Framkomlighets- och trafiksäkerhetsproblem med boggibussar.

Startat av igel, 04 augusti 2020, 07:42:18 AM

0 Medlemmar och 1 gäst tittar på detta ämne.

igel

Denna tråd har knoppats av från tråden »Kvinna påkörd av SL-buss i Haninge« då dessa inlägg här mera kommit att handla om boggivagnars generella problem etc.




Tyvärr finns det hyfsat många hållplatser i SL-trafiken som är bra byggda för normalbuss och ledbuss men har aldrig varit avsedd och byggd för att trafikeras med boggibuss. Sedan har ett antal opperatörer fått för sig att det går bra ändå. Keolis införde exempelvis boggibussar i innerstaden, vilket ansågs vara säkert. För att rätt snart ta bort dem efter ett antal olyckor.

Precis lika olämpliga hållplatser för boggibussar som finns i innerstan finns också i "ytterstan". Skillnaden är oftast frekvensen. När det i innerstaden finns fem olämpliga per linje har ytterstaden kanske bara en per linje. Vad spelar det för roll, den ända hållplatsen utgör faktiskt en risk.

Regelbunden linjetrafik bör väl aldrig trafikera platser där farliga situationer kan uppstå. Är det farligt bör man antingen bygga om sträckan, trafikera med lämplig fordonstyp, eller inte trafikera alls.       

Hittills har det ju inte fungerat att SLs entreprenörer har fått välja fordonstyp. Det är kanske dags att SL själva tar ansvar och börjar mäta linjer och testa säkerheten. Det är trots allt SLs "kunder" dvs. resenärernas säkerhet det handlar om.

JH

Jag minns att för säkert över tio år sedan var det exakta området där en korrekt placerad boggibuss skulle svepa över trottoaren vid den numera ombyggda hållplatsen Eksjö sjukhus markerat med gula varningslinjer. Det tyckte jag var ganska ambitiöst.

Ersa

Är just Stockholms läns infrastruktur sämre anpassat till treaxliga fordon med motstyrande löpaxel, jämfört med övriga Sverige? Med tanke på att man så sent som 2002 fortfarande svetsade ihop styrande löpaxlar på röda Volvo 8500, känns det ju lite så.

Nico

Tror inte att det handlar så mycket om Stockholms län som Sverige i sin helhet. Hur gator mm. ska utformas står i bl.a. Trafikverkets s.k. VGU som sedan kokat ned till olika kommuners tekniska handböcker, t.ex. som Uppsala kommuns, liksom olika trafikhuvudmäns riktlinjer som bl.a. SL:s RiBuss och motsvarande. 

Inget av detta verkar man dock ha funderat så mycket när man ser till branschstandard för fordon, men överlag så kan man dock säga att boggivagnar inte direkt är den ideala fordonstypen för stadstrafikmiljöer och/eller närförort. Däremot passar boggivagnar bra på linjer som rullar mycket landsväg och motorväg. Det är även upp till väghållarna att avgöra vad de ser som bäst vilket i flera fall inom Stockholms län har inneburit att man aktivt valt bort anpassning för boggivagnar. Att det sedan inte riktigt verkar klicka alla gånger internt hos bussbolagen, mellan de som ansvarar för fordonsinköp/ekonomi och trafiksidan, är dock ett aber i vissa sammanhang.

I de flesta nyare trafikavtal runtom i landet så brukar det dock numera även finnas inskrivet att det är upp till uppdragstagaren att välja fordonstyper som går att använda i de aktuella trafikmiljöerna. Det kan innebära att det uppstår begränsningar för vissa fordon både vad gäller längd, kurvtagning, axeltryck osv. men det bör alltså de som lämnar anbud ha koll på och tagit höjd för.
»Den stora anledningen till att människan går vilse i tankarna är att det är outforskat territorium.«

Alfred E. Neuman

Ersa

Men som det är nu, snart tio år sedan sista B9S:en tillverkades, kommer ju antalet boggivagnar att öka radikalt de närmaste 3-4 åren, och numera får man inte heller längre svetsa ihop styrande löpaxlar i efterhand. Det kanske börjar bli dags "redan" nu, att se till att infrastrukturen i tätbebyggda områden är mer boggivagnsvänliga.

