - låneord. Vi har en mängd sådana från engelskan, tyskan, franskan, romanäs, etc. Det finns också nordiska låneord i andra språk. Men när man överöses av amerikansk "livsstil", så att det påverkar språket, känns det inte lika naturligt längre. Den s.k. "Coca Cola-kulturen" känns lätt påträngande. Här några exempel som jag hakar upp mig på:

Coatch=tränare, stödperson, kontaktperson.
Team=lag, grupp.
Teknologi=teknik. Vad ska jag använda för ord, när jag menar teknologi, om det ordet blivit upptaget för teknik  

Det mest korkade "swengelska" ord jag vet, är freestyle, som - i vår betydelse - inte finns i engelskan.

HJP

[Olof Lagerkvist]

Det mest korkade "swengelska" ord jag vet, är freestyle, som - i vår betydelse - inte finns i engelskan.

Sådant händer ibland men är inte särskilt vanligt. Men det förekommer i flera språk.

På tyska betyder det engelska ordet "Handy" mobiltelefon, men det gör det ju inte på engelska.

På engelska betyder det svenska ordet "tungsten" grundämnet volfram, men det gör det ju inte på svenska.

Sedan känner jag ibland att en del personer i sin iver att hellre använda "svenska" ord än inlånade emellanåt förkastar ord som använts i svenskan i hundratals år bara för att ordet är likt ett engelskt ord och därför uppfattas som ett nyare lånord. Jag hade nyligen ett exempel där jag hade använt ordet "deposition" och blev ombedd att ändra det till det mer "svenska" ordet "pant" istället. Kan väl tillägga att ordet "deposition" dessutom började användas tidigare än "pant" i svenska språket.

[HJP]

Sådant händer ibland men är inte särskilt vanligt. Men det förekommer i flera språk.

På tyska betyder det engelska ordet "Handy" mobiltelefon, men det gör det ju inte på engelska.

På engelska betyder det svenska ordet "tungsten" grundämnet volfram, men det gör det ju inte på svenska.

Sedan känner jag ibland att en del personer i sin iver att hellre använda "svenska" ord än inlånade emellanåt förkastar ord som använts i svenskan i hundratals år bara för att ordet är likt ett engelskt ord och därför uppfattas som ett nyare lånord. Jag hade nyligen ett exempel där jag hade använt ordet "deposition" och blev ombedd att ändra det till det mer "svenska" ordet "pant" istället. Kan väl tillägga att ordet "deposition" dessutom började användas tidigare än "pant" i svenska språket.

****
Du har säkert rätt, och det finns säkert fler exempel att hitta. Jag tror dock inte, att man "försvenskar" engelskan, så som vi amerikaniserar svenskan. Jag är inte emot låneord, som uppstått naturligt, men ta mina två exempel team och teknologi. Visst känns det onödigt.

HJP

[Olof Lagerkvist]

****
Du har säkert rätt, och det finns säkert fler exempel att hitta. Jag tror dock inte, att man "försvenskar" engelskan, så som vi amerikaniserar svenskan. Jag är inte emot låneord, som uppstått naturligt, men ta mina två exempel team och teknologi. Visst känns det onödigt.

Jovisst, det håller jag helt klart med om. Framförallt när vi precis som du säger också riskerar att gå miste om vår egen betydelse av ordet "teknologi" tack vare detta.

Problemet här är väl kanske egentligen att man helt enkelt låter bli att översätta för att man ger ett utländskt ord bättre stilvärde än ett befintligt svenskt. Det är ju lite tråkigt när vårt språk råkar ut för sådant. Det är just det där med att kunna uttrycka alla stilvärden, alla sociala sammanhang, formaliteter m m på vårt eget språk som gör det till ett komplett livskraftigt språk.

[Ersa]

Jovisst, det håller jag helt klart med om. Framförallt när vi precis som du säger också riskerar att gå miste om vår egen betydelse av ordet "teknologi" tack vare detta.

Problemet här är väl kanske egentligen att man helt enkelt låter bli att översätta för att man ger ett utländskt ord bättre stilvärde än ett befintligt svenskt. Det är ju lite tråkigt när vårt språk råkar ut för sådant. Det är just det där med att kunna uttrycka alla stilvärden, alla sociala sammanhang, formaliteter m m på vårt eget språk som gör det till ett komplett livskraftigt språk.

