Var är svenska språket på väg?

[JDS]

Att "inte ha det så fett" är väl t ex något som svenskar har sagt åtminstone sedan andra världskriget, sannolikt betydligt längre. Jag håller med om mycket i den här tråden, dock inte ursprungsinlägget!

[Ersa]

Jag har mest hört detta på andra hållet, alltså "vart är du?" "vart ligger den?" osv.

I detta fall kan det vara skillnad på skriftspråk och talspråk. Talspråket har färre regler och det kan vara helt korrekt att säga t.ex "Vart är han", eller i mitt fall "Vars är han?" Men när man ska ska skriva samma mening gäller endast ordet "Var".

En annan sak många gör fel i skriftspråket är att använda ordet "och" istället för "att", vilket däremot är okej i talspråk.
Talspråk: "Det är väl bara å starta den"
Skriftspråk: "Det är väl bara att starta den"
Lite felaktigt skriftspråk: "Det är väl bara och starta den"

Så förenklat är regeln att det kan bli lite fel om man skriver ner talspråk rakt av.

[HJP]

I detta fall kan det vara skillnad på skriftspråk och talspråk. Talspråket har färre regler och det kan vara helt korrekt att säga t.ex "Vart är han", eller i mitt fall "Vars är han?" Men när man ska ska skriva samma mening gäller endast ordet "Var".

En annan sak många gör fel i skriftspråket är att använda ordet "och" istället för "att", vilket däremot är okej i talspråk.
Talspråk: "Det är väl bara å starta den"
Skriftspråk: "Det är väl bara att starta den"
Lite felaktigt skriftspråk: "Det är väl bara och starta den"

Så förenklat är regeln att det kan bli lite fel om man skriver ner talspråk rakt av.

****
Du har rätt i att talspråket förenklar mycket. Tar s.a.s. genvägar i språket. Däremot har du inte rätt i att det är rätt i att säga "vart", där det ska vara "var". "Vart är han?" är således fel i talspråket. Det är detsamma som att säga "vartåt är han?". Jämför med: "Vartåt går han?". Detta avhandlades för en tid sedan i radions program "Språket" i P1. "Vars", däremot, är dialektalt, och kan naturligtvis användas i talspråk.

HJP

[Mölle-Mats]

... "Rikssvenska" finns för övrigt inte, såvitt jag vet. ...

Jag fick lära mig någon gång i ungdomen att rikssvenska är så som de talar i Nyköping.

Men visst är det härligt med dialekter! Minns t ex när jag var på guidad visning i Falu koppargruva, och guiden kom från Svärdsjö några få mil från Falun. Jag fick simultantolka till "svenska" så att övriga i gruppen förstod! 

[HJP]

Jag fick lära mig någon gång i ungdomen att rikssvenska är så som de talar i Nyköping.

Men visst är det härligt med dialekter! Minns t ex när jag var på guidad visning i Falu koppargruva, och guiden kom från Svärdsjö några få mil från Falun. Jag fick simultantolka till "svenska" så att övriga i gruppen förstod! 

****
Det har jag också hört, men i SVTs serie "Värsta språket", med Fredrik Lindström, språkhistoriker, så visade han att rikssvenskan inte finns.
I höst fortsätter han med serien "Svenska dialektmysterier", där nämner han nyköpingsdialekten som "sörmländska". Jag är böjd att hålla med, även om det säkert finns flera olika sörmländska sådana.

För övrigt håller jag med dig om att det är härligt med dialekter. Att döma ut skånskan, som svårförståelig, vittnar om dålig kunskap om dialekter. Det finns många olkiga skånska dialekter, liksom smålänska, stockholmska och många andra andra dialekter. Tänk bara på s.k. "norrländska", vad många olika dialekter det är - halva Sverige....


HJP

[1896]

Det är jobbigt att lyssna när jag måste anstränga mig för att höra vad som sägs, därmed inte sagt att skånskan är svårförståelig. Det finns en Meteorolog på SVT som talar klingande skånska, men han talar ändå tydligt, så att man lättsamt kan lyssna. Förövrigt tycker jag att Norrlänska är härlig att lyssna på.