Nico

Kommer nog snarare bli tvärtom, dvs. att bussentreprenörerna kommer att få acceptera att de inte kommer fram i tätare trafikmiljöer om de väljer boggivagnar. I synnerhet då om det handlar om boggivagnar längre än 13,7 m. Här har inte heller trafikhuvudmännen och motsvarande så mycket att säga till om då de inte har någon direkt (knappt någon alls) rådighet över väginfrastrukturen.

Man kan säga att detta handlar om att anpassa kartan efter verkligheten och inte tvärtom. T.ex. Stockholms stad har mer eller mindre fattat beslut om att inte anpassa sina gator för boggivagnar och andra kommuner lär tänka i samma banor då det är ohyggligt kostsamt att anpassa gator i efterhand. I synnerhet då som boggivagnar ju då har ett antal begränsningar i just stads- och förortstrafik.

Att bolagen ändå väljer boggi framför ledvagn handlar ju mest om ekonomi för deras del, men där får de kanske tänka om. Även om ledvagnar med medstyrande tredje axel snart är ett minne blott så är ändå ledvagnar ofta bra mycket smidigare i täta trafikmiljöer än vad boggivagnar är med sina långa hjulbaser och bakre överhäng. 
»Den stora anledningen till att människan går vilse i tankarna är att det är outforskat territorium.«

Alfred E. Neuman

Ersa

Problemet med Stockholm som tätort, stadsområde och även län, är dock att man här kör linjer som kan gå rätt långa sträckor i så kallat tätbebyggt område, för att senare ta sig ut på landsvägar och motorvägar och bli till landsvägslinjer.
Den kombinationen, som länge gått med Volvos ledvagnar med motstyrande släpaxel, gör att man inte behövt göra som i andra delar av Sverige, där stadstrafik och landsvägstrafik alltid varit distinkt åtskilda med helt olika bussmodeller.

Som ett exempel på att Stockholmstänket är helt främmande i övriga Sverige, tänker jag på busschauffören som fick skäll i Vännäs, för att han kom med en "stadsbuss" och skulle köra den 32 km långa landsvägslinjen in till Umeå. Detta med exakt samma slags bältesförsedda Volvo B9S som än idag går på den 96 km långa SL639 (sommartid 140 km).

Om antalet boggivagnar måste minskas i tätbebyggda områden, torde det betyda att landsvägslinjer inte kan fortsätta köras alltför nära sådana områden längre. Vilket i sin tur innebär att fler och fler linjer måste separeras med varsina fordonstyper, där dubbeldäckare/boggivagnar och tvåaxliga 12-metersbussar aldrig någonsin får skifta plats, ens i nödlägen. Samt att landsvägslinjer kommer få ha sin stadsnära ändhållplats mer utflyttad från stadskärnorna, till mer yttre placerade järnvägsstationer/resecentrum.

Nico

Säger inte emot dig, men detta är samtidigt en fråga som bussbolagen i så fall måste ta med sina uppdragsgivare. Ett krux i sammanhanget är även kanske dagens situation där bolag har trafikuppdrag på många olika håll och vill flytta fordon emellan dessa. För t.ex. SL var det lättare förr då bussarna inte lämnade länet. Sedan är det inte som säger att inte heller pusherleder (även om jag inte personligen är förtjust i dem) kan fungera som ett fullgott substitut för ledvagnar med medstyrande tredje axel.

Det senare är ju inget krav för att köra i tätort och t.ex. Stockholms stad motverkade ju aktivt användande av sådana inom sina området. Framförallt då för att även äldre modeller av dessa hade ett betydande baksvep. Det innebär att boggivagnar (och dubbeldäckare byggda på längre boggivagnschassin) alltså kan bytas ut mot ledvagn i de fall där behov finns. Det blir alltså inte så att man måste köra normalbuss. Sedan måste det givetvis alltid finnas en dialog kring hur linjer mm. ser ut. I Storstockholm har man ju även alltmer gått emot att flytta ut komplicerade innerstadsterminaler till mera perifera områden. De enda som egentligen finns kvar är Tekniska högskolan och Slussen.
»Den stora anledningen till att människan går vilse i tankarna är att det är outforskat territorium.«

Alfred E. Neuman

Citaro C2

Före 2002 gick antal boggibussar i SL-trafiken att räkna på två händer. Men sedan 2002 så har de exploderat i antal. Många linjer som går i ren stads- eller ytterstadstrafik trafikeras mer eller mindre uteslutande med boggibussar.

Några exempel på sådana linjer är 133, 145, 147, 515. Men det finns många många fler exempel. Så det är absolut inte så att boggibussar bara används på bussar som ex börjar vid Gullmarsplan.

Om jag inte minns helt fel så välte en boggibuss en barnvagn på linjer 748 i Fittja för ett antal år sedan.

Fredde

Folk brukar hamna både här och där av boggibussar.
Är det inte barnvagnar som åker in i buskage, så är det pensionärer som hamnar i snöfyllda diken... ::)

buskörare

#10
Var det inte en korvkiosk som fick flytta på sig när 76:ans boggivagnar var nya också?  ;D

Nico

Stämmer, förutom att det var en glasskiosk längs med linje 47 vid Sergels torg. I alla fall är det nog det mest kända exemplet. Keolis tog sedermera beslutet att boggivagn i innerstadstrafik inte är en bra kombo. De enda de kör i nuläget är väl enstaka turer på just 76 som tursätts från Frihamnsdepån.

https://maasing.wordpress.com/2009/05/28/en-riktig-kioskvaltare/

Annars är det här med boggisvep, eller indirekt påkörning som det även kallas, nog tyvärr vanligare än man tror. Då mycket sannolikt inte rapporteras in (då följderna inte alltid är så allvarliga) så är mörkertalet nog ganska stort. Detta då trots kända problempunkter på flera håll, och där bara vissa åtgärdats.
»Den stora anledningen till att människan går vilse i tankarna är att det är outforskat territorium.«

Alfred E. Neuman

buskörare

Vi hade en olycka med en människa som blev inputtad i en stolpe av en buss. Minns dock ej om det var boggi eller B9 då.

Ersa

Frågan är varför dessa bekymmer sällan uppstår utanför Stockholms länsgräns.

Nico

Nu kan jag inte svara för övriga Sverige, men att vissa olyckstyper är frekventa i Stockholmsområdet (och i andra större tätorter) kan bero på flera parametrar som samverkar.

Detta då en olycka sällan beror på en enskild faktor utan oftast består av en serie händelser som var för sig inte kanske är så allvarliga, men som sammantaget kan ge en effekt som är allvarlig. Vad gäller detta med boggisvep (och andra olyckor) så handlar det ofta om en kombination av många fordon, hög turtäthet, många trånga platser, bristande uppmärksamhet hos både trafikanter och förare, kulturella skillnader samt att man på senare år sannolikt även snålat en del med både grund- och vidareutbildning för förare i frågor som rör säkerhetsmedvetenhet.

Många olyckor av denna typ (som även förekom på en del äldre ledvagnar med medstyrande tredje axel och trots att man smalnade av bakpartierna på dessa) inträffar när det av någon orsak blivit så att föraren gjort fullt rattutslag. Det inträffar bl.a. vid avstigningspunkter på större terminaler, vid trängre vändslingor, när en andra buss på en hållplats blivit stående bakom den första, men inte inväntar utan försöker att ta sig ut och förbi etc. I samtliga dessa fall finns det då en risk för bl.a. boggisvep.

Sedan så är det även detta med hur mycket som anmäls, dvs. hur stort eller litet kan mörkertalet vara på olika håll. En hypotetisk fråga är om ett bolag som har många rapporterade olyckor är (1) antingen olycksbenägna eller (2) duktigare på att inrapportera det som faktiskt sker. Tyvärr tror jag att det i många fall är nr. 2 som gäller, dvs. att i många fall så anmäls inte olyckor av alla varför de som faktiskt anmäler då istället tenderar att stå ut. Orsaken kan sedan variera, antingen att förare inte märker eller bryr sig och/eller att det i vissa organisationer helt enkelt inte finns så bra rutiner för hur olyckor/tillbud ska hanteras och anmälas.

Ett ytterligare problem i detta är att Sverige saknas det (till skillnad från flyg-, sjö- och spårtrafik) konkret säkerhetsstyrning för vägtrafik. Införandet av sådant var f.ö. även en av rekommendationerna som Statens haverikommission lämnade i sin rapport om olyckan nära Sveg 2017. Lite beroende på det ovan spekulerar jag i om det kan vara en av orsakerna till att problem med bl.a. boggisvep inte verkar vara lika frekvent utanför storstadsområdena. Alltså att det förekommer, men anmäls inte lika frekvent.

»Den stora anledningen till att människan går vilse i tankarna är att det är outforskat territorium.«

Alfred E. Neuman