Mest påtagligt blir det när inflyttade engelsmän som lärt sig svenska frågar vad i hela friden vi håller på med.
"Ni har ju ett eget språk med egna ord. Använd dem. Det försöker jag göra" har jag hört från två vänner från London som idag bor i Sverige och talar bra svenska.

[HJP]

Jovisst, det håller jag helt klart med om. Framförallt när vi precis som du säger också riskerar att gå miste om vår egen betydelse av ordet "teknologi" tack vare detta.

Problemet här är väl kanske egentligen att man helt enkelt låter bli att översätta för att man ger ett utländskt ord bättre stilvärde än ett befintligt svenskt. Det är ju lite tråkigt när vårt språk råkar ut för sådant. Det är just det där med att kunna uttrycka alla stilvärden, alla sociala sammanhang, formaliteter m m på vårt eget språk som gör det till ett komplett livskraftigt språk.

****
Vi verkar överrens, och varför du ombads att inte använda ordet "disposition", är obegripligt. Det är ett så gammalt låneord, att det numera är svenskt.

Mest påtagligt blir det när inflyttade engelsmän som lärt sig svenska frågar vad i hela friden vi håller på med.
"Ni har ju ett eget språk med egna ord. Använd dem. Det försöker jag göra" har jag hört från två vänner från London som idag bor i Sverige och talar bra svenska.

****
Mycket bra! Det talar sitt tydliga språk, om man så får uttrycka saken 

HJP

[Svemicke]

Många intressanta inlägg här och jag kan hålla med om de flesta. Bland anat denna förkärlek till att jämt använda engelska ord. Det tycks vara "coolt" att göra det, men jag skulle hävda motsatsen. Det är snarare ett tecken på bristande bildning. En av förklaringarna kan väl dock vara denna fruktansvärda amerikapropaganda i svensk TV som ungdomarna sitter och tittar på. Alla dessa urusla TV-serier och filmer från USA och sedan för de med sig språket från filmerna ut i vardagsspråket och då är det häftigt. Nja...

Och när vi ändå är inne på området TV. I Skåne ingår de danska kanalerna DR1 och TV 2 i grundutbudet. Jag brukar roa mig en hel del med att titta på den förstnämnda kanalen fram till 22.00. Sedan blir det utländska serier och filmer där med. Tycker verkligen synd om de danska licensbetalarna som fortfarande får utstå usla "Seinfeld" i den danska statstelevisionen. TV3 finns i Danmark med.

Sedan över till en kul grej för att återknyta till grundämnet och lite det som Nico sa. Jag har fått lära mig att K uttalas Tj i västra Sverige och K i östra. Exempelvis "kex" och "kilogram", men nu över till det roliga; Kimstad. Beläget i östra Sverige så borde det uttalas som det stavas, men där frångår man regeln och säger "Tjimstad". Är det månne så att uttalsregeln för K istället gäller för Götaland och Svealand? Säger man "tjilo" i Norrköping och "kilo" i Nyköping? Säger man "tjex" i Göteborg men "kex" i Karlstad?

[Staffan Sävenfjord]

Sedan över till en kul grej för att återknyta till grundämnet och lite det som Nico sa. Jag har fått lära mig att K uttalas Tj i västra Sverige och K i östra. Exempelvis "kex" och "kilogram", men nu över till det roliga; Kimstad. Beläget i östra Sverige så borde det uttalas som det stavas, men där frångår man regeln och säger "Tjimstad". Är det månne så att uttalsregeln för K istället gäller för Götaland och Svealand? Säger man "tjilo" i Norrköping och "kilo" i Nyköping? Säger man "tjex" i Göteborg men "kex" i Karlstad?

Gränsen för där men säger "tjäx" i stället för "käx" går väster om Tiveden. Men det finns inget generellt att man säger tje-ljud i vissa delar av landet och k-ljud i andra utan det varierar från ord till ord i den mån uttalet överhuvudtaget varierar. "Tjilo" och "Kilo" dyker upp lite varstans i landet och är t ex inte typiskt för Stockholm. Under min barndom i Borås sa "finare folk" "kilo" och arbetarna "tjilo".