[Drängen]

En sak som är rätt frän med Norge, är att man SKRIVER på dialekt. Rör mig på diverse forum, och man ser var skrivaren kommer ifrån. Och dialekter ska  tas vara på. Har man lite musiköra kan man nästan höra vilken gård folk kommer från, om man är känd i området. För övrigt talas väl den "renaste" svenskan i Tornedalen?. Med tydligt uttalade å,ä och ö o.s.v. Sen är ju vissa dialekter mer accepterade i media t.ex än andra.

[Ersa]

För övrigt håller jag med dig om att det är härligt med dialekter. Att döma ut skånskan, som svårförståelig, vittnar om dålig kunskap om dialekter. Det finns många olkiga skånska dialekter, liksom smålänska, stockholmska och många andra andra dialekter. Tänk bara på s.k. "norrländska", vad många olika dialekter det är - halva Sverige....

Då man kommer från norra halvan av landet finns det inte mycket som är så irriterande som när folk söder om Dalälven antyder att "Norrländskan" är en enda dialekt. Det finns ju knapp några som helst likheter mellan de totalt olika dialekterna i Piteå, Dorotea, Tornedalen, Oviken och Gävle.
För mig är det exakt lika felaktigt som om nån skulle klumpa ihop allt i Götaland och hävda att Göteborgsdialekt och skånska i grund och botten är samma dialekt - "Götaländska".

Men kul är det att jag som infödd Västerbottning lätt hör skillnaden mellan t.ex Täbybor och Rimbobor, medan dessa på sin höjd kan gissa att jag kommer... "norrifrån nånstans".

[Ersa]

En sak som är rätt frän med Norge, är att man SKRIVER på dialekt. Rör mig på diverse forum, och man ser var skrivaren kommer ifrån. Och dialekter ska  tas vara på. Har man lite musiköra kan man nästan höra vilken gård folk kommer från, om man är känd i området. För övrigt talas väl den "renaste" svenskan i Tornedalen?. Med tydligt uttalade å,ä och ö o.s.v. Sen är ju vissa dialekter mer accepterade i media t.ex än andra.

Skillnaden är väl att man i Norge inte bekämpar sina dialekter, utan låter dem leva. I Sverige får barnen än idag tidigt lära sig att rikssvenska är "rätt", medan dialekt är "fel".

[Drängen]

Fullständigt enig med dig Ersa!. Folket i södra änden av 321:an låter helt annorlunda än dom 7 mil norrut efter samma väg t.ex. Och norrmännen får lov att låta som dom gör. Mina barn fick med sig jamskan tidigt, men barn påverkas lätt, inte minst av media.Men trots att ett bor i Japan å ett i Australien, så ramlar dom in i modersmålet, när dom vill.

[Staffan Sävenfjord]

En sak som är rätt frän med Norge, är att man SKRIVER på dialekt. Rör mig på diverse forum, och man ser var skrivaren kommer ifrån. Och dialekter ska  tas vara på. Har man lite musiköra kan man nästan höra vilken gård folk kommer från, om man är känd i området. För övrigt talas väl den "renaste" svenskan i Tornedalen?. Med tydligt uttalade å,ä och ö o.s.v. Sen är ju vissa dialekter mer accepterade i media t.ex än andra.

Nu har ju Norge två olika skrivsätt: nynorsk och bokmål. Den första ger för en svensk intryck av att vara skriven på dialekt men är det inte. Lika lite som man skall skriva på västgötska eller jämtländska i Sverige är det korrekt att skriva på olika dialekter i Norge.

Däremot är det intressant att höra på vejrmeldingen (väderleksrapporten) på norsk radio där den talandes dialekt varierar beroende på vilket område som presenteras. För övrigt minns jag från en semester på Vestlandet sommaren 2007 att det var en meteorolog som pratade svenska men med några norska glosor. Ungefär som Tone hos oss fast tvärtom så att säga. För övrigt har norrmännen mycket lättare att förstå svenska än vad vi har att förstå norska.

[Drängen]

Jodå Staffan, du har delvis rätt. Men jag ser tydligt om nån skriver på tröndersk, eller vestlandsdialekt. Eller om dom som min nabo kommer från Rendalen. Sen är det väl så med alla språk, och dialekter, att om man bara anstränger sig lite så är dom inte så obegripliga. Skulle utanför Örebro och lasta gräsmattor för många år sen. Fick vägbeskrivning av transportledaren på avgående på ASG. Var övertygad om att han sa "Ickervägen", när det i själva verket var Ekervägen han menade... .

[Ersa]

För övrigt har norrmännen mycket lättare att förstå svenska än vad vi har att förstå norska.

Men de norska barnen lyssnar ju tidigt på t.ex Astrid Lindgrens sagor där Astrid själv läser dem på svenska. Medan vi högfärdiga svenskar inte är ett dugg intresserade av att lära oss de andra nordiska språken. Danskar och Norrmän ser ofta på SVT medan ytterst få tv-leverantörer levererar DR och NRK i sina svenska grundpaket.

Något som norrmännen däremot inte gillar är udda svenska dialekter som de aldrig hört förr. Då har de lika svårt att förstå, som vi har dem. Det var lika roligt varje gång man fick tillfälle att dra på Oviksjamska eller en utjämnad men bred västerbottniska för att retas med kaxiga Trönder i Storlien.

[Drängen]

Hehe,men Ersa då... Annars så liknar ju språken varann mycket i gränstrakterna.En Rörosbo eller en Fjällnäsing har inte stora skillnader i språket. Lika i Västra Värmland t.ex. En från Charlottenberg talar ganska obehindrat med en från Magnor. (Sen är inte oviksmålet en dialekt, det är mer att se som en kommunikationsform )

[Svemicke]

När vi nu är inne på det med dialekter i radio så påtalade jag i ett mail till Radio Malmöhus för längesedan om att vi i alla fall kunde vara befriade från "boschte" (borste), "foscht" (först), "buschkusch" (börskurs), "päschonal" (personal), "fotchätta" (fortsätta) och så vidare åtminstone i skånsk radio och ännu värre är det med dessa skånska programledare i TV och radio som kör med "stockholms-R" och även dem svänger sig med "foscht", "boschte" och dylikt.

Det är rent slarv att sätta ihop -rt och -rs till andra ljudvärden i ett språk som inte har dessa ljudvärden och det är något jag retar mig på!

En gång i Borås så blev jag ombedd att hämta en grej i "hotchen" (alltså med uttal som "blomma"). "Vad är en hotch?" undrade jag, varpå jag fick en idiotförklarande blick och frågan "du vet väl vad en hotch är?" Någon visade mig dock till "hotchen" till slut. Det visade sig vara en hurts och då hade det varit trevligt om man sagt hurts också.

Då man kommer från norra halvan av landet finns det inte mycket som är så irriterande som när folk söder om Dalälven antyder att "Norrländskan" är en enda dialekt. Det finns ju knapp några som helst likheter mellan de totalt olika dialekterna i Piteå, Dorotea, Tornedalen, Oviken och Gävle.

För mig är det exakt lika felaktigt som om nån skulle klumpa ihop allt i Götaland och hävda att Göteborgsdialekt och skånska i grund och botten är samma dialekt - "Götaländska".

Men kul är det att jag som infödd Västerbottning lätt hör skillnaden mellan t.ex Täbybor och Rimbobor, medan dessa på sin höjd kan gissa att jag kommer... "norrifrån nånstans".

Och skånskan i sig består av diverse olika dialekter även den. Något som klumpas ihop "norr om åsen".

Skillnaden är väl att man i Norge inte bekämpar sina dialekter, utan låter dem leva. I Sverige får barnen än idag tidigt lära sig att rikssvenska är "rätt", medan dialekt är "fel".

I Danmark vill man utplåna dialekterna helt. Nästan överallt i Danmark idag pratas "københavnsk". Det finns till och med föreningar i Danmark som aktivt arbetar för att bevara de danska dialekterna.