Ni bussförare; hur planerar ni er kost och toabesök?

[cumpen]

Jag har alltid haft problem med magen och att magen ibland kräver ett omedelbart toabesök under linjekörning. Har ändrat mina rutiner kring kost och mattider som gjort det något bättre. Är fortfarande inte nöjd!

Vad har ni andra för rutiner kring toabesök och kost för att inga akuta besvär skall drabba er under körning?

[1896]

Har inget svar på frågan, men jag glömmer aldrig en morgon då jag kom till jobbet och fick 1923, en Scania boggi med manuell växellåda, under resan blev jag dålig i magen och vid varje växling var det som att röra om i magen, men det gick bra, jag hann till toaletten.

[WalleW]

Hej, cumpen!

Tråkigt att höra om din ständigt krånglande mage.
Utan att känna närmare till bakgrund/omständigheter är råd och dåd bristvaror i sammanhanget, men min spontana känsla är att du ska vara försiktig med hur mycket du pressar dig i jobbet. Att undvika mat och dryck innan/under arbetstid känns inte som en seriös åtgärd, som yrkesförare behöver man energin som en bra kost genererar...

Att bli akut "rutten i skrinet", och då menar jag AKUT, är väl något som många av oss har drabbats av några enstaka gånger i jobbet och är väl något man då kan uthärda, men att att ha ständiga besvär och känna stress/oro för dessa är ett helt annat och mycket allvarligt tillstånd av flera skäl.

Sett i ett längre perspektiv är det inte osannolikt att kombinationen av din dåliga mage och bussförar-jobbet inte är den bästa tänkbara. Den kan inverka negativt på din allmänna hälsa på grund av den ofrånkomliga dagliga stressen/oron under arbetstid. Det tär på humöret hos en i övrigt frisk person.
Och i nutid, just i de stunder besvären ansätter dig, påverkas även koncentrations-förmågan på omgivningen negativt, vilket då kan få följder för trafiksäkerheten.

Ett liknande fall som ditt i min bekantskapskrets visade sig vara en svårbehandlad tarmsjukdom, kronisk colit, som efter motvilligt byte av arbetsuppgifter och sträng kosthållning kunde hållas på en besvärs-nivå som gjorde vardagen uthärdlig.

Inte mycket till tröst, men ändå...

/   M v h   Walle