[swedebear]

Många intressanta inlägg här och jag kan hålla med om de flesta. Bland anat denna förkärlek till att jämt använda engelska ord. Det tycks vara "coolt" att göra det, men jag skulle hävda motsatsen. Det är snarare ett tecken på bristande bildning. En av förklaringarna kan väl dock vara denna fruktansvärda amerikapropaganda i svensk TV som ungdomarna sitter och tittar på. Alla dessa urusla TV-serier och filmer från USA och sedan för de med sig språket från filmerna ut i vardagsspråket och då är det häftigt. Nja...

Det finns ytterligare en aspekt på just det med svenska kontra engelska (Det märkte jag speciellt efter att jag hade bott 1,5 år i Kanada och märker även ibland idag) och det är att ibland så finns det inga bra uttryck/ord på svenska för det man vill säga men på engelska finns det jättebra uttryck

[HJP]

Många intressanta inlägg här och jag kan hålla med om de flesta. Bland anat denna förkärlek till att jämt använda engelska ord. Det tycks vara "coolt" att göra det, men jag skulle hävda motsatsen. Det är snarare ett tecken på bristande bildning. En av förklaringarna kan väl dock vara denna fruktansvärda amerikapropaganda i svensk TV som ungdomarna sitter och tittar på. Alla dessa urusla TV-serier och filmer från USA och sedan för de med sig språket från filmerna ut i vardagsspråket och då är det häftigt. Nja...

Och när vi ändå är inne på området TV. I Skåne ingår de danska kanalerna DR1 och TV 2 i grundutbudet. Jag brukar roa mig en hel del med att titta på den förstnämnda kanalen fram till 22.00. Sedan blir det utländska serier och filmer där med. Tycker verkligen synd om de danska licensbetalarna som fortfarande får utstå usla "Seinfeld" i den danska statstelevisionen. TV3 finns i Danmark med.

****
Amerikanska TV-inslag är en orsak. Hela den s.k. "Coca Cola-kulturen" en annan. Svårt att säga vad som är "hönan och ägget" i detta. En onödig förflackning av språket är det iallafall. I morse hörde jag ett nytt ord på Rapport (SVT1): "vårdcoatch". Än blommar "swengelskan" 

Sedan över till en kul grej för att återknyta till grundämnet och lite det som Nico sa. Jag har fått lära mig att K uttalas Tj i västra Sverige och K i östra. Exempelvis "kex" och "kilogram", men nu över till det roliga; Kimstad. Beläget i östra Sverige så borde det uttalas som det stavas, men där frångår man regeln och säger "Tjimstad". Är det månne så att uttalsregeln för K istället gäller för Götaland och Svealand? Säger man "tjilo" i Norrköping och "kilo" i Nyköping? Säger man "tjex" i Göteborg men "kex" i Karlstad?

Gränsen för där men säger "tjäx" i stället för "käx" går väster om Tiveden. Men det finns inget generellt att man säger tje-ljud i vissa delar av landet och k-ljud i andra utan det varierar från ord till ord i den mån uttalet överhuvudtaget varierar. "Tjilo" och "Kilo" dyker upp lite varstans i landet och är t ex inte typiskt för Stockholm. Under min barndom i Borås sa "finare folk" "kilo" och arbetarna "tjilo".

****
Här tror jag Staffan har rätt. Jag bor i Stockholm, och säger "kex", men också "Tjimstad" och "tjilo".

[JDS]

Det finns ytterligare en aspekt på just det med svenska kontra engelska (Det märkte jag speciellt efter att jag hade bott 1,5 år i Kanada och märker även ibland idag) och det är att ibland så finns det inga bra uttryck/ord på svenska för det man vill säga men på engelska finns det jättebra uttryck

Kan du ta något exempel? Inte bara på uttryck, utan även på situation där uttrycket kommer till sin rätt. (Hur säger man "kommer till sin rätt" på engelska förresten?)

[swedebear]

Kan du ta något exempel? Inte bara på uttryck, utan även på situation där uttrycket kommer till sin rätt. (Hur säger man "kommer till sin rätt" på engelska förresten?)

Inte på rak arm, de dyker upp allt mer sällan numer och jag glömmer bort dem för fort. Att det var mer direkt efter hemkomsten från Kanada är nog logiskt med tanke på att man
hade pratat engelska i 1,5 år.

Being at its best är nog den bästa översättningen för kommer till sin rätt

Tilläggas bör att det finns en del engelska uttryck som är ganska konstiga som tex "Raining cats and dogs" "I haven't the foggiest". De har förvisso en klar betydelse men låter konstigt