Kärlek till fordon är platonisk ock riskfri.

[Anga]

Kärlek till fordon är platonisk och riskfri. Man kan alltid lita på att fordonet ger en respons beroende på aktuellt skick. Jag tycker också om att träffa mina djur, för de är alltid glada och välkomnande när jag kommer hem.
Varje fordon får en egen identitet , och inför varje körning kollar jag upp hur fordonet "mår", alltså i vilket skick det är för tillfället. Jag är en kvinna, och jag älskar att köra buss, särskilt när allting fungerar och när jag lägger bussen rätt inför nästa kurva. Det är en härlig upplevelse. Jag får ett särskilt förhållande till de fordon som har bra värme, som vagn 4577, och vagn 4526 inom det företag som jag arbetar åt.
Det är en glädje att ha ett jobb som man trivs med. Jag läser just nu parallelt med jobbet, för att öka mina kunskaper i att tala, skriva och att förbättra kunskaperna i företagsekonomi och ergonomi, vilka alla kan kopplas till Bussbranchen. Transportstyrelsen har en bra hemsida med den nya promemorian om kör- och vilotidsregler, och sedan ska jag läsa mera på hemsidan för Transport Institutet i Norrköping, samt SIKA - Kommunikationsanalys, eftersom jag vill använda min intelligens för att förare skall få en bättre arbetsmiljö.
Varma hälsningar Annika Åström
annika.astrom@fceduc.umu.se

[Anga]

Jag undrar om man någon gång på bussnack visar en bild på en kär buss som är krockad? Eller vore det ett helgerån? Jag tycker om vagn 4537, och det gör många förare i Västerbotten. Just nu står 37-an med en presenning över där framrutan har suttit och taket är ordentligt intryckt. Det är en sorglig syn, och jag vet inte om det är lämpligt att ta ett kort?

[Ersa]

Att lägga upp bilder på krockade och brunna fordon känns aldrig rätt, och jag undviker därför det helt. Mycket av respekt för fordonets ägare (oftast ens egen arbetsgivare) som knappast vill ha dålig reklam.
Sedan har vi personliga favoriter i vagnparken. Vissa fordon som man ju känner lite mera för än andra, och där tar även ens personliga moral emot. Jag kommer nog aldrig lägga upp bilder på nyligen utbrända Solarisen "77:an" (Polarbuss 77 / Veolia 1077) då den var en underbar arbetshäst som alltid gjorde ett utmärkt jobb fram till olyckan. Umeås tre MaxCi-vagnar vill jag inte ens fota när de har småskador på blinkers och/eller vindrutorna. Bussar som gör sin förare glad ska visas upp i det perfekta skick de representerar, och inget annat.

[Anga]

Tack för ett bra svar. Jag känner likadant ockh det var därför jag ställde frågan. Jag skulle gissa att du också har sett vagn 4537 på andra sidan verkstan? I Lycksele igår, på bussgodsplatsen i vagn 4529, kom en förare som kört i Sorsele och en förare från Umeå, in till mig och min linjeövande nya förare, och ville upphetsat prata om vagn 4537 och någon som körde den in i taket, och... De var förskräckta, ledsna och upprörda. Det är de inte ensamma om. Jag tycker verkligen synd om han som hade full fart runt för att komma in till tankningen, samtidigt som jag tycker att han borde ha varit försiktig och sett sig för.

[Nico]

Vill nog istället anmäla en avvikande åsikt här. Visst har man sina favoritvagnar mm. men i grunden så handlar detta ändå om arbetsredskap varför man inte kan vara alltför sentimental. Bilder på skadade fordon där även folk har skadats allvarligt eller t.o.m. omkommit håller jag med om att man nog inte bör visa upp. Däremot detta med att visa bilder på fordon som varit inblandade i olyckor eller missöden som inte lett till några mänskliga förluster har jag inga större problem med även om det kan kännas trist att en bra vagn försvinner. Likaså bilder av utrangerade fordon på väg till eller som redan börjat skrotas ser jag inte heller som något negativt då det i princip är så livet anger takten. Allt har en början och ett slut och så är det bara...

[Ersa]

Händelsen med 4537 var en väldigt olycklig, men huvudsaken är att ingen person blev skadad. Dubbeldäckarna har tyvärr rätt begränsad sikt uppåt åt taket där händelsen inträffade och på varenda gårdsplan i länet finns gott om låga utskjutande tak som byggdes långt innan dubbeldäckare var påtänkta för Västerbotten.

Till Nico vill jag förtydliga att vi mestadels gav våra egna åsikter om vad vi själva väljer att fota. Om tre andra bussfotografer lägger upp bilder på en av mina favoritvagnar som är krockad/brunnen kan jag givetvis inte gnälla, protestera eller bli upprörd över det. Det är deras val, och har inget med mig som bussförare/anställd att göra. Nu när jag läser om mitt eget inlägg verkar det lite som om jag försöker övertala andra om min egen inställning, men så är det inte.

[Skalman]

Visst visas det bilder på krockade bussar, och brunna och skrotade, och
trasiga och i de flesta andra tillstånd som bussar kan befinna sig.

Självklart har man alltid favoriter (och antifavoriter) i vagnparken, och visst
blir fordonen "individer" med sina olika utformningar och egenskaper.
Men därifrån känns steget långt till att börja applicera känslor som utmynnar i att
man inte skulle fotografera en buss för att den var krockad eller brunnen.

Verkligheten är sådan att även bussar råkar ut för olyckor, och man kan fundera
över hur en utebliven bild skulle kunna ändra situationen? Krockat är krockat, och
verkligheten ändras inte bara för att vi stoppar huvudet i sanden.

[Clabbe]

En anekdot från Frykerud Värmland, appropå relationer till fordon.

Fröken A bodde i många år vid ett backkrön intill nuvarande E45'an. Hon var förtjust i sin VW bubbla som framfördes mycket försiktigt och på ett sätt som gjorde att även vi andra trafikanter, fick anpassa oss till detta.

A var engagerad i syföreningen som de flesta damer i trakten, detta var dåtidens nätverk för utbyte av vardagliga händelser, Facebook mm fanns ju inte då. Vid ett tillfälle då en relativt nybliven komminister deltog, så pratade frk A om Jonas med flera andra damer. Hur trevligt det var att åka ut en tur när andan föll på och besöka affären samt någon bekant på hemvägen.

När symötet var över så frågade prästen en annan dam: A pratade om någon som heter Jonas på symötet, jag trodde hon var ogift. Jo det är hon. Jonas det är ju bilen.

[Anga]

En vagn som vi har på jobbet, Swebus vagn 4043, en godsare med van Hohl kaross, kallas "farmor" av många förare - den är gammal men går fortfarande ganska bra.

[JDS]

Kärlek till fordon är platonisk och riskfri. Man kan alltid lita på att fordonet ger en respons beroende på aktuellt skick. Jag tycker också om att träffa mina djur, för de är alltid glada och välkomnande när jag kommer hem. Varje fordon får en egen identitet , och inför varje körning kollar jag upp hur fordonet "mår", alltså i vilket skick det är för tillfället. Jag är en kvinna, och jag älskar att köra buss, särskilt när allting fungerar och när jag lägger bussen rätt inför nästa kurva. Det är en härlig upplevelse.

Intressant analys! Jag tror att många "trafikare" känner så inför sina fordon, även om de långt ifrån alltid kan (eller vågar) uttrycka det så bra som du. (Ibland kan man också, ärligt talat, uppleva att det finns en viss rädsla inför att "leva på riktigt", men det hör inte riktigt hit